Mat-sekten

13068901506rlm13Jag har alltid haft ett sockersug som har fått mig att pendla i vikt och ofta känna mig missnöjd med både mitt utseende och min karaktär. För några år sedan kom jag i kontakt med LCHF-rörelsen via en bekant och blev först väldigt skeptisk. Jag tyckte det lät helt idiotiskt; mjöl var ju inte farligt men fett var, det visste ju alla. Efter ett tag blev jag ändå intresserad; att gå emot strömmen har alltid lockat mig och man det skadar ju inte att prova. Jag provade alltså och blev helsåld! Sockersuget försvann och vikten stabiliserades, halleluja! Dessutom blev jag otroligt pigg. Jag mådde helt enkelt toppen! När jag började läsa på och fick mer kunskap så blev jag på det klara med att detta var ju helt logiskt. Och det kändes väldigt bra att äta riktig, naturlig mat, mat som vi människor är gjorda för att äta.

Jag blev till och med så intresserad att jag bestämde mig för att utbilda mig till kostrådgivare. Att få hjälpa andra till samma insikter som jag själv kändes bra och nu är jag tvåfaldigt utbildad kostrådgivare (Sverigehälsan + Anna Hallén). Jag startade också en blogg, Mat & Miljö, och så småningom en Facebook-sida, där jag delar med mig av mina erfarenheter och kommer med tips till de som är intresserade.

Allting borde vara frid och fröjd men det är någonting som skaver. Ju mer jag håller på med kost desto mer börjar jag bli irriterad på ”mitt gäng”, LCHF-rörelsen, eller i alla fall delar av den. Den har fått vissa likheter med en sekt, där man måste följa flocken och bete sig på ett visst sätt för att bli godkänd. Det märks tydligt på nätet, t.ex. när någon lägger in en matbild för att tipsa eller inspirera andra. Genast är någon annan där och hackar: ”Äter du verkligen majs, det är väl inte godkänt?”. Eller: ”Hur många kolhydrater är det i cashew-nötter egentligen, det skulle jag ALDRIG äta!” Och den stackaren som la ut bilden på sin goda middag ska helst skämmas och be om ursäkt. Det blir också tydligt när man läser tidningar som handlar om LCHF. Någon skickar in en fråga om vad man får äta: ”Är det här godkänt enligt LCHF?” ”Får jag äta det här?” Och en expert svarar att man får äta ditten eller inte får äta datten.

Vad är det frågan om? Vadan denna önskan att alla ska ha samma mat på tallriken? Vi ser ju inte likadana ut! Eller funkar på samma sätt! Eller lever likadant! Eller har samma mål! Hallå!!! En storvuxen karl som är nöjd med sin vikt ska väl inte äta likadant som en liten kvinna som vill väga mindre!  Äta ska vi göra för att må bra, inte för att bli godkända av andra. Jag skulle önska att fler slutar fråga andra vad de ska äta och istället känner efter själv: Vad mår just JAG bra av? Självklart ska man be om råd och tips om man behöver det men beslutet är alltid ditt. Den enda som vet vad du mår bra av är just – DU. Och jag skulle önska att fler slutar hacka på andras matvanor och istället utbrister i ett glatt ”grattis” när någon har hittat sitt sätt att äta.

1307632583F65u12En annan sak som oroar mig är den extrema kosthållning som uppstår på vissa håll. Det har blivit som en tävling där man ska trycka i sig så mycket fett som möjligt och komma ner så lågt som möjligt när det gäller andelen kolhydrater. Man kan se människor på nätet fråga s.k. experter hur de ska kunna maxa fettintaget utan att må illa eller få hjärtklappning. Svaret de får är ofta att de ska dricka fettet istället för att äta. Man kissar på stickor eller tar till och med blodprov för att vara helt säker på att vara i ketos. Och man väger minsta lilla hallon och deltar i långa diskussioner om hur många kolhydrater det egentligen är i det ena eller det andra. Har vi inte kommit väldigt långt från det naturliga ätandet då? Har vi inte ersatt kolhydratsberoendet med ett annat beroende? För visst får man kickar av snabba kolhydrater men det får man av att vara i ketos också. Känslan av total kontroll kan också vara berusande. I alla fall ett tag och sen är det är dags att höja ribban igen. Ännu mindre kolhydrater, ännu mer fett. Var ska det sluta? Och hur ska vi få fler att hitta glädjen och njutningen i att äta riktig mat? Jag vet många kloka och sansade personer som är nyfikna men som har blivit bortskrämda av de renläriga LCHF-arna.

Själv säger jag inte längre att jag äter LCHF. Tyvärr. Jag tänkte länge att jag tvärtom SKULLE använda begreppet LCHF så mycket som möjligt för att visa att det också kan innebära ett naturligt och avslappnat ätande för att må bra. Men nu har jag gett upp.  Jag kan och vill inte identifiera mig med den ”sekt” som har uppstått. Jag kallar mitt sätt att äta för lågkolhydratkost istället. Det är ett bredare begrepp som gör det möjligt för mig att äta precis som jag vill, på det sätt som jag mår bra av, utan att någon annan kan ha synpunkter. För det är MIN kropp, MITT välmående och MITT liv.

 

 

Print Friendly

Postad i * VECKANS KOSTRÅDGIVARE * den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

116 thoughts on “Mat-sekten

  1. dufva

    Jag har lite svårt att känna igen mig i din beskrivning av Lchf som styrande eller fördömande och tom sekteristiskt

    Hur kan vad som ligger på min tallrik få mig att bli medlem i någon sekt??

    Du får även komma ihåg att Lchf är ett ganska vitt begrepp som det är ganska svårt att pinna fast med en exakt definition

    Det mest accepterade synsättet idag är väl att man bör befinna sig under 50 gram kolhydrater per dygn för att vara inom definitionen

    Dvs det är lika ok att äta noll gram som 50 gram, eller hur?

    Dom gånger någon får ett påpekande är väl i allmänhet om man först definierat sitt ätande på ett sätt (tex strikt) och sedan ger exempel som inte riktigt passar den valda nivån

    Då är det väl bra om någon påpekar det ifall personen oavsiktligt missar sina egna mål?

    Några fördömande ordalag tycker jag däremot
    att det är väldigt svårt att hitta på våra bloggar

    Om vi tex jämför oss med en annan kostinriktning som tex vegetarianerna framstår vi ju helt plötsligt som väldigt tolereranta

    Jag skulle vilja se den vegetarian som kommer undan med att berätta att h*n ätit en jättegod biff utan att få påpekanden om att det nog inte riktigt är vegetariskt längre 🙂

    Egentligen tycker jag nog att ditt inlägg om nåt andas ogillande över dom av oss som (ofta med goda skäl) väljer att äta kosten väldigt strikt

    Sen är det ju så att ingen behöver känna nåt krav på att vare sig kalla sig Lchf:are eller äta under någon angiven gräns, så vad är egentligen problemet?

    1. Hej dufva!
      Tyvärr tvingas jag hålla med Johanna gällande att det finns en rätt väg och en fel väg. Många frågar om man får. Läggs en felaktig tallrik upp på bild finns det direkt kommentarer om att detta är fel.

      Många FB-grupper genomsyras av detta.

      Det har på många håll blivit en tävlan om vem som är mest strikt. Ju mer strikt desto bättre. Trots att bristerna nu börjar synas hos fler och fler.

      Vi inom lågkolhydratgruppen har i många år varit ledsna för alla påhopp på våra tallrikar. Nu gör vi precis samma sak på varandra.

      Jag hade 15 majskorn i en sallad jag blev bjuden på - det togs direkt upp. Jag hade efter en tre mils vandring valt att äta lite rödbetssallad - sicken diskussion 🙂 Birgitta Höglund använde 1 msk Kalles kaviar i ett repet som efter stor diskussion blev borttaget.

      Samtidigt bakas det men mandelmjöl som om detta var fritt från kolhydrater, det dricks vin och vi äter mörk choklad. (Vilket är ok om man väljer det) Så vi sållar kameler men ratar mygg OCH det som jag upplever att Johanna tar upp, vi har mage att "trycka till" varandra för detta. Det har blivit rätt eller fel. Inte individuellt och inte efter var och ens unika biokemi.

      Tänk om LCHF kunde baseras på systemtänk istället för metodtänk, vad bra vi hade mått då.

  2. Effie

    Jag säger fortfarande att jag äter LCHF. Jag satsar min personliga trovärdighet på detta - det har hänt mig förr, i annat sammanhang, att någon sagt till mig "jag trodde det där var bara korkat flum, men eftersom du tror på det får jag tänka om"
    Och jag tolkar dessa frågor som snarare nyfikna "äter du majs? Är det LCHF? Hur resonerar du när du väljer att äta det? Kan jag äta det också?"
    Skulle det finnas folk som inte har något bättre för sig än att racka ner på andras middagar...ja, inte är det mitt problem

  3. Mia

    Otroligt bra skrivet!!! Och det viktigaste, vad mår man själv bra av som sagt! Det tror jag är en otroligt viktig byggsten, att man ser till sig själv! Och som du skriver, naturlig lågkolhydratkost!

  4. Slacktivisten

    Genom att sluta säga att man äter LCHF är att låta extremisterna vinna. Alla rörelser har en klick extremister som uppvisar sekteristiska drag. De är ofta högljudda men det bästa är att inte bry sig om dem. Får jag den retoriska frågan "X är inte LCHF?" svarar jag att allt är tillåtet och att det bara handlar om proportioner. Vilket är sant för min del.

  5. Jag känner inte igen mig i din beskrivning. Och ditt inlägg är motsägelsefullt. Först skriver du:

    "Vad är det frågan om? Vadan denna önskan att alla ska ha samma mat på tallriken? Vi ser ju inte likadana ut! Eller funkar på samma sätt! Eller lever likadant! Eller har samma mål!"

    Sen, längre ner i inlägget, uttrycker du din oro över de som vill maxa fettintaget och mäta ketoner. Du lägger dig alltså i vad andra har på sina tallrikar. Låt oss som gör detta fortsätta med det i fred. Just eftersom vi inte ser likadana ut eller funkar på samma sätt, lever likadant eller har samma mål.

    1. Hej Bitte!
      Vi som kostådgivare får tyvärr ta hand om fler och fler som nu får brist-problem med fokuset att maximera fettintaget. Jag gissa på att Johanna vill lyfta frågan om LCHF ska vara nyttigt, eller om det bara ska vara en viktminskningmetod.

      Vi har haft klienter med kliande röda utslag (vi tror nu att det är brist på vitamin C) Vi har haft klienter som blivit håglösa, trötta och fått problem med hud och håravfall. Vi tror att problematiken i de fallen var ensidig kost och brist på åtskilliga mineraler. Annas supersalt fungerade tillsammans med en ökning av grönsaker ovan jord. O s v.. så vi ser redan resultatet av ensidig högfettkost.

      Vi som arbetar som kostrådgivare talar inte om vad du får eller inte får. Men vår arbetsuppgift är att informera om vad och varför när det gäller kroppen och näringsämnena. Det är ju det vi arbetar med.

      Ska vi vara tysta och låta folk bli sjuka när vi redan vet att det blir så? Och varför det blir så?

      Vårt mål är att vi lyckas och har hälsan kvar. På nätet är ofta viktminskningen överst på önskelistan och vi ser ofta hur hälsan helt har försvunnit.

      Det är jobbigt att med kunskap se hur människor blir sjuka av LCHF. Speciellt när vi har satt hela vår ekonomi (genom att arbeta med detta) på att lära ut den hälsosamma kosten MOT sjukdomar. Vad händer när tidningarna får kolla på att LCHF redan i dag har skapat nya problem?

      1. Jag betvivlar inte alls att det kommer klienter till er som inte mår bra. Men du skriver att ni TROR att det är c-vitaminbrist. Ni TROR att det beror på ensidig kost. Ändå drar du den tvärsäkra slutsatsen att ni får se "hur människor blir sjuka av LCHF".

        Hur det än ligger till med ovanstående, så tycker jag att du generaliserar grovt. Den variant av lchf som en människa mår bra av, kanske en annan mår pyton av.

        1. Anledningen till ordet "tror" är ödmjukhet.

          Det verkligheten visar är att när vi rekommenderar vitamin C i bra kvalité så försvinner utslagen.

          Av denna anledningen är det lätt att dra slutsatsen att vi hittat orsaken.

          Det verkligheten visar är att när de ger upp (innan de har hittat oss) och lämnar LCHF så försvinner utslagen. Sen vill de må bra igen och återgår till LCHF och utslagen kommer tillbaka.

          Av denna anledning är det lätt att dra slutsatsen att det har med kosten att göra.

          De mail jag får innehåller ofta "Jag åt LCHF men när jag blev strikt så kom utslag..." När de inte är strikta så försvinner utslagen.

          Av denna anledning är det lätt att dra slutsatsen att det har med antingen det vi tar bort eller det vi lägger till. Jag ser dock inget problem med att lägga till fett så jag anser att borttagandet är mer troligt.

          Så när en kunskapsbaserad gissning fungerar så känns det ganska så rimligt. Men skriver jag "Så här är det" så kommer direkt något och kräver en studie av mig 🙂

          När mina råd fungerar på väldigt många känns det troliga. När de bara fungerar på ett litet fåtal känns de som en tillfällighet.

          Att vissa individer tål mer belastning av sin kropp vet vi. Betyder det att det som tål mer belastning per automatik mår bättre av detta och bör välja denna väg?

          Att vissa kroppar snabbt reagerar på brister vet vi. Att vissa klarar av långa och tuffa perioder utan reaktion vet vi också. Betyder det att detta är extra bra för dessa att utsätta kroppen för brister?

          Kunskapen om kroppens behov av mineraler och vitaminer är ganska bra klarlagd. Även bristsymptom. Inom LCHF är nu diskussionen att vi troligtvis behöver större doser av det mesta, inte mindre...

          Hoppas att du väljer att svara med ett svar, inte svara med en ny fråga. Bara för att du klarar brister kortsiktigt är det en bra livsstil?

          Och hur påverkar brist på vitamin C oss? I längden.

          1. Jag har ätit lchf sedan januari -09. Majoriteten av tiden strikt. Äter aldrig mjölsubstitut, mycket sällan sötning (då Stevia). Knappt några mejeriprodukter (smör, såklart). Gjort tre grundliga hälsokontroller (-09, -11, -13) just för att försäkra mig om att jag äter bra. Inte för att jag tvivlat på det - jag mår ju bra. Jag har toppenvärden. Inga mineral- eller vitaminbrister.

            Jag säger INTE att strikt lchf passar alla. Jag säger att strikt lchf passar en hel del människor mycket bra, och det vore trevligt om du kunde acceptera det och inte utgå från att vi alla kommer att bli sjuka.

            Jag ställde ingen fråga i min förra kommentar. Jag bara konstaterade vad du skrivit, och att jag därav drog slutsatsen att du generaliserar grovt.

            Så.

            1. Joel

              Ja, Bitte. Jag har läst igenom Anna Halléns idéer, och funnit att hon har märkliga sådana.

              Jag har också utomordentliga värden. Mitt enda pytteproblem var att jag fick magnesiumbrist, vilket jag löste genom ett tips från Mr LCHF himself, Sten Sture Skaldeman: Seltin. Inte för att minska saltintaget, utan för att i detta är det gott om magnesium.

              På något sätt känns det som om många s.k. kostrådgivare känner sin existens vara hotad av att det är så oerhört simpelt att äta rätt, egentligen.

              Lika märkligt är det att man ska envisas med att försöka hitta på sätt att simulera de destruktiva maträtter och fikafikafika sötkläggiga bakverk som satte dig i skiten från början.
              Äter man rätt, försvinner allt sockersug. Punkt.

              Och då blandar man inte majs i mat, för den smakar sött och räligt.

              Läs innehållsförteckningar, köp inget som har kolhydrathalt överstigande 4%, köp ännu hellre rena råvaror och laga själv, ät kött, fisk och ovanjordsgrönsaker och se till att kvoten mellan fett, protein och kolhydrater håller sig på den nivån som är rätt för dig.
              Hur svårt kan det va?

            2. Jag har ätit strikt sen 2007. Jag rekommenderar strikt till de som behöver det. Mindre till de som behöver det.

              Kompenserar brister om de dyker upp. Jag har aldrig sagt att alla blir sjuka. Jag har sagt att det är oroväckande att någon över huvud taget blir sjuk på naturlig kost. kan det vara så att de inte äter korrekt för sin kropp då?

              Varför ska det vara så svårt att läsa med ödmjukhet och en vilja att förstå? Att missuppfatta och göra allt svart och vitt verkar vara mer regel än undantag.

              Jag om något kommer väl aldrig med rätt eller fel.Jag får ju kritik för att jag är så förbannat otydlig eftersom jag anser att alla är biokemiskt olika och just mår bra av olika saker.

              Intressant när jag får kritik för att vara statisk och för flexibel....

              Vad diskuterar vi? Känns som om du och jag säger samma sak...

          2. Theresia

            Jag tycker också att det är en bra fråga detta med hur vi ska få i oss tillräckligt med vitamin C, för många LCHF-are får nog i sig för lite.
            Men jag är tveksam till er förklaringsmodell till detta med utslagen. Det har varit diskussioner om detta på KiF. (http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d7141aab9cb4622330579a2-eksem-orsakad-av-lchf?discussions-2)
            Utslagen brukar försvinna då man ökar på kolhydraterna. Om ni ger råd om att äta mer C-vitamin så ökar nog kh automatiskt... Jag tror eksemen uppstår pga ketos och inte någon särskild brist. Det kanske är någon utrensning som pågår när kroppen är i ketos, som orsakar de röda kliande utslagen?

        2. Bitte, en liten rad till.

          Vi kostrådgivare bor inte på nätet. Vi träffar många, många klienter live. Och om vi inte hittar lösningen går vi i konkurs.

          Många klienter med många problem som ska lösas, detta ger med åren en stor erfarenhet. Erfarenhet som kan jämföras med kunskap. Lägger vi sen ihop detta med näringsfysiologi så kommer vi ganska så långt.

          Generaliserar? klar man gör på nätet. Det går inte att skriva om alla ska innefattas i alla rader alltid.

          Läs gärna här http://www.annahallen.se/kostradgivare-irl

          Så ser du sen skillnaden på hur vi faktiskt arbetar.

          1. Nätet innebär inte per automatik generalisering. Du skulle t ex kunna skriva att "somliga", "en del", "vissa" mm inte tål alltför strikt lchf. Noll generalisering på ett kick, alltså.

            Och vad gäller kostrådgivares arbetssätt kommer jag att få att uppleva det själv nästa år eftersom jag är klar med min kostrådgivarutbildning i december.

            1. Vad jag än skriver så är det någon som ska missuppfatta i alla fall. Alla har en åsikt om vilka bokstäver jag bör använda och i vilken ordning.

              Är jag tydlig så generaliserar jag och får för det.

              Är jag nyanserad som du ber mig om kallas jag för kappvindvändare som inte står för det jag säger och får för det.

              Alla väljer att läsa med de glasögon som de vill läsa med. Spelar inte så stor roll med vilket tonfall vi skriver med.

              Några läser mina rader som jag skrivit dem och förstår inte hur de går att missuppfatta. Andra läser in helt nya saker och jag förstår ingenting. När jag sen förklarar vad jag skrev blir jag snabbt anklagad för att JAG har ÄNDRAT mig. Inte att läsaren missuppfattade.

              Jag har bett de som är arga på mig att träffa mig live. Låt oss fika,öga mot öga så blir tonfall rätt. Ingen har under alla år bokat upp fikan med mig. Alla har fortsatt med att i text, gärna på andra ställen än där jag finns, diskutera vad jag sagt eller inte sagt...

              Jag har ADHD och kan vara väl spontan. Jag vet. Jag har också en rakhet som inte är så vanlig i Sverige. Men jag är inte elak, inte aggressiv, inte spydig, aldrig arrogant. För det finns inte i mitt ADHD-register. Mer; gör först tänker sen.

              Jag pratar sak. Hänger aldrig privatpersonerna. Ni har aldrig sett mig vara elak mot person. (Jo, föreseten, mor Claude Marcus ;)... )

      2. Early Bird

        Hej Anna,

        Du skriver ovan bl.a. "Vi tror att problematiken i de fallen var ensidig kost och brist på åtskilliga mineraler."

        Klockrent tycker jag. Alla former av ensidigt ätande ger väl bristsjukdomar? Men LCHF behöver ju inte på något vis vara ensidig. För mig är LCHF en högst varierad kosthållning.

        1. Håller med.

          Det är ju det vi kostrådgivare jobbar med. Njuter av alla som mår bra. Och hjälper de med brister.

          Det intressanta är att det är de som mår bra som blir arga på oss.

          Varför?

          Varför tar de åt sig? Jag förstår inte.

      3. Medea

        "Vi som arbetar som kostrådgivare talar inte om vad du får eller inte får. Men vår arbetsuppgift är att informera om vad och varför när det gäller kroppen och näringsämnena. Det är ju det vi arbetar med."

        Men hon informera ju inte om vad och varför i inlägget? Inlägget är väldig personligt och inte alls accepterande mot de som väljer att äta strikt LCHF - precis det hon tycker andra borde sluta med. Hon säger inte varför det är dålig.

        Så om ni inte talar om för oss vad vi borde äter eller inte och ni inte informera oss om varför vi inte ska göra så. Vad är det då ert jobb?

        Jag själv skulle aldrig välja strikt LCHF, helt enkelt för att jag är för lat för det. Jag vill inte räknar hela tiden, så jag kör på under 20g och jag mår bra av det. Inte ger jag mig ut och kritisera andra! Framförallt kritisera jag andra för att de kritisera andra - är jag bättre än de då?

        1. Personligt är upp till läsaren. tar du åt dig så funderar på varför.

          Vi informerar och du som läsare tar åt dig av det som passar dig.

          Vi berättar om saker som oroar oss och du som läsare känner efter om det berör dig.

          Va kan näringsfysiologi och vi upplever vardagen med klienter. Det ger en insyn i vad som händer här och nu. Vi lyfter på locket och du känner efter om det berör dig.

          Dom som mår dåligt tackar oss och får nu hjälp.

          Men det mest spännande är att de som mår bra de blir arga på yrkesgruppen Kostrådgivare. Varför?

          Ni som mår strålande, varför tar ni år er och blir så arga? Det känns nästan som det är just detta som inlägget handlar om.

          Om det inte stämmer på dig så släpp det...

          1. Medea

            Som jag skrev äter jag inte enl strikt LCHF, så jag tar inte åt mig, men jag tycker inte att det är rättvist att hoppar på andra, för det är andra som tar åt sig!

            Oh nej, jag är inte arg på yrkesgruppen Kostrådgivare eller den här sidan eller någon. Känns som om du undvika frågan i min kommentar. Hon informera inte i inlägget varför det är dålig, hon konstatera det bara. Var är informationen hon/ni lyfter fram hela tiden? Var är det hon/ni lyfter på locket?

            Hon/Ni skriver att ni är orolig över utvecklingen, men inte varför (som du påstår hela tiden) - inte i denna inlägg gör hon inte det. Varför är det dålig att mäta ketos eller äter strikt LCHF. Bara för att hon/ni inte tycker det är rolig?

            Det är det jag kritisera och inte ert yrkesgrupp! "Mat-sekten" är en påhopp på strikta LCHFare (som jag inte tillhör) och inte en inlägg som ger ny information/som lyfter på locket. Det är det som stör mig på din kommentar och det är därför jag kommenterade det.

  6. Ann Kristin

    Jag tycker att det verkar vara så att de flesta som t ex hänger på bloggar som kostdoktorn, dr Dahlqvist m fl liknande bloggar i grunden har en sjukdomsrelaterad kolhydratstörning. Där kan det vara väldigt noga (och individuellt) med vad man äter, för att justera sitt blodsocker och därmed insulinnivåerna. Jag är en av dem som förgäves har försökt gå ner mina 30 kg, som andra så lätt tappar. Ovanpå det har jag haft mängder v hälsoproblem, som vården aldrig har tagit på allvar och heller inte har annat än piller att erbjuda. Andra har stora problem med sockerberoende och kan inte äta något som liknar det som tidigare var deras "heroin", dvs kakor, efterätter och dylikt.

    Att jag mäter blodsocker och försöker hitta ketosen är helt enkelt för att se vad jag kan och inte kan äta. Jag har varit tvungen att nolla kolhydraterna och nu börjar jag gå ner igen.

    Visst ska lchf vara en naturlig kosthållning, men är man 50+ krävs det ganska mycket att vrida alltsammans rätt, trots att man som jag har ätit Medelhavskost och aktat mig för fett och legat lågt med kalorier.

    Sedan finns det en annan grupp, frisk, vältränad, ofta yngre, som har sig själva som studieobjekt, trots att de är synnerligen friska. De gör en stor insats, liksom vi metabolt störda, för den forskning som borde bedrivas bedrivs ju som bekant inte. Här kommer det att finnas åtskilligt att hämta för att se hur man kommer tillrätta med diabetes 2 och annat, samt hur den friska kroppen reagerar på kolhydratrestriktion.

    Den grupp som du kanske(?) företräder har ju egentligen inte så mycket gemensamt med dem jag beskriver här ovan. De kanske varken vill eller kan äta en smaskig smörgåstårta, hur mycket ägg det än är i den, eller en kladdkaka med lite kolhydrater. För mig är noll bäst och för att inte trassla till det blir det kött-fisk-ägg-smör-kokosfett med lite grönt till lördagsbiffen. Vi får se 24 december, när jag hoppas ha tappat mina 30 kg.

    Däremot tycker jag att det är lite skrämmande att du inte känner till vilka problem de "renläriga" kan ha, borde du inte som kostrådgivare känna till detta, särskilt med kognitiv inriktning, både om olika kolhydratberoenden, samt hur svårt det kan vara att gå ner i vikt? De glättiga matbilagor somföljer med vissa tidningar eller som florerar på nätet kan ju vara rena återvändsgränden för oss. Vilka råd skulle du ha gett mig om jag hade sökt upp dig? Att jag skulle hitta matglädjen och inte ha en fullt så vass pinne i röven ;)? Nej, tack och lov att jag inte har lagt några pengar på kostrådgivare, utan fått helt gratis råd av omtänksamma, renläriga medmänniskor, som själva har gått den långa hårda vägen. Sedan är Skaldemans böcker om GI-noll det bästa som finns än så länge för sådana som mig.

    1. Therese

      Therese

      Ann Kristin, det är just såna som dig som vi kostrådgivare arbetar mest med. De som inte kan generalisera, de som har en bredare sjukdomsbild, de för vilka "metoden" inte fungerar utan istället är hjälpta av ett systematiskt tillvägagångssätt.

      Majoriteten av mina klienter är som du. Majoriteten är över 50 år. Majoriteten, för att inte säga samtliga, har behövt hitta sin individuella kost. Många har näringsbrister sedan tidigare. Jättemånga har hormonella obalanser. Intressant nog har oerhört få mått bäst av att nolla, inte ens diabetiker.

      Jag är glad för din skull att du hittat din väg, men att tro att "gratis råd av omtänksamma, renläriga medmänniskor, som själva har gått den långa hårda vägen" är den rätta vägen att gå för alla människor - det stämmer helt enkelt inte. Många, väldigt många, hamnar istället helt galet. Tyvärr.

      1. Ann Kristin

        Jag kände inte att Johannas inlägg riktade sig till de som bäst behöver lchf, och begrep inte syftet, vilket är problematiskt i så känsliga frågor som vikt och hälsa. När man dessutom tar betalt för att hjälpa vilsna människor blir det ännu mer problematiskt. När pengar är inblandande ska och bör man kontrolleras. Där skulle jag önska att människor hade mer

        Varför döma ut lchf-rörelsen, när det inte finns en enda (som jag har sett) av de viktigaste företrädarna som inte är klok, tolerant och kunnig? Enskilda individer som kallar sig lchf:are och är ute och cyklar, ja det finns det i vartenda parti, rörelse och organisation. För att inte tala om troll, som hänger på forum och bara obstruerar.

        Jag tvivlar inte alls på att många inte har förmågan eller kunskapen att på egen hand lösa sitt viktproblem, och det beror inte på läskunnigheten. Böcker finns det massor av, och ingen jag har läst har varit fel. I princip borde man kunna läsa sig till och prova sig fram en väg. Men; man ska verkligen inte underskatta den överviktiges och sjukes psykologiska ryggsäck, där det är oerhört viktigt att den som ger råd är påläst, stabil i sin yrkesroll och kan packa upp och tydliggöra det som finns i ryggsäcken. Om mat bara vore kaorier och kroppen en maskin, ja då hade ju Rössner redan botat oss 😉

  7. Elisabeth Sjögren

    Jag kan absolut inte känna igen det du beskriver. Jag tycker oftast att de "experter" som får frågor angående vad och hur man "ska" äta enligt LCHF är väldigt liberala. De poängterar att man måste känna efter själv och att det är olika från person till person. När de får frågor från människor som tex har svårt att gå ner i vikt så måste de ju få ge tips som kan hjälpa, eller hur?
    Jag vet ju av egen erfarenhet att det är lätt att bli lite "sektledaraktig" eftersom man så gärna vill att alla ska få veta detta men har lärt mig att "tagga ner" lite 🙂
    Det har väl inte så stor betydelse vad man kallar det man äter bara man mår bra av det. Jag tänker då inte sluta säga att jag äter enligt LCHF bara för att det finns vissa människor som inte tycker som jag, både lchf-are och andra! Jag äter det jag anser vara bäst för mig och lär mig något nytt nästan varje dag tack vare alla som skriver och delar med sig av sina erfarenheter.
    Du får lära dig att ignorera det du inte gillar!

  8. Av kommentarerna hittills att döma så verkar det som om de som äter strikt tar lite illa vid sig av Johannas inlägg? Jag får intrycket att både de som äter strikt och de som äter liberalt kan känna sig lite missförstådda och kritiserade av respektive "motpol".

    Jag, som äter vad som kallas normal LCHF men ibland gör medvetna val att äta sådant som faller under liberal LCHF, känner väl igen det som Johanna skriver om - jag får ofta kommentarer om min mat ("Det där är inte LCHF" osv.) även när jag inte uttryckligen bett om det. Jag förstår att folk som kommenterar antagligen bara vill hjälpa, men för mig känns det kränkande eftersom jag efter över två år med LCHF vet vad jag sysslar med och äter så som JAG mår bra av. Jag antar dock att det är precis likadant för er som äter strikt och ständigt får höra negativa kommentarer om det.

    Det finns personer som mår jättebra av att äta liberalt, och de som mår jättebra av att äta strikt. Självklart finns det personer som äter liberalt men faktiskt behöver höra att de ska äta striktare (tex. i fall då någon kämpar för att gå ner i vikt men kanske missuppfattat något och äter alldeles för många kolhydrater för just den personen). Likaså borde det finnas personer som äter strikt men gör det enbart för att de fått för sig att det är så som riktig LCHF ser ut och att det är så man "ska" äta (vilket kanske inte är en ultimat kost för just den personen). Det problemet är något man inte kan lösa genom att "skriva på näsan", kritisera och döma varandra utan genom att synliggöra att LCHF faktiskt ser olika ut (och SKA se olika ut) för olika personer, och att det är okej, bara var och en är medveten om VARFÖR man äter som man gör och gör medvetna val.

    1. Medea

      Men varför lägga du ut bilderna på nätet då? Jag antar att det är för att ger rekommendationer till andra? Men är inte du då likadan som de som kommentera dina bilder?

      Du vill rekommendera DIN personliga kostråd till andra och de vill ger dig SIN kostråd med att säger att de inte skulle äta detta så.

      Jag har själv en blog och äter som du normal LCHF. Inte alla äter som mig och jag äter inte som alla andra. Ska man verkligen vara present på internet när man inte kan tar kritik?

      1. För det första: de bilderna som jag publicerar är inte rekommendationer. Jag är inte kostrådgivare och rekommenderar inte mat. Jag skriver inte "ät precis som mig, det här är LCHF som funkar". Det jag lägger ut är tips på mat som jag tycker är god. That's it. Jag är väldigt tydlig med att den LCHF jag äter inte passar alla - men den passar mig och många med mig. Passar maten dig, jättekul! Passar den inte dig, tja, ät den inte eller modifiera receptet? Jag ser inte att det ens borde finnas något att kritisera - men uppenbarligen vill vissa ändå kommentera att maten på något sätt är "fel", vilket självklart känns underligt. Fel för vem?

        För det andra: det du kallar att "inte kunna ta kritik" är för mig att reagera på något som jag uppfattar som ohövligt. Alla kommentarer som man får är inte trevliga och roliga. Vissa menar väl men säger det på ett klumpigt sätt, och andra är faktiskt ute efter att såra. Är det FEL att reagera på de otrevliga kommentarerna? Jag sitter inte direkt hemma i ett hörn, vaggar fram och tillbaka och grinar om folk inte håller med mig, men jag tänker banne mig inte bara böja på huvudet och acceptera skit om folk är otrevliga mot mig i min egen blogg heller.

        1. Medea

          Nej, men du vill ju ändå inspirera med dina bilder. Du skriver ju själv "tipsa", är inte det en form av rekommendation? Men förstår mig inte fel, jag tycker inte att det är något fel med det! Men man måste även acceptera andra. Jag har faktiskt aldrig heller läst en blog (varken liberal eller jätte strikt) som säger: Såhär MÅSTE du äter. Det är det ända riktiga LCHF för alla!

          Så alla ger väl bara tips?

          Du ska inte tar otrevliga kommentarer - det var inte alls jag sa. Det finns en gräns mellan ohövligt och kritik/kommentarer.

          Hon skriver om personer som säger "Äter du verkligen majs, det är väl inte godkänt?”. Eller: ”Hur många kolhydrater är det i cashew-nötter egentligen, det skulle jag ALDRIG äta!”. Sådana kommentarer anser jag som kritik och svara bara trevlig. Typ: "Ja, jag äter majs. Jag har testat och det funkar för mig."

          Du får har din syn på LCHF och offentliggöra den, får då inte de gör samma sak?

          Men jag håller starkt med dig - så fort det blir personlig och ohövlig ska man säger ifrån. Dock har jag aldrig fått kommentarer alá "I helvete, det här är inte LCHF. Du får inte säger att du äter LCHF" eller "Är du dum? Det här är inte LCHF".

          Jag har själv en blog, men jag har tydlig de mest trevliga läsare. Jag har fått frågor/kommentarer angående mina recept, men aldrig någonting ohövligt. Eller så kan jag bara tar kritik.

          1. Mitt syfte med bloggen är att visa på hur LCHF kan se ut. Jag tycker det är trist att det fortfarande finns folk som tror att LCHF = äta smör & bacon och dricka grädde, och det var delvis därför som jag en gång startade den. Tar mina läsare maten jag visar som en rekommendation för hur de själva ska äta så fine, det är inte min intention men jag kan inte styra hur de tolkar mina inlägg annat än genom att vara ännu mer tydlig än jag redan är med att LCHF utgår från individen. Jag avböjer artigt alla som mailar och vill att jag ska skriva ner listor med exakt vad jag äter dag för dag, just för att jag vill att var och en ska hitta sin egen väg som funkar för just dem och inte tro att jag sitter på någon sanning som funkar för alla.

            Självklart överväger mängden trevliga kommentarer de otrevliga även i min blogg, och jag har inget emot att andra ställer frågor. Frågar läsare "är detta verkligen okej?" så svarar jag utifrån hur jag ser på det. De behöver inte tycka som mig och de får gärna ifrågasätta. Jag ser det heller inte som kritik - och det är heller inte sådana kommentarer som jag vänder mig mot. Det jag tycker är trist är när läsare kommenterar "von oben" och skriver att tyvärr, den här maten är fel/icke godkänd, end of discussion för så ÄR det, typ. Det är då jag reagerar för det är där jag tycker att det uppstår ett missförstånd - och vad jag förstår så är det det som Johanna vänder sig mot också. Inte mot nyfikna, uppriktiga frågor som kan leda till en bra diskussion utan mot att ständigt behöva försvara varje liten cashewnöt.

            1. Medea

              nja, men en blog är ju ändå någonstans man ger vidare sin erfarenhet och tipsar (som du själv skrev) om saker, då blir det ju en rekommendation på nått sätt ändå eller?

              Jag själv kan bara rekommendera att äta LCHF, men hoppar inte på de som gör det strikt, liberalt eller inte alls. Jag kan bara berättar om vad jag mår bra av - precis som du.

              Min poäng var att vi alla bara tipsar och berättar om det VI känner oss bra med. Om någon känner det annorlunda är det sin rätt att offentliggöra det med - på ett trevlig sätt såklart.

              Jag är säkert att du menade de ohövliga inlägg och kanske även Johanna gjorde det, men hon gav exempel och ingen av de känner jag är ohövliga. Men det ligger såklart hur man själv ser det och där kommer vi tillbaka till det jag menade: är man för känslig för kritik ska man inte vara aktiv på nätet.

              Och det här är verkligen inte riktat mot dig! Det är ingen kritik på dig. Jag har ingen aning hur du tar det, men som det verkar kan du ju tar det ganska bra iaf. Jag pratar om alla Johannas därute som känner sig redan sårad när en annan tycker annorlunda.

              1. Jag förstår hur du menar - och jag gillar att du är tydlig och förklarar bra hur du tänker. 🙂

                Om man utgår från Johannas exempel på kommentarer så tror jag att om man möts av dessa en, två, tre gånger så bryr man sig nog inte särskilt mycket, men om det händer ofta så blir man till sist frustrerad och undrar vad sjutton det är som pågår egentligen. Och jag skulle då ställa mig frågan VARFÖR detta blivit så vanligt förekommande, varför det är så många som reagerar negativt på mer eller mindre liberal mat. Är man då kostrådgivare och jobbar med mat och ätande på heltid, ja, då skulle jag nog också knåpa ihop ett inlägg i stil med Johannas (även om jag inte skulle formulera mig likadant). Jag upplever det mer som att hon vill få igång en diskussion kring fenomenet än att hon känner sig lite sårad för att folk ifrågasätter att man äter nötter.

                Nu reser jag på semester till Örebro - tack för diskussionen. 🙂

  9. Apropå: "...Jag kan och vill inte identifiera mig med den ”sekt” som har uppstått. ..." - så tycker jag att normalkostens språkrör är utmärkt bra exempel på ”sektledare” som gravt vilseleder oss av vanligt folk om kost och hälsa, tyvärr tyvärr... 😥

    I o f s så kan jag ha fel i detta - men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

    Vad tror Du ❓

  10. HelenaB

    Hej Johanna!
    Jodå, de finns nog människorna du beskriver. Jag är inte helt enig med din tolkning av deras beteenden dock. Jag har upptäckt att otroligt många inte vet vilka födoämnen som finns i maten. Framför allt inte de som är nybörjare i sammanhanget. En del vet inte att det finns mjöl i pannkakor t ex. Det gör att osäkerhet är stor och därav alla frågor om saker är ok att äta. I broschyrerna står det att grönsaker som växer ovan jord är ok att äta. Det är lätt att förstå om man faktisk vet att blomkål växer ovan jord men inte kålrot, likasom selleri/rotselleri.
    Att en del vill experimentera med ketonmätningar och annat tekniskt är som jag tolkar det ett sätt för veteraner och vetgiriga att lära sig mer om hur just deras kroppar reagerar. Vad händer om jag äter detta? Påverkar det ketosen etc. Det kan också vara ett sätt för de som tror att de äter ketogent att konstatera om deras kroppar reagerar eller om de måste ändra något. Att hacka på någon oavsett anledning är nog ingen som skulle tycka att det är en lyckad väg att hjälpa någon. Men säkert finns det några som landar i ett sådant beteende. Dock tror jag att detta beror på rädsla för att man själv gör fel eller missar något.

    Att vissa som jag själv går ner fint och enkelt med LCHF utan att räkna kolisar eller vara speciellt strikt alla dagar utesluter tyvärr inte att andra inte har det så lätt. Det finns de som behöver mycket hjälp och alla har inte möjlighet till annan hjälp än via forumen. De flesta förstår nog att svaren de får i dessa forum är att betrakta som tips, inte fakta. Visst kan man oroa sig över en del avarter i ätbeteenden men det tror jag nog inte hjälper någon.

    De kloka o sunda människor som låter skrämmas bort... vilka forum har de varit på och kollat? Kanske är de inte redo att göra någon förändring i sin kost? Jag kan bara titta på hur jag själv reagerar på något jag inte är så säker på...

    Skönt ändå att du har hittat ett sätt att äta och ett förhållningssätt till detta som fungerar för dig. Det är nog ett mål du delar med många.

    1. Ann Kristin

      Helt riktigt. För vissa är lchf på liv och död, t ex för diabetiker och andra sjuka eller svårt överviktiga. Det fåtal sekterister som jag har sett kan ju faktiskt ha goda skäl i sin egen historia. För en del är det här ett sätt att bli snyggare, lite friskare och smalare. Men någon som kallar sig kostrådgivare kan man kräva mer av.

  11. Hanna Brunnegård

    Jag kan faktiskt förstå vad du menar. Det känns ibland som att vissa - långt ifrån alla vill jag dock förtydliga - går från en ätstörning till en annan och försvarar den med livet som insats.

    Skrev själv ett inlägg nyligen om den sk Hälsohetsen som även inbegriper den populära fastan.

    Jag säger mer och mer att jag äter LCHF, även om jag tidigare var emot det och då sa lågkolhydratskost - tvärtemot vad du gör där. Men jag vill gärna sudda ut den ätstörda biten som vissa LCHFare kan bidra till...

    Vi är alla individer - det är något att påminna oss om.

  12. Jag funderar starkt på att lämna de fyra bokstäverna. Jag har svårt att arbeta i en metod med rätt och fel. Jag vill att individen framför mig ska må sitt allra bästa med minsta möjliga uppoffring.

    Jag vill arbeta med system, inte med metoder. Med näringsfysiologi, inte med rätt eller fel. Back to Basic... och sen lägger du på den lyx som du vill och kan OM du vill och kan.

    Funderar vidare. Men tror jag kommer att landa på att jag arbetar med artegen föda och att du sen som individ lägger till det som din kropp fortfarande mår sitt bästa av.

    Du äger ditt facit. Jag ger dig kunskap som du kan ta beslut efter. Du väljer vad du vill ge din kropp.

    Gissar på att 2013 är mitt sista år med de fyra bokstäverna L.C.H.F...

    1. Jo... - Anna - artegen föda tycker jag är ett MYCKET mera "talande begrepp" än LCHF - även om det som princip är exakt samma sak.

      Ofta använder jag även begreppet ortomolekylär föda i förening med artegen föda och LCHF.

      LCHF-begreppet är ju nu väl inarbetat - så det kommer nog att stå kvar en bra tid framöver på min blogg i vart fall. Men över lite längre tid sett - så tror jag att just begreppet artegen mat/föda pö om pö kommer att "ta över".

      1. IA

        Josef Boberg Hur mycket påverkar vår reptil DNA vad som är artegen föda för oss människor?
        Du skriver själv på din hemsida hur "reptilsläktet Annunakis" "genom en korsning av deras DNA och wåra dåvarande(F6 och F28) + lite genmanipulation (F45)" skapade våra hjärnor (eller för att använda Bobergska: "biologiska ElektroMagnetiska och ElektroKemiska hjärnDatorRäkneMaskin") för 450 000 år sedan.
        Vad käkar våra släktingar från planeten "Nibiru" för artegen föda?

        Ett stort problem för LCHF är att flera av det som predikar LCHF på nätet har en massa andra konstiga idéer som riskerar att skrämma bort vanliga människor.

        1. Såvitt jag känner till så var och är Annunakis köttätare. Men det går ju bra att fråga dom - för dom är på ingående igen detta årtusende.

          Mera om mänsklighetens historia som art här.

          I o f s så kan jag i stort ha fel i allt som finns nedtecknat där - men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

          Vad tror Du ?

      2. För mig är LCHF artegen föda med lite mejerier för de som tål. Men jag får ofta höra att jag är helt fel ute av LCHF-företrädare. Jag är evinnerligt trött på att jag som person disukteras för att jag vill att man ska äta mat, balanserat och med ett naturligt ätbeteende.

        Tar jag bort de fyra bokstäverna slipper jag som person diskuteras. Det hade varit så skönt. Jag hade kunnat jobba med de som behöver hjälp i stället för att lägga energi på oändliga nät-diskussioner om mig, om ordval, om felaktigt skrivna meningar, om missuppfattningar...

        Jag tar inte avstånd för artegen LCHF. Jag lever strikt sen 2007. Jag tar avstånd från personliga påhopp. Och så länge jag lever under L.C.H.F verkar det ingå i konceptet. Jag väljer att gå ur och med detta hoppas jag att jag får fortsätta att rekommendera grönsaker, nötter och att vi ska äta mat. Utan att nu kunna göra fel enligt en grupp som har bestämda gränser.

        Jag kan nu unika anpassa råden efter individen framför mig. Välmåendet hos den unika individen är mer viktigt är rätt eller fel.

        Jag är inte arg, upprörd, aggressiv eller rädd. Jag är trött på tjafset. Jag har nog aldrig varit med i något sammanhang med så mycket missuppfattningar och så många som älskar att ösa bensin på brasan. Känns som att LCHF har blivit lite av en förening inom vilka gränser man byggt upp sitt liv och identitet.

        Det är inte längre bara bra mat för bästa hälsan. Jag vill inte vara med i någon förening med otydliga stadgar och bråkande falanger. Jag vill få människor att må bra. Må sitt bästa. på ett avslappnat sätt.

    2. Wille

      Anna,
      Du har oftast alltid samma tankesätt som jag själv har, men du gör detta officiellt på ett sätt som skjutsar LCHF framåt.

      Jag önskar faktiskt inte att du hoppar av LCHF som bokstavskombination ännu eftersom dina ideér och "tester" behövs inom LCHF.

  13. När jag läser inlägget och kommentarerna inser jag att vi missat något som Atkins införde när han skrev sin bok och "skapade" föregångaren till LCHF - de olika faserna. Introduktionsfasen där man i princip nollar för att kicka igång viktminskningen och avgifta sig, där kan man stanna från två veckor till hur länge man anser sig behöva det. När man nått sin idealvikt och sin idealhälsa så är man i fas fyra, där kan man stanna resten av livet och där är man inte lika noga med hålla sig strikt. Kan man inte införa ett liknande tänk inom LCHF, då blir det mindre missförstånd och kanske mindre pajkastning inom lchf-rörelsen också? Jag ser fram emot den dagen jag kan vara mindre strikt, för jag vet att jag inte går upp i vikt när jag ligger på 50-100 kh/dagen, men jag går inte heller ner. Jag har lärt mig vilka mina triggers är när det gäller sockerberoendet under dessa snart fyra år och målet är inom räckhåll - över 50 kg på snart fyra år och det ska bli skönt att få äta vad f-n jag vill sedan - lchf, givetvis! 😀

  14. På tal om problem med för strikt LCHF. Fick ännu ett mail idag... (ett av många, vilket skrämmer mig och detta syns inte utåt. Detta är bara en kostrådgivares vardag och kanske anledningen till varför vi hojtar till då och då...)

    "Jag hoppas du har tid och möjlighet att svara! Jag har ätit lchf ungefär 12 veckor och mår skitbra av det! Dock en stor nackdel har tillkommit. För ungefär 1-2 månader sen så fick jag röda kliande utslag på brösten. Runt om hela brösten och en bit in under armhålorna, och även lite på halsen. Det kliar så man blir tokig och ser fördjävligt ut Har googlat och sett att många fått utslag när de börjat äta lchf. Vad beror detta på och vad sjutton gör jag åt det? "...

    Det var längre men jag har bara tagit med början av mailet.

    Meningen som skrämmer mig och som INTE fanns 2007... "Har googlat och sett att många fått utslag när de börjat äta lchf"

    Vad har vi förändrat?

    1. Martin Norbäck Olivers

      Många får utslag när de inte börjar äta LCHF också. Googlar man så kan man hitta nästan vad som helst, eftersom Google bygger på att man hittar det man letar efter.

      Det kan ju vara i princip vad som helst som man är allergisk mot som ger utslag. Det bästa man kan göra är förstås att systematiskt prova att utesluta vissa ämnen i maten och se om det hjälper. Ägg, mjölk och nötter är ju saker som många reagerar på, och ökar man mängden så ökar man förstås också symptomen.

      Jag tycker det är synd att folk som inte äter kolhydrater alls påstår att det är det som är LCHF: det är ju att minska på kolhydraterna (inte att ta bort dem helt) och öka på fettet som är poängen. Det är också synd att bara säga att man äter lågkolhydratkost, för då missar man poängen att det är fett, och inte protein som man ska öka.

      Vad som är lite kolhydrater är sedan helt individuellt. Och den principen tycker jag förkortningen LCHF förklarar bra. Så jag fortsätter att säga att jag äter enligt LCHF-principen även om det slinker ner både frukt och en och annan potatis.

      I relation till livsmedelsverkets tallriksmodell så är ju nästan allt LCHF.

    2. Vi har blivit ett "modernare" samhälle både på gott och ont! Eftersom man inte alltid får hjälp av vården när man söker och ber om den så är det tyvärr så att många får förlita sig på andras erfarenheter, tips och råd. Jag säger inte att det är rätt alls, men generellt så är det enda stället man möjligtvis kan hitta svar på, Google, instagram och andra forum.
      Många som börjar med LCHF gör ju det ur enbart viktminskningssyfte, många slutar när de nått sitt mål medan andra insett hur bra de mår och hur bra det är att äta back to basic, LCHF, lågkolhydratkost eller vad man nu väljer att kalla det. Jag sätter ingen direkt etikett på mitt ätande, utan jag äter den kost jag mår bra av och som fungerar för mig, helt enkelt back to basic med en del extra tillval som jag klarar av utan att trilla ner i sockerträsket eller att överäta, som då varit mitt problem tidigare. Men bara för att jag äter så betyder ju inte att det är rätt och inte heller fel, min kost kanske inte passar någon annan. DET tycker jag är charmen med "LCHF". Att man behöver lära känna sin egen kropp och vad man kan äta.
      Man kan ju bara hoppas att folk som söker på nätet är kritiska, man skulle ju önska att alla som är osäkra vänder sig till kostrådgivare men tyvärr är det för "tillgängligt" och lätt att googla etc......
      Och angående original inlägget så kan jag tycka att det skapar än större klyftor (de som strävar efter något (vad det nu kan vara) och vi som äter för välmående - Det blir DE och VI, tyvärr inte VI och LCHF TILLSAMMANS), jag vill vara stolt över att jag äter LCHF och jag vill kunna säga till andra att jag äter så förbaskat bra och att jag mår mitt allra bästa...! Men när det hackas och påpekas hela tiden, överallt, ja då känns det mindre kul....

    3. Marlene

      För mig försvann utslagen när jag började med LCHF liksom plitor på hals, rygg och axlar blev dessutom av med min IbS och mår toppen. Vore detta dåligt för mig skulle jag inte må så här toppen.Jag känner min kropp bättre än någon annan och vet hur det känns när den är i obalans. Dessutom är jag ju långt ifrån ensam om att må så här bra, många blir fantastiskt mycket friskare när de äter LCHF och blir av med en rad olika problem, det tycker jag vi ska uppmärksamma istället. Sen kan det hända att det inte passar alla, eller att man måste testa att utesluta vissa födoämnen för att man inte tål dom.

    4. Halloj, föll in på den här tråden och tyckte att kommentarerna var intressantare än inlägget!

      Jag har ätit LCHF sedan juli2013, så inte ett år än. Jag har fått mycket bra effekt så som att mitt eksem är i stort sett borta. men till saken och några upptäckter som kan vara intressant för en kostrådgivare.

      Innan jag började med LCHF kunde jag lugnt äta Kalles Kaviar. Senare under hösten då jag lagt om kosten upptäckte jag att en frukostar med 20 g kaviar var nog för att få mitt hjärta att bete sig konstigt. Det slog hårt och otäckt som om det rusade. Jag har gjort det här testet fyra gånger genom att lägga till och ta bot kaviaren. Händer samma sak hela tiden. Prövade Isbjörnens kaviar en femte vända med samma resultat.
      Märkligt tyckte jag men bra kunskap för en rådgivare?

      Sak nummer två som jag ska undersöka mer. (har hittills endast gjort upptäckten)
      Jag todde förut att jag fick eksem utslag utav choklad men när jag någon gång åt mammas 70% fina choklad har det gått bra. (Kan ha att göra med den lilla mängden) However!
      Under jul o nyår köpte vi glass. Hemglass glassbåtar för att vara exakt. Jag åt en till efterrätt tre dagar i följd och fick sedan ett rejält utslag av eksem som jag inte upplevt på snart 9+ månader.

      Min hypotes är att det är de onaturliga tillsatserna i glassbåtarna som fick mig att reagera för jag har ramlat av "sockervagnen" med hemgjord äggtoddy med kakao förut utan den minsta eksem reaktion.

      Så det var två tankar som kanske kan vara ytterligare bitar till någons pussel. När vi rensar vår mat och successivt tar bort symptom kan vi kanske upptäcka de riktiga bovarna i vår kost?

  15. Obelix3

    Anna Hallén,

    Lite lurigt detta med orsakssamband.

    Ta påstådda problemen ett och ett, red ut orsak/verkan ordentligt först i lugn och ro innan du kör multipla strawman:s.

    Intresserar mej för naturopatmedicin och från det perspektivet finner jag inget fel på vare sig LCHF eller de ledande bloggarna: kostdoktorn samt Dr Dahlqvist som faktiskt i åratal har "tjatat" om att äta grönsaker, individanpassad kolhydratnivå etc. (konceptet du säger att du vill följa istället för LCHF)

    Själv följer jag denna tes: En hög nivå av vitaminer/mineraler/spårämnen per kolhydratkalori är bäst för hälsan.

    1. Visst är det klurigt. Jag påstår bara att det fungerar för många och att det är ofarligt att prova. Funkar det inte för dig så är det inte det.

      De som fått det att funka är lyriska. Ska jag avstå från att ge rådet för att det är klurigt och inte fungerar på alla?

  16. P

    Jag tycker att det är fel att säga att man äter LCHF om man inte gör det. Jag tycker speciellt att kostrådgivare som ger "råd" om LCHF ska ge just råd om LCHF. Jag tycker att dom som bloggar om LCHF ska blogga om just LCHF.
    Varför används plötsligt ordet "strikt"???

    Folk som läser på sidor om LCHF gör det för att det intresserar dom, varför skulle dom då inte ifrågasätta en majskolv på en blogg som säger sig blogga om LCHF?
    Är jag intresserad av grankottar och en grankottebloggare postar en bild av en tallkotte är det väl klart att en fråga kan slinka ur mig. "Är det där verkligen gran?"
    Ska svaret då vara:
    "Måste du verkligen vara så strikt??? Hädanefter ska jag bara kalla mig barrträdsbloggare"
    Vad är felet med att vara tydliga med vad LCHF står för? Det måste väl ändå alltid vara allas vår strävan, även om det inte alltid blir lätt, och även om en del inte vill att LCHF är just Low Carb High Fat.

    Oj, vad det klirar i armhålorna på svenskarna som äter socker och mjöl. Vad är det vi ändrat på?

  17. dufva

    @Anna Halen och andra som funderar över utslagen som Lchf:are ibland drabbas av

    Nej, det är inte c-vitaminbrist det rör sig om

    men det har som du säger med kostförändringen att göra

    Den är ett av de sk omställningsproblem som drabbar en del av oss och inget att hetsa upp sig över

    Den manifesterar sig ibland vid ketos och även anorektiker kan drabbas av den

    Den kallas Prurigo Pigmentosa och anses som ganska ovanlig (fram till nu :-)och det beror nog på att ketos faktiskt är ganska ovanlig bland folk i vår sockerstinna värld 🙂

    Man vet inte exakt vad den beror på men den går i allmänhet över på någon vecka oavsett om man lägger till mer kolhydrater eller ej

    Svåra fall verkar bli fortare hjälpta av antibiotikan tetracyklin

      1. dufva

        Jag skulle göra .....ingenting 🙂

        eftersom den går över av sig självt eller bara lägga till lite kolhydrater ett tag så man kommer ur den djupaste ketosen

        Det verkar inte finnas nåt samband med C-vitaminbrist
        Den gick troligen bara över spontant i beskrivningarna ovan och hade förmodligen gjort det även utan vitamintillskottet

        1. Göra ingenting? Då har du inte råkat ut för dessa.
          Jag bet ihop i tre dagar tills de gjorde så ont att jag grät. Slutade med en tuff allergispruta av Egyptiska mått så jag kunde "överleva" dagen. Har nog aldrig haft så ont av något utslag. Klådan var vidrig. Tårarna många.

          Kom hem, frågade runt, fick ny info, provade. Utslagen försvann. La ut tipset på FB och fick en massa mail om att deras utslag försvunnit. Tror inte jag har hittat en universallösning för alla. Men är glad att många nu blivit av med sina utslag.

          Vet också att några inte blivit det. Letar därför nyfiket vidare. Men utesluter inte C för de som det har fungerat för.

          Verkar som om vissa reagerar på många ägg. Tror dock inte att det är ägget i sig utan kanske hönsfodret. När de utesluter ägg försvinner utslagen. Nu provar vi om andra ägg från andra hönor med annan mat kan fungera. Men att prova sig fram tar tid.

          Med nyfikenhet kommer man långt. Har vi forskning på allt? Näe. Finns det bara ett facit? Näe. Men vi kan ju inte sätta oss ner och göra ingenting.

          Hade jag fixat utslagen i flera veckor? Inte en chans.

  18. Oj, vad många kommentarer det blev på mitt inlägg! Vad roligt, det var precis vad jag hoppades på, den här diskussionen behövs. Tack, alla! Det verkar dock som om några har missförstått mig, kanske var jag otydlig, vilket jag ska försöka rätta till:
    För det första så handlar mitt inlägg inte om alla som äter strikt LCHF utan bara om en del av dem som gör det. Jag har inget emot strikt LCHF eller de som väljer att äta så, jag gör det själv emellanåt när jag känner att det är vad min kropp skulle må bra av. Jag vänder mig heller inte emot de som experimenterar med ketos för att testa hur deras kroppar funkar. Jag har själv experimenterat med blodsockermätningar för att se hur min kropp reagerar på olika livsmedel. (Spännande och intressant, även om det inte säger så mycket rent generellt, här måste nog var och en testa på sin kropp.) Vad som oroar mig är när det det blir en livsstil att ständigt mäta och kontrollera och pressa sig själv och sin kropp till nya höjder hela tiden.För mig känns det väldigt långt ifrån det jag eftersträvar; ett naturligt och avslappnat ätande för att må bra. Att folk vill gå ner i vikt eller bli av med ett sockersug och därför väljer att äta en mycket strikt LCHF hindrar inte att man kan ge kroppen bra artegen föda som vi mår bra och blir pigga och glada av; föda som innehåller alla näringsämnen vi behöver. Kött, fisk, ägg, nötter, frön, grönsaker etc. Eller vegetariskt kost om man väljer det. Det jag tror kan vara skadligt i längden är när man avstår från att äta denna naturliga kost och häller i sig fett, t.ex. på morgonen, för att sen slippa äta mer under dagen, viket somliga gör.

    För övrigt kan jag säga att jag blir glad av att se att en del inte alls märkt av det fördömande och hackande jag tycker mig se. Skönt för er, jag hoppas ni slipper uppleva det även i framtiden. Kram på er!

    1. Majoren

      Snyggt försök till att göra en pudel Johanna där du plötsligt gör en helomvändning och tycker att det är helt ok med alla möjliga varianter på LCHF och att du inte fördömer någons sätt att äta, men det duger inte, för det var inte så du uttryckte dig i ditt nedlåtande inlägg.
      Läs inlägget en gång till. Du framhäver på flera ställen med negativa ordval att LCHF-rörelsen är en sekt där följande konstigheter förekommer: "tävling äta mycket fett", "s.k. Experter", " maxa fettintaget", "få hjärtklappning", "dricka fett", "kissa på stickor", " tar tom blodprov", " väger hallon" o.s.v.
      Avslutningsvis konstaterar du åter igen att det är en sekt som du kommer att ta avstånd från.
      Det var hur du uttryckte dig och vad du pudlade var något helt annat.
      Du har inte kommit med ett enda konstruktivt förslag på vad som skulle kunna göras annorlunda eller bli bättre utan istället ägnat hela ditt inlägg till att söndra, göra ned och kränka alla de människor som nyfiket vill experimentera, kontrollera, mäta och undersöka sin nyupptäckta nyfikenhet kring kostens påverkan på deras egen hälsa innan de hittar rätt. Självklart kommer några att vilset vingla på ytterkanterna på vägen dit, men det blir väldigt fel att dra hela LCHF-samfundet över samma kam pga dessa och sedan deklarera att du kastar in hatten pga dessa.
      Ditt inlägg var mycket tråkigt för mig att läsa som varit i LCHF-svängen i drygt fyra år och själv provat alla ytterligheter innan jag hittat min egen balans, jag blev faktiskt uppriktigt ledsen och besviken att läsa något sådant på KRG och känner inte igen din beskrivning av denna.
      Jag tycker en ursäkt kan vara på sin plats och sedan att du tar dig en tankeställare kring uttrycket "KASAM" som är väletablerat inom all vård och omsorg. Det går ut på att vi alla behöver "en Känsla Av SAMmanhang" och självinsikt kring vår sjukdomsbild/besvär för att ta emot råd om kost/vård på så effektivt sätt som möjligt och bli delaktiga på ett effektivt sätt i vår egen behandling.
      DET bör du som kostrådgivare bejaka om du önskar framgång i din patientrådgivning, och att tex kissa på stickor, mäta blodsocker och ketoner är alla utmärkta sätt att få en Känsla Av SAMmanhang på.

      1. 3barnslchfmamman

        Otroligt bra skrivet Majoren! Tack för att du tog dig tiden... Det behövdes. Håller helt med dig, tråkig inställning på denna sida. Kommer inte tillbaka hit.

      2. Det är detta som är så tråkigt.

        Man skriver något på nätet. det missuppfattas. Man försöker rätta till missuppfattningen. Man gör då en pudel, man har ändrat sig.

        Kan det inte vara så enkelt att läsaren nu helt plötsligt förstår?

        Det finns en önskan om att missuppfatta. En önskan om att hälla bensin på elden. En vilja till tjafs. Kanske är det just detta som texten ovan handlar om? varför är allt så laddat? varför tar man åt sig? Det handlar väl om mat och att må bra? Eller?

        Synd att ordet sekt användes. Olyckligt och lite klantigt.

        1. Majoren

          Personligen har jag ingen önskan om att missuppfatta andra människor, men den "pudel" Johanna gjorde reulterade inte i något klarläggande då inte ett enda ord nämndes om den sektstämpel Johanna gav hela LCHF-samfundet inklusive undertecknad. Och jag tar åt mig, för när Johanna drar samtliga över en kam pga av att några (någon promille som jag aldrig hört talas om eller stött på) dricker fettkaffe på morgonen och svälter resten av dagen så tillhör visst jag en sekt.
          Det är ungefär som att sluta rösta på något parti för att det finns 10% Sverigedemokrater med motivet att samtliga partier då måste vara rasister.
          Ja, det var jävligt olyckligt och klantigt av en kostrådgivare att drämma i med sektstämpeln. Och aktuell pudel berörde som sagt inte detta överhuvudtaget.
          Att tillhöra en sekt är ett starkt och laddat ord, helt i klass med nazist och rasist och jag accepterar inte en sådan kränkning när den framförs på ett riktat och motiverat sätt som Johanna gjorde. Jag har hört "sekt" i förbifarten hundra gånger förut utan att ta åt mig men här var det dags för mig att stanna upp och markera att jag blivit sårad och arg.
          Jag förväntar mig genomtänkta inlägg av bra kvalitet på en etablerad sida som kostrådgivarna, och när det blir fel tar man ansvar för det istället för att försöka flumma bort det med gulliga ord.

          "KRG-sektstämplad LCHF-entusiast"

    2. Alexandra Ekh

      "Det jag tror kan vara skadligt i längden är när man avstår från att äta denna naturliga kost och häller i sig fett, t.ex. på morgonen, för att sen slippa äta mer under dagen, viket somliga gör." Johanna Ekne: Upplever du att det är många som gör på detta sätt?

  19. Ingrid

    Jag blev själv väldigt lättad när jag läste om Prurigo pigmentosa för ett tag sedan, för det ser ju ut att vara förklaringen (en del) av vad jag har. Symptomen sammanfaller också med nån variant på impetigo.
    Och pånått vis verkar det också sammanfalla med stress och årstid. Får det mycket mera vid mera svettande så jag grubblar ju lite över om val av kläder, material och hur instängd vår hud är i dessa moderna tider, kanske är den frekventa duschningen och tvålen också en samverkande bov.

    1. Marita

      Hej !
      Lite OT men jag hittade en tips på en USA tv-kanal. Mosa aspirin i lite vatten och smeta på där utslagen är låt sitta en 5-10 minuter skölj . det funkade jätte bra på mig . Marita

  20. Jag la om kosten för ett och ett halvt år sedan och kände då inte till förkortningen LCHF (konstigt nog) mer än att den nog snabbt passerat mitt öga och öra vid något tillfälle. Jag började må bättre efter bara några få dagar (tappade 10 kg på fyra månader och håller den vikten naturligt nu), och är min egen nyfikenhet och experimentlusta evigt tacksam för att jag gav mig själv chnasen till "ett nytt liv".

    Kunskapstörstig som jag är har jag läst massor av böcker, bloggar och artiklar, och jag känner inte alls igen bilden av att det finns en "sekt" som bestämmer vad som är "rätt" och "fel" utan bara en stor samling generösa människor som villigt delar med sig av sina erfarneheter och goda råd. Att någon då och då kostar på sig att påpeka att LCHF behöver en striktare definition ibland är bara bra, då det annars lätt blir så att någon som testar en urvattnad version av LCHF, och inte får några resultat att tala om, känner sig besviken och lurad in i en "diet" som inte funkar. Önskar man en verklig och märkbar förändring hälsomässigt kanske det är bra om man får veta hur man "ska" äta/förhålla sig, än att man matas med en massa "quick fixes" och recept på "LCHF-bröd och LCHF-kakor" för att man ska invaggas i tron att man kan äta "nästan som vanligt" och få samma resultat som de som gör en mer välinformerad/kunskapsbaserad "total makeover" av sin kosthållning. Det är fritt fram att äta vad man vill och kalla det vad man vill, men att skapa en konflikt mellan dem som tar sin hälsa och kosthållning på allvar och dem som har ena foten inne och vill testa, gagnar inte den matrevolution som som just nu rullar fram. Påhittade sekter och fingerpekande klarar vi oss utan.

  21. Ann Kristin

    Som ganska ny i lchfdebatten (dock inte som lchf:are) är det intressant att se att de som grundade hela rörelsen (Annika, SSS m fl efterföljare) håller fast vid grunden, men heller inte fördömer de mer liberala formerna, inte ens bakbilagorna. Gräsbetat kött och hållbara matvaror framhålls ofta, men inte ens det är ett ”måste”.

    I kölvattnet komer de som både vill väl, har kunskaper men också vill göra sig en karriär på lchf. Det är inget fel, men att ta avstånd från lchfkonceptet för att profilera sig verkar kontraproduktivt. Det är ju bara en handfull sekterister som agerar domare och jury, men de finns ju överallt. Det kan inte vara problemet. När nu Anna Hallén verkar haka på så undrar jag vad som ligger bakom?

    Jag är tillräckligt gammal och cynisk för att veta att människan inte enbart är altruistisk. De som har kämpat på barrikaderna litar jag på, de som hade allt att förlora (särskilt de läkare som har tagit striden), särskilt för några år sedan. Det är ingen tillfällighet att Annika (i synnerhet) och Andreas är de som jag litar mest på. Inte ens Skaldeman hade särskilt mycket att förlora yrkesmässigt, mer än att bli sedd som galenpanna. Däremot är hans böcker bra 😉

    De som skrev böcker i början visste verkligen inte hur utfallet skulle bli, och det kunde ju mycket väl bli bortkastad tid rent ekonomiskt. Nu är det lätt att haka på, skriva kokböcker, ge råd och surfa på andras hårda arbete och faktiskt, rent personliga lidande.

    Jag antar att det är det som gör mig förbannad – att dissa lchfrörelsens grundare och samtidigt bara ta för sig. Nej, det luktar skunk i min värld. Inte för att de nämnda kostrådgivarna skulle vilja förleda folk, de gör säkert ett bra jobb med kolhydratstörda, men de visar inte respekt mot grundarna och grunden.

  22. Ann-Kristin: Jag välkomnar alla inlägg i sakfrågan men tycker det är väldigt tråkigt med personliga påhopp och insinuationer. Kan vi inte ha en sansad och saklig diskussion som vi alla kan lära oss något av? Snälla?

    1. P

      Hon kallar Skaldeman för en galenpanna, där ser jag personangreppet 😉
      Håller fullständigt med Ann Kristin här. Mycket träffande och bra kommentarer. Att som Johanna endast bemöta med att det skulle vara ett personpåhopp och inget mer är trist. Ta diskussionen.
      Jag ser samma mönster hos en del kostrådgivare som tycks vilja rida på LCHF-vågen, men inte riktigt vill förstå och anamma grunderna som en huvudlinje, utan vrida till det ( förvirra) till ett eget koncept.
      Detta riskerar att skada folkhälsan mer, än att ta bort LCHF från sitt visitkort.
      Först trodde jag att Johanna ville göra en "Anna-Maria" och att Pia skulle gripa in 🙂

  23. När de gäller Ann-Kristins inlägg så insinuerar hon på flera ställen, här och på Kostdoktorns sida, att jag gör det här för att tjäna pengar, att det är någon slags skum allians mellan mig och Anna Hallén, att jag vill utnyttja de gamla LCHF-pionjärernas arbete för egen vinning, men utan att visa dem respekt. Ja, det var det jag kom på på rak arm. För mig känns det som personliga påhopp, jag är inte van att bli bemött på det sättet.

    1. Ann Kristin

      Jag insinuerar inte, jag antar på goda grunder att du tjänar pengar på att vara kostrådgivare. Om du arbetar utan att tjäna några pengar, då ber jag om ursäkt för det faktafelet. Men:

      Jag tycker att det är ohederligt att inte ge lchf:s grundare ordentlig cred, utan kalla det för sekt, när du i själva verket drar nytta, helt gratis, av deras arbete i motvind. Annika tog man heder och ära av, hon blev av med jobbet, så det är på sin plats att visa respekt för det som verkligen är lchfrörelsen. Det är så långt ifrån "sekt" man kan komma. Om något är det ett slag i ansiktet på Annika, som du drar nytta av. Det anser jag inte vara ett personangrepp på dig, om du kan skriva det du har skrivit så kan jag ha min syn på saken.

      Detta var säkert inte din avsikt, men yttrar man sig offentligt får man förvänta sig debatt.

      1. Edit Lönnroth

        Ann Kristin, du slog huvudet på spiken. Det känns som om detta inte enbart kan handla om att ta avstånd från LCHF begreppet bara pga några ruttna äpplens kommentarer. Dessa ruttna äpplen existerar ju överallt och kommer även att infiltrera alla nya begrepp som hittas på. Det är det som händer när grupper blir tillräckligt stora.

        Att ta avstånd från LCHF begreppet är helt enkelt orättvist. Det kastar smuts även på oss: LCHF:are som faktiskt bara vill leva hälsosamt och delta i kostdiskussioner. Nu signalerar ni till utomstående att de hade helt rätt i sina fördomar mot oss. Ni gör oss en stor björntjänst.

        Det är en sak att kritisera människor som beter sig elakt och hoppar på en, men att ta avstånd från hela begreppet och därmed också alla som inte har betett sig illa? Är det inte att straffa oskyldiga? Även om Johanna säger "vissa inom LCHF" så talar det ett tydligt språk när man tar avstånd från hela begreppet, istället för att helt enkelt ta avstånd från dessa "vissa".

        Ni som är offentliga personer får säkert uppleva mycket mer påhopp än vi vanliga dödliga. Och det är absolut fel och jätte synd. Jag förstår att det känns jobbigt när kritik regnar både utifrån och inifrån. Men försök att komma ihåg att den stora gråa massan som inte syns och hörs så mycket, faktiskt består av rationella människor som bara är intresserade av sin och andras kost och hälsa. Varken mer eller mindre.

        De flesta av LCHF:arna tror på:
        - Prova dig fram till det just du mår bra av
        - Ät riktig mat och fina råvaror
        Det finns ingen orsak att förvilla människor med ännu fler begrepp och grupperingar. Ni får givetvis göra precis som ni vill med den saken, men så känner jag.

        Vi har tappat fokus i den här diskussionen. Vi borde diskutera forskningsresultat och hur vi ska hjälpa och nå ut till sjuka. Samarbete istället för inbördes gnabb.

  24. Ethel Loberg

    Tack Johanna Ekne för Ditt inlägg.

    Det blev ju en oerhört intressnt diskussion av det. Min undran efter Ditt inlägg blir: Inte är det väl den "ursprungliga LCHF-metoden" som ska klä skott för de allt fler bristproblem som Kostrådgivare stöter på hos sina klienter? Alla bloggkommenterare som berättar om sina enorma hälsovinster efter att ha övergått till den ursprungliga LCHF talar emot detta, att bristproblem börjar dyka upp. Min gissning är att fokuset på viktminskning har tagit över så mycket att laborerandet med den ursprungliga LCHF grönsaker, protein och mättat fett, börjat leda till bristproblem.

  25. Nej, jag har absolut inget emot den ursprungliga LCHF-metoden, så som jag uppfattar den: Naturlig artegen föda. Den är de extrema formerna jag är tveksam till; när räknandet, mätandet och vägandet tar över, när ätandet blir en matematisk övning, när kontrollbehovet drivs in i absurdum, när jakten på ketonkickarna blir allt man lever för. Jag har INGENTING emot LCHF, tvärtom, jag är bara orolig för vart det är på väg.Jag ser tecken i skyn som som gör mig rädd och ledsen, jag tror att kosten kan bli skadlig för oss om detta fortgår, både fysiskt och psykiskt.Och jag blir också ledsen över de som fördömer enskilda pesoners matvanor istället för att peppa och stötta.Så som jag uppfattar att vissa gör. Det är allt!

  26. Ethel Loberg

    Ja detta var min tanke när jag läste Ditt inlägg.

    För mycke laborerande eller "det extrema" som Du uttrycker det är förmodligen det som "förstör" LCHF. Jag visste inte att detta var ett växande problem, va tråkigt det låter. Desto bättre då att detta kommer upp på "talriken". Det som har hjälpt så många människor från sjukdom till ett, både friskare och smalare liv får inte slå över till något dåligt. Jag är en obotlig optimist och tror ändå att det riktiga LCHF ska få fortsätta att hjälpa människor och inte behöva skämmas för sitt namn. Nu till helgen ska jag till LCHF-event i Säffle, kanske detta lite "mörka mål" kommer upp till diskution.

    Kram alla här i tråden.

  27. Per J

    Så upprört det kan bli i LCHF-sandlådan.

    Ibland känns det som om de mest extrema LCHF:arna är de som skränar mest och gör det som en egen KBT för att stå ut.
    Efter tre år med LCHF funderar jag också ibland om jag skulle kalla min kosthållning för något annat än LCHF, kanske God Mat eller Smartkost?

  28. LCHFare

    Som jag läste någonstans, att trycka ner andras åsikter för att lyfta fram sig själv - ger dålig smak i munnen!
    Gå hellre ut med er budskap.

    "En annan sak som oroar mig är den extrema kosthållning som uppstår på vissa håll. Det har blivit som en tävling där man ska trycka i sig så mycket fett som möjligt och komma ner så lågt som möjligt när det gäller andelen kolhydrater"

    Men om det fungerar för många som vill och behöver gå ner i vikt, varför ska du/ni lägga era värderingar i det? Grunden är ju att undvika socker och stärkelse, sen om mera eller mindre fett fungerar för olika personer så är väl det jättebra!

    Trist inställning här på sidan!

  29. Therese

    Therese

    För min del är jag mest fascinerad över hur mycket diskussion och upprörda känslor Johannas inlägg uppenbarligen väcker. Och jag är lika uppriktigt fascinerad över hur olika man kan tolka det som skrivs och hur fort diskussionerna glider iväg till något som det från början inte ens handlade om.

    När jag läste Johannas inlägg kände jag igen mig i det allra mesta. Jag möter dagligen människor som är totalt vilse i LCHF-begreppet, som inte har en aning om huruvida nollning, mejerifritt eller maximal ketos är rätt eller fel för just den individen. Och de saknar egna verktyg för att komma fram till svaret. Där kan jag hjälpa, vägleda, förklara. Självklart tjänar jag pengar på detta, varför skulle jag inte göra det, det är mitt levebröd, min kompetens. Jag tvingar ingen att komma till mig, människor söker upp mig, vill ha min hjälp. Vad är problemet med det?

    Jag tolkar inte heller Johannas text som att hon är emot LCHF:s grund, snarare tvärtom. Grunden är stabil och kommer alltid att vara. Sedan måste den i vissa fall anpassas för att passa individen, särskilt om man har olika hälsobekymmer i botten. Det är återigen där vi som kostrådgivare har kompetens som kan vara av nytta.

    Ju mer komplex hälso- eller sjukdomsbild, desto mer kunskap behövs. Ju mer kunskap man har desto fler fallgropar ser man, och desto mer ödmjuk blir man. Också inför allt man inte vet.

    1. Edit Lönnroth

      Fina ord Therese. De flesta LCHF:arna håller nog med dig om allt detta. De upprörda kommentarerna kommer från att tonen i Johannas inlägg var en smula mer provocerande. Vi känner oss helt enkelt lite påhoppade och orättvist dömda. Att kallas för en sektmedlem är ju inte direkt kul.

      Självklart ska ni tjäna pengar på ert yrke precis som vi andra gör inom våra.

      När man skriver saker så hörs inte tonläge och välmenande leenden förblir dålda bakom datorskärmen. Den här gången blev många av oss helt enkelt sårade. Men vi är ändå djupt tacksamma för all hjälp och kunskap ni delar med er. Det hoppas jag att ni vet.

  30. Julia

    Jag brukar aldrig kommentera på internet någonsin men kunde inte stå emot!
    Johanna! Grattis! Nu kan alla människor läsa dessa ilskna angrepp som din artikel givit upphov till och få ett rent och skärt bevis på att din artikel faktiskt är helt och hållet sann!

    Jag har själv ätit strikt lchf i perioder och håller helt med dig. Denna ilska som man blir bemött av när man inte håller med en lchf-anhängare är ju för sorglig. Det liknar en konflikt mellan en muslim och en kristen när dom pratar om vilken Gud som är den sanna guden (bortsett mord och annan förödelse).

    Vad stark du är Johanna som vågade lägga ut denna artikel. Man kan ju bli lite rädd när man läser majoriteten av kommentarerna.

    Skäms på er!

  31. Bosse

    Artgen föda tas upp som ett namn och sedan blir många upprörda över att majs ifrågasätts. Finns det någon majs idag som inte är helt genmanipulerad? Det känns som två frågor omöjliga att förena. Artgen föda och genmanipulerade produkter!

  32. Magnus

    @ Anna Hallén

    Behovet av C-vitamin minskar kraftigt när en person begränsar kolhydraterna i kosten. Det visar Vilhjalmur Stefanssons experiment med all önskvärd tydlighet. Som jag tror du känner till bevakades han och en kollega under ett år och åt då endast fett och protein (om jag minns rätt), en kost som skulle likna inuiternas så bra som möjligt.

    Den numera bortgångne Barry Groves har också skrivit om att de sjöfarare som under långa resor inte åt kolhydrater i nämnvärd utsträckning klarade sig undan skörbjugg, medan deras kolhydratätande kollegor drabbades betydligt hårdare.

    Som kommentar till artikeln vill jag bara säga att min erfarenhet av kommentarer på olika forum mer brukar bestå i att någon beskriver sitt sätt att äta, vad de har upplevt som problematiskt och sedan bett om råd. Då har det hänt mer än en och annan gång att personen ifråga fått rådet att göra en del förändringar. Kanske plocka bort mejeriprodukter, nötter, rotfrukter (om de ätit det), osv. Kanske lägga till något som t ex kokosfett, mer smör, osv. Sällan har tonen i dessa kommentarer varit hård och fördömande, utan snarare fylld av medkänsla och en vilja att hjälpa. Det är när personen ifråga säger att de vill få en förändring, men utan att ändra på något, som tonen möjligen kan skärpas en aning... men då kanske det är på sin plats också.

    Att folk inte skulle få välja själv är ju helt befängt. Jag fick ofta kommentarer tidigare (nu har väl alla i bekantskapskretsen vant sig) att måste man äta si eller så och måste man låta bli det ena eller andra? Mitt svar har alltid varit att jag självklart skulle kunna dricka motorolja om jag vill, men att det kanske inte är LCHF jag pysslar med just då. Samma gäller vilket exempel bland livsmedlen man än tar. Jag (och såklart alla andra) får äta precis hur vi vill, men beroende på hur man äter kanske man inte kan kalla det LCHF längre.

    Jag vill också snabbt kommentera att det självklart ska vara helt ok att tjäna pengar på det man gör och brinner för, om man vill och kan göra det. Det känns lite typiskt svenskt att det skulle vara lite fult att tjäna pengar, och det gillar jag inte alls. Kanske är det lite Jante i det hela?

    Uppriktigt sagt börjar jag bli otroligt trött på folk som slänger ur sig "sekt"-kommentarer. Har man inget vettigare att komma med än så? Att som Johanna skriva en artikel för att skapa debatt om en icke-fråga är också bara sorgligt. I ett forum som internet kommer det alltid finnas folk som tack vare eller kanske på grund av anonymiteten häver ur sig otrevligheter. Det är beklagligt, men jag tror inte det finns så mycket man kan göra åt det, oavsett hur många debattartiklar man skriver. De som håller på med sådant kommer ändå inte "lyssna", tyvärr.

    Nej, Anna och Johanna, jag hoppas verkligen ni båda håller kvar vid benämningen LCHF (om det nu är den typen av kost ni vill förespråka, men det tror jag ju att det är) och istället försöka vara goda förebilder, snarare än att distansiera er från konceptet.

    Ha det gott!

    1. Ann Kristin

      Jag tog upp aspekten på pengarna, inte för att del är fel att tjäna pengar, utan för att om man tjänar pengar på lchf är det fullständigt irrationellt att dissa konceptet. Som företagare kan jag säga att din heder och din trovärdighet är det enda du har (och behöver) och det gäller både i byggbranschen och kost- och kokboksbranschen.

      Anna Hallén får väl dra in sina böcker under lchf-flagg, det är väl det minsta man kan begära.http://www.bonnierforlagen.se/Forlag/Bokpresentationssida/?isbn=9789174243185

    2. Magnus: Den som senast var arg på mig för att vi behövde vitamin C var Mats Forsenberg.

      Han hänvisade till samma man som du gör. Jag sa då till Mats

      (för han var den enda som reko nog tog diskussionen med mig direkt och privat. Han ville inte ringa eller träffa mig men tog diskussionen på privat mail. Uppskattas och beundras!)

      ..att jag var orolig för att kroppen inte skulle klara av att upprätthålla ett starkt immunsystem. Att vi skulle kunna bli sjuka på småsjukdomar.

      Vidare finns vitamin i viss valspäck, från Narvalen tillexempel. Och i ögon och binjurar frå ex säl. (detta enligt Johan Hedenbrant) Något få av oss äter regelbundet.

      Jag hävdar inte heller att vi behöver en massa vitamin C. Jag berättade att verkligheten visar att många blir av med sina utslag när de lägger till C. Är verkligheten fel så backar jag. Finns ingen prestige i det. Har dessa människor inte upplevt det som det berättar att de upplever så har jag väl fel. Helt ok med mig.

      1. Magnus

        Anna: Jag vet inte om jag tolkar fel, men när du i text säger "Den som senast var arg på mig..." som kommentar på vad jag skrev så verkar det, i alla fall i mina ögon, som att du tror att JAG är arg på DIG för det där med vitamin C. Jag har därefter läst igenom min kommentar ett antal gånger, men kan ärligt talat inte se ett spår av att jag skulle vara arg. Det var jag heller inte, såklart. Det var mer som upplysning att behovet av vitamin C minskar kraftigt när kolhydraterna begränsas.

        Jag ifrågasätter egentligen inte att de personer du träffat verkligen blir bättre på vitamin C, för jag har ingen anledning att tro att du skulle ljuga om en sådan sak, eller någon annan sak heller för den delen. Det jag är fundersam till är väl två saker. Har dessa personer ätit en så extrem kost att de överträffat Vilhjalmur Stefansson? Jag tror ju inte det, men det kanske är möjligt. Eller har de ätit för mycket kolhydrater, kanske omedvetet, så att behovet av vitamin C varit såpass högt att de inte fått i sig allt de skulle behöva från kosten?

  33. Trulsa

    Hej!

    Första och troligen sista inlägget...

    Som en helt vanlig sökande, nyfiken människa blir jag beklämd över Johanna Eknes inlägg. Det bästa vore väl om inte någon brydde sig för allt tolkas på sämsta sätt (undrar vilket fel jag gör nu...).
    Har några favoriter här på KRG (exempelvis J Lanner och B Höglund) men nu avstår jag från fler besök då jag tycker att ödmjukheten inför allas olikheter och det spännande att prova nytt har fått sig en rejäl törn.

    Jag önskar KRG lycka till vilken väg ni nu tar i framtiden.
    /Trulsa

  34. Wille

    Mat med kolhydrater är definitivt artegen föda på stora delar av jorden och folk som äter dessa naturligt lever både länge och är friska.

    Att vi i just detta årtionde i Sverige känner att vi behöver äta så lite kolhydrater som det bara går beror inte på att lite majs skulle vara farligt utan på andra omständigheter. Många har utvecklat en onormal känslighet för kolhydrater som nästan aldrig skulle uppstått om vi alltid ätit naturligt (med kolhydrater). Många sitter stilla på ett rätt så onaturligt sätt i stort sätt hela dagarna vilket gör att man inte har ett utrymme att äta normalt med kolhydrater.

    Jag tycker alltså att det är vår moderna miljö och vår moderna kost som gör att vissa måste vara väldigt noga med kolhydratmängden. Det är inte kolhydraterna i sig som är farliga (det finns fortfarande lika friska folk som oss som äter mer kolhydrater) utan vår livsstil har gjort att vi måste begränsa kolhydrater i olika mängder.

    Därför tycker jag också att "lågkolhydratkost" definitivt kan vara väldigt olika för alla eftersom vi har så olika förutsättningar. Tallriksmodellen ger 25-35 E% fett och om du ligger på 50-75 E% fett så skulle jag ändå kalla detta LCHF eftersom kolhydratmängden bara hamnar på 20-25 E%. Nu tycker många att man ska för att äta LCHF ligga på 75-20-5, men jag tror att detta är helt individuellt vad man tål. Jag räknade på ett dagsintag nyss där jag la till nästan 100 gram kolhydrater. Energiprocenten blev 60 för fett och 20 var för kolhydrat och protein. Jag tycker definitivt att detta är lågkolhydratkost för sådana som jobbar hårt hela dagarna och tränar (Colting och Ferry skulle kunna tredubbla denna matmängd och på 20 E% äta hela 300 gram kolhydrater). Att överhuvudtaget räkna kolhydrater i gram istället för energiprocent blir fel (gräns på 50 gram hörde jag?). Då utgår man från att alla individer äter lika mycket och att alla har lika stora behov att fylla på glykogen i sina muskler..

    Jag förstår att väldigt många måste pga moderna onormala orsaker hålla kolhydraterna nere på ett minimum (hit hör även sockersug), men detta gör inte artriktiga kolhydrater farliga för alla. Det är också jätteviktigt att man skiljer på mat vid viktnedgång och mat för att hålla sig viktstabil. Viktnedgången pågår förhoppningsvis bara en väldigt liten del av en LCCHF:ares liv och resten av det långa livet gäller det att hålla sig på sin vikt. Ska man inte gå ner 0,5 kilo i veckan så kanske vissa kan äta lite majs eller en morot. Vissa kan äta betydligt mer än så och hamna på höga eller rätt låga 20 E% kolhydrater (beroende på vem man frågar).

    Själv mår jag bäst när jag får äta naturligt och gott och vara utomhus. Jag har säkert en massa fel i detta jag skrivit men det struntar jag i. Jag skulle aldrig gnälla på några majskorn då detta är helt individuellt.

  35. Hallå! Om man som jag kommer utifrån denna rörelse, testar att äta lågkolhydratkost efter att ha läst "Ett sötare blod", är bekant med Johanna som en klok och sansad kvinna, kan man inte annat än se att många av era inlägg bekräftar just att ni är en sekt. Ingen får säga något annat, för då är man förtappad. Exakt så låter en sekt.

    Tänker nog fortsätta äta lågkolhydratkost utan att fråga nån om exakt vad jag får äta. För övrigt gillar jag inte majs.

    Stå på dej Johanna, annars gör nån annan det!

  36. Edit Lönnroth

    Vad ska vi som LCHF:are göra för att berätta att vi inte är en sekt om vi inte har rätt att stå på oss och säga emot? Det känns lite som en häxjakt ärligt talat.

  37. vilket bra inlägg i den "svartvita"-debatten 😀 jag får lätt sekt-stämpeln på mig som valt en helt vegansk kost - trots att jag inte kommenterar andras mat. Det är helt otroligt hur mycket känslor mat och livastilar framkallar 😉

  38. Lasse1

    Wille!
    Varför måste vi förändra vårat kolhydratintag och inte FETT eller protein också, vad är det som gör JUST kolhydrater så skadliga för våran stillasittande miljö?

  39. Wille

    Lasse1,
    Är naturliga kolhydrater så skadliga verkligen? Själv reglerar jag min fettvikt med kolhydratmängden, men det verkar som om jag håller mig från sjukdomar om jag fortsatt bara stoppar i mig naturlig mat och ser till att täcka upp näringsinnehållet.

    Det här med stillasittande miljö och kolhydrater. Vi blir ofta fetare helt enkelt eftersom glukosen och fruktosen blir till fett i större utsträckning. För vissa kan det vara skadligt om övervikten blir alltför stor, men för många är det inom det sunda spannet. Jag har själv jobbat på kontor i 15 års tid och de flesta är smala på kontor. De som har övervikt är ofta de som dricker eller äter lite utanför ramen för vad som är naturligt. Antingen är man fettskrämd och knaprar riskakor eller så har man alltid ett antal burkar energidryck till hands vid skrivbordet (generaliserar). För dessa tycker jag att just deras kolhydratkällor skadar dom själva, och inte för de som precis som jag alltid är friska, har 5-10 kilos övervikt och som regelbundet äter av fruktskålen.

  40. Jag upplever att LCHF har blivit en förening med luddiga stadgar. Några lever föreningslivet och några är bara medlemmar och utövar aktiviteten. Båda valen helt ok!

    Vi har fler ordföranden och en massa olika falanger som gärna träter med varandra. Lite som, ska vi vinna serien eller ska alla få vara med och spela? Ska vi toppa laget eller spelar vi för att det är kul? Båda grupper anser sig ha rätt och den andra fel.

    Tyvärr finns denna förening på nätet. Du kan som anonym skapa händelser som påverkar utan att behöva ta konsekvenserna. Tyvärr kommunicerar vi med varandra i text i stället för vid fikabordet eller på mötet,öga mot öga,så vi kan välja att läsa med vilket tonfall vi vill. Vi kan även välja att läsa med ett helt annat tonfall än det skrivaren använt.

    Vi kan välja att se orden som en oro, en fundering eller som ett angrepp. Eller precis som vad vi vill. Alla gör sitt val när de läser.

    Du kan välja att läsa meningarna var för sig, eller texten som ett sammanhang. Det brukar bli helt olika resultat av dessa två tekniker.

    Vissa lever för föreningen och verkar uppleva att minsta lilla kritik hotar existensen av gruppen. Andra är bara medlemmar och njuter av att må bra. Kritik är för den senare gruppen ofarligt, det är bra att våga titta inåt. Då kan vi växa och bli bättre. Föreningen och föreningsaktiviteterna är inte livet. Det levs utanför föreningen.

    Rätt eller fel? Inget. Alla gör sina val. Alla väljer sina liv.

    Men motsättningarna mellan dessa grupper växer. Som i alla föreningar. Men nu kan vi missuppfatta fritt och vara anonyma. Vi kan föra diskussionerna i andra medier och behöver inte ens innefatta personen det rör. Vi kan prata om, i stället för med.

    Nu växter ämnet lavinartat och okontrollerat.

    De i föreningen som skapat en stark samhörighet kan nu gadda ihop sig och hålla med varandra. De som bara är medlemmar är mer, en och en. Berättar man då att man är ledsen är man martyr. Försöker man förklara är man kappvindvändare. Är man tyst är man feg.

    Gruppen i föreningen har bestämt sig. Man är körd.

    Att då känna att man vill lämna föreningen är kanske inte så konstigt. Man kan fortfarande gilla fotboll eller bra mat. Man kan fortfarande gilla ordförande och grunden i föreningen. Men man ville kanske bara spela boll... och diskutera om vi ska toppa laget eller om alla ska få spela? Utan att att ge sig på varandra personligen.

    Ämnet är fortfarande kanon, fotboll är kul. Maten god och hälsosam.

    Helt plötsligt blev det en diskussion om personen som ställde frågan (klantigt uttryckt eller inte spelar inte så stor roll)... En stark sammansvetsad grupp mot en enskild person.

    Nätet är starkt. Det skrivna ordet kan du välja att läsa med vilka glasögon du vill. Kom bara ihåg att det är du själv som väljer hur en text ska läsas.

    Oavsett vad ni tycker i debatten. Kan ni se på kommentarerna att det finns olika svar beroende på hur läsaren valt att läsa? Intressant.

    Jag har aldrig sagt ett ont ord om våra olika ordföranden. Jag uppskattar den form av stadgar som skrevs runt 2007-2008 med Annika i spetsen. Hon är min förebild. Jag kommer alltid att äta glutenfri lågkolhydratkost med naturliga fetter, artegen paleokost med lite mejeriprodukter.

    Personligen väljer jag bort bakandet och fusksocker. Jag väljer bort frukt och stor del av den mörka chokladen. Personligen. Alla gör vad de vill.

    Men jag går ur föreningen. Ingen ilska, inget martyrskap och inget himlande med ögonen. Jag kommer inte snacka skit om medlemmarna eller ordföranden bakom ryggen. Det är inget personligt. Men jag vill kunna ifrågasätta, lära nytt, prova, lyssna på nya erfarenheter, kunna ha fel och ändra mig utan att bli diskuterad bakom ryggen för att inte håll mig till stadgarna.

    Jag lämnar föreningen med ett stort lycka till, så kan jag utan föreningsstadgar fritt utveckla min kunskap. Utan begränsningar annat än av verkligheten och av näringsfysiologin.

    Utan ilska eller ironi. Lovar. Alla gör sina val. Full respekt.

    Kan ni låta mig lämna föreningen med samma respekt?

    Jag kommer nu arbeta med precis samma sak som jag gjort i alla år. Mina grunder är som vanligt: http://pagina.se/filer/dr_dahlqvist_kostprogram.pdf

    Varmt lycka till. Alla! 🙂

    PS! Bara för att några vill toppa laget och några vill spela bara för att det är kul så behöver människorna bakom dessa två falanger inte vara elaka eller hemska. Kanske behöver vi inte alls diskutera personerna bakom åsikterna? Kanske är de inte speciellt betydelsefulla?

    Var försiktiga om varandra och kom i håg att kostrådgivare inte är en homogen grupp där alla tycker lika. Styrkan är att vi är mycket olika och att detta är okey. Olikheter skapar bredd.

  41. Wille

    Anna,
    Jag tycker det är tråkigt för du är bland det smartaste och mest företagsamma som finns inom LCHF.

    Jag har sedan flera år märkt av att just du fått tagit mycket kritik på olika bloggar av speciellt kvinnor och ofta återkommande av samma kärna. Jag har alltid känt att kritiken har varit nästintill fjantig, där man ofta inte haft något eget vettigt att komma med utan man ältar petitesser (säkert ofta beroende på att man läser det du skriver på ett annat sätt än vad det är tänkt från din sida).Man upplever ungefär samma jargong som VoF anhängarna kör med på sitt forum mot Anna Ehdin (Sanandala) och Annika Dahlqvist.

    Jag tycker det är synd att dessa personer lyckades får bort dig från LCHF eftersom du gjort så mycket grymt och kämpat för att få LCHF populärt (detta gagnar ju folkhälsan). Jag hoppas dom är nöjda nu och att dom som är så duktiga tar över stafettpinnen!

    Lite som jag tycker du gjort bra:
    - Kostgajden
    - Talande Bevis
    - Bloggen
    - Böckerna om LCHF
    - Energibarn
    - Näringsläran
    - Föreläsningarna och resorna
    - Skrivningarna till SLV
    och mycket med..

    Lycka till!

  42. HelenaB

    Hej Anna!

    Vet du, jag tycker att du gör alldeles rätt! Ingen annan än du kan avgöra när en bokstavskombo blir för begränsande vilka bokstäver du än väljer. Du har hittat en väg att hjälpa dig själv och andra som vänt sig till dig, och det i sig är ju fantastiskt bra! Hur mycket spott och spe du har fått tagit emot är inget jag vet något om, och åter igen, det är bara du som kan avgöra när nog är nog.
    Att du lämnar "föreningen" ser inte jag som något dåligt. Mår man kasst i ett förhållande så är det nog bra att bryta det. Vissa andra terapeuter certifierar sig aldrig inom sitt gebit av samma anledning. D v s viss metodik är inte förenligt med "certifieringsnormerna".

    Själv har jag inte märkt av de fenomen som Johanna drog upp och därför blir denna typen av inlägg väldigt olustiga. Diskussionerna som följer i dess bakvatten blir också kontraproduktiva för min egen del eftersom jag inte förstår var de kommer sig av. Kanske debatten behövs det kan jag inte avgöra. Om de behövs så är min uppfattning att de skulle föras i ett eget forum. Men jag inser att det kan bli svårt.

    För mig har denna webbplats ihop med kostdoktorns nybörjarsidor varit en plats jag har rekommenderat nybörjare som har frågat mig till råds om vart de ska vända sig. Mitt råd har då varit baserade på att dessa platser i mina ögon har varit neutralt hållna utan större tanke på egen bias eller riktning/tema förutom just LCHF. Jag tycker att det vore synd om det ändras oavsett hur mycket debatten behövs eller ej.

    Jag önskar dig all lycka och välgång, vare sig du är kvar i bokstavskombon LCHF eller ej.

  43. Magnus

    @ Anna (och Johanna)

    Well, Anna, nu tolkar jag igen. Som jag förstått det vill du att den sport som heter LCHF ska få spelas av alla, oavsett hur man vill spela sporten. Du anser (jag teoriserar nu... har jag fel får du rätta mig) att det är för strikt att "låsa fast" sig (toppa kanske?) inom vissa ramar, där om man går utanför dessa är det inte LCHF längre. Inte den rätta läran, så att säga.

    Eftersom du tog fotboll som exempel ska jag fortsätta på det spåret. Som du säkert vet finns det regler att hålla sig till inom denna nobla och ärorika sport, även om man bara spelar med kompisarna för att det är roligt. Om du t ex väljer att plocka upp bollen med händerna, springa till andra sidan av planen och sedan kasta in bollen i mål, är det inte längre fotboll du sysslar med. Om sedan kompisarna tyckte det var kul och skrattar åt din lilla tokighet har ingen betydelse... det är inte längre fotboll.

    Jag anser att det finns vissa "regler" att hålla sig till inom LCHF också. Äter man t ex en massa raffinerat socker, vitt mjöl, potatis, pasta, bakelser (ja, du fattar), eller majs som artikelförfattaren använde som exempel, så är det helt ok. Det är den enskilda personens fria val. Men då är det inte nödvändigtvis LCHF denne sysslar med längre. Jag tror nog att du egentligen håller med om det. Eller? Frågor i stil med "kan jag äta detta (när jag äter LCHF, underförstått)?" är i fotboll att likställa med en nybörjare som undrar om det är ok att ta upp bollen med händerna. Att påpeka för någon att det inte är ok anser inte jag vara att tillhöra en "sekt".

    Att vara nyfiken, lära sig mer, hålla ett öppet sinne och vara ödmjuk inför att man kan ha fel, är bra. Jag upplever inte att det finns något egentligt motstånd mot det inom de LCHF-kretsar jag besöker (vilket i huvudsak är Kostdoktorns blogg och forum). Däremot finner jag ganska mycket låsta åsikter, ingen större nyfikenhet och brist på ödmjukhet bland de sidor som företräds av kaloriräknare och träningstokar.

    Att sedan tonen i en del kommentarer blir hård och tuff ibland är olyckligt, men jag tror inte riktigt man kommer kunna bli av med dem, oavsett om man debatterar frågan gång på gång. Dels för att de som borde ta åt sig av kritiken i de flesta fall inte kan se att de skulle vara en del av problemet, och dels för att jag tror det finns personer därute som skiter i hur vi andra uppfattar deras inlägg och kommentarer.

    Jag tycker den artikel som Johanna skrev visade på hur lite hon själv accepterar olikheter. Att skrika acceptans och ödmjukhet, vilket jag tolkar hennes andemening till, samtidigt som man dömer ut de som faktiskt vill mäta och räkna allt och de som vill vara superstrikta, tycker inte jag är riktigt ok. När hon sedan blandar in laddade ord som "sekt" i det hela kan man nog vänta sig en reaktion, tycker du inte det?

  44. Wille

    Jag avslutar denna vända med att göra likadant, citera.

    Att Magnus och Anna inte ens diskuterar samma sak märks på dessa rader (vilket gör diskussionen rätt så meningslös).

    Magnus skriver:
    "Äter man t ex en massa raffinerat socker, vitt mjöl, potatis, pasta, bakelser (ja, du fattar), eller majs som artikelförfattaren använde som exempel, så är det helt ok."

    Vem har någonsin nämnt orden "en massa"? Man kan äta mer eller mindre kolhydrater på LCHF och om en del har cravings för mörk choklad så kanske andra gillar ett par matskedar majs i en köttfärsgryta vilket gör att dom får i sig några futtiga gram kolhydrater.

      1. Wille

        Precis och detta är generellt att utgå ifrån jag undviker oftast majs men inte alltid. Min sambo lagar ofta en köttfärsrätt med majs i som jag äter utan att fundera så värst mycket.

        Äter du måttlig eller liberal LCHF (kanske för resten av ditt liv) så borde du få välja själv om du får dina tillåtna kolhydratgram genom att dricka massor av insulinhöjande mjölk, äta mörk choklad eller äta lite majs eller någon rotfrukt. En tallrik fil ger exempel dubbelt så mycket kolhydrater som 100 gram kokt kålrot (runt 6,6 gram). Du har många gram kolhydrater kvar att äta de dagar du äter någon matsked majs och lite kålrot. Nu så här års äter säkert en del LCHF:are mer kolhydrater via jordgubbar än vad ett recept med lite majskorn innehåller utan att det blir ramaskri.

        Mår man bra, håller sin vikt och äter i snitt inom gränsen för LCHF så borde man ju få välja själv i vilken förpackning de få kolhydrater man äter kommer förpackade i.

        Mina få kolhydrater alltid från naturliga källor.

    1. Magnus

      Vart är resten av stycket? Taget ur sitt sammanhang ser det riktigt illa ut ju. 🙂

      Såhär skrev jag:

      "Jag anser att det finns vissa ”regler” att hålla sig till inom LCHF också. Äter man t ex en massa raffinerat socker, vitt mjöl, potatis, pasta, bakelser (ja, du fattar), eller majs som artikelförfattaren använde som exempel, så är det helt ok. Det är den enskilda personens fria val. Men då är det inte nödvändigtvis LCHF denne sysslar med längre. Jag tror nog att du egentligen håller med om det. Eller? Frågor i stil med ”kan jag äta detta (när jag äter LCHF, underförstått)?” är i fotboll att likställa med en nybörjare som undrar om det är ok att ta upp bollen med händerna. Att påpeka för någon att det inte är ok anser inte jag vara att tillhöra en ”sekt”."

      Som du kanske märker nu när du får stycket presenterat för dig igen, så skriver jag att alla dessa livsmedel är ok. Ingen kan ju bestämma vad någon annan ska äta. Beroende på vad man stoppar i sig, och i vilken mängd, kan det dock hända att man inte längre kan kalla det för LCHF. Det var ju egentligen det som var hela min poäng. Det behöver finnas någon slags gräns för vad man ska tillåta inom ramen för just LCHF. Majs kanske finns inom den ramen, om inte mängden blir för stor. Men samma sak gäller egentligen allt, även raffinerade kolhydrater. Det går att nyttja sådana och ändå ligga på en låg mängd kolhydrater per dag.

      Ett exempel för att illustrera... min mor säger att hon testat LCHF, men att det inte fungerade för henne. När jag frågade om hon hållit sig till rekommendationerna berättade hon att hon slarvat flera gånger dagligen med livsmedel innehållande socker. Jag påstod då att hon inte alls testat LCHF, eftersom hon inte höll sig till den kost som är LCHF, men det ville hon inte höra talas om. Hon har minsann testat. Det behöver alltså finnas "regler", precis som i fotboll, så inte folk tar med händerna hela tiden.

      Jag påpekade detta då jag tolkade Anna och Johanna som att de inte alls gillade när man på internetforum talar om för någon att det inte längre är LCHF man håller på med om man bryter mot "reglerna". Det innebär såklart inte att det är förbjudet att äta ett visst livsmedel, men kanske att man "byter sport" om man väljer att göra det.

      Jag vet inte om du förstår mig bättre nu. Klockan är hur som helst snart 2 på natten och jag ska jobba imorgon, så nu säger jag godnatt!

  45. Wille

    Jag förstår dig till 100 % (hoppas jag).
    En del kan ju räkna. Står det på en förpackning att något innehåller en lite väl hög mängd kolhydrater per 100 gram så är det enklast för alla, speciellt nybörjare att man säger att det inte är ok. Men samtidigt så sätter man ju ett slags förbud om man gör så. Sen när personen gått ner till önskevikt så kan det bli en lite liberalare LCHF (det kan ju de som tränar hårt köra direkt om dom vill) så ska dom kunna äta lite friare av olika födoämnen men inom ramen för LCHF.

    Jag tror att bägge tankesätten är bra. Lite mer inrutat för nybörjaren och lite mer "tänk själv" för de som ätit LCHF ett tag. Det är nog detta som skapat debatten. De som håller hårt på vilka födoämnen man inte "får" äta (de som spelar med foten)och de som tycker att visst kan man äta dessa i liten mängd (se som ibland tar en lite ofrivillig hands).

    ...och äter man för mycket kolhydrater varje dag så äter man inte LCHF!

  46. oliwia

    Råkade komma in på den här sidan och läste med Johannas och Annas inlägg som uttrycker det jag själv sett och reagerat över. Förstår er precis!!! Förstår däremot inte alls en del reaktioner på deras inlägg - tycker att de snarare bevisar Annas och Johannas uppfattning är korrekt. Stå på er Anna och Johanna! Ni är mer trovärdiga i mina ögon!

Kommentera