Upp och ner, online!

Hej du din smala lycka, hur upplevs du egentligen?

Loggar in på Facebook och ivrigt in i den slutna gruppen. Alla har ätit så fint så och skött sig hela veckan. Det första inlägget jag lägger märket till är: HJÄLP MIG!!! SNÄLLA HJÄLP!!!

10 kommentarer som undrar vad som hänt, ska vi ringa polisen eller vd är det frågan om? Flera timmar senare kommer svaret från trådskaparen. Jo, ja ni vet, nu måste jag ha tröst. Jag ger upp, orkar inte mer!  Jag har stått stil i 4 månader, det händer det INGET!!! Jag är verkligen på väg att ge upp, har ju 15 kg kvar att gå ner!!!

De flesta medlemmar tröstar, det är ju synd om denna som står stil trots alla träningstimmar och perfekta måltider. Peppa på sen går vi vidare, efter några dagar kommer en ny tråd från samma person: YES!!!! Nu lossnade det, -5 kg!!!! Wow, va´ jag är bra och ni som ger mig stöd! Kramar!

Så går det 10 dagar: Suck! +0,2 imorse, vill inte längre, ger upp snart!!!

Det som till sist kommer fram är att ”hon” under 2 år har jag gått ner 35 kg.

Liknande trådar finns lite varstans på nätet att läsa. Vad beror det på? Vilka mår bra av det och vilka dåligt? Jag tippar på att de flesta mår dåligt. Först trådskaparna och därefter den gruppen som inte går ner alls eller ännu värre, går upp. Jag tror vi är många. Dessa inlägg gör att minsta lilla hoppet försvinner och jag vill ge upp, kolhydraterna bedövar smärtan och mörkret faller över en som en tjock slöja! På måndag tar jag nya tag, håller mig borta från Facebook, kan ju inte skriva jag åt upp hela plåten av fröbrödet, eller kan jag? Denna fixering av vad som är rätt och fel, minus och plus på vågen ökar vår osunda relation till maten. När ska vi acceptera oss själva som vi är? När ska vi vara nöjda med det lilla/stora positiva som händer i våra kroppar och vi får fler och fler hälsofördelar?

VEM bestämmer hur en NORMAL kropp SKALL se ut?

Suckar vidare och släpper den dåliga tanken och tar mig upp på spåret igen. Jag kan, även om det tar tid så kan jag inte ge upp för det enda som återstår är sockerträsket och där vill jag inte vara igen.

 

facebook

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Goranka Stjernström

Om Goranka Stjernström

Många dieter har passerat genom min kropp och satt sina djupa spår men grundstenen till lågkolhydratkost står kvar. Jag är undersköterska och småbarns mor med lång erfarenhet av Jo-Jo bantning. Jag brinner för främjande av hälsan genom näringsrik kost. Kunskapen om näring får man genom att söka, den kommer inte till oss av sig själv. Välkommen att kontakta mig i fall du önskar råd genom helhetssyn. Distans eller live, allt efter dina önskemål.

2 thoughts on “Upp och ner, online!

  1. Mycket tänkvärda rader som jag så väl känner igen. Jag har själv varit en av "dom där" som stirrar mig blind på vågen. Som försökt stressa min kropp till det fodral jag tror är mer accepterat i samhället (smal alltså)! Men sen insåg jag att jag är den jag är, oavsett om jag finns i en liten eller stor förpackning. Min kropp har burit 5 barn, två av dem till och med samtidigt och nu för tiden ser jag ränderna på magen som kärleksränder istället för att må dåligt över dem. Med lchf mår jag bra och vågen går neråt, men den är inte längre i centrum. Den äger inte längre mitt liv, utan de gör jag själv!

    Kram på dig Goranka!

    1. Goranka Stjernström

      Goranka Stjernström

      Härlig respons Maria! Har länge funderat på detta och knappt vågat få ner det i text men nu så 🙂 Kul att höra jag inte är ensam om det, är glad du hörde av dig och att du hittat balansen samt gillar dig själv precis som du är - helt underbar! Kram 🙂

Kommentera