Nä nu måste vi ta en fika!

Härom året skrev jag om konsten att fika - här kommer en favorit i repris. Kanske passar så här i sommar och semestertider, för visst måste vi fika lite extra då. Eller?

 

Jag är såååå sugen. Och nu har vi gjort oss förtjänta av en fika. Något gott ska vi väl ändå ha? Usch vilken dag det har varit idag, trodde den aldrig skulle ta slut. NU måste jag liva upp den med lite fika.

Vad duktig du varit som bakat så många fina goda bullar. Sju sorters kakor också, se dig väl smaka. En LITEN en kan du väl ta iallafall. En kaka har ingen dött av. Jag borde inte egentligen, men en liten bit kan jag ta. Det SER så gott ut

Och som vi fyndade när vi var på kexfabriken och bunkrade upp… billigt blev det inte men nu har vi så vi klarar oss ett halvår minst (som vi innerst inne vet blir en eller max två månader i verkligheten men det är ju sååå skönt att ha hemma när man blir sugen). Och i bilen på vägen hem hann vi smaka (eller snarare möla i oss) de där obligatoriska baddarna. Eftersom vi åkte hela familjen blev det till och med två paket som gick åt. Men då är det ju en bit att köra. Ja, men minns du när vi var på godisfabriken förra året då? Eller när vi vann två kilo Plopp på Liseberg? DET var lycka!

Nu ska vi fira med tårta! Nu ska barnen få saft och något sött till kalaset. Cupcakes kanske? Det är ju ändå kalas. Och cupcakes är ju trendigt och ser lyxigt ut. Man kan ju göra dem nyttiga med morotsmuffins i botten kanske? DET är ju en grönsak eller? Nähä, en rotfrukt. Sak samma. Det växer i kökslandet. Det är ju ändå inte onyttigt. Lite medvetenhet vill vi ändå utstråla. Får tänka på hur det tas emot av barnens kompisar. Nä, de bryr sig nog inte, men deras föräldrar. Vi är ju inte de som ger barnen skräp på kalas. Eller?

"Kom över på en fika" Jag har bara lite enkelt HEMBAKAT med egenskördade plommon.

Och nu när sommaren kommer så är det ju så trevligt att säga till grannen att titta över på en kopp kaffe. Eller ja, man säger väl egentligen ”kom över på en fika”. För bara kaffe är ju lite snålt. Lite fattigt på nåt sätt. En paj, en god kaka, en bulle. Ja, det kan jag säga. HEMBAKT måste det vara. Det är lite mer status. Hur många skulle bjuda på Ballerinakex när man ska hålla goda relationer och impa på grannen. Nä, då är det verkligen det där HEMBAKTA som gäller. Gärna med lite finess.

Fika. Fika. Fika. Varför fikar du? Fundera lite.

Är det för att ge lugn i själen. Lugn i magen? Lugn i tarmen? Eller skapar det snarare ångest? Eller för att dämpa din ångest? Kanske för att lindra värk och stress för stunden?

För att passa in i det sociala spelet? För att ge en kick? Höja blodsockret? Dämpa hungern? För att det är okej att äta lite av allt? Som belöning? För att fira? Vanans makt? För att någon annan förväntar sig och vill att du ska göra det?

Anledningarna kan vara många, men vid närmare eftertanke är det otroligt vilken funktion och innebörd fyra bokstäver kan ha. F I K A. Eff. I. Kå. A. Fika.

Sedan jag började äta lågkolhydratskost försvann ganska snart det där vokabuläret ur mitt närminne. Ärligt talat, skärp dig, det kan du inte mena, tänker du säkert nu. Jo, faktum är att med hjälp av en lågkolhydratskost påverkas blodsockret i mindre grad och den svängande blodsockerkurvan som far upp och ner mest hela tiden med tallriksmodellens kosthållning lyser med sin frånvaro.

Som i ett under försvinner en hel del av triggers som skapar behovet, suget, önskan efter det söta. Ännu häftigare är att när sockersuget dämpas ändrar sig smaklökarna i samma takt. Förr hade jag lätt kunnat äta söta kakor, pajer, glass, godis, bullar och vad du vill utan att uppleva det som sött. Möjligen kladdigt runt munnen när man skulle äta en vaniljkrämsbulle eller dounut doppad i socker utan att slicka sig runt munnen. Effekten av sockret i kroppen tänkte jag sällan på. I perioder var jag också så sockerdriven och trippad på socker att jag inte kände av sockrets effekt. Eller sockrets makt. Det var så naturligt. Så ”som det skulle vara”.

Men nu. Nu är det inget som jag saknar. Eller får ett sug efter för min blodsockernivå är jämnare och maten jag äter under måltiderna skapar bra mättnad vilket gör att suget efter fika ett par timmar efter måltiden inte dyker upp. Nu kan jag till och med känna att en vanlig kokt morot smakar sött.

Är jag trist? Onormal? Konstig?

Ja jag har vänner som uppgivet undrar vad i all sin dag gör jag när jag fikar då? Alltså, vad äter du då?

Och jag är oftast helt oförstående. Vaddå, äter? Jamen jag fikar inte, försöker jag.

Nämen, vad tar du till kaffet då? NÅT måste du väl ha? Även om du äter en sån där LCHF eller vad det nu heter, propsar vännen på.

Ja möjligen en chokladbit. Fast bara riktigt mörk choklad. 70-90%-ig bitter, riktigt mörk. Och bara en bit. Sen är jag nöjd.

Jamen, även du måste väl festa till det ibland. Som efter en söndagsmiddag. Vad tar du då? fiskar vännen vidare.

Och jag suckar. Jaa, vad tar jag då? Jag får ”hitta på nåt” för att få en ände på utfrågningen. En liten kokospannkaka med färska bär och grädde med vaniljpulver. Utan socker. Utan gluten. Det är party för mig. Eller fika. Sisådär några gånger om året. Men det sista säger jag inte.

Cecilia

 

Jag är såååå sugen. Och nu har vi gjort oss förtjänta av en fika. Något gott ska vi väl ändå ha? Usch vilken dag det har varit idag, trodde den aldrig skulle ta slut. NU måste jag liva upp den med lite fika.

Vad duktig du varit som bakat så många fina goda bullar. Sju sorters kakor också, se dig väl smaka. En LITEN en kan du väl ta iallafall. En kaka har ingen dött av. Jag borde inte egentligen, men en liten bit kan jag ta. Det SER så gott ut

Och som vi fyndade när vi var på kexfabriken och bunkrade upp… billigt blev det inte men nu har vi så vi klarar oss ett halvår minst (som vi innerst inne vet blir en eller max två månader i verkligheten men det är ju sååå skönt att ha hemma när man blir sugen). Och i bilen på vägen hem hann vi smaka (eller snarare möla i oss) de där obligatoriska baddarna. Eftersom vi åkte hela familjen blev det till och med två paket som gick åt. Men då är det ju en bit att köra. Ja, men minns du när vi var på godisfabriken förra året då? Eller när vi vann två kilo Plopp på Liseberg? DET var lycka!

Nu ska vi fira med tårta! Nu ska barnen få saft och något sött till kalaset. Cupcakes kanske? Det är ju ändå kalas. Och cupcakes är ju trendigt och ser lyxigt ut. Man kan ju göra dem nyttiga med morotsmuffins i botten kanske? DET är ju en grönsak eller? Nähä, en rotfrukt. Sak samma. Det växer i kökslandet. Det är ju ändå inte onyttigt. Lite medvetenhet vill vi ändå utstråla. Får tänka på hur det tas emot av barnens kompisar. Nä, de bryr sig nog inte, men deras föräldrar. Vi är ju inte de som ger barnen skräp på kalas. Eller?

"Kom över på en fika" Jag har bara lite enkelt HEMBAKAT med egenskördade plommon.

Och nu när sommaren kommer så är det ju så trevligt att säga till grannen att titta över på en kopp kaffe. Eller ja, man säger väl egentligen ”kom över på en fika”. För bara kaffe är ju lite snålt. Lite fattigt på nåt sätt. En paj, en god kaka, en bulle. Ja, det kan jag säga. HEMBAKT måste det vara. Det är lite mer status. Hur många skulle bjuda på Ballerinakex när man ska hålla goda relationer och impa på grannen. Nä, då är det verkligen det där HEMBAKTA som gäller. Gärna med lite finess.

Fika. Fika. Fika. Varför fikar du? Fundera lite.

Är det för att ge lugn i själen. Lugn i magen? Lugn i tarmen? Eller skapar det snarare ångest? Eller för att dämpa din ångest? Kanske för att lindra värk och stress för stunden?

För att passa in i det sociala spelet? För att ge en kick? Höja blodsockret? Dämpa hungern? För att det är okej att äta lite av allt? Som belöning? För att fira? Vanans makt? För att någon annan förväntar sig och vill att du ska göra det?

Anledningarna kan vara många, men vid närmare eftertanke är det otroligt vilken funktion och innebörd fyra bokstäver kan ha. F I K A. Eff. I. Kå. A. Fika.

Sedan jag började äta lågkolhydratskost försvann ganska snart det där vokabuläret ur mitt närminne. Ärligt talat, skärp dig, det kan du inte mena, tänker du säkert nu. Jo, faktum är att med hjälp av en lågkolhydratskost påverkas blodsockret i mindre grad och den svängande blodsockerkurvan som far upp och ner mest hela tiden med tallriksmodellens kosthållning lyser med sin frånvaro.

Som i ett under försvinner en hel del av triggers som skapar behovet, suget, önskan efter det söta. Ännu häftigare är att när sockersuget dämpas ändrar sig smaklökarna i samma takt. Förr hade jag lätt kunnat äta söta kakor, pajer, glass, godis, bullar och vad du vill utan att uppleva det som sött. Möjligen kladdigt runt munnen när man skulle äta en vaniljkrämsbulle eller dounut doppad i socker utan att slicka sig runt munnen. Effekten av sockret i kroppen tänkte jag sällan på. I perioder var jag också så sockerdriven och trippad på socker att jag inte kände av sockrets effekt. Eller sockrets makt. Det var så naturligt. Så ”som det skulle vara”.

Men nu. Nu är det inget som jag saknar. Eller får ett sug efter för min blodsockernivå är jämnare och maten jag äter under måltiderna skapar bra mättnad vilket gör att suget efter fika ett par timmar efter måltiden inte dyker upp. Nu kan jag till och med känna att en vanlig kokt morot smakar sött.

Är jag trist? Onormal? Konstig?

Ja jag har vänner som uppgivet undrar vad i all sin dag gör jag när jag fikar då? Alltså, vad äter du då?

Och jag är oftast helt oförstående. Vaddå, äter? Jamen jag fikar inte, försöker jag.

Nämen, vad tar du till kaffet då? NÅT måste du väl ha? Även om du äter en sån där LCHF eller vad det nu heter, propsar vännen på.

Ja möjligen en chokladbit. Fast bara riktigt mörk choklad. 70-90%-ig bitter, riktigt mörk. Och bara en bit. Sen är jag nöjd.

Jamen, även du måste väl festa till det ibland. Som efter en söndagsmiddag. Vad tar du då? fiskar vännen vidare.

Och jag suckar. Jaa, vad tar jag då? Jag får ”hitta på nåt” för att få en ände på utfrågningen. En liten kokospannkaka med färska bär och grädde med vaniljpulver. Utan socker. Utan gluten. Det är party för mig. Eller fika. Sisådär några gånger om året. Men det sista säger jag inte.

Cecilia

- See more at: http://www.kostradgivarna.se/2012/05/6438/#comments

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Cecilia Blidö

Om Cecilia Blidö

Kostrådgivare och Certifierad Massör som driver friskvårdsföretaget Cecilia of Sweden med mottagning i Lerum utanför Göteborg. Cecilia ger individuell kostrådgivning, friskvårdande behandlingar och håller kurser i kost och hälsa. Cecilia är även initiativtagare och grundare av det nationella hjärteprojektet ”Naturlig Mat i Skolan” för barn & ungas hälsa med välbesökt blogg och aktivt forum på Facebook. Cecilia är skribent och kan också anlitas som föreläsare i hela landet.

6 thoughts on “Nä nu måste vi ta en fika!

  1. Ja, detta fikande!!! Det sitter i blodet hos oss svenskar. Dessutom är det något som i alla fall vissa nysvenskar lär sig snabbt. Maken har en arbetskamrat sedan några år tillbaka som är född i Irak och heter Ali. Tradition på jobbet är att bjuda på tårta eller annan fika då man fyller år. När nämnde Ali fyllde år skickade han därför, till makens (och andras?) stora munterhet runt ett meddelande på interna mailen där det stod "Jag bjuder på ficka"... Ridå!

    1. Cecilia Blidö

      Inläggsförfattare

      Du har helt rätt Kikki, fika är ofta kulturellt betingat och sötsaker som belöning och i samband med festligheter är traditioner i många länger och kulturer. Själv var jag nyligen i Turkiet där jag tänkte en del kring detta där det ofta njuts av galet söt baklava av många olika slag.

    1. Cecilia Blidö

      Inläggsförfattare

      Jag tror det blir mer och mer vanligt med sockerfria och glutenfria alternativ då fler efterfrågar detta. Har noterat att det höjs mer sällan på ögonbrynen numera när man är ute på restaurang eller café och ber om alternativ utan detta innehåll och de flesta är angelägna om att hitta på andra alternativ vilket är mycket positivt.

  2. AnnaK

    Ja, detta eviga fikande 😉 vi har ALDRIG kex, bullar, glass eller godis hemma. Så för att inte göra nån besviken (det blir de ändå) så brukar jag säga att vi bara bjuder på kaffe (men det är ett gott och exklusivt kaffe) Ingen har ännu uttryckt missnöje eller begärt något gott till kaffet hos oss, men de ser lite besvärade ut och liksom vet inte vad de ska göra av sig själva sålänge kaffet svalnar till en drickbar temperatur 😀

    1. Cecilia Blidö

      Inläggsförfattare

      Det brukar ju heta "att ta seden dit man kommer". 🙂

      Jag brukar ofta bjuda på en enkel mörk choklad, 70-90%, för den föredrar vi i vår familj men gäster som inte äter lågkolhydratskost vanligtvis upplever den nog alltför bitter. Men så här i sommartid är en given succé att smälta den mörka chokladen och doppa jordgubbar i. Det gillar de flesta.

Kommentera