Blodigt högtryck

No 6 Blodtryck

Imorgon är det Världshälsodagen. Jodå, vi har en dag för Far, en dag för Mor och en dag för lilla Kanelbullen. Och så Världshälsodagen. En dag om året ska vi fokusera på detta pyttelilla ämne; Hälsan. I Världen. Nu begriper ju vem som helst att det är fullkomligt ogörligt att greppa detta ämne på en dag, så man har från centralt håll bestämt sig för att begränsa det till ett tema. I år föll valet på blodtrycket. Det kan möjligen låta något banalt med tanke på helhetsperspektivet, men ju mer man tänker på saken desto intressantare blir det.

Först vill jag bara säga att det här med blodtryck är en komplicerad historia, och min kunskap är alldeles för begränsad. Men man kan väl ändå få tänka och fundera, vrida och vända, eller hur? Häng med mig nu, om du vill.

Blodtryck är något bra. Utan blodtryck är man död. Som med allt annat i kroppen är dock lagom bäst – inte för lågt, inte för högt, balans helt enkelt. Max 120/80 får blodtrycket vara om du ska anses som ”perfekt” – det har friska, sunda, smala, unga människor. Hur man kommit fram till den siffran vet jag inte. Men så av någon outgrundlig anledning ökar blodtrycket med stigande ålder. Det gör för övrigt döden också. Blir vanligare i högre ålder, menar jag. I sjukvården betraktas detta stigande blodtryck som något ”felaktigt” – är inte det lite konstigt med tanke på att det verkar vara så för de allra flesta? Antingen är vi då felkonstruerade eller också är det något i vår livsstil som gör det.

I andra delar av världen, utanför västvärlden (konstigt ord förresten, är resten östvärlden då?), där verkar inte blodtrycket stiga lika mycket med åldern. Alltså borde högt blodtryck vara en livsstilsfråga. Om man då vidgar perspektivet så upptäcker man att högt blodtryck ofta hänger samman med andra välfärdssymtom; som högt blodsocker, rubbade blodfetter, fetma och så vidare, också detta västvärldsproblem. Så allt hänger ihop – fetman, blodsockret, blodtrycket, allt beror på att vi lever fel i all vår välfärd. Dags att medicinera. Men då tänker jag så här, om man nu har en kropp som är överviktig, med dålig insulinreglering och annat – är det då inte möjligt att kroppen faktiskt reagerar SUNT med att också höja blodtrycket? Att det liksom inte är varken en felkonstruktion eller en felreaktion utan högst adekvat? Visst, det sliter på kärlväggarna och stackars hjärtat i det långa loppet, men själva reaktionen är ändå ändamålsenlig? Hur blir det då om man medicinerar ner det blodtrycket och inte gör något åt grundproblemet? Kan det skapa andra problem istället då man går emot kroppens naturliga reaktion? Jag har faktiskt ingen aning – jag bara funderar.

Men en sak vet jag, i Sverige anses idag mer än var fjärde vuxen ha ett för högt blodtryck, eller hypertoni som det heter med ett finare ord. Mer än var fjärde. Hur många av dessa får omedelbums blodtryckssänkande medicin, hur många får hjälp med livsstilsförändringar? Hur många kan fasa ut sin medicin, hur många tar den livet ut? Hur många har fått veta något om biverkningarna av dessa mediciner, och framförallt hur många UPPLEVER biverkningar utan att förstå att det kan vara medicinen som är orsaken?

Jag har ingen aning om det heller, men det här är några inte helt ovanliga biverkningar av blodtryckmedicin: rethosta, yrsel, trötthet, ökad mängd urinsyra (ökad risk för gikt), ökat blodsocker (ökad risk för diabetes), vätska i benen, andningsbesvär, huvudvärk, kalla händer/fötter, viktökning, nedsatt potens… Olika typer av blodtryckssänkande medicin funkar på olika sätt och kan ge upphov till olika biverkningar, man får inte allt på en gång, tack och lov. Men ändå, dessa biverkningar; viktökning, högre blodsocker, vätska i kroppen – det hänger ju samman med det höga blodtrycket från första början – är det då bra om medicinen kan ORSAKA just detta…? Lite konstigt verkar det väl?

Vissa av blodtrycksmedicinerna, de så kallade betablockerarna som hämmar kroppens reaktion på adrenalin och noradrenalin, var tidigare ett förstahandsval för läkarna. Men det visade sig visst att betablockerarna faktiskt inte minskade risken för slaganfall som man trott, så nu är pillret bara ett andrahandsval. (Framförallt bra för den som har andra bekymmer, med kärlkramp och hjärtsvikt till exempel.) Då undrar jag, med viss erfarenhet av sjukvården: hur många som blev satta på betablockerare för, säg 20 år sedan, har fortfarande kvar samma medicin i tron att det skyddar mot något den inte alls skyddar emot? Jag har ingen aning. Någon som vet?

En annan intressant sak om blodtryck är att det alltid tas i vila. Men det (för) höga blodtryck som man uppmäter i vila och sedan medicinerar ner visar sig vara direkt välgörande vid akut bröstsmärta. Med andra ord, kommer du in på akuten med en hjärtinfakt så är det BRA om ditt blodtryck är högt, ju högre desto bättre faktiskt – då ökar nämligen din chans att överleva, allt enligt en rapport som kom för några år sedan. Hm…

Men tillbaka till orsaken. Alla får vi högt blodtryck någon gång ibland, om vi blir arga eller rädda till exempel. Det är inte farligt. Det går över, som man säger. Men varför får vi för högt blodtryck som håller i sig, som aldrig går ner? Vad är det i vår livsstil som är fel? Det kan finnas många orsaker; vikten och blodsockret har jag redan nämnt, höga insulinnivåer (fel kost alltså) och för lite rörelse hänger samman med de båda. Vanliga värktabletter (som Ipren, Diklofenak osv) kan höja blodtrycket. Precis som P-piller, alkohol, nikotin, kaffe och laktrits i stora mängder. Salt då, undrar säkert någon. Studier visa att långtidseffekten av att äta mindre salt verkar vara minimal, en sänkning av 1 mmHg i snitt – knappast värt besväret.

Så vad sjutton ska man göra då, om nu doktorn säger att man har för högt blodtryck? Finns det alternativ till pillren? I mitt enkla huvud är ett högt blodtryck ingen sjukdom utan en reaktion, en kompensation, ett symtom. Symtom på att något är galet i kroppen. Pillren lindrar symtomen, men kommer inte åt orsaken. Och orsaken verkar sitta i livsstilen, för de flesta. En sak som verkar funka relativt fort för många är att lägga om kosten – mindre kolhydrater är nyckeln. Lågkolhydratkost is da shit, som ungdomarna säger. Lägg därtill lite lagom rörelse och motion och en reducering av stressen och prestationskraven så är frågan om inte blodtrycksproblemet är löst för de allra flesta. Kvinnor kanske också behöver ta sig en extra titt på p-pillren och hormonbalansen för att komma hela vägen hem. That´s it, tillbaka till början så att säga – en sundare livsstil.

Men det är nog ändå enklare att ta ett piller när jag tänker efter…

Print Friendly

6 thoughts on “Blodigt högtryck

    1. Therese

      Kikki, många vittnar om att en övergång till lågkolhydratkost medfört en klar förbättring av blodtrycket. Många kan minska sin medicinering, vissa till och med ta bort den helt. Men eftersom blodtrycket påverkas av många faktorer så är det givetvis så att det inte räcker med enbart en kostomläggning för alla. Dina erfarenheter bekräftar det. Intressant är också att fundera över vad som egentligen är ett högt blodtryck, om det så kallat höga verkligen är enbart av ondo och så vidare. Hoppas du hittat nyckeln till din hälsa! 🙂

  1. Tack, Therese, för ett klarsynt ”filosoferande”. Men Dina tankar är helt sanna! Att behandla blodtryck är perfekt för den som vill producera vinstgivande piller. Då finns grundsjukdomen kvar och medicineringen riskerar inte att behöva avbrytas!

    Det finns ett tryck på vården att undvika gå till sjukdomsorsaken utan istället behandla symtomen. Detta är ju numera rutin och det enklaste sättet att snabbt få plats med nästa patient. Man mår ju så bra också av medicinen, framför allt mentalt. Att ta några piller om dagen känns ju tryggt. Så här är det också med flera andra av de metabola sjukdomarna, som Du vet.

    Principiellt sett så ligger lösningen i livsstilen, helt och hållet. Att ändra den ligger inte på läkar- eller vårdnivå utan på oss själva. Där är svårigheten med hela komplexet! Att det sen blir olika för var och en av oss gör inte saken mindre komplex. Men basen för livstilsändringen, som vi alla står för, ligger i LCHF-konceptet – Sockret måste bort, vi måste få med mättat fett i vår kost.

    Men Din skrivning är mycket bra. Det ökar medvetandet för oss alla. Den borde offentliggöras på sätt som Johanna Lanner skriver idag, hi.

    Kul.

    Aprilhälsningar 2013
    Rolf Aronsson

  2. Susanne

    Det var det bästa jag någonsin läst ang. högt blodtryck! Kan också bero på att jag tänkt i samma banor 🙂
    Gällande fetma och högt blodtryck så kan det väl vara så att en människa med mycket övervikt är mer "välstoppad" än en smal. Alltså måste trycket ökas för att orka ut till alla små kapillärer. En sak till jag tänkt på är att kroppen säger alltid till när nåt är fel och behöver åtgärdas. Högt blodtryck är oftast symptomfritt. Några få har huvudvärk.

Kommentera