Hormonjakten, hur har det gått sen sist?

Det har öppnats en helt ny värld för mig nu när jag börjat fundera kring min egen hormonbalans som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag har under de senaste månaderna gått in för ”operation scanning” av mina egna hormoner, signalsubstanser och fettsyrebalanser. Det är en oerhört intressant resa jag har påbörjat och tänkte att jag skulle dela min resa lite grann med Er. Eftersom jag vet att det finns ett flertal kvinnor där ute som kan känna igen sig i de symtom jag har och som jag beskrev i mitt förra inlägg. Eller så har du andra symtom i form av att du ”inte känner igen dig själv längre”. Kan jag då dela med mig av min erfarenhet och kanske öppna en dörr för någon annan blir jag bara tacksam. Det är på tok för många kvinnor som går och mår dåligt helt i onödan. Puzzelhjärna

Jag hade fått svar på mina hormonprover som jag tog via saliv, där det visade sig att jag hade väldigt låga nivåer av östradiol, låga nivåer av östriol, och höga nivåer av testosteron. Då följde jag instruktionsboken och bokade jag glad i hågen en tid på vårdcentralen där jag hade laddat mig mentalt med pepptalk ifrån mina kära kollegor här på KRG som är proffs på kvinnohormoner (Therese Renåker, Louise Edlund och Ingela Jönsson). Jag hade stolt Mia Lundins bok ”Kaos i kvinnohjärnan” under armen, mina provsvar utskriva och en lapp med vilka hormoner jag skulle begära att få utskrivet av läkaren och på vilket sätt.

Detta var mitt andra besök hos samma läkare som för övrigt är väldigt professionell och empatisk. Jag var där i höstas och sökte för mina symtom och det togs då en del ”vanliga” prover som inte visade några fel på mig. Hon sa vänligt att om jag har fortsatta besvär får jag komma igen till våren. Nu var jag här igen och påtalade att mina salivprover visade på att jag hade vissa hormonella brister som kan vara orsaken till mina symtom. Hon lyssnade noggrant, tittade dock inte på mina provsvar, men gick med på att ta nya prover för att denna gång testa mina hormoner via blodet.

Det tog någon vecka innan jag fick mina svar på blodproverna och de visade att ”mina äggstockar var trötta” och att jag behövde en remiss till kvinnoklinken till att börja med. Jag var enligt läkaren för ”ung” för att ha de problemen och hon tyckte att de skulle titta på mig. Jag log och kände att jag var en bit på väg och hade god lust att säga ”Vad var det jag sa” men min goda uppfostran fick mig att tiga och le. 🙂 Jag vet inte vad remissen till kvinnokliniken kommer att ge mig i framtiden, men bara att få bekräftelsen som jag redan fått via salivprovet, att det är något som inte stämmer kändes oerhört skönt för mig. Innerst inne tror jag inte att läkaren trodde att det skulle visa några anmärkningsvärda resultat på blodproverna, utan jag tror att hon tog dem för att jag skulle bli lugn och nöjd. Men det är min högst självupplevda känsla. Jag vill säga att jag har en underbar läkare men jag upplevde på något märkligt sätt att hon inte riktigt trodde på mig, utan att mina symtom troligen berodde på stress. Vilket för mig inte är hela sanningen. Jag kan ha fel i min tolkning…Harmoni

Ja, så nu är min hormonresa ytterligare ett steg på väg och mitt nästa drag är ett telefonmöte med Mia Lundin i början på maj där hon kommer att analysera mina signalsubstanser efter det test jag gjort och att ge mig råd kring hur jag får bättre balans på mina låga hormonnivåer. Jag kommer att fortsätta att skriva om min resa och berätta om mitt fettsyretest och om mina signalsubstanser i mina kommande inlägg här på KRG för Er som vill följa mig. Det känns skönt att ha fått några pusselbitar på väg mot ett liv i balans.

Ödmjuk & Tacksam

Anna Hoffert

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Anna Hoffert

Om Anna Hoffert

Anna Hoffert är kostrådgivare och hälsopedagog och hennes specialitet förutom naturlig mat är kost och hälsa för sockerberoende. Alla har en unik biokemi och behöver därför en unik kost anpassad efter just dina specifika behov. Anna strävar efter ett liv i balans där kost, träning och livsstil harmonierar och är grunden för ett hälsosamt liv. Annas mantra i livet är Ödmjuk & Tacksam.

6 thoughts on “Hormonjakten, hur har det gått sen sist?

  1. Tack Anna för att du berättar! Jag kommer också berätta lite mer om min resa till balanserade hormoner men just nu lyder jag Therese råd att vara trött när jag är trött och OMG, jag verkar vara trött för det mesta nu när jag lyssnar = inte mycket blir gjort!

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Tack Pia!
      Du är en mycket klok vän och kollega som lyder de råd Du fått 🙂 det är en jobbig insikt att acceptera sin trötthet och göra ett aktivt val att vila...jag vet!
      Var rädd om Dig!

      Varma kramar Anna

  2. Anna, så fint du berättar. Man ska vara stark för att orka vara i obalans... Tur att sjukvården finns, men ibland räcker de inte till, man behöver göra sina analyser på annat håll. TÄNK om vi kunde samarbeta tillsammans alla som har expertis inom sjukvård/funktionell medicin, utan en massa prestige och nedvärderande av våra metoder, bli anklagade för att vara oseriösa och t o m kvacksalvare. Tyvärr tror jag traditionellt att det är vi "komplicerade" kvinnor som blivit mest illa behandlade och inte betrodda inom traditionell vård. Tänk bara hur nyligen diagnosen fibromyalgi kommit, som till mesta del drabbar kvinnor. Jag vet att män också blir illa behandlade, men vi vet ju alla att den mesta forskningen sker på män, medicinering är forskad på män etc. Just därför att kvinnor är så mycket mer hormonellt komplicerade. Jag kommer att vika resten av mitt yrkesliv i fokus på kvinnohälsa, med alla mina andra baskunskaper som grund. Förlorade min mamma i bröstcancer för snart 6 år sen och det tillsammans med allt mina klienter berättar för mig och lär mig, driver mig vidare mot ständigt sökande av ökad kompetens. Ser fram emot att följa dig Anna, mot att hitta tillbaka till dig själv igen.

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Tack Louise!
      Ja det är så sant att man behöver vara stark och oerhört påläst för att kunna vara i obalans. Det är som Du beskriver att jag möter fler och fler
      som inte får den hjälp de behöver eller framför allt inte VET att det finns hjälp att få. Jag är glad att få dela med mig om jag så bara kan hjälpa
      en enda stackars liten kvinna där ute...

      Ödmjuk & Tacksam
      Anna

  3. Micaela Österlund

    Tak Anna för att du delar med dej! Precis som ni konstaterar, man skall vara stark för att våga ' stå på sig', våga tro att det man känner är rätt. Om ni med er expertis känner så, kan ni ju föreställa er hur en människa som inte själv har samma digra kunskap känner sig. Man blir lätt tillplattad och saknar argument.
    Misstänker att jag har samma resa framför mej. Lycka till Anna! Kram från Finland.

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Tack Micaela!
      Jag tror det är oerhört viktigt att vi alla vågar öppna upp och berätta, då ökar kunskapen och nyfikenheten till att lära sig både för privatpersoner och yrkesverksamma. Visst är det svårt att få fram sitt budskap men våga stå på Dig! Lycka till!
      Varma kramar
      Anna

Kommentera