Semestersug

Jag har aldrig varit någon renlärig person. Inte i något avseende. Avsteg och undantag sker regelbundet i mitt liv, det är sådan jag är. En del skulle nog påstå att jag har dålig karaktär och de har kanske rätt. I all fall om man pratar om mat och ätande. Jag äter lågkolhydratkost för det allra mesta men inte alltid. Då och då gör jag undantag, fullt medvetet, och det brukar funka bra. Nästa dag är jag på spåret igen som om ingenting har hänt. Men ibland blir det urspårning big time. Det handlar om semestern. Det händer något med mig under dessa lediga veckor som gör att jag börjar glufsa i mig saker som jag aldrig skulle få för mig att röra under resten av året. Det värsta är att det liksom smyger sig på utan att jag märker det. Den första semesterveckan går det ganska bra. Jag är fortfarande kvar i mitt effektiva jobb-jag och beter mig som jag brukar. Fast det blir ju lite mer mörk choklad än vad det brukar bli. Och lite oftare. Det är ju ändå semester. Känns som helg hela tiden liksom. Och på helgen får man ju ”unna sig”. Det kanske blir lite chips också. De andra äter ju. Och så kommer värmen då. I år har det ju varit varmt hela tiden. Och är det varmt får man ta en glass. Och en till nästa dag. Och nästa…

Sen har vi alla dessa fikor. Det fikas MYCKET på semestern. Hemma, borta, på café. Hemma kan man ju göra en nyttig lågkolhydratfika. Fast barnen gillar ju inte det. Det enda de gillar är mina kokospannkakor och dem kan man ju inte äta hela tiden. Min glass går också hem, i alla fall hos ett av barnen. Men vem vill stå i köket och göra glass hela tiden när man är ledig och det är varmt? Vi är ju dessutom på landet större delen av tiden och köket där är inte tiptop direkt. Så det går också bort. Därför slinker det ner ett och annat bakverk. Och ännu mera glass. På café är det ännu svårare. Försök hitta något utan mjöl och socker där. Inte för att jag letar precis. Det är ju ändå semester…

Ja, ni hör ju vart det barkar. Ungefär mitt i semestern har sockermonstret vaknat på allvar. Jag, som normalt inte har något sötsug förrän möjligtvis på kvällen, börjar längta efter en bulle redan efter lunch. Och I slutet av semestern, där jag befinner mig nu, vill jag helst ha rostebröd med sylt till frukost. Vad blir nästa steg? Att börja dagen med tårta som Pippi Långstrump? Tur att semestern snart är slut. För när jobbet börjar igen så skärper jag till mig och går tillbaka till lågkolhydratkosten. Och efter de första dagarnas huvudvärk och trötthet ställer kroppen om och jag mår toppen. Piggare, gladare, snyggare! Och jag kan inte förstå hur jag kunde svulla som jag gjorde under ledigheten när jag mår så mycket bättre när jag äter rätt.

Vad lär jag mig av detta? Tyvärr ingenting verkar det som för det är likadant varje år. Och egentligen kanske det inte är något jätteproblem. Jag går inte upp särskilt mycket i vikt, jag mår ganska bra och jag brukar kunna skärpa till mig när vardagen börjar. Men jag funderar på hur det är för de som inte kan ställa om, de som inte kan äta en bulle utan att börja frossa hejdlöst. Det kanske är det som är lärdomen för mig. Några veckors inblick i hur det är att leva med sötsug och en ökad förståelse för dem som har riktiga problem. För utan förståelse och empati kan man inte jobba som kostrådgivare eller rådgivare inom något område. Vem vill få kostråd av någon som alltid ätit perfekt och aldrig känt sug? Inte jag i alla fall. Jag skulle vilja möta någon som vet hur jag känner det och som kan leva sig in i hur jag funkar. Som själv har kämpat och som kan ge tips på hur man bryter suget och börjar leva igen.

Vem vill du få råd av?

 

 

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

3 thoughts on “Semestersug

  1. Bra reflektion, precis så tycker jag. Vore fint att komma till gymmet och möta en PT som också hade kämpat med övervikt och träningsångest, som FÖRSTÅR hur svårt det är att komma igång och hur trög kroppen är när man väger för mycket. Som inte hela tiden är sådär klämkäck och supertränad och allt det jag INTE är... På samma sätt så klart med kostrådgivning och allt annat där man behöver hjälp i livet. Empati är så viktigt, att bli bemött som en människa som är lika mycket värd, trots fel och brister.

    Tror för övrigt att du satte fingret på varför det blir så många undantag under sommaren: det känns ju som helg hela tiden, och på helgen får man unna sig lite. Dumma dumma hjärna som lurar mig!

Kommentera