Till kroppens försvar!

Alltid är det något som är fel. Fel på våra kroppar. Självanklagelserna maler fram i en aldrig sinande ström. Vi är missnöjda med hur vi ser ut – helt oavsett hur vi ser ut. För stor, för liten, för kort, för lång, för smal, för tjock, fel på håret, fel på näsan, fel på fötterna, fel på naveln – det finns inte en kroppsdel som inte blivit anklagad för att vara felaktigt konstruerad! När var du senast NÖJD med din kropp? Tillfreds, avslappnad…?

Som om inte denna utseendemässiga självanklagelse vore nog, så kritiserar vi också kroppen för hur den reagerar på saker och ting. Blä vad jag är snuvig, fy vad jag har ont i magen, åh jag VILL inte vara så här trött, näe inte feber nu igen, usch vad jag svettas. Som om kroppen inte bara ÄR fel, den GÖR fel också! Låt mig en gång för alla slå fast detta: när du bli snuvig, eller får feber, eller fryser, eller svettas – var glad för det! Rikta en stor våg av tacksamhet till din kropp för att den inte lyssnar på dina klagomål utan fortsätter reagera som den gör. För om den slutar med detta, då dör du. Punkt.

Har du funderat på vad du gör med dig själv och din kropp när du hela tiden kritiserar den? Tror du att dessa tankar om dig själv påverkar din kropp på något sätt? Tror du att de negativa tankarna gagnar dig? Känns det bra inuti när du intalar dig att du är världens tjockaste, fulaste människa? Nej, det gör det inte. Och varför inte? För att det är FEL. Du tänker FEL. Hela din kropp reagerar med negativa känslor på dina tokiga tankar för att du ska förstå hur fel du tänker så att du kan tänka om. Känns det lika negativt när du tänker positiva saker om dig själv? Möjligen känns det ovant, och konstlat, kanske till och med lite falskt och nästan förbjudet, men det känns inte negativt. Varför? För att det är RÄTT förstås.

Din kropp är din bästa vän. Sluta sparka på den. Din kropp finns med dig hela ditt liv, med alla sina funktioner, reaktioner och yttringar. Lyssna på den, bejaka den, klappa om den - den förtjänar det. Du förtjänar det. Du kan inte skilja dig från din kropp, inte så länge du är i livet i alla fall. Så varför inte jobba på relationen istället för att motarbeta den. Kanske rent av bestämma dig för att om det nu är ni två för livet, så kanske det är lika bra att gilla varandra? Din kropp är dig oerhört lojal, den kämpar och gör sitt bästa för att du ska hålla dig frisk och välmående så att du kan uppleva saker, känna saker, utvecklas, skapa, vara en del av livet. Hjälp den genom att stötta den, tycka om den och det den gör.

Allt går så mycket lättare om vi samarbetar. Tar varandra i hand, ler mot varandra, bejakar, bekräftar. Vi vet detta, gentemot andra. Vi jobbar på våra yttre relationer, älska, glömma och förlåta. Vi ser det vackra i andra människor, deras förmågor, deras positiva sidor – men tar ofta fasta på det inbillat negativa hos oss själva.

Det här måste få ett slut. Vi måste sätta punkt för självanklagelsen. Du har du makten över dig själv, makten att bestämma vad du ska tänka. För du har väl inte lagt den makten i någon annans händer, utanför dig själv?!

Om du är fast i ett detta negativa tankmönster – prova att tänka nytt. Skapa ett nytt tankemönster, du KAN det. Men det är ovant, som allt som är nytt. Du kanske till och med måste vänja dig vid tanken på att du är vacker? Att du har fått en kropp som är närmast magisk i sin sinnrika konstruktion? Ta din kropp i handen, samarbeta med den genom att både tänka rätt om den och göra rätt med den. Ge dig själv den gåvan. Du ska få se vilken skillnad det gör…

Inlagg no 10

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

12 thoughts on “Till kroppens försvar!

  1. Boppi

    Bra skrivet. Men är man uppvuxen med att ALDRIG få höra att man duger. Aldrig få höra att man gör något bra. Sitter den negativa livsbilden så hårt där inne. Och att börja ändra är en sak. Vill bara säga att det går inte över en natt. Det kan ta flera flera år och ofta är det inget man gör själv. Man måste omge sig med människor som ger en stöd och bra energi. Som finns där och kan stötta en under dom mörkaste stunderna.

    1. Therese

      Therese

      Absolut! Det kan ta ett helt liv att få ordning på en sargad självkänsla och en knasig självbild. Och stöd från omgivningen är A och O. Men rätt som det är kan det "lossna", man vänder på en femkrona och inser att man är SÅ trött på sin egna tankar, på all bortslösad tid. Och bestämmer sig ända långt ner i knäna för att nu får det räcka, jag är värd mer och bättre. Och det beslutet, den insikten kan ligga runt nästa hörn. Så fortsätt gå på din väg, ge inte upp, du kommer dit du också <3

  2. Rebecca

    Jag har tränat i hela mitt liv och då lever man oftast i en kroppsfixerad värld. Idag är jag 32 år och känner att det blivit värre. Vi kvinnor trycker ner oss själva, vi duger inte, vi ska träna för att bli sexiga och snygga, vi ska vara bruna och gärna halvnakna. Jag har sett detta fenomen hos kompisar på Facebook oh instagram och i diskussioner försökt sätta ord på vad jag tänker. Av en slump läste jag ditt inlägg oh kände direkt att du satt ord på det jag tänkt under en längre tid. Tack! Jag försöker varje dag jobba med de negativa tankarna och det går framåt. Jag är riktigt bra på det nu. Jag tränar för funktion och vinnare min kropp ska fungera optimalt. Det ger mig glädje och får mig att känna tillfredtällelse. Nästa steg är att inspirera andra så de får känna samma sak.

  3. Monica

    Som vanligt kloka ord från en klok människa! Jag satt just och tänkte illa om mig själv och så läste jag detta..... precis vad jag behövde! Jag måste älska mig själv med mina fel och brister för dom är en del av mig! Tack Therese!

Kommentera