Kostråd – hjälpa eller stjälpa?

http://www.dreamstime.com/-image8996965Sitter och bläddrar i min ”pärm” med samlad information och råd som jag fick när jag lämnade lasarettet (efter diagnos typ 1diabetes och en veckas inläggning). Tro mig, det är inte ofta jag tittar i den idag. Därför är det med fasa jag ser mina matlistor och insulindoser. Hur kunde jag äta på det sättet? Hur är det möjligt att man rekommenderar dessa kostråd?

Jag minns tillbaka till tiden (7 år sedan) då jag skulle skrivas ut från lasarettet. Nu skulle jag klara detta själv. HUU så skakigt det kändes. Rädsla, oro och maktlöshet är några utav de känslor jag fick. Informationspapperna och broschyrerna är som en livboj. Det enda jag hade på hemmaplan för att klara detta i framtiden. Lösningen på hur jag skulle klara vardagen för resten av livet. Gissa om jag följde detta slaviskt? Detta var LIVSVIKTIGT. Det finns inga papper som är så sönderlästa.

Detta är en del av förklaringen jag ger mig när jag inte förstår att jag inte förstod. Min kropp TÅL INTE kolhydrater,PUNKT. Därför avstår jag. Jag har valt att inte kompensera med insulin genom att äta enligt kostrekommendationerna från landstinget. Som typ 1 måste jag tillföra insulin. Men inte lika mycket med lågkolhydratkost.

Min första lunch på lasarettet som diabetiker kommer jag i håg väldigt väl. Jag gick ut till ”vagnen” tog en tallrik, men blev stoppad.
”Är det du som är Maria och har diabetes?” Därefter tog hon min tallrik. Lade upp två potatisar en panerad ”sak” och lite vattnig sås. Jag skrattade och informerade henne att det där blir inte jag mätt på.... varav hon lade upp en potatis till och en halv panerad ”sak” till och bad mig gå in på rummet och be sköterskan ge mig lite insulin till!

Frukost bestod av lingongrova och havregrynsgröt med kräm eller sylt. De var mycket noga med mängden mat jag åt och inte vad jag åt. Och så klart lyder jag snällt, rädslan att göra fel och inte sköta sig är stor, känsligheten efter sjukdomsbesked är stor.

Idag är jag tacksam över att jag efter mycket om och men lyckades se ett samband och vågade testa andra alternativ än det landstinget rekommenderade.

Frukosten som tidigare bestod av smörgås och gröt ersattes av ägg i alla former, älskade ägg. Inte nog med hur nyttigt det är så är det så gott. Ägget stabilisera blodsockret, inga toppar inga dalar. Det är det man som diabetiker är ute efter. Lätt att ta med sig och precis lagom som mellanmål.

Hur viktigt är det inte att ge diabetespatienter rätt inriktning/råd, detta för att spara många onödiga år av okunskap och förvirring. Om du har diagnosen diabetes klarar din kropp inte av att hantera kolhydrater. Visst är det SOLKLART med lågkolhydratkost då?

 

 

 

 

Print Friendly

Kommentera