Periodisk fasta, är det bra, eller?

Nu är de flesta tillbaka från semestern och i full gång med att försöka komma ihåg vad sjutton det var som man brukade göra på jobbet. Man har glömt inloggningen till datorn och kan inte ens tyda sina egna anteckningar som gjordes i juni. Hjärnan ska rullas igång efter den allmänna semesterkoman och kroppen som känns lite tung och degig behöver kanske slimmas till efter alltför många glassar och kanelbullar. För några går det ganska lätt att komma på spåret igen men för andra innebär det en period av stress och en känsla av man inte duger. Man letar efter sätt att komma i form snabbt, få mer energi och bli av med sina extra kilon.

52Ett sätt för många att komma på spåret är periodisk fasta, eller pf som det kallas, dvs att man fastar en del av dygnet eller ett par dagar i veckan. Det är ju en väldigt hype kring det här med pf just nu. Var och varannan människa provar och böckerna om 5:2 (äta 5 dagar i veckan, fasta 2 dagar) går åt som smör i solsken. Den riktiga boomen kom efter TV-programmet Vetenskapens värld med Richard Mosley, sen ville alla prova.

Är detta bra då? Kan det verkligen vara nyttigt att inte äta? Ja, det verkar som om periodisk fasta kan ha många hälsofördelar om det används på rätt sätt och av rätt orsaker. Det är inte naturligt för människokroppen att ha tillgång till mat hela tiden och kunna äta mer eller mindre ständigt som många av oss gör idag. Istället har vi genom historien med alla sannolikhet haft perioder av avhållsamhet, när det helt enkelt inte funnits mat. Periodisk fasta kan därför ses som mer naturligt för oss. Fastan verkar kunna ge oss mer energi och för de som önskar gå ner i vikt kan fastan också hjälpa till eftersom den ökar förbränningen. Kroppens celler reparerar sig under fastan och de tillväxthormoner som kan påskynda cancer minskar. Blodtrycket sjunker, liksom insulinnivårerna och det onda kolesterolet. Med mera, med mera. Det i sin tur kan innebära ett längre, piggare och friskare liv.

Så vad är egentligen problemet, det är väl bara att köra? Ja, det verkar ju så. Och många som provat kan berätta att de mår mycket bättre, känner sig piggare, lättare och minskar i vikt. Men på sistone har jag följt flera grupper på Facebook som har fokus på periodisk fasta och jag blir lite bekymrad. Många använder pf just så som det är tänkt och mår bra av det. Toppen! Men andra som provar pf gör det på ett sätt som jag tror kan vara skadligt för dem i längden och det gör mig oroad. Det är hos dessa personer ofta väldigt stort fokus på vikt istället för välmående och hälsa. En del verkar ta pf som en ursäkt för att kunna frossa under den tiden som man faktiskt äter. Många av oss sockerjunkies letar ju efter ett sätt att få äta det där härliga söta utan att gå upp i vikt eller att må dåligt, vi vill gärna inte inse att det faktiskt inte fungerar för oss.  Häromdagen såg jag ett inlägg där en person triumferande visade upp det hen tänkte sätta i sig under en ätdag och det var inga trevliga saker. Hen var väldigt nöjd med att det nu gick att äta sådant flera dagar i veckan utan att gå upp i vikt. Hens blodsocker kommer följaktligen att gå upp och ner under veckan som en bergodalbana, vilket är väldigt stressande för kroppen. Näringsupptaget under frossardagarna kommer också att vara otroligt klent.

Andra personer som jag oroar mig för är de som plågar sig. Jag ser hur de klagar över hur hungriga de är under sina fastedagar, hur de lider och kämpar, tittar på klockan, räknar kalorier och kollar vågen om och om igen.  Kanske går det över på sikt och de hittar sitt välmående, jag hoppas det i alla fall. Andra är så nöjda över att de klarar det att de ökar på fastefönstret än mer i jakten på snabba resultat. En del av dem som kör 16:8 (fasta 16 timmar, äta 8 timmar) pressar sig själva tills deras ätperiod är nere på 4 timmar istället för åtta, alltså 20:4 istället för 16:8. Det kan kanske funka för en del, men jag blir orolig för att vissa pressar sig mer än de mår bra av. Det går lätt prestation i det hela och till slut känner man inte riktigt vad man mår bra av, man bara fortsätter att pressa sig. Mättnads och hungerkänslorna kan bli satta ur spel och var slutar det då? För mig känns det främmande att plåga sig själv och räkna kalorier på det sättet. Det känns väldigt lång ifrån det naturliga och avslappnande förhållandet till mat och ätande som jag eftersträvar. Jag hade hoppats att vi skulle kunna fokusera på långsiktigt välmående och komma från kaloriräknandet och det ständiga vägandet som jag ser som ganska meningslöst och dessutom stressande.

Själv har jag aldrig varit så mycket för fasta för egen del, jag vill äta när jag är hungrig. Men eftersom jag är en nyfiken typ så testar jag nu 16:8, vilket passar mig bättre än 5:2. Jag vill inte plåga mig utan har låtit det komma successivt. Jag äter middag vid sex på kvällen som vanligt, äter ingenting på kvällen och sedan har jag efterhand förskjutit frukosten nästa dag så att det nu går ca 16 timmar utan mat. Frukosten hamnar då vid tio-tiden på förmiddagen. Det är intressant att notera hur kroppen ganska snabbt har vant sig vid att det inte serveras frukost så fort jag vaknar och nu är jag inte ens hungrig förrän vid tio-snåret. Jag känner mig pigg och lätt i kroppen och mår bra. Innan har jag nästan fått panik när jag blivit hungrig och känt mig tvungen att äta bums. Nu noterar jag till min häpnad att hungern faktiskt släpper efter en liten stund och jag kan tuffa på som vanligt. Frågan i mitt huvud är: Är detta bra eller inte? Ska man ignorera hungersignaler? Är den här känslan av total kontroll nyttig för mig eller är den rent av skadlig i längden? Är det sunt att njuta av att inte äta? Har jag tidigare blivit hungrig tre gånger om dagen för att det är då kroppen behöver äta eller är det bara en vana? De här frågorna tror jag det är bra att ställa sig. Jag har inte svaren men jag vill gärna diskutera dem med andra kostintresserade.

Jag tänker fortsätta att testa periodisk fasta ett tag till. Min förhoppning är nu att fler ska använda pf som det är tänkt, en väg till välmående på lång sikt. Och att de som faktiskt inte mår bra av pf ska välja en annan väg. Jag hoppas också att fler ska se fördelarna med att kombinera pf med lågkolhydratkost. Med lågkolhydratkost har du ett stabilt blodsocker och du håller dig mätt längre, vilket ökar chanserna att du ska kunna använda pf på ett bra sätt utan att behöva plåga dig eller utsätta din kropp för ständiga blodsockersvängningar. Då kan du istället njuta av hälsofördelarna med pf och bli ditt piggaste, gladaste och snyggaste jag.

Lycka till!

Vill du veta mer om periodisk fasta, läs Jonas Bergqvist utmärkta sammanfattning här.

Print Friendly

Postad i Periodisk fasta den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

6 thoughts on “Periodisk fasta, är det bra, eller?

  1. Hanna Brunnegård

    Hanna Brunnegård

    WORD Johanna!! Älskar det här inlägget!!

    Fasta är något naturligt men även individuellt vad som passar oss. Att säga ett exakt kcal-innehåll för en sk halvfastedag är för mig helt absurt! Att vara restriktiv då och då är definitivt inte lika med att räkna kcal även om vissa kan ha nytta av det till viss del. Det tenderar dock i mer ätstörda mönster än friska och hälsosamma - oavsett vikt och övrigt mående.

    Quickfix.... Gå ner i vikt och ät som du vill... det är inte hälsa...

    Dessutom kan man ifrågasätta om man verkligen FÅR de där efterlängtade effekterna? Vi som dagligen äter en lågkolhydratskost har alltid låga blodsockervärden och därmed ett lågt IGF-1 värde... hur skulle det kunna vara bättre att ha dessa bra värden bara 2 dagar/v kontra alla veckans dagar?

    Har man däremot en viktplatå och faktiskt behöver gå ner i vikt kan givetvis fasta och lchf vara en bra kombo... men annars??

    Säger som du... jag blir ledsen över vad jag läser i bloggar och på facebook 🙁

    /H

  2. Laurel

    Tack för ett bra inlägg! Håller med dig till fullo. Jag äter 16/8 och trivs jättebra med det. Jag har fått ett mycket lugnare förhållande till mat. Nu vet jag att jag inte behöver äta speciellt ofta och att det inte är farligt om jag känner mig hungrig ibland. Det går dessutom över efter en liten stund.

  3. HelenaB

    Hej Johanna! Det finns en klar risk för felanvändning av fasta om man inte vill förstå vad det handlar om. Tråkigt när individer sitter fast i gamla vanor som man inte vill bryta. Kanske är pf bättre för dessa ändå, jag tänker istället för att de hoppar på och avbryter dieter hela tiden eftersom han/hon inte är redo att göra den förändring i grunden som krävs.
    Några som sett hur bra jag mår nu, säger till mig att de gärna skulle vilja prova LCHF för att bli frisk från magproblem mm men att: "Du vet jag kan inte vara utan mitt vin på lördagarna". Om jag då säger att drick vinet på lördag men ät LCHF ändå. Så blir svaret att: "Men när jag dricker vin så blir jag så himla godissugen att jag helt enkelt inte kan låta blir".
    Då konstaterar jag att personen helt enkelt inte är redo för förändring och det är inget jag kan hjälpa till med. Det måste komma inifrån.
    Själv hoppar jag över frukost, mycket liten lunch och ett stort mål på kvällen. Det funkar bra för mig. Jag är ohungrig på dagen och kan sedan äta mig mätt på kvällen och somna gott. Min version av 16/8 som gör att jag mår toppen och har inga problem med vikten längre.
    Jag är sockerberoende och har som konsekvens av det haft en mycket störd kosthållning tidigare. Jag är därför mycket observant på mina egna reaktioner på olika typer av ätande för att inte hamna i ett nytt konstigt beteende.

Kommentera