Ge aldrig upp

NeverDet finns ett japanskt ordspråk som lyder:

”Fall down seven times, get up eight”

På svenska blir det "om du ramlar för sjunde gången kliv upp den åttonde".

Återfall, vad är återfall egentligen. Ja vi brukar säga i 12-stegs programmet att det är lättare att förbli drogfri än att bli drogfri igen och det stämmer verkligen. Detta kan jag intyga av egen erfarenhet samt av tusentals andra jag coachat åter upp på banan. Vill här lägga in en brasklapp också, jag skriver för addicts och inga andra 🙂

Vi definierar återfall när man varit till tillfrisknande, drogfri OCH har gjort verkliga varaktiga livsstilsförändringar i minst  sex månader, OCH sedan återvänder till den gamla destruktiva livsstilen. Gör man det innan  sex månader säger vi fortsatt drogande för man har ju inte hunnit bli tillfrisknande.

Vad är de vanligaste orsakerna till att man återfaller?

  1. Jag förtränger att jag är sockerberoende och tror att jag kan äta som alla andra.
  2. Jag fortsätter vara besatt av mat-kropp-vikt.
  3. Jakten på en enkel lösning, pillret, pulvret, ersättningsmedel (LCHF kakorna, godiset, bullarna, det magiska kosttillskottet etc.)
  4. Inre stress som jag ej lär mig hantera.
  5. Trasig biokemi som ger mig flaska känslor. Som jag reagerar på.
  6. Dolda varningssignaler, beteenden som jag är omedveten om. T.ex. perfektionism, överansvarig,  tar hand om alla runt mig istället för mig själv, överpresterar.
  7. Oärlighet, dvs. jag låtsas som ingenting i ”risksituationer”. På festen,  bjudningen, osv. så känner jag mig ”tvingad” att äta det som bjuds och har inte ringt före eller tagit med egen mat. Jag står inte upp för min hälsa.
  8. Relationsproblem, Ekonomiska problem, mm. Jag använder dessa som en ursäkt att använda drogen. Självömkan ger mig tillfälle.
  9. Tror att jag kan läsa, tänka, prata mig frisk utan att ändra beteendet.

I boken Vid sunda vätskor beskriver Terence Gorski återfall och varningssignaler. Det är den bästa boken av alla för att förstå mekanismerna.

Vad är skillnaden på risksituation och varningssignal ? Många blandar ihop det. En risksituation är t.ex. om du ej har framförhållning, ej planerar dagen med att se till att du får rätt mat vid rätt tillfälle, utan ”hamnar” i situationer där du kanske råkar ut för händelseutlöst craving (besatthetssug). Det är visat i studier att de som tror att de kan se och känna doften av drogen men STÅ EMOT, faller först.  Händelseutlöst craving, när vi ser, luktar, reklam m.m. är vanligaste orsaken till återfall. Plötsligt har drogen flyttat in i huvudet på oss och har vi ingen verktygslåda så då återfaller vi.

Varningsignaler är trötthet, hunger, isolering, nedstämdhet, frustration, "kan själv", ANT:s vilket är gamla Automatiska Negativa Tankar som spelas upp, t.ex. "jag har ju inte klarat det förr", "jag har dålig karaktär", "jag kommer aldrig att lyckas". Impulsivitet, handlingsförlamad, mm.

Stressutlöst craving är när gamla beteenden som överansvarig, perfektionism, kontrollbehov, offerrollen, mm som är obearbetat flyter upp till ytan och vi ej hanterar det. Mer om detta i Gorskis bok.

Det är ofta mycket svårt att se vad som utlöser vad men det kan vara bra att skriva ner hur jag tänkte, kände och agerade vid återfall för att lära mig mina fallgropar.

Något av det svåraste är falska känslor och just nu tänkte jag fokusera lite mer på punkt 5 och skriva lite om detta.

Äkta känslor är oundvikliga, välgörande, utvecklande och tillhör livet. Falska känslor blir ej bättre av terapi, minskar inte med tiden och gör det svårt att hantera livet dagligen.

Några orsaker till falska känslor är: Biokemisk  obalans orsakade av inflammationer orsakade av skräpmat, näringsbrister, fördoämnesintoleranser, virus, och inflammationer bl.a .

Citerar Professor Stig Bengmark först:

Vi måste lära oss acceptera att biologin är mer komplicerad än man hittills vill göra gällande. Det finns ingen "single miracle drug" som förebygger sjukdom lika lite som det inte finns någon "single cause of disease.

Hundratals, kanske tusentals faktorer samverkar för att minska effektiviteten i vårt immunförsvar och öka risken för sjukdom. Vi måste på ett helt annat sätt än vi vant oss vid, ta till oss en helhetsbild, en bild som tar in i bilden av den miljö som vi lever i, i sin ofantliga komplexitet; hur försökspersonerna motionerar, är utsatta för miljögifter, vad de äter, hur maten är beredd  osv. i en oändligt lång rad.

Supplement är sannolikt inte det viktigaste, det är i bästa fall bara ett  tillägg till vad vi vill kalla en hälsosam livsstil. Det är min uppfattning att supplement i allmänhet har svagare effekter på hälsa än livsstilsförändringar, och framför allt  på inget sätt kan ersätta uteblivna hälso-befrämjande aktiviteter.” slut citat.

Bara för att poängtera att detta är komplext men framförallt att de kan ta tid att läka. Oftast har vi ju misshandlat oss själv i många år innan vi påbörjar ett reparationsarbete:

Först en historia ur verkliga livet:

Jag vill berätta om hur jag har fått hjälp med mitt sockerberoende, men först lite om min bakgrund. Jag är nu (2012) 59 år gammal. Mina uppväxtförhållanden var ganska kaotiska, min pappa var alkoholist och emellanåt ganska våldsam. Det här ledde till att jag blev ett mycket vaksamt och anpassligt barn som inte tillät sig ha några egna behov alls. Jag hade alltid ont i magen och i 6-årsåldern började min historia med mediciner. Jag fick lugnande medel   och det var så skönt när krampen i magen släppte

När jag var runt 16-17 år kom ett nytt symptom – jag slutade prata.  Jag hade inte längre något att säga. Istället kollapsade jag.  Jag vårdades länge på sjukhus men ingen hittade något fel på mig. Nu vet jag, det var min första utmattningsdepression . Så började  min historia med mediciner och kontakter med psykiatrin som sedan har följt mig hela mitt liv.

MedTiden gick, jag medicinerade med alla antidepressiva mediciner som fanns, allt eftersom de kom ut på marknaden. Från mitten på 90-talet åt jag s k lyckopiller, som gjorde livet platt och grått men uthärdligt. Jag var inställd på att fortsätta med dessa piller livet ut. Under hela den här tiden jojo-bantande jag konstant. Upp och ner i vikt, glad och nöjd när jag var smal och full av självförakt och självhat när jag inte klarade av det.

Ända från barndomen har jag haft problem med maten, fast jag förstod det inte. Det fanns saker jag bara inte kunde sluta äta, speciellt skorpor och mjölk. Jag trodde att alla människor kände samma sug efter mat, men att jag bara hade så extremt mycket sämre karaktär  än andra , som jag trodde kunde kontrollera det.  Att jag hade ett beroende fanns inte i min värld. Jag var så stolt över att vara så mycket bättre än min pappa eftersom jag varken drack eller rökte.

Efter en hel del sjukskrivningar  pga depressioner kom så den stora smällen 2001. Jag gick i väggen så det sjöng om det. Nu bröt min beroendesjukdom ut, jag kunde inte sluta äta. Jag blev tjockare än någonsin. Jag tog hjälp av Viktväktarna och lyckades gå ner rätt många kilo, men det var en kamp hela tiden. Skulle jag klara av att stå emot till lördagen när jag skulle bränna av mina sparade points på något riktigt gott? Det gick naturligtvis inte i längden så jag började äta igenl.

Julen 2008 hade min sjukdom progredierat och jag trodde att jag skulle äta ihjäl mig. Jag hade mat och kakor överallt och jag höll mig vaken på nätterna för att få äta i fred. Jag åt allt som fanns hemma och jag åt dygnet om. Det gick inte att sluta äta!! Jag blev helt förtvivlad och visste att så här kunde jag inte leva. En natt satte jag mig vid datorn och började googla på allt jag kunde komma på som hade med konstant ätande att göra. Då hittade jag FAA:s hemsida och kände igen mig direkt. Sedan dess är jag abstinent, ( drogfri )  först enligt den amerikanska matplanen och senare enligt min personliga. Min första känsla var glädje över att det bara var en sjukdom jag hade, och att jag inte var galen. Jag deltog i telefonmöten eftersom det inte fanns några livemöten där jag bor.  Jag fick en sponsor och jag gjorde stegen. Jag blev bättre och bättre, men livet var fortfarande tungt och jag var rädd för så hemskt mycket. Mest rädd var jag för att få återfall och därför anmälde jag mig till kurs i återfallsprevention som Bitten skulle ha.

Den kursen pågick i fyra dagar,  fyra hemska dagar, när jag insåg hur sjuk jag var och vilken fruktansvärd sjukdom det här är. Bitten sa att det fanns en möjlighet för mig att bli bättre, hon pratade om biokemisk reparation. Jag kände mig skeptisk men jag hade just inget alternativ så jag fyllde i alla papper med rutor och ränder och poäng högt och lågt, och hoppades på det bästa. Efter en tid fick jag rekommendationer om vilka kosttillskott jag skulle ta. Jag var inte övertygad men jag gjorde som Bitten sa och jag har inte ångrat det. Med jämna mellanrum ändrades ordinationerna och jag började känna mig som om jag levde. Och det gör jag nu, helt och fullt.

Sedan cirka 2 år är jag helt medicinfri, för första gången på omkring 50 år. Under den här medicinfria tiden har det hänt mig många saker som jag förut skulle ha ”behandlat” genom att äta, men jag behöver inte göra det nu! Jag kan ta mig igenom det som händer och ta livet som det kommer. Jag är rustad för livet! Jag vet att vad som än händer mig kommer jag att klara av det DÅ. Jag behöver inte klara av det NU.

Jag hör ibland människor på våra möten som önskar att de kunde vara normala, dvs äta som ”alla andra”. Min tanke är, att så normal som jag är nu, när jag äter som jag gör, så normal har jag aldrig varit i hela mitt liv. Stort tack till Bitten och till mitt tolvstegsprogram!

Av C

Tack C för detta som jag fått lov att dela ..

Men det vi vet idag och nu pratar jag enbart om biokemisk reparation på addicts, för det är vad jag sysslar med, är att följande system är nedsatta, obalanserade:

  1. Hjärnan, fettsyrebrister och obalanser, signalsubstansobalanser.
  2. Mag tarmfloran, kroppens andra ”hjärna” säger forskarna
  3. Sköldkörteln
  4. Binjurarna
  5. Levern, avgiftningsförmågan
  6. Hormonobalanser
  7. Inflammationer
  8. Energiproduktion, mitokondrienedsättning. Låg energi.
  9. Bukspottkörteln, enzymer, insulin.

Allt detta är ihopkopplat som en kedja, systembiologi och allt påverkar varandra och allt. Detta påverkar psyket som påverkar kroppen som påverkar psyket osv i en ond cirkel.

Det är mycket individuellt hur obalanserat detta är och därmed individuell vad som behöver repareras-balanseras. För många räcker det med kost och livsstilsomläggning  andra behöver upp till 2 års reparationsarbete med många verktyg. Ofta blir det som att laga en ”gammal” bil. När en sak är bättre rasar nästa. Så detta är oerhört tålmodskrävande. Tålamod är något addicts ej besitter i början.

Det vanligaste jag ”reparerar” är trasiga bromsar, dvs oförmågan till djupvila och läkning. Socker-mjöl, skräpmat, speedar ju kroppen och när jag testar så ser jag att många binjuretrötthet, låg sköldkörtelaktivitet och skyhög GABA och serotoninbrist. Det gör att man är extremt trött, dålig självkänsla, mycket ångest och oro och en oförmåga till just djupvila.

Så var fallet med C, hon led konstant av dessa falska känslor trots att hon varit drogfri under lång lång tid. Men idag har hon bromsar och förmågan till balans, att kunna anstränga sig men vila och återhämta sig däremellan.

Min förhoppning är att vi blir fler och fler som använder detta verktyg, ett av flera för att förverkliga min dröm om en Holistisk Addiction Medicisk behandling. Detta innebär att ovanstående är ett av fyra områden, alla lika viktiga som vi behöver adressera när det gäller denna sjukdom addiction.

I nästa uppdaterade version av Sockerbomben kommer jag att beskriva detta mer ingående.

Till dess, drogfrihet och tillfrisknande först.

Bitten

 

 

Print Friendly

Postad i Boktips, Sockerberoende den av .

Om Bitten Jonsson

Bitten är legitimerad sjuksköterska med flera verksamma år bakom sig i USA och har arbetat med beroendesjukdomar i 24 år, varav med sockerberoende under de sista 18 åren. Bitten är övertygad om att socker är grunden i alla beroenden. Hon kombinerar sina specialiteer, främst ortomolekylär och integrativ medicin med sin beroendekunskap. Tillsammans med Pia Nordström har hon skrivit böckerna ”Sockerbomben-i din hjärna ” och ”Sockerfria kokboken”. Fotograf Bittens bild: Ralf Bergman

One thought on “Ge aldrig upp

  1. Annika

    Tack till Bitten och framför allt till C för att vi fick dela Cs berättelse! Tårarna rinner av medkänsla men också av igenkännande. Hur många är vi egentligen som framlevt våra liv med skam, skuld och hetsätning?

Kommentera