I sjukhusets våld

SockerJag skulle genomgå en operation för ett par veckor sedan som föranledde övernattning på sjukhuset X. När jag anlände kort efter lunchtid fick jag fylla i ett papper där jag bland annat fick välja kost: normalkost, vegetarisk kost eller annan kost. Eftersom jag inte tål mjölk skrev jag denna upplysning på ”annan kost” och tänkte att jag inte skulle krångla mer och blanda in lågkolhydratkost.

Opererades vid 15:00 och vaknade med ett dropp i armen. Det var påse nummer två fick jag veta när jag frågade. När jag kvicknat till efter ytterligare ett tag såg jag att jag hade fått ett glukosdropp. Jag frågade om detta var nödvändigt, och sa att jag ville att de skulle stänga av. ”Du kan behöva lite socker”, fick jag till svar. Jag hade ju varit fastande från 07:00 samma morgon. Stackars mig! 9 timmar utan mat - klart jag måste ha glukosdropp.

En dam i sängen bredvid på uppvaket var diabetiker. Hon låg med likadant dropp i armen och frågade oroligt hur hennes sockervärde var. ”Jo, det var 14 någonting nu" De hade gett henne insulin tre gånger under operationen!

Jag fick dem i alla fall att stänga av. Vid femtiden kom de och serverade lasagne. Jag äter inte vanlig lasagne; dels för pastan men framför allt för mjölken.  När jag upplyste om att det var mjölk i lasagnen fick jag två skivor lingongrova och ett glas lingondricka. Någon tyckte lite synd om mig och satte in en fruktskål med en banan, ett äpple och ett päron. Till kvällen serverades två skivor lingongrova plus en kopp kaffe till vilken de undrade om jag ville ha mjölk.

Morgonen därpå var jag lite hungrig och såg fram emot frukosten: En fralla och ett knäckebröd. Jag frågade om de möjligtvis hade ägg, men det fanns inte. Jag skulle kunna få lite fil! Till middag serverades kyckinggryta och ris med lingondricka och innan min hemfärd var det fikadags: kaffe, en skuren småkaka, av choklad med pärlsocker - en sådan som håller i evigheter.

Jag var rejält hungrig innan jag var hemma igen vid 19:30 och jag kunde inte handla någonting på vägen eftersom jag hade kryckor och inte fick stödja på foten. Hade jag vetat om detta skulle jag tagit mat med mig, vilket jag definitivt kommer att göra vid ett annat tillfälle. Det verkar som om det finns mycket att jobba med, inte bara när det gäller skolan, utan även på våra sjukhus.

Britt Lilja
www.kostguru.se

Print Friendly

Postad i Sjukvård den av .
Britt Lilja

Om Britt Lilja

Coach och kostrådgivare i Karlskrona med omnejd. Jag inriktar mig på kostrådgivning inom naturlig kost – lågkolhydrat, paleo, LCHF. Jag erbjuder personlig kostrådgivning, enskilt eller i grupp. Föreläser gärna, både på företag och för privata grupper samt håller kurser i Kostgajden.

9 thoughts on “I sjukhusets våld

  1. Susanne

    Jag skulle läggas in på sjukhuset för en operation i slutet av mars. I god tid tog jag kontakt med kostenhetens chef för att berätta om min "födoämnesintollerans", vilken i och för sig är ett faktum, men som resulterat i att för mig är det en strikt LCHF som gäller. Nämnde dock aldrig just LCHF... B-)
    Lyckades över förväntan måste jag säga, dock efter att jag skickat in en lista på "Kan äta - kan inte äta" samt dessutom en hel del mailkontakt med nämnda kostchef. Anade dock att jag skulle få för mager mat, så smör hade jag med mig i en ask. Det håller ju utan problem i rumstemperatur i några dagar. Lyckades stoppa dem när de skulle ge mig glukosdropp - hade bara ringer-acetat först. Motiverade det med att jag inte blev pigg på socker, bara "hög" och det lyckades.

    Tror att fler sjukhus kan tillmötesgå kraven, men man kanske får linda in dem lite, inte säga LCHF eller lågkolhydrat, utan hänvisa till något annat. Dessutom är det nog bra om man är ute i god tid, om det är möjligt.
    Har varit akutinlagd på sjukhus ett par gånger och då har det inte alls fungerat lika bra.

  2. Pernilla W

    Detta får mig att tänka på när bonussonen var inlagd under en längre tid och skulle få specialkost eftersom han var extremt underviktig. Dietisten kom och frågade honom vad han tyckte om och han räknade upp en rad saker och han påpekade att det värsta han visste, som han inte alls klarade av att äta, var lasagne. Sjukhusköket skulle meddelas om detta och se till att han bara fick sånt han tyckte om så att han skulle gå upp i vikt.

    Dagen efter fick han smörgås till frukost, något han inte gillar, istället för gröt som han hade bett om och till lunch... lasagne!

  3. Kirsti

    Jeg skal selv ha en operasjon i august med 7 døgns innleggelse og har allerede begynt å planlegge hva jeg skal ha med av mat. Vet at de har kjøtt pålegg, ost og egg. Har planer om å bake knekkebrød å ha med til frokost og lunch. Så få mannen min lage middag hjemme å ha med til meg. Jeg vet at så lenge jeg får i meg egg så holder jeg meg mett lenge. Ellers er det heldigvis en god resurant på sykehuset hvor de selger salater ala Cæsar ol.

    Et skrekkeksempel på hva som ble servert da jeg for 1,5 pr siden var innlagt på kreftavelingen er sjampinjong suppe laget på hermetiske sjampinjong .... Kraften var jevnet med maizennna slik at det var helt gele aktig og ekkelt. Det smakte like vondt som det så ut! Og for et paradoks å servere denne type mat på en avdeling med mange alvorlig syke folk som sliter med å få i seg god ernæring ...

  4. Susannes berättelse ovan tycker jag var utmärkt. Planera i förväg, om det går, med kostchefen vilken mat du vill ha och behöver. I den mån det inte går hela vägen, ta med smör och kokta ägg, så har du att komplettera med.
    Om du ska ha dropp, be om Ringer-acetat, det innehåller inte socker.

  5. Sofie

    Blev akut opererad i februari för brusten blindtarm, vilket gjorde att jag fick tillbringa 3 dagar på sjukhus. Vidrig matupplevelse plus att jag skulle få igång magen, så då serverades självklart fibersmörgåsar vilket gjorde att jag mådde ännu sämre. Det var verkligen inte mat som var bra för magen som serverades så lycka var den dagen jag fick åka hem och börja äta ordentlig mat igen för att kunna läka snabbare.

  6. Bettan Sjögren

    Jag var inlagd för en ögonoperation och narkosläkaren diskuterade med personalen (inte med mig) om hur mycket insulin jag skulle ha innan op. Jag hade ju som vanligt glucosdropp (visste inte bättre då)och insåg att dosen de kom fram till skulle bli alldeles för låg, jag sa inget utan tog det insulin jag själv ansåg att jag behövde. Blodsockret låg helt ok både under operationen och efter. Med deras ordination hade det blivit rejält mycket högre. Inser nu när jag tänker efter vad mycket okunniga läkare jag mött under mina 38 år med diabetes, en del har nog knappt vetat vad sjukdomen betyder överhuvudtaget 🙁
    Maten har alltid varit full med kolhydrater, vitt bröd, pasta, potatis mm
    Blir jag inlagd igen tar jag med mig egen mat!!

Kommentera