En hyllning till löpningen

Jag sprang inte Stockholm Marathon förra veckan. Efter några skadedrabbade säsonger vågade jag inte ens anmäla mig. Men just nu är jag hel och frisk. En underbar känsla.

Det är så enkelt. På med skorna och ut. Direkt hemifrån springer jag mina pass. Ut i den friska luften. Några djupa andetag och jag är på gång. En stressig dag försvinner i tomma intet. Tankarna klarnar och känslan av välbehag sprider sig i hela kroppen – tills intervallerna börjar 🙂  Med de tuffa tempoökningarna, intervallerna, kommer ett annat välbehag, något senare – väl hemma.

Mina pass går nästan uteslutande i vacker miljö. Årstiderna avlöser varandra och vädret varierar. Kontrasterna. Att springa med pannlampa en vinterkväll mot en tidig vårmorgon med fågelkvitter.

Att springa är rena meditationen. Det vet alla som provat. En känsla av att springa av sig och ifrån vardagen. Nya perspektiv och positivt fokus. Vetskapen om detta gör ett uppehåll mer sårbart. En skada blir rena katastrofen. Numer har jag lärt mig att hantera det – med hjälp av alternativträning. Men det blir aldrig lika bra som originalet. Löpning är löpning.

Och jag är världens lyckligaste som kan springa nu.

Kanske jag står på startlinjen, nästa år?

 

Print Friendly

One thought on “En hyllning till löpningen

  1. Delar verkligen dina känslor runt löpningen. Enkelheten och det mentala ger en sån skön kick. Speciellt denna årstiden! Vi bor just nu i världens vackraste land. Underbart att du kan njuta av detta i löpardojjorna Cilla!!!

Kommentera