Är fokus bra eller dåligt?

Time is MoneyJa, hur långt är ett snöre? Men det finns i alla fall anledning att reagera när någon som önskar viktminskning har mat och recept som sitt största intresse.

Det händer mycket i din kropp när du ser bilder på mat. Och vill du uppnå en viktminskning så kanske det inte är det allra bästa valet att ställa in hjärnan och kroppen på mat. På at hitta mat, äta mat och lagra mat! Och sen ska du lägga all din kraft på att tacka nej till kroppens naturliga, och oerhört starka överlevnadsinstinkt, att ÄTA!

Många som vill gå ner i vikt har mat och recept som sin allra största fokus, för några är maten det enda intresset.

Jag tror att för att lyckas måste livet innehålla mer och fler inspirerande fokus. Vi måste leva livet och inte äta det!

Så, Tankar på mat. Blicken på recept. Prat om mat. Allt detta skapar problem. Fokus på mat och att äta eller inte äta bör jobbas bort.

Vill du prova redan nu? Skriv ner tio saker som du vill göra i stället. Tio saker som kan fylla ledig tid en vardag. Saker som ger din dag ett värdefullt innehåll. Jag provar....

1 Planera en jordenruntresa ( som jag kanske aldrig har råd med)
2 Ringa underbara Ulli som alltid får mig att skratta
3 Fortsätta på min 500 lista.. (500 saker jag vill göra innan jag dör)
4 Träna
5 Börja läsa en av de tusen böcker jag köpt och vill läsa men inte hunnit
6 Gå ut med Pucken (hunden) och hans älskade boll, en långrunda
7 Fika med mannen
8 Messa dottern som nu är i Seattle... Saknar.
9 Fixa överraskningskvällsmys för mannen i kväll. Hyra film. Tända ljus. God mat.
10 Planera 2013

Nu är det din tur. Vad har du för roliga saker att göra, planera, skapa och drömma om? Delar av livet som är annat än att tugga?

Print Friendly

7 thoughts on “Är fokus bra eller dåligt?

  1. Tack för ett inspirerande och klockrent inlägg! Så självklart men ändå något att påminnas om när livet bara tuffar på och man inte lyfter blicken. Nu skall jag sätta mig och skriva en sådan lista OCH en 100-lista 🙂

  2. Kareng

    Klockrent!, måste också jag säga. Ett mycket klokt råd!

    Jag har alltid fascinerats av hur matlagningsintresserad jag blivit när jag fokuserat på vikt. Och hur det intresset försvunnit när jag inte gjort det.

    Alla kokböcker jag läst och recept jag drömt om att laga när jag kommit ner i vikt, alla recept jag omvandlat för att anpassa till gällande diet. Så även med LCHF om än i en mildare form då jag inte behöver gå hungrig.

  3. Jessica

    Tack underbara Anna för detta inlägget! Så mitt i prick för mig! Tänkte sätta mig och läsa kokböcker för att planera veckomaten, detta brukar ta flera timmar och är fyllt med ångestblandad förtjusning! Nu ska jag i stället ta en kopp te i lugn och ro och sedan överraska min sambo med eftermiddagsmys när han kommer hem:) Tack tack tack!!!

  4. Anna-Maria

    Jag tror också på att man måste avdramatisera mat och lägga till aktiviteter i sitt liv för att inte bara tänka på det. Det blir en osund fixering. För mig är det tvärtom när det gäller intresset för att laga mat. När jag mår bra, äter jag bra och lagar bra och god mat.

  5. Jag blev lite ledsen Anna..Det verkar på dig som om du tror att vi, som inte går ner i vikt inte gör något annat än dreglar över matplanering och kokböcker.Min dag är full av kreativitet, Jag målar tavlor (ska vara med på två utställniongar i sommar) Jag spelar dragspel Jag syr alla mina kläder själv Jag stickar mössor som ska säljas på vinterns julmarkand.Jag går med gåstavar varje dag, och jag motionsdansar 1ggr/veckan
    Jag har en karl som inte hittar till kylskåpet utan GPS, så jag skulle vara väldigt glad om någon annan fixade det här med maten.
    Mat numera är bara ett nädvändigt ont.
    PS Har precis kommit in efter en promenad i blåsten och ösregnet)
    Jag gillar det mesta du skriver, men det här var känns som lite fördomsfullt.Tycker jag ....

    1. Hej Elisabeth!
      Det känns som att detta inlägg inte alls handlar om dig. Du har ju ett liv som betyder något. Varför ta åt dig?

      Men de som inte har ett liv som betyder något, hur ska jag nå dessa om jag inte skrivet om ämnet? Hur ska dessa kunna hjälpas och väckas om ingen vågar öppna asken?

      Alla inlägg i en blogg kan ju läsas av alla. Alltså även av de som inte berörs. Det är en av bloggvärldens stora dilemma. Om alla tar åt sig och tror att alla inlägg rör alla så håller jag med, det blir fördomsfullt.

      Tyvärr är det omöjligt för oss som skriver att bara nå de vi vill med ett inlägg. Vi, jag, får lita på att ni läsare läser inlägg som berör och hoppar över inlägg som inte passar in på er. Vi är ju alla olika.

      Jag hoppas dock att alla ni som har ett liv som inte lyckas med att gå ner i vikt kan få nya infallsvinklar av andra inlägg som jag gör i ämnet. Kanske hittar jag genom ett framtida allmänt inlägg även din nyckel en dag. Jag hoppas verkligen det. Och det inlägget kommer ju att vara fel för en massa andra...

      Det jag vet och är helt säker på är att det jag skrev om här ovan ÄR mångas nyckel. Jag har hjälpt många förbi detta och därefter har resultaten kommit. Jag tar chansen att någon blir ledsen och besviken mot att jag förhoppningsvis kan hjälpa en massa kämpande som fastnat i just denna fälla. Kunskapen om hjärnans belöningssystem och dopaminkicken blir större och större.

      Många upplever att om jag tar bort deras intresse för mat så finns det jun inget kvar. Jag vill verkligen väcka, hjälpa och ta hand om dessa.

      Så till alla er som inlägget inte berör, bli inte berörd.
      Till alla er som inlägget berör, snälla våga bli berörd. Det kan vara din lösning till lycka.

  6. Monica

    Åh så klokt Anna!
    Jag är mycket road av att laga mat, och vill att det ska smaka gott varje gång 🙂
    Gör veckoplanering för att allt ska finnas hemma. Läser recept och kokböcker nästan varje dag.
    Kanske ska göra ett försök att inte fokusera så mycket, ha en mer avspänd relation till mat.
    Tack för inlägget!

Kommentera