Att ångra LCHF

Vissa dagar ångrar jag mig. Jag ångrar att jag började med något som kallades LCHF. Jag ångrar att jag blev intervjuad av tidningar, att jag ställde upp på bilder, att jag åkte på kryssningar som representant för LCHF, jag ångrar att jag startade en blogg som handlade om dessa fyra bokstäver, L C H F. Ibland ångrar jag till och med att jag utbildade mig till kostrådgivare med en speciell inriktning.

Jag menar inte alls att jag är olycklig på något sätt, jag är glad att jag har gått ner i vikt. Det har inte fått mig att bli en annan människa men de har framhävt vissa egenskaper som anses som attraktiva vilket gör att andra människor ser mig på ett nytt sätt, tar det jag säger på ett annat sätt. Jag har alltid varit stark, smart, haft bra självförtroende och jag anser att jag alltid har varit snygg. Alla kanske inte håller med och jag kanske inte alltid har uttryckt mig på det sättet så att folk verkligen har förstått att jag alltid har varit nöjd med hur jag har varit och framför allt med vem jag har varit som person.

När man går med på att vara representant för en metod och för viktminskning förändras livet och det kan vara svårt att hänga med. Det är definitivt inte alltid guld och gröna skogar, att hela tiden få sin tallrik analyserad av folk man känner och av folk man inte känner. Att hela tiden få stå till svars för hur man äter, varför man äter på det sättet och sedan förklara för människor varför det är bra att äta så. Att vara tvungen att gå igenom saker som glukoneogenesen på lunchrasten kanske inte alltid är vad man önskar sig, särskilt inte för människor som helt ärligt inte ens vill förstå.

Ibland måste man bara få stänga in sig och traggla på, köra på sin egen grej utan att folk frågar. Jag är så otroligt trött på att försvara mig hela tiden för det är helt ärligt vad jag har fått göra. Jag får ta diskussioner om varför jag inte vill äta hamburgare med bröd, varför jag inte bara kan dela på en muffins, äta lite godis bara eller varför jag måste krångla när jag är på restaurang. Jag vet inte hur många gånger jag kämpat för att få en köttbit utan pommes till.

Och vill ni veta en sak? Jag skiter helt ärligt i vad ni tycker om hur jag äter eller om ni inte förstår vissa saker, jag förstår inte allt som alla andra människor gör och jag har inte heller energin att försöka. Jag är trött på att behöva förklara mig, jag vill bara leva som alla andra och det är vad jag gör nu! Och det är vad jag tycker att alla ni andra också ska göra.

Att älska sig själv och vara nöjd är den enda vägen till ett lyckligt liv. Vägen dit kan vara lång, krokig och ibland måste man vända om för att sedan fortsätta gå framåt efter man har vilat lite. Att säga nej, jag orkar inte, jag måste ta hand om mig själv är inte tecken på svaghet utan det är tecken på styrka, mod och respekt. Och dessa tre, mod, styrka och respekt kommer att ta dig långt i din resa som inte bara handlar om din vikt eller hur du äter, utan hur ditt liv kommer att se ut. För livet fortsätter framåt oavsett och det gäller inte bara att göra det bästa av det, det handlar om att leva fullt ut varje dag.

Jag säger inte att LCHF gör en odödlig eller ger en evig lycka, tvärtemot, det är fyra bokstäver som nästan förstör mer än vad dom hjälper. Jag äter definitivt inte LCHF, det slutade jag med för länge sedan och det är något som jag rekommenderar alla. Jag äter mat, mat som jag tycker är god och får min kropp att fungera. Att jag har blivit smal, orkar mer och börjat se att lyckan, kärleken och meningen med livet som något man skapar och inte finner, det är bara en väldigt bra bonus.

Hälsningar,

Josefin

Print Friendly

Postad i LCHF, Vikten den av .

Om Gäst

Detta inlägg är skriven av en gäst. Antingen har vi bjudit in personen att skriva eller så har den konaktat oss om sin historia. Vill du skriva här någon gång? Kontakta pia@kostradgivarna.se och berätta om vad du vill skriva och varför.

2 thoughts on “Att ångra LCHF

  1. Annika

    Mmmm, dina rader väcker en hel del tankar. Mest kring vårt mänskliga behov av bekräftelse och acceptans från medmänniskorna. Det du skriver har full relevans som jag ser det men jag undrar varför du tar vid dig så hårt? Andras åsikter väger väldigt lätt jämfört med din egen kunskap och erfarenhet av hur just du fungerar och vad du mår bra av. Blås på dem som frågar och ifrågasätter. Jag uppfattar det du skriver som att du känner behov av att försvara dig. Gör inte det! Lägg ner försvaret och uppfatta inte andras intresse som angrepp. Vill du inte prata om din mat, välj att äta för dig själv tills vidare.

Kommentera