Eftertankar

Ja, hej, det är jag igen. Johanna Ekne. Den mest avskydda personen i kost-bloggosfären den senaste veckan 🙂

Vad var det som hände efter mitt inlägg förra veckan egentligen? Och varför? Det har jag tillbringat mycket tid med att fundera på de senaste dagarna. Det har blivit en hel del rannsakan. Av mitt eget beteende och mina egna motiv. Men också andras. Den situation som uppstod kan väl mest liknas vid ett s.k. ”drev”. Något som växte och växte, gick från blogg till blogg, och snart levde sitt eget liv, bortom någons kontroll.

När jag tänker på hur det blev så känner jag mig väldigt kluven.  Mina tankar och funderingar känns fortfarande rätt för mig och jag ångrar inte att jag gav uttryck åt dem. För vi behöver den diskussionen, tycker jag. Men kunde och borde jag ha uttryckt mig annorlunda? Ja, säkert. För i motsats till vad många tror så ville jag inte göra någon arg eller ledsen. Jag var heller inte ute efter att provocera, ärligt talat så förstod jag inte att folk skulle bli arga, så naiv är jag. Och när det sedan exploderade så blev jag helt chockad. Över styrkan på reaktionerna, över ilskan och fördömandena.

Så visst borde jag formulerat mig på ett annat sätt, det erkänner jag gärna. Tankarna hade jag haft länge men när jag skrev ner dem så gick det snabbt, kanske för snabbt. För jag är en otålig figur, det har mina vänner fått erfara många gånger. Mitt sätt att uttrycka mig är också lite raljerande, det har det alltid varit och det kan säkert provocera, särskilt i skrift när man inte hör tonen i min röst. Och att använda ordet sekt var kanske onödigt. Men all den aggression och de påhopp som mitt bloggande frambringande, var det motiverat? Nej, jag tycker inte det, oavsett hur jag formulerade mig. Jag välkomnar en debatt och tar gärna diskussioner, jag är inte främmande för att tänka efter och ändra mig om jag blir överbevisad, det tror jag mina vänner skulle kunna skriva under på. Men den ilska och upprördhet som jag fick möta står enligt mig inte alls i proportion till vad jag gjort. Jag uttryckte en åsikt, jag begick inget brott. Jag har läst mitt eget inlägg om och om igen och jag förstår fortfarande inte vad det var som genererade så mycket ilska. Mothugg, javisst. Men varför bli så aggressiv? Men kanske det klarnar så småningom.

I början försökte jag delta i debatten. Försökte förklara hur jag menade, förtydliga mig. Men då blev en del arga för att jag ”gjorde en pudel”, att jag ”ändrade mig”. Det förstod jag inte alls. Jag hade inte ändrat mig men vad skulle det vara för fel om jag hade gjort det, får man inte ändra sig? Det är väl ett bevis på att man tänkt till, tänkt om och dessutom är ödmjuk nog att erkänna det. Så tycker i alla fall jag. Några få personer läste vad jag skrev med nya glasögon och skrev att de nu förstod mig bättre, bland annat Andreas Eenfeldt, tack för det! Men många fortsatte att attackera mig med oförminskad styrka. Snarare ökade ilskan och efter ett tag såg jag att folk påstod att jag skrivit saker som överhuvudtaget inte fanns med i mitt inlägg. Och jag fick höra att jag var arrogant, okunnig, överlägsen, en dålig kostrådgivare, pengahungrig, att jag försökte slå mynt av det arbete som LCHF-pionjärerna gjort för egen vinnings skull, att jag hade dolda motiv, ingick i skumma allianser osv. Och detta spreds på blogg efter blogg. När jag tyckte påhoppen blev för grova försökte jag be om sans, om en debatt utan personliga påhopp, men då fick jag till svar att jag inte skulle försöka smita, byta ämne, undkomma debatten. Jag kom att tänka på Strindbergs ”Ett drömspel” där någon säger: ”Antingen hon svarar eller inte svarar: Slå henne!”. För så kändes det. Det fanns inget jag kunde säga eller göra som kunde göra saken bättre och jag mådde bara sämre och sämre ju mer det hela spred sig.

Så ja valde till slut att dra mig ur, att hoppa av, att ”gå under jorden”. Jag slutade läsa och väntade på att stormen skulle bedarra. Genom mina vänner som följde debatten fick jag höra att jag nu kallades för feg. Det kanske jag är, jag funderade mycket på det också. Men jag tror inte någon som befunnit sig i ett liknande situation kan föreställa sig hur det är. Det spelar ingen roll hur säker man är på sin ståndpunkt eller hur trygg och självsäker man är: När folk skäller på en så blir man ledsen. Och när många gör det, dessutom offentligt, så blir man ännu ledsnare. Att folk inte tycker som jag kan jag ta, det är bara intressant att få nya perspektiv på tillvaron och jag gillar att diskutera. Men all ilska! Och alla påhopp! Det gjorde ont. Jag hade konstant ont i magen och huvudet i flera dagar och jag kunde knappt sova. När det dök upp nya kommentarer i min mailbox så blundande jag, jag orkade inte läsa mer. Som tur var fanns det folk som var positiva också, även om de inte hördes så mycket i stormen. Några av dem som hörde av sig hade själv upplevt liknande saker och de peppade och stöttade, vilket hjälpte otroligt mycket. Tack till er, ni vet vilka ni är! Och jag beklagar att de som verkligen ville förstå och diskutera på ett konstruktivt sätt inte fick några svar, jag orkade helt enkelt inte mer.

Det som kanske gjorde mig mest ledsen var att det påstods att jag skulle ha attackerat pionjärerna inom LCHF-rörelsen, Annika Dahlqvist och andra. Jag förstår inte hur man kunde dra den slutsatsen, men om det på något sätt verkar så utifrån vad jag skrev så är jag ledsen. Annika är en av mina hjältar, hon gjorde ett fantastiskt arbete och var modig som få. Tack vare henne och andra föregångare är det många som fått möjlighet till ett mycket bättre liv. Det som jag uppfattar att hon står för gäller för mig än idag: en naturlig artegen föda utan konstigheter. Mat som vi mår bra av helt enkelt.

Jag har lärt mig mycket under veckan som gått, om mig själv och andra. En del har varit bra, andra lärdomar önskar jag att jag hade sluppit.  Jag vet att jag i fortsättningen kommer att väga varje ord på guldvåg när jag skriver på nätet, jag kommer aldrig mer att vara spontan. Så grattis till dem som tycker att det är bra, ni har vunnit. Själv tycker jag att det är ganska trist om ingen vågar tala fritt ur hjärtat, även om det förstås kan bespara oss en del missförstånd och frustration. Vad jag hoppas på inför framtiden är att vi kan fortsätta diskussionen om lågkolhydratkosten på ett bra sätt, oavsett vad vi kallar den. Med en uppriktig nyfikenhet på varandras erfarenheter och en ödmjukhet inför andras ställningstaganden. Det gäller såväl mig som dig som läser detta. Vi bör fundera på hur högt i tak det ska vara i vår lågkolhydratsfamilj och hur vi ska bemöta dem som tycker annorlunda än vi. Jag hoppas att vi i framtiden kan kommunicera utan så mycket ilska och hårda ord. Det som förenar oss är en uppriktig önskan att hitta sätt att må bra och leva ett gott liv, låt oss fokusera på det.

 

 

 

 

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

31 thoughts on “Eftertankar

  1. Mycket bra skrivet, Johanna. Jag är ledsen för din skull att du skulle behöva bli mobbad på det här viset offentligt, det verkar som om en del kan vrida och vända och vräka ur sig vadsomhelst bakom sin anonymitet på nätet.
    Jag valde förra veckan att hålla mig utanför den här debatten, men både du och Anna har mitt fulla stöd i era åsikter.

    Jag har själv blivit utsatt för en del jobbiga påhopp under min tid som aktiv bloggare och kommenterare i olika forum. Så jag kan förstå hur du känner, även om de påhoppen var en liten vindpust jämfört med de här stormvindarna i ankdammen.

    Här en länk till en mycket rolig och satirisk blogg som tog upp många av de frågor som du hade i ditt inlägg om Matsekten redan för 3 år sedan. Lika läsvärd idag.

    http://blogg.passagen.se/lchf-ankdammen/

    Jag äter själv LCHF sen 4 år och mår fantastiskt bra av det. Numer har min mat övergått lite mer åt Paleohållet, men fortfarande med mycket fett, mestadels från smör. Det var Annika Dahlqvist som fick upp mina ögon för den här kosten, Andreas Eenfeldt gav mycket kunskap då via sin blogg som lärde mig ännu mer.

    När jag sedan hittade till Anna Halléns blogg kände jag att jag hade hittat helt rätt i de olika varianter som redan då fanns inom LCHF.
    Hennes ödmjuka och mycket kunniga framtoning är jag lika imponerad av idag som då.

    Jag har själv vacklat under de här åren och ibland valt att bara kalla min mat lågkolhydratkost. Men den här debatten gör mig ännu mer säker över att jag kommer att säga att det är LCHF som jag äter och vara riktigt stolt över det, även om jag blir kritiserad för det av många fettskrämda.Men så har det varit ända sen jag började äta LCHF, så jag har lärt mig hur jag ska bemöta det.

    Många tycker att det är fel att tjäna pengar på vår kostmodell, den ska helst spridas gratis via nätet. Men den guldkant kokboksskrivandet gett mig, som sjukpensionär efter en ryggskada för 13 år sen i mitt kockjobb, tycker jag är en härlig belöning för de 3 år då jag delade med mig av mina recept på min gamla blogg, helt gratis.

    Många därute vill glädjande nog köpa mina böcker, precis som många behöver individuell kostrådgivning.
    Många söker sig till alternativa behandlingsmetoder inom akupunktur, mindfulness, yoga och liknande, så visst är det fantastiskt att vi också har en grupp som utbildat sig till Kostrådgivare på grund av sitt brinnande intresse för hur våra kroppar påverkas av att äta naturlig mat.

    Jag kommer inte att ge mig in i någon diskussion kring den här kommentaren, varken härinne eller på något annat forum.
    Jag hoppas vi alla istället kan enas om att vi njuter av naturlig mat, alla på våra egna personliga sätt.
    Ha nu en skön sommar alla vänner inom lågkolhydratvärlden.

    Ät, njut och må gott!
    Birgitta Höglund

      1. Jag brukar berätta hur man åt på mormors och farfars tid. Riktigt smör, grädde, ägg, ost, feta köttbitar och mycket fet fisk. Då fanns inga lightprodukter.
        Och att LCHF inte bara består utav bacon och smör utan att jag äter mängder med grönsaker och örter till mina helt normala portioner med kött, fisk, skaldjur och ägg. Till detta finns mängder med läckra såser att välja på.

        De flesta brukar bli betydligt mer nyfikna på hur jag äter då 🙂

        Sen de som känner mig lite bättre vet hur dåligt jag mådde för några år sen, de ser en otrolig hälsoförbättring. Det är mitt bästa argument för att det här är en kostmodell som fungerar.

  2. Johanna, Du har också mitt fulla stöd Johanna, även jag har haft för ont om tid för att följa alla inlägg och därför inte hörts så mycket varken här eller på Facebook. Jag önskar dig en skön sommar utan "drev" och elände.

  3. Hanna

    Du har mitt fulla stöd och har haft från start! Stå på dig!!

    Människors oförståelse kan lätt tippa i ilska och i grupp blir det inte bättre. Att läsa med rätt glasögon kan vara nog så krångligt och man ser ibland det man vill se utifrån sina egna rädslor, mod och erfarenheter.

    Stärks av det som hänt, stärks av alla oss som står bakom dig <3

    Kram Hanna

  4. Martin Norbäck Olivers

    Folk som attackerar en istället för att argumentera avslöjar sig själva. Det är ett gott betyg att många blir arga, det tyder på att de inte har några sunda argument och att man har lyckats träffa något som avslöjar deras irrationalitet.

    Om det är någon okänd som skriver något argt så gäller det bara att försöka strunta i det. Är det någon känd och etablerad bloggare som gör det: ja, då har den avslöjat sitt rätta jag.

    Man har naturligtvis all rätt att sluta en diskussion om man tycker att den inte ger någonting. Utan att bli kallad för feg.

  5. Magnus

    Hej Johanna!

    Jag tycker det är trist att du fått utstå så mycket angrepp på dig som person. Det är något som jag absolut tycker man ska undvika när man kommenterar på ett internetforum. Alla tycker tyvärr inte som jag. En del utnyttjar nog anonymiteten till att avreagera sig, vilket såklart är barnsligt och säger mer om den som gör det än den som får ta emot de nedvärderande kommentarerna.

    Jag ska väl erkänna att jag är en av dem som kritiserade din artikel, mat-sekten, men jag kritiserade aldrig dig, som människa.

    Artikeln var, enligt mig, full av laddade ord och meningar. Det ska inte vara svårt att hitta dem om man verkligen letar med öppna ögon. Bara användandet av ordet sekt, i vilket sammanhang det än må vara, gör det hela ofantligt laddat. Jag ansåg (anser) också att du i artikeln önskar att man ska vara mindre fördömande och mer öppen för andras olikheter, samtidigt som du skriver på ett sådant fördömande sätt om de som vill väga och mäta allt mellan himmel och jord. Det tycker inte jag är ok. Därför ville jag kommentera det.

    1. Inläggsförfattare

      Hej Magnus!
      Tack för ditt sansade inlägg. Som jag skriver i mitt andra inlägg så är jag väl medveten om att jag kunde ha balanserat mina ord bättre, ibland går det lite väl snabbt. Andemeningen står jag dock för, att jag önskar att vi alla skulle våga känna efter hur vi mår och äta efter det, inte efter regler som andra hittat på. Regler kan vara bra som stöd och hjälp när vi känner oss osäkra, javisst, men inte som en bibel som styr våra liv och som gör oss ängsliga att "göra fel". Därmed inte sagt att jag vill kritisera dem som ger råd när man vill ha dem, de gör ett jättefint arbete och hjälper många som känner sig osäkra.
      Jag önskar också att vi skulle vara mindre fördömande mot varandras sätt att äta och leva. Jag inser att jag uttryckte mig på ett sätt så att det för en del verkade som om JAG ville fördöma de som mäter och väger. Det ville jag inte, jag ville snarare uttrycka en oro för vart det hela är på väg; att vårt naturliga och avslappnade förhållande till maten håller på att övergå till något annat som jag inte tror är bra för oss, varken fysiskt eller psykiskt. Som Anna Hallén säger: Vi ska äta för att leva, inte leva för att äta. Om ätandet blir en matematik- eller fysiklektion tror jag vi är fel ute. Men, som sagt, jag uttryckte mig säkert klumpigt eftersom många blev arga.Jag önskar att mitt andra inlägg fick lika stor spridning som det första, men tyvärr tror jag inte det.

  6. Mallan123

    Efter att ha läst ditt inlägg här ovan gick jag tillbaka och kollade på ditt första inlägg på Kostrådgivarna. Jag förstår ingenting. Hur har detta kunnat blåsas upp på detta vis som du beskriver. Du sa ju bara dina tankar. Du sa ju inte att alla måste tänka som du. Vi lever i ett demokratiskt land där vi tack och lov får ha olika åsikter. Vad hände? Jag har inte orkat läsa igenom vad alla skrivit det räckte för mig att jag förstod att du blivit påhoppad för vad dina tankar var just den dagen. Det är väl det som är att "blogga". Om du börjar väga alla ord på guldvågen kan du lika bra sluta blogga, då blir det ju en trist blogg där alla bara ska tycka lika. Jag gillade ditt inlägg för den delen, men det har inte med saken att göra. Jag vill slå ett slag för demokratin, allas röst är lika värda. Grrrrr nu blev jag faktiskt upprörd. Vad händer på nätet? Är detta kvinnorelaterat? Ska vi sätta dit varandra istället för att hjälpa varandra. Vi kan väl diskutera!

  7. Inläggsförfattare

    Hej Mallan!
    Tack för ditt kloka inlägg. Jag förstår inte heller riktigt varför det blev så starka reaktioner, men det blev det. Så jag får dra slutsatsen att jag uttryckt mig på ett dumt sätt. Mina åsikter står dock fast, och jag hoppas att jag ska kunna uttrycka dem även i fortsättningen fast jag "väger på guldvåg". Håller med dig om att vi måste kunna diskutera på nätet utan påhopp och aggressioner.

  8. Majoren

    Självklart var det ytterst naivt att tro att ingen skulle bli provocerad av att använda ordet "sekt" om LCHF.
    Det är dock aldrig "fel" att pudla, utan det tyder som du själv skriver på ödmjukhet och ökad insikt, men ditt misstag var nog att du inte pudlade om att du använde ordet sekt om LCHF, det nämndes inte alls och många tog nog den avsaknaden som en kvittens på att du verkligen tyckte att ordet sekt var helt berättigat om LCHF vilket kanske förklarar att brasan tog fart.
    Att många (däribland jag) blev så besvikna på inlägget som helhet tror jag beror främst på att LCHF-are är oerhört trötta på att bli sektanklagade, och när ett sådant påstående kommer innifrån svider det ordentligt. Jag tror inte heller många kände igen sig i det beteende du beskrev med fettkaffe kombinerat med svältbantning och upplevde att det saknade all proportion att pga dessa få ta avstånd från LCHF-begreppet. Och det är kanske så det kan sammanfattas: uttrycka åsikter är helt ok och inget brott, men uppfattas de som felaktiga och orättvisa så blir det starka reaktioner.
    Men nu har du i två omgångar öppet bjudit på dig sälv och beskrivit din personliga natur och hur det svidit att bli missförstådd, och det gör att tonen inte alls känns lika provocerande, och jag hoppas verkligen att du nu får uppleva ett lugn efter stormen och får tillbaka lusten att skriva inlägg.
    LCHF får fler och fler anhängare och åsikterna och varianterna av kosten blir allt större, så jag tror som du att det stadigt kommer att krävas ett allt högre tak i kommunikationen för att bemöta alla åsikter inom lågkolhydratkostfamiljen.

    1. Inläggsförfattare

      Hej Majoren!
      Tack för ett sansat inlägg och trevligt att du läste mina nya inlägg med nya glasögon. Ordet sekt var onödigt och det kommer jag inte att använda igen. Men diskussionen tror jag är nödvändig och jag känner många som känner igen sig i bilden av bantning med fettkaffe o.dyl. Inget fel i det under en begränsad period men jag blir orolig när det blir en livsstil.Jag hoppas liksom du att vi kan fortsätta kost-diskussionen med högt i tak.Låt oss arbeta för det!

  9. sofia

    Personligen reagerar jag både på rubriken ”Mat-sekten” + kontexten samt martyrskapet (på intet sätt snyggare än klarspråk/spontan vrede) i ”Eftertankar”.

    JE undrar: ”Men all den aggression och de påhopp som mitt bloggande frambringande, var det motiverat?” Nej, ”hon tycker inte det, OAVSETT hur hon formulerade sig. JE begick inget brott.” Så, nu tar jag mig samma rätt: Den som skriver ett inlägg med rubriken ”Mat-sekten” får finna sig i motstånd. Liksom JE har jag rätt att uttrycka min åsikt ÄVEN om jag äter LCHF. Det är knappast ett brott? Att MÅNGA reagerar beror just på att MÅNGA följer LCHF konceptet/kostdebatten.

    JE:” När folk skäller på en så blir man ledsen.” Precis! JE:s ord under rubriken ”Mat-sekten” gjorde ont! Liksom JE hade jag personligen ”konstant ont i magen och huvudet i flera dagar och jag kunde knappt sova. JE ”kommer aldrig mer att vara spontan” och tycker vidare att ”det är ganska trist om ingen vågar tala fritt ur hjärtat”.

    Eftersom JE får beröm för sitt agerande gör jag som henne, ber inte om ursäkt för att jag kränkt andra, förbehåller jag mig rätten att spontant tala fritt ur hjärtat och förutsätter att jag framledes slipper stämplas som sekteristisk! I annat fall får vi väl utmana ”kostrådgivarsekten”.

  10. Inläggsförfattare

    Hej Sofia!
    Tråkigt att du fortfarande är så arg.Jag hoppas det går över snart. Som jag tidigare sagt så uttryckte jag mig bitvis klumpigt vilket jag ångrar. Mina åsikter står dock fast men jag ska försöka uttrycka mig bättre i framtiden. Att du mått dåligt av mitt inlägg är absolut inget jag önskade. Det som jag skrev var inget påhopp på dig personligen, att du ändå mådde så dåligt kanske kan få dig att förstå hur jag mådde som blev personligen påhoppad av flera hundra personer.
    Du får naturligtvis tycka vad du vill, liksom alla andra. Jag välkomnar motstånd och konstruktiva diskussioner, det är aggressionerna och påhoppen jag vänder mig mot. Det som jag tycker är tråkigt med ditt inlägg, förutom ilskan, är att du säger att du inte tänker be om ursäkt för att du kränkt andra. Om man kränkt andra tycker jag att man definitivt ska be om ursäkt. Det är stor skillnad på att framföra en åsikt och att kränka, jag föreslår att vi alla försöker hålla oss ifrån kränkningar. Jag tycker inte att jag kränkt någon person, knappast heller en grupp, men om någon känner sig kränkt så ber jag gärna om ursäkt.Inte för mina åsikter, men för det sättet jag uttryckte dem på. Jag tycker inte heller att i behöver "utmana" varandra. Vi kan väl ha en sansad diskussion istället för ett krig.

  11. sofia

    Tack för svar Johanna!

    Min vrede är mitt ansvar. Vanligtvis ber jag givetvis om ursäkt om jag märker att jag trampat på/kränkt någon. Jag uttryckte mig slarvigt.

    Att kalla LCHF folkrörelsen för "sekt" anser jag vara en nedvärdering tillika kränkning och en bräcklig grund att stå på om målsättningen är att initiera en saklig, konstruktiv, ärlig och fredlig dialog. Jag föreslår att du funderar över din egen roll, om du själv har någon del i de aggressioner du upplever. Nu ser jag att du i en tidigare kommentar inte kommer att använda sektstämpeln igen och det lovar förbättrade förutsättningar inför framtiden.

    Ha det så gott!
    sofia

  12. Inläggsförfattare

    Hej Sofia!
    Tack för förslaget om att jag borde fundera över min roll. Det borde alla inblandade göra och det har jag också gjort vilket framgår av det jag har skrivit. Jag har ett flertal gånger erkänt att jag uttryckt mig klumpigt och även att det var onödigt att använda det laddade ordet sekt. Jag skulle tycka det vore jättebra om en del av de som läste inlägget och uttryckte sig nedsättande och aggressivt också funderade på sin roll och sitt uppförande och vilka glasögon de hade på sig när de läste.

    Slutligen kan jag konstatera att vi upplever ordet kränkning olika. För mig är det ett oerhört starkt ord om inte hör hemma i denna diskussion alls. Jag har jobbat med biståndsfrågor internationellt och med den bakgrunden har ingen här blivit kränkt. Du har förstås rätt att använde det ordet som du vill, men det kan vara en förklaring till varför vi delvis pratar förbi varandra.

    Ha det så gott själv!

  13. Vox Humanae

    Johanna

    Du har kränkt många, många människor. Om du menade något annat är inte relevant i sammanhanget, det som betyder något är att människor faktiskt blev kränkta av vad du skrev. Jag upplever heller inte att du egentligen ber om ursäkt utan att du bara beklagar att folk fattade fel.

    Jag har själv skrivit dåligt flera gånger, folk har blivit retade och även kränkta. Det vettigaste man kan göra är att inse sitt misstag och be om ursäkt "förlåt, jag skrev dåligt för jag är bara en människa, jag tar tillbaka det jag skrev för att det träffade fel". Det är naturligt att som du gå i försvarsställning, alla gör så, men när människor har kroppen full med adrenalin så blir resultatet ofta inte så bra i vårt moderna samhälle. Det brukar hellre resultera i att människor låser fast sig ännu mera i sina positioner, och eftersom tankekraften tryter när man är i kemisk beredskap så kan man snart befinna sig i en position som man inte alls menade från början.

    Lekte du viskleken som barn? Jag tror att de flesta gjorde det och vet hur fel det ursprungliga budskapet kan bli när det passerat några människor. Vi kan aldrig gardera oss mot missförstånd när det gäller mänsklig kommunikation, helt enkelt därför att vi har olika förutsättningar och skiftande sinnesstämning. Om det hettar till alltför mycket så är det nog bäst att inte hålla positionen. Kryp som en hund och visa strupen. Det kommer att trolla bort aggressionen hos de allra flesta, så kan du ta upp frågan igen lite senare fast med andra ord.

    Det jag TROR att du egentligen menade att skriva om, är det ökade antalet fanatiker som försöker att "kidnappa" begreppet lchf. Jag själv läser mest bara Annikas och Kostdoktorns bloggar och där är det inte så vanligt, även om en och annan dyker upp ibland. Dessa fanatiker kommer vi aldrig att slippa undan, de finns överallt, i alla olika sammanhang. Ditt misstag var att skriva på ett sätt som fick alla lchfätare att känna sig som fanatiker och så är det givetvis inte. Jag tror inte alls att det finns så många sådana, men de märks, eftersom de skriker högt och ofta och att de även skriver under flera olika signaturer samtidigt. Jag tror inte att det hjälper att du och Anna Hallen lämnar begreppet lchf, ni kommer att träffa på nya ärkenötter vart ni än tar vägen och främst för att de inte bekämpar er ide utan faktiskt har något mot er som personer.

    Det ursprungliga begreppet "lchf" är ju mycket brett. Grundtanken är (som du ju vet) "Mindre kolhydrater, mera naturligt fett, prova dig fram till det som passar". Är det inte det som du och Anna sysslar med? med tillägget att ni aktivt hjälper folk att hitta rätt balans? Ta inte diskussionen med fanatiker utan var en auktoritet. Om någon ifrågasätter en matsked majs i ett recept, förklara bara att "ja det är tillåtet under lchf men en del människor kan inte äta majs alls". Slut diskussion. OCH det viktigaste redskapet: folk som inte ger sig, som bara fortsätter att mala, BANNA deras IPadress. Dessa är oftast antingen rena idioter eller rena provokatörer och nu verkar det som om de lyckats provocera dig och Anna att ta avstånd från begreppet lchf. Tråkigt, så borde det inte vara.

    1. Inläggsförfattare

      Hej Vox Humanae!
      Tack för ditt inlägg som är klokt på många sätt. Ur min synvinkel är det dock lite starkt att säga att jag har kränkt många, många människor. För mig är kränka ett otroligt starkt ord som det har gått inflation i och det känns för mig som om perspektiven har blivit lite märkliga. Jag har uttryckt en åsikt som jag står för, men jag medger gärna att jag uttryckte den lite klumpigt och använde ett uttryck, sekt, som jag inte borde använt.Jag har dock inte gjort några som helst personliga påhopp eller varit medvetet elak mot någon som jag ser det. Jag har rannsakat mig själv och funnit att jag borde uttryckt mig annorlunda. Jag har också ett flertal gånger talat om att jag är ledsen för detta. Kanske borde de som blev upprörda över mitt inlägg också fundera på sin roll i det hela.Kanske borde de fundera på vilka glasögon de har haft på när de läste texten och om de kanske tolkat in saker i texten som inte stod där.Då kan vi mötas i en konstruktiv diskussion på halva vägen.

      1. Vox Humanae

        Du har absolut rätt Johanna. Du har inte haft som syfte att kränka någon, men tyvärr är det många som känner sig kränkta. Det är orealistiskt att bli kränkt av en bloggpost som din, men likafullt så har många blivit det. Jag tror detta är en följd av att vi har det oförskämt bra i vår lilla del av världen, så bra så att vi inte längre har begrepp om hur en verklig svårighet ser ut. Även jag blev upprörd över att bli kallad en potentiell sektmedlem, trots att jag oftast är en rationell människa. Vi kanske har ett inbyggt behov av att känna påfrestningar, kanske är det därför vi har alla dessa märkliga fanatiker i olika sammanhang, de kanske måste skapa sina egna svårigheter för att kunna känna skillnad på bra och dåligt i livet.
        Det jag ville ha sagt är, att trots att vi har ett bra syfte, trots att vi förklarar oss så vi blir blå, så kommer ibland saker att ta fel, precis som det gjort i detta fall. Om man märker att det blir en lavin av det hela, om man märker att hela debatten håller på att bli till en varböld, då är det oftast bättre att släppa allt helt och hållet. Lägga sig platt på marken, be om ursäkt för att man ens existerar, försök inte förklara, bara ligg ner och visa strupen. De flesta kommer då av sig i sin aggressivitet och tänker till och många kommer att ändra sig från att hata en till att tycka att man är ganska OK. En tid senare, när de flestas känslostormar har lagt sig, så kan man närma sig frågan igen, fast från ett annat håll, och med andra ord.
        Det är lönlöst att försöka rida ut en internetstorm, man kommer bara att bli krossad. Därför, ta mitt råd, lägg dig platt så kan vi ta diskussionen om fanatiker igen om en vecka eller två.
        Lycka till.

        1. Inläggsförfattare

          Hej igen!
          Jag förstår att du är omtänksam och vill väl och det är jag tacksam för. Plattare än så här tänker jag dock inte bli... :-). Det känns viktigt att jag står för min åsikt, även om jag gärna kan medge att jag kunde uttryckt den på ett bättre sätt. Om någon vill försöka krossa mig för det... so be it. Kram på dig!

          1. Vox Humanae

            Jag tycker att vi hädanefter ska byta uttrycket "göra en pudel" mot "göra en flundra". Jag tror du har gjort tillräckligt mycket flundra för denna gång och jag tror du förstår att man inte ska lägga sig platt för all framtid utan bara så länge så att den vilt skenande flocken blir förvirrad och skingras.

            Lev väl

  14. Hanna

    Hej!
    Bra skrivet, jag tyckte även om den ursprungliga texten även om jag är lite av en medlem i sekten... jag äter lchf för att jag är sockerberoende, så jag känner absolut igen mig litegrann i din beskrivning. Inte i aggressionerna eller påhoppen, men i att man blivit lite väl frälst i maten. Men efter att ha mått dåligt hela livet och äntligen må bra, så är det lätt att bli lite frälst... men som sagt, jag håller med dig och tycker det är bra det du säger, jag vet ju logiskt sätt att alla är unika och mår bra av olika saker men ibland behöver man påminna sig om det när man har hittat något som är så världsomvälvande, man har en förmåga att vilja frälsa alla andra oxå då 😉 Själv mår jag bäst av att ta bort i stort sett alla kolhydrater och äta stora mängder fett, det ger mig helt enkelt ett inre lugn som jag aldrig förr upplevt... detta är ju säkerligen inte det optimala sättet att äta om man har valmöjligheter, din kost låter mer "naturlig" och avslappnad (även om jag bara äter artegen föda etc) men jag tror det är lite annorlunda om man väl har utvecklat ett beroende... det hade de antagligen inte gjort för några hundra år sedan 🙂 Det jag ville ha sagt var väl iaf, att det finns många som håller med dig, även i sekten 😉 Det är bara ett känsligt ämne på grund av att det har ändrats folks liv och välmående så fundamentalt... men, absolut ingen anledning att nånsin vara elak eller göra påhopp så jag hoppas att alla som sysslar med sånt tar sig en ordentlig titt i spegeln och funderar över vad de pysslar med!!! Stå på dig, Mvh Hanna

  15. Inläggsförfattare

    Hej Hanna!
    Tack för ditt kloka inlägg och för din uppmuntran!Jag tror du har helt rätt i att man kan bli lite för frälst när man hittat något som funkar för en. Det har jag själv känt när jag började med LCHF.Det betyder inte att det är något dåligt men man kan reagera väldigt starkt när någon ifrågasätter det. Särskilt om de sker inom gruppen och om man blivit påhoppad innan från alla möjliga håll. Jag tror det kan vara en delförklaring till varför det blev en sådan storm. Trots det så tror jag det är viktigt med en intern diskussion om vad vi håller på med och det var det jag försökte få igång, tyvärr kanske på ett lite klumpigt sätt. Jag hoppas, trots detta, att den fortsatta diskussionen kan bli konstruktiv och utvecklande för oss alla!

  16. Lena

    Johanna

    Jag känner med dig och förstår att du haft en orolig tid. Nu när den värsta stormen lagt sig kanske du orkar blicka bakåt och fundera lite över din artikel "Mat-sekten" igen. Enligt min mening var ett av problemen med artikeln att den var luddig och svårtolkad. Vad ville du egentligen säga med din artikel? Inte ens Anna Hallén var helt säker på vad du ville ha sagt när hon i kommentarsfältet skrev till exemepel "det som jag upplever att Johanna tar upp, vi har mage att ”trycka till"varandra" och senare "Jag gissa på att Johanna vill lyfta frågan om LCHF ska vara nyttigt, eller om det bara ska vara en viktminskningmetod".

    Anna Hallén försvarar dig, trots att hon låter osäker när hon både UPPLEVER och GISSAR vad din artikel handlar om. Stämmer Anna Halléns analys, eller vad det något annat du ville ha sagt? Du behöver inte svara, utan jag tycker att du ska fråga dig själv om du kunde ha uttryckt dig klarare. Ett annat råd är att låta en text vila ett tag innan den publiceras.

    Med vänliga Hälsningar

  17. Inläggsförfattare

    Hej Lena!
    Tack för ditt kloka inlägg! Visst kunde jag uttryckt mig klarare, det är jag övertygad om och det har jag också medgivit både på den här bloggen och på min egen. Jag har försökt förtydliga mig i kommentarerna till mitt förra inlägg på denna blogg men också i mitt senaste inlägg på min egen blogg, läs gärna vad jag skrev där: http://matomiljo.com/2013/07/03/daligt-stamning/
    Vad beträffar Annas Halléns inlägg så är Anna en klok kvinna som vet att man aldrig ska uttrycka sig tvärsäkert om vad andra menar, därför uttrycker hon sig på detta försiktiga vis om mitt inlägg. I alla fall tror jag det :-). Anna och jag har pratat många gånger och jag tror att hon förstår precis vad jag ville säga, men hon vet att man inte kan prata för någon annan utan bara för sig själv.
    Att låta texten vila ett tag innan den publiceras är ett bra råd som jag ska försöka följa. Jag hoppas att fler vill ta till sig det rådet också så att vi får en sansad och konstruktiv diskussion i fortsättningen.
    Ha det gott!

Kommentera