Vad vill vi ha ut av en diet ?

Det känns som om jag snart är den enda på mitt jobb (jag är ekonom på ett fastighetsbolag i Stockholm) som inte äter enligt 5:2-dieten. Lunchen, som ska vara en avkopplande stund, har blivit ett enda granskande och diskuterande av varandras mat och ”vad äter du när du har en 2-dag...?”, vem som har ”2-dag” idag och vem som äter som vanligt,  os v. Tips och tankar delas på hur man får det att se ut som mycket mat med så få kalorier som möjligt. Maten vägs på hushållsvåg. Mycket känns likt när varenda en gick på Viktväktarna, om ni frågar mig. Företag som Nutrilett hakar med glädje på denna trend, för det är ju så lätt att veta vad 500 kalorier är om man dricker soppor och shake:s istället för väger och räknar mat!

Hur kan en diet slå igenom så otroligt fort och gå hem överallt? Jag har inte hört en enda kommentar, likt det man ofta hör om LCHF, om ”farligt i längden” ”långsiktig forskning saknas” eller ”det där kan aldrig vara bra...” osv, osv. Istället är folk lyriska. De mår sååå bra och blir sååå smala. Och jag menar inte alls att ta bort någons glädje, jag funderar bara på varför vi köper vissa saker så otroligt lätt, medans andra, t ex att det inte skulle vara farligt med naturligt fett i olika former, är vi livrädda för att ta till oss om inte en läkar/forskarkår står fullständigt eniga i frågan.

Jag har kommit fram till att det nog är så 5:2 innehåller allt man vill ha ut av en diet. Eller vill och vill, men så som det ”ska vara” när man går på diet, då måste nämligen en del komponenter vara ”rätt”  nämligen:

  • Hunger. Man måste vara hungrig och sugen ibland när man går på diet. Och lida lite. Man får massor av sympatier på sina ”2-dagar”. Håll ut, i morgon får du äta vad du vill!
  • Man försakar inget. Jo, man försakar ju god mat två dagar i veckan men man går ner i vikt och får ju sympatier av vänner och kollegor. Och kan äta godis och bröd de andra dagarna om man vill. Och kanelbullar.
  • Man kan äta allt. Anknyter till det ovan. Ingen mat är förbjuden, för förbud är ju så tråkigt, utan här gör man gör som man vill, så länge man inte äter mer än sina 500 kalorier på ”2-dagarna”.
  • Garanterat ofarligt. För man äter ju lite av allt. Bara lite mindre av allt. Och det kan ju inte vara skadligt.
  • Det är en diet. Det är ingen livsstil. Det är något man gör en period. Och går man upp i vikt igen gör man om det igen. Precis som det ska vara med dieter.  En tillfällig uppoffring. Det går lite upp och ner och man börjar om lite då och då.
  • Vi vill räkna och mäta. Det verkar logiskt. In och ut. Kalorier. Vi räknar och mäter för det har vi ju alltid fått veta att det är rätt och så det fungerar.

Jag moraliserar inte över 5:2-dieten eller säger att den är fel.  Äter man en hälsosam kost kan den hjälpa många med de sista kilona, man kan känna sig piggare och må bättre. Äter man skräp i form av socker och snabba kolhydrater så ser jag verkligen fram emot den LÅNGSIKTIGA FORSKNINGEN som ska visa att detta är ett hälsosamt sätt att leva.

Och är det en trend-diet? Personligen så tror jag det. Men jag kan mycket väl ha fel. Vi får se.

Vad tror du?

058

Print Friendly

Postad i Periodisk fasta den av .

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

19 thoughts on “Vad vill vi ha ut av en diet ?

  1. Heja dig, huvudet rätt på spiken!
    Visst, 5:2 är säkert toppen för vissa, det säger jag inte emot. Men jag tycker det är läskigt att samhället i ett svep plötsligt blivit ÄNNU mer ätstört än vad det varit förut. Vad hände med att hitta ett sätt att äta som ger livslust, glädje och som ger oss energi att VERKLIGEN leva!?

  2. Instämmer med vartenda ord! Har också reagerat över samma! Mina kollegor som är extremt negativa till LCHF med samma argument som ovan (utom mina två närmsta kollegor som började med LCHF ganska kort efter att jag börjat i teamet, hihi :)) kör med glädje 5:2! Inte ett enda dugg skeptiska eller ifrågasättande utan bara köper det rakt av! Jag fattar inte! När de frågar vad jag tycker som är kostrådgivare svarar jag att jag tror att olika varianter av fasta är bra, men inte om man är stressad eller har problem med sin relation till mat. Och att jag tycker att fasta är ett komplement till en sund kost, att grunden för mig alltid är att äta bra mat. Inte äta dålig mat och sen fasta i 2 dagar för att minska effekterna av den dåliga kosten. Men de lyssnar som vanligt inte på mig utan kör på med sin fasta 🙂

      1. Nä men exakt, och därför tar jag själv aldrig upp någon diskussion när det gäller kost med dem, utan svarar bara om jag direkt blir tillfrågad. Det är inte värt energin och det leder inte till någonting. Bättre att spara på energin till de som är intresserade!

  3. Hanna Brunnegård

    Du vet att du har min röst här.

    Jag tycker vi har tagit ett stort ledsamt steg tillbaks när man återigen börjar räkna kalorier och vågen får en plats i köket. Att äta mindre är inget fel, att hoppa över en måltid är inte fel, att räkna in sin rätt efter ett exakt mått bestämt utifrån en gissning och icke personligt anpassad mall är Ätstört.

    Jag har inget emot fasta, inget emot hunger då och då, inget emot att ha koll på vad man äter eller inte. Men jag är emot det osunda ätbeteendet. Vikten är enda fokus och basuneras ut med grunder som att man vill få mindre cancer, längre liv och bli piggare. Inget av grund då vikten är fokus i det största.

    Är man frisk bara för att man är smal? Har patienter dagligen, sjuka och döende.. de är definitivt inte överviktiga, de finns i alla vikter. Vikten avgör inte alltid din livslängd även om den är en Del av ett pussel i livet.

      1. Hanna Brunnegård

        Det är ju delar av grunderna som marknadsförs i 5:2 som är helt snedvridna.

        Lyssnar man noga på dokumentären är det ett lågt blodsocker som de är ute efter, sänkta insulinpåslag och därmed lägre halter av tillväxtfaktorer... Något som vi som äter en naturlig kost, lchf/paleo, redan har per automatik... inte 2 dagar i veckan utan ALLA veckans dagar.

        Att klamra sig fast vid att "äta som vanligt" är att fly den bistra sanningen - för att nå hälsa måste man förändra och ändra. Inte bara svälta sig själv. Fasta är naturligt och sunt men planerad fasta på det viset och kalorihetsen utan att ens tänka näring är så sjukt och ätstört.

        För gemene man verkar ätstört vara likvärt med någon som kräks eller är ett tunnt spöke... Ätstört är att ha ett sjukt ätbeteende och sjuk syn på mat, kropp och själ och missa helheten. Om man frågar mig.

        Kram

        1. Jag håller med dig om det där med ätstört och det begreppet. Har dock blivit påhoppad ett antal gånger för att jag använder ordet, men det är helt okej, jag står för det... 😉
          Problemet är att man som sagt inte vill ändra och förändra, man vill "äta kakan och ha den kvar..." 🙂

  4. Laurel

    Ja, visst är det konstigt! Jag har fått jättemycket "påhopp" för att jag äter LCHF men nu när många på jobbet börjat med 5:2 så ifrågasätts det inte alls. Det du skriver stämmer till punkt och pricka!

  5. jendah

    Bra skrivet... har arbetskamrater som äter efter sin tolkning av 5:2. Vilket innebär att "ätardagarna" vräker de i sig massor (Min tolkning) och är så nöjd över det och ingen ifrågasätter det. Dock blir jag som LCHFare ifrågasatt, när jag ska sluta och börja äta normalt...Men vad är normalt? Jag har berättat att det är ett livsstils val jag har gjort och jag måååå mycket bra av det... En dag undrade jag om dietmänniskorna hade hört den senaste dieten, BTTPK? nej det hade ingen...Borsta tänderna tidigt på kvällen ;; )) Ha det bra : )

  6. Hej alla,
    jag har ätit enligt lchf i femochetthalvt år nu och håller min diabetes-typ2 i schack utan mediciner. Då jag fick min diagnos vägde jag 118 kg och kaloribantade då ner till 112 men hade fortfarande samma HbA1c. Då fick jag tipset om lchf och gick på ett år ner till 82 kg vilket jag kunde hålla i ca 2,5 år, därefter gick jag långsamt upp under våren och sommaren förra året, fast jag hela tiden åt lchf, till 97 kg. En skillnad var att jag hade oförändrat HbA1c.
    Fortfarande på lchf, men med bättre koll på matmängderna lyckades jag gå ner igen, 6 kg till 91, detta tog mig nästan ett år och till sist stod jag still.
    Sedan såg jag MM:s tv-program, både de som handlade om korttidsträning och programmet om olika former av fasta. Naturligtvis blev jag nyfiken, framför allt på 5:2-dieten, kanske för att jag redan i princip käkade enligt 16:8 eller för att vara noga 15:9.
    Jag såg inget av alla de problem som här räknas upp gällande ätstörningar m.m. ej heller trodde jag att det skulle vara "fritt fram" för obegränsat skräpmatsintag under 5-dagarna, jag räknade helt enkelt med att äta som vanligt, dvs lchf, hela tiden.
    Efter 15 veckor på 5:2 hade jag gått ner 5 kg och tyckte nu att det började bli tråkigt. De sista 3–4 veckorna hände i princip inget på vågen och 2-dagarna krävde ju ändå viss hänsyn, så jag "bröt fastan" 😉
    Och det är vad jag tror kommer att hända för allt fler.
    5:2 är inget hot mot folkhälsan, möjligen kommer fler att våga experimentera med sin kost, kanske tom testa om inte lchf kunde vara värt ett försök.

    1. Hej!
      Nej, jag tror inte det kommer vara ett hot mot folkhälsan heller, och att äta en hälsosam lågkolhydratkost med fasta ibland är troligtvis bara bra. Men jag har upplevt många och nära nu som blir fullkomligt besatta och bara pratar mat (inte mat, utan bakning, godis, allt "förbjudet") därför att hunger-dagarna blir så jobbiga och trista. Och det är 5:2 hit och 5:2 dit dagarna i ända :).
      Att vara hungrig är inget som lockar i längden, även om kicken av att gå ner ett par kilo såklart motiverar till att man kan hålla ut. 🙂

  7. Jag jobbar ju som kostrådgivare med lågkolhydratkost och EVENTUELLT i kombination med 5:2 för VISSA.
    MEN i mitt kontorsarbete som ekonom, det är där jag hittar de som äter allt i kombination 5:2 och de blir fullkomligt besatta av mat och sötsaker och pratar inte om annat..

Kommentera