Diabetes, katastrof eller möjlighet?

Här följer del 2, del 1 hittar du här.

Tillbaka till verkligheten efter en och en halv vecka på lasarettet. Att vara själv fanns inte i min värld, hur skulle jag kunna laga all denna mat och ta hand om två barn och lära mig all dosering och sprutteknik. Det var mig övermäktigt. Min fd man hyste in mig och barnen i en kokong de närmaste månaderna. Tacksamheten är allt för stor för att sätta ord på.

Blodsockret  levde sin egen värld och brydde sig inte mycket om hur jag mådde eller vad jag ville. Jag ville styra men det gick inget vidare. Många samtal till min fantastiska diabetessköterska som är lugnet själv och alltid funnit tillgänglig.

Så till kosten. Min första upplevelse blev min älskade havregrynsgröt, denna som varit vid min sida så länge jag minns. Jag tog insulin till frukosten precis som jag blivit ordinerad till min vikt och mängd gröt. Men vad händer?  3,2 hur är det möjligt jag låg ju på 9,6 för bara en stund sedan. Jag ringer till sköterskan. Hon tipsar mig att testa och äta två ägg till frukost och se vad som händer. Och vad händer, jo knappast inget med mitt blodsocker. Lycka! Men inte kopplar jag ihop detta med övriga måltider, fråga mig inte varför, jag har inga svar. Tiden går och jag fortsätter troget lägga upp potatis/pasta/ris i exakta mängder enligt de broschyrer jag fått med mig hem (har sparat dem och tror inte att det är sant det jag ser, idag alltså - då var de min livhank).

Midsommar och buffé med knappast några kolhydrader och vad händer med blodsockret efter den måltiden? Jag tar enligt min ordination, tre enheter snabbinsulin. Jag får ett lågt värde, riktigt lågt!!! Vad hade hänt om jag inte tagit den sprutan?  Med den insikten valde jag att inte äta det som påverkade blodsockret.

På tre månader hade min bukspottkörtel repat sig någolunda och jag behövde inte snabbinsulinet (till måltiderna) och efter några veckor inte heller långtidsinsulinet. Jag var sprutfri många månader. För att öka insulinkänsligheten märkte jag att om jag promenerade  efter varje måltid frukost, lunch, middag, 30 min varje dag höll sig blodsockret på en bra jämn  nivå. Så här levde jag i några år.

Efter att i flera dagar vaknat med förhöjt blodsocker  var det dags att börja med långtidsinsulin. Jag började med 2 enheter på morgonen, allt självklart i samförstånd med min diabetessköterkska. Gjorde aldrig några förändringar utan att förankra det hos henne. Detta gäller än i dag.  Jag ökade succesivt långtidsinsulinet, delade upp insulinet till två sprutor varje dag. Men behövde inget till måltiderna, jag åt ju väldigt få kolhydrater.

Nu idag har jag inte mycket egenproduktion kvar, men den höll länge....tack vara kost och motion. Nu blir det en del sprutor per dag och det har blivit min vardag. Till måltiderna blir det Novarapid (snabbinsulin) dosering beror på ingångsvärdet ofta blir det  1-2 enheter, men ibland kan jag hoppa över en spruta. Och morgon och kväll är det Levermir (långtidsinsulin)

Strukturerad och planerad, men med massor av god mat och ett annat förhållningssätt till livet!

Jag hittade lågkolhydratkost på egen hand och har valt att göra min diabetes till något som inte alltid är så tokigt. Som min underbara flicka Celina 12 år sa: ”Mamma, vilken tur att du fått diabetes, så vi kan lära oss hur man ska äta, det är ju inte bra att du är sjuk, men allt det andra...”

Kram,

Maria

Print Friendly

Kommentera