Ett hormonellt kvinnokaos med PCO(S)

PCO(S) står för Polycystiskt ovariesyndrom. Det är en kvinnlig sjukdom där många har vätskefyllda cystor i äggstockarna, lider av acne, manlig behåring, övervikt, svårigheter att bli gravid, håravfall eller oregelbunden mens. Symptomen kan variera kraftigt där vissa inte märker av dem alls och andra har jättebesvär. Man ser en rubbning i det manliga könshormonet testosteron, det är också vanligt med insulinresistens oavsett vikt. PCO(S) har en koppling till det metabola syndromet.

Jag fick min diagnos 2008.

Stressig spiral med vardagliga besvär

När jag tänker tillbaka på mitt liv är jag övertygad om att mina hormonella obalanser startade tidigt.

En dag var sällan den andre lik, jag var en tickande bomb med kraftiga humörsvängningar. Jag visste aldrig om det var en vecka, en månad eller sex månader innan mens. I perioder hade jag mer eller mindre besvär med acne, min hy kändes för jämnan fet och smutsig oavsett dyra produkter eller ”mirakelmetoder”. Under min uppväxt var jag normalviktig men med svårigheter att behålla vikten. Jag led av katastrofala migränattacker och huvudvärk som alltför ofta tvingade mig att avstå från aktiviteter och istället tillbringa tid i ett tyst mörkt rum. Jag har lätt för att bygga muskler och har alltid varit stark samt gillat tuff och styrkekrävande idrott. Förmodligen bidrog detta, tillsammans med perioder av mindre portioner (har aldrig bantat eller svält mig), att jag kunde behålla vikten någorlunda. Jag var less på att få kämpa onormalt hårt, framförallt utan att förstå vad jag gjorde för fel. Resultatet av träningen blev en ond och stressig spiral med fokus på vågen, jag hade glömt bort det roliga med idrott.

År 2008 fick jag veta att jag har ”polycystiska ovarier” i äggstockarna. Det är ofarliga vätskefyllda blåsor, meddelade gynekologen. Jag blev också informerad att jag, i och med detta, tillhör en grupp människor som har lättare att gå upp i vikt, löper ökad riks för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes typ 2. Gynekologen avrådde mig från att söka på nätet efter ”skrämmande symptom”, jag kunde gå hem och fortsätta leva mitt liv precis som vanligt. Jag fick däremot rådet att tänka på vad jag äter och fortsätta med den motion jag redan sysselsatte mig med. Jag skulle äta varierat och gärna något som påminde om vår klassiska tallriksmodell.

Åren gick, jag läste förstås på en hel del och lärde mig att acceptera mitt öde med kraftiga humörsvängningar, återkommande acne, och oregelbunden mens. Jag hade tack och lov inga problem med fertiliteten. Jag fick två barn (2010 och 2011) och blev under samma period diagnostiserad med Sjögrens Syndrom och fibromyalgi. Under åren från 2010 till 2012 bar jag på ca 30 kilos övervikt (mellan och efter graviditeterna). Jag hade börjat leva på kickar av snabba kolhydrater och jag förvandlades till häxa så snart sockret började dala. Det som vid tillfället gjorde mig riktigt glad i hjärtat och fick min kropp att spruta ut lyckohormoner gånger tusen var Ballerinas finfina idé med en kladdkaka i kakformat.

Vändningen

I början av 2012 kom jag i kontakt med lågkolhydratkost/lchf. Idag drygt ett och ett halvt år utan socker, gluten och stärkelserik mat så har många av mina sjukdomssymptom dämpats (och Ballerinas omsättning har förmodligen sjunkit).  Eftersom sannolikheten är stor att jag är insulinresistent är jag noga med att hålla mitt blodsocker på en jämn nivå och alltså på det sättet minska insulinutsöndring.

Idag är min hy mycket bättre och jag lider inte längre av återkommande acne. Migrän och huvudvärk har jag tack och lov inte haft sedan årsskiftet 2011/2012. Humörsvängningarna är också betydligt bättre, om inte annat så styrs de inte längre av dalande blodsocker. Vidare så är jag tillbaka på min normalvikt genom ett vikttapp på 28 kilo, något jag aldrig trodde var möjligt utan stenhård träning och begränsad mängd mat. Sist men inte minst så är jag på god väg till att få regelbunden mens för första gången i mitt liv. Det kanske egentligen inte är särskilt skoj men för mig är det det största kvittot på att kroppen börjar hitta en balans i det som tidigare varit kraftigt ur gängorna. En klar bonus är känslan av att äntligen få släppa stressen kring träning, mat och vikt. Träna gör jag numer för att vinna andra hälsofördelar och för att det är roligt, inte för att jag måste.

Jag är förstås glad över alla stora symtomförbättringar jag uppnått. Jag inser samtidigt att det är många lösa trådar och mycket hormonellt i kroppen som kanske inte kan balanseras eller som kräver lång tid innan en balans är nådd. Kroppen styrs av många inre och yttre faktorer som inte alltid går att påverka eller som man kanske till och med medvetet väljer att behålla i sitt liv. Med det sagt så har min resa förmodligen bara startat även om den många gånger känns som ett lyckligt slut.

Print Friendly

4 thoughts on “Ett hormonellt kvinnokaos med PCO(S)

  1. Hej!
    Tack för din PCOS berättelse.
    Kunskap om PCOS behöver öka. Många läkare ser det som enbart gynekologiskt. Gå hem och banta så blir du bra. Utan att förklara hur hormoner och kost samverkar.
    Många dietister ger kost råd som inte alltid passar PCOS-are.
    Välkommen att besöka min hemsida.
    Hälsa Liselotte

Kommentera