LCHF för viktminskning

Måttband2Som sagt, LCHF och LCHF är både samma sak och samtidigt helt olika. Du måste se till för VEM kosten ska göra nytta och vad personen har för mål.

Hur ser då LCHF ut för viktminskning? Ja, även det är olika. Jag arbetar efter ett system sen 2005 som fungerar oerhört bra. Det är inte ”sanningen”, men en oerhört bra grund att börja med. Fungerar detta på alla? Naturligtvis inte. Det är av denna anledning som det finns proffs med näringsfysiologisk kunskap som kan hjälpa de som inte hittar rätt i allmän kunskap.

Men du ska få min kunskap som gäller viktminskning. Och det är allmänna råd som gäller för de flesta!

En viktig början: Du kan bara gå ner i vikt och stanna där om du mår bra.

Oro skapar tröstätande. Sömnbrist skapar hunger. Stress skapar fettinlagring. Uttråkning skapar småätande. Och nej, dessa överlevnadssignaler/krav från hjärnan är inget du kan stå emot i 30-40 år.

Så, om du mår bra, hur ser då START-menyn ut för att nå viktminskning?

Frukost

  • Mängd motsvarande en hand (handflata plus fingrar) med ägg, fisk, skaldjur, kött eller kyckling.
  • En näve (ca 1 dl) med någon fettrik produkt såsom grädde, crème fraiche, ost (väljer du rent smör eller kokosfett blir mängden naturligtvis mindre.

Lunch och middag

Lunch och middag ser likadana ut.

  • Mängd motsvarande din hand (handflata plus fingrar) med ägg, fisk, skaldjur, kött eller kyckling.
  • Mängd motsvarande din hand (handflata plus fingrar) grönsaker som växt ovan jord. Exempelvis broccoli, blomkål, paprika, gurka, zucchini mm.
  • Mängd motsvarande din kupade hand (ca 1 dl) med god sås på grädde eller crème fraiche. Ost använder du fritt i matlagningen.

Mellanmål

1 dl blandade nötter. Har du mycket kramp i benen så välj 1 dl mandel.

Måtten på din hand är en riktlinje, ät tills du är mätt - det blir kanske mer eller mindre än måttet på din hand.

Fungerar detta för alla? Nej, men för de allra flesta under förutsättningen att man kan äta 4 måltider per dag. Alltså har en bra förbränning på en trygg kropp samt ett sunt ätbeteende.

Om det inte fungerar då?

De vanligaste problemen brukar då vara:

1. Du äter inte så här, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
2. Du småäter på "godkända" saker men som ligger utanför ovan meny (och då äter du inte så här).
3. Du väljer för mycket mejeriprodukter (skratt, och då äter du inte så här).
4. Du äter för lite. Du tror att det är bra att äta lite för då är du extra duktig och då går det extra fort. Det enda som händer är att kroppen sänker sin förbränning och börjar spara och lagra. Använd handmodellen, du har ju alltid dina händer med och de ger en bra anpassad måltid.
5. Du äter för mycket. Du har hört att du kan äta hur mycket som helst men du har inga fungerande mättnadskänslor. Kroppen kommer att öka din förbränning en del, vilket är bra. Men den kan inte kompensera fullt ut och absolut inte till den grad att du går ner i vikt. Vanligtvis går du dock inte upp, (även om det kan hända).

Använd handmodellen.

Lycka till!

 

 

Print Friendly

Postad i Vikten den av .

Om Anna Hallén

Anna har drivit sitt företag med inriktning på lågkolhydratkost sedan 2005 och har stor erfarenhet av viktminskning, värk och välmående och hur kosten styr våra hormoner, enzymer och signalsystem. Omtyckt föreläsare, erfaren kurshållare och författare till flera succéböcker. Från hösten 2012 kan du utbilda dig till kostrådgivare via Anna Hallén utbildningar.

33 thoughts on “LCHF för viktminskning

  1. Anna-Maria

    Bra skrivet!

    Men nu är nog förvirringen stor hos många. Matrina Johansson (Primal Scienista) skriver att förbränningen inte går ner för att man äter för lite medan du Anna säger att den gör det och att man måste skaffa sig en trygg kropp för att förbränningen skall gå upp igen innan man kan gå ner.

    Jag har skrivit om det här http://www.ultimat.nu/tva-lager.html och nu behövs detta redas ut känner jag. Ni är båda välutbildade och väldigt pålästa så vem skall man tro på? Många är förvirrade just nu.

    Det här är superintressant och jag hoppas att vi kan ha en konstruktiv och givande diskussion om detta.

    Ha en underbar helg!

    1. Min väninna som nu gått ner 55 kilo med LCHF, var en underrätare på högkolhydratkost innan. Första 6 månaderna på LCHF gick hon inte ner någonting. Sedan när kroppen hade normal fettförbränning igen började hon gå ner. Jag undrar vad som hade hänt med hennes kropp och framför allt knopp om hon gick från ständigt bantande till att börja banta och underäta med LCHF? Att ge den främst fett men mycket lite vitaminer och mineraler som finns i nötter och grönsaker?
      Jag tror att det är många ätstörda som blir ännu mer fixerade av att banta a la Martina tyvärr även om jag absolut tror på att kroppen fettförbränner fantastiskt på mycket fett men då ger det ju inte utrymme till annat som Martina säger, ska det vara så att man måste nolla för att viktminska? Är det verkligen värt det?
      Så i min värld finns det inget "SÅ HÄR ÄR DET" utan det beror ju på historia, ämnesomsättning etc.

      1. Joel

        Jag anser att man måste tänka som när man orienterar. Om man inte vet var man är, så spelar det ingen som helst roll hur väl man lägger ut kursen på kartan.
        Alltså måste man få veta hur man fungerar när man nollar, innan man kan experimentera med annat.

        I min värld är detta "SÅ HÄR ÄR DET".

        Jag har gått från 140 kg, eländig psoriasis, tre blodtryckspiller och typ 2, till (hittills) 109 kg, lite fläckar på smalbenen, ett blodtryckspiller och ett par Metformin sent på kvällen så inte levern hittar på för mycket socker under natten.

      2. Undra vad som hade hänt om hon hade börjar på alla knep som finns inom LCHF. Mer, mindre, fett, MBC, PF, NCHF...

        Och hur viktigt är det att avslappnat kunna äta med bibehållen vikt? Har det en fördel när du sen är klar?

    2. Kroppen är en överlevnadsmaskin. Allt den gör är för att överleva och reproducera.

      Vi trodde tidigare att kroppen var en förbränningsmotor. Du hade en grundförbränning och om du bara skapade ett underskott av kalorier så gick du ner i vikt. Detta fungerar de 10-15 första gångerna du "bantar". Naturligtvis olika för olika individer.

      När du provar att banta efter en tio-tjugo års jojobantning så händer ingenting. Trots att du gör samma sak. Varför? Om vi är en förbränningsmotor borde ju facit gälla även nu. Det gör det inte.

      Nästa tanke är, 1 kilo fett är 9000 kcal. Detta bör betyda att om jag minskar mitt intag med 9000 kcal så går jag ner ett kilo fett. (Om förutsättningen att vi är en förbränningsmotor stämmer) Prova. Ta tex bort 50 kcal per dag och se om du efter att du tagit bort 9000 kcal verkligen har gått ner ett kilo. Det flesta av er kommer att märka att det inge fungerade. Varför? Matematiskt borde ju viktminskningen vara en självklarhet.

      Sista tanken jag vill att du snurrar på är de som tvingats till svält under lång tid. Hur överlever de? OM deras kropp inte sänker förbrukningen, för det gör man inte när man äter lite, hur kan de överleva år efter år med ett underskott på kcal var dag? Hur förklarar man detta?

      Kan kroppen känna skillnad på svält och att du bantar? Vid svält så anpassar kroppen sin förbränning och ämnesomsättning men vid bantning så fortsätter det att förbränna för fullt? Jag anser detta vara helt ologisk med näringsfysiologi som bas.

      Många hävdar att forskningen och vetenskapen visar att det är bäst att banta med att äta mindre och fettsnålt är det bästa. Min erfarenhet säger tvärtemot då de flesta som provat detta har viktproblem efter 20-30 år av försök. Fetmaexperter säger att vi är en förbränningsmotor och skapar vi underskott så går vi ner i vikt. Min erfarenhet säger tvärt emot. De första åren är detta påstående fungerbart. Äter du mindre går du ner i vikt. Efter en lång bantningskarriär så går du inte längre ner trots att du minskar kosten och därmed energiintaget.

      Gissar på att ni är ett gäng som provat PF och konstaterat att ni inte gick ner i vikt i alla fall. Om vi var en förbränningsmotor som inte påverkades av vårt intag utan ämnesomsättningen kvarstod på den ursprungliga nivån, varför händer då detta?

      Jag vet att jag har svarat på frågor och inte med fakta. Men jag har svårt att se vad jag ska svara på. Så länge du går ner i vikt av att äta mindre så har din kropp inte anpassat sig. Går du inte ner trots att du äter lite under lång tid så har din kropp anpassat sig till det låga intaget. Jag förstår uppriktigt inte hur någon kan hävda att alla dessa kvinnor inte upplever det som de upplever och att detta inte skulle stämma.

      Vad skulle i så fall anledningen vara?

      Det jag påstår delas ju i erfarenhet av de flesta av kvinnorna som önskar gå ner i vikt och är över 40 år samt har jojobantat i hela sitt liv. Att påstå att detta inte stämmer borde ju generera i en förklaring.

      (Att kunna banta genom underätning de första gångerna i ung ålder har jag aldrig sagt vara fel - så har vi alla ju gjort och fått det att fungera.... ett tag.)

    3. Om jag har fel och kroppen inte anpassar sig. Hur förklaras då detta?

      Under andra världskriget tvingades människorna i Warszawa-gettot att under flera år äta 700-800 kcal per dag.

      En vanlig människa med stillasittande arbete förbrukar ca 2000-25000 kcal.

      Ett kilo fett motsvarar 9000 kcal.

      Dessa människor hade ett dagligt underskott av i alla fall minst 1000 kcal. (De var inte stillasittande heller)

      Det betyder ett kilos viktminskning var nionde dag.

      På två år går det ca 700 dagar. Detta skulle, om förbränningen kvarstod på samma nivå trots underätning, ge en viktminskning på 77 kilo.

      Vad visade verkligheten? Hur mycket gick dessa fångar ner i vikt? Jo, 15-20 kilo. Varför? Om kroppen inte tappade sin förbränning och ämnesomsättning, hur förklaras detta?

      För mig är svaret grundat på näringsfysiologi och verkligheten att kroppen anpassade sin förbrukning efter bästa förmåga. Det räckte inte helt, 15-20 kilo förlorades i alla fall. Men kroppen minimerade skadan och säkrade överlevnad.

      Dessa kunde aldrig tappa sugen, de kunde aldrig göra undantag, de kunde aldrig tjuväta, de kunde aldrig "ge upp". Något som vi som jagar viktminskning har valet att göra.

      Vad tror du händer om din kropp som har sänkt sin förbränning för att anpassa sin till intaget helt plötsligt får tillgång till undantag, en fest, att trilla dit mm? Kommer du snabbt öka förbränningen så inget händer? Eller är risken att den lagrar ifall svälten fortsätter?

      Vad visar forskningen? Jag är inte intresserad. Jag har hållit på med detta sen 1980. När jag lyssnade på forskningen fick jag svaret att bara du äter minder och rör dig mer så löser sig allt. Ät margariner och undvik smör. Ät fettsnålt och kalorisnålt.

      Vad visar näringsfysiologin? Ja nu blir det intressant. Varför? Jo för dessa svar överensstämmer med verkligheten. Jag upplever verkligheten som mer sann än vetenskapliga studier.

      1. Anna-Maria

        Nu har jag funderat ett tag och jag tror att det kan vara såhär om jag får kasta ur mig en tes.

        Jag tror att både Martina och Anna har rätt men med några men. Anna har rätt i att kroppen är otrygg om man har bantat upp och ner hundra gånger i sitt liv. MEN det är för att man har bantat upp och ner på lågfettskost. Kroppen är ur balans för att den inte har fått fett som ställer till det fruktansvärt i kroppen med hormoner, celler osv. Börjar man med LCHF då efter år av misshandel så är det klart att det tar tid att få en trygg kropp innan den får läka och ställa in sig hormonmässigt. MEN detta behöver inte ha något med att ämnesomsättningen har gått ner att göra. Det kan vara så att det har med hormoner, mindre muskelmassa för att man har bantat bort den eller inte rört sig något, mättnadshormoner som inte kan signalera hunger och mättnad som gör att man fortfarande överäter på LCHF och en mage som är helt bananas. Detta kan vara anledningen till att man inte går ner i vikt på LCHF och inte att ämnesomsättningen har gått ner för att man har jojo-bantat.

        Om man går ner i vikt på stenålderssättet, alltså är i optimal ketos, så behåller man och kan även öka i muskelmassa. Kolla den här länken: http://www.edf.ufpr.br/mestrado/Referencias2006/AFS%20Stiegler%202006.pdf

        Detta betyder att man håller hormonerna i schack. Kroppen får det fett och de proteiner den behöver för att hålla sig frisk och därför ställer man inte till det i kroppen om man äter färre kalorier än vad man gör av med på fettkost. LCHF är alltså bra på detta med.

        De människor som var i koncentrationsläger dog i väldigt stor utsträckning och när man tappar nästan alla muskler, allt fett och kroppen till slut tar på organen för att överleva så behöver man inte mycket kalorier för att gå runt. Då är det inte tal om 2000kcal per dag längre. Därför tror jag att de i koncentrationslägren klarade sig. Det berodde inte på att ämnesomsättningen bromsade in för att de svalt utan för att kropparna inte behövde mer energi för att de var så utmärglade.

        Jag tycker att det här är oerhört intressant och vill därför ha svar på hur det verkligen är. Det verkar inte som om det finns ett rätt svar och att det är flera olika aspekter man måste ta hänsyn till här samt att som Anna säger att det inte finns vetenskap på allt.

        Annas metod är grymt bra för de som är ätstörda/matmissbrukare och vill gå över på LCHF. Väger man väldigt mycket så går man ner i vikt och reparerar sin kropp för att man går över på en högfettkost utan skadliga snabba kolhydrater. Men man kanske bara går ner till en viss vikt. Sen måste man gå över på Martinas metod om man vill gå ner mer och minimera fettet på kroppen. Jag tycker att Martinas kroppsexperiment är väldigt intressant och på just fettdrift kan man vara där hon är länge eftersom kroppen får allt den behöver genom den kosten och samtidigt bygga muskler. Det var så vi levde förr innan överflödet och det var detta som gjorde att vi överlevde. Om Martina vill se ut på ett speciellt sätt så är det upp till henne och ingen kan döma henne för det. Vissa gillar mycket muskler och andra gör det inte. Jag tycker att det är sjukt snyggt. MEN det får inte göra så att man hamnar i ett missbruk. Ett missbruk där man gömmer, smyger och ljuger vilket Martina inte gör eftersom hon redovisar allt i bloggen.

        Det är väldigt intressant att diskutera detta och kommer att skriva mer om det på bloggen.

        Jag vill också säga att jag respekterar både Anna och Martina jättemycket så det är inte tal om att sätta dit någon. Jag vill bara veta hur det verkligen ligger till för att jag är supernyfiken och intresserad.

        Ha en fortsatt underbar helg!

        1. Ja det är jätteintressant!
          Problemet är bara att de ätstörda givetvis hellre går direkt på extremvarianten eftersom den utlovas vara väldigt effektiv.
          Sedan är det ju ingen (inte jag i allafall) som hävdar att Martina har ett missbruk eller störning eller uppmuntrar till ätstörningar utan vad jag menar är att det är många med ohälsosam fixering som dras till nollning/fettchockning etc
          Det är inte fel med strikt LCHF/NCHF - det kan vara nödvändigt för en del men det är ju inte lika med den optimala kosten för alla.
          Är man frisk och sund i sitt matförhållningssätt ser jag inga problem med att formtoppa med NCHF under en kort tid.
          När det gäller att leva på mindre kalorier så är det som du säger nog stor skillnad på att göra det med ketogen diet mot högkolhydrat.
          Det är ett intressant ämne!!

          PS: vi levde knappast på noll kolhydrater på stenåldern, det kröp nog upp en hel del i kolhydrater genom frukt, nötter, rötter (rotfrukter) och bär så vi befann oss nog inte i optimal ketos hela tiden.

        2. Hej igen!
          Jag älskar sakliga diskussioner. Det är så vi utvecklas. Jag uppskattar när det finns olikheter och olika inriktningar. Det är så vi utvecklas. Jag ser inte någon konkurrens mellan mig och Martina. Jag har aldrig skrivit ett enda negativt ord om henne eller hennes kunskap, och kommer aldrig att göra. Jag respekterar människor och olikheter, även om jag inte alltid delar stångpunkt.

          A-M, du pratar om att ämnesomsättningen kanske inte förändras men hormonerna gör. Är inte ämnesomsättningen hormoner? (T3, T4 och kortisol-styrt)

          Eller är det här missuppfattningen är, att det är själva betaoxidationen som inte förändras. För där håller jag med. Själva fettförbränningen påverkas troligtvis inte.

          Att vi tappar muskelmassa stämmer nog för vissa. Vissa i min ålder bör nog lägga lite mer tid på träning. Men det som är intressant är vi som verkligen tränar och alltid har gjort, vi som har en mycket bra muskelmassa (Jag ligger långt över det normala för kvinnor i min ålder och har alltid gjort, även som fet) Varför har vi problem om muskelmassan är bra och ämnesomsättningen kvarstår på det normala? Jag får inte ihop logiken.

          Sen tar du upp detta med mättnadshormon. Det är ju det jag flaggar för. Jag delar din uppfattning. De förändras. Varför? Om de inte påverkas av hur vi äter, för det påstås ju av många idag, av vad förändras de då? För många har som faktum en störd mättnad och hunger idag, även vid strikt LCHF.

          Sen kommer nästa fundering. De flesta jag arbetar med i dag, kvinnor 40-60 år. (Observera åldern för det är ju skillnad på någon som är 20-30) De överäter inte. De har provat SSS LCHF. Fungerar inte. De har provar Fakir, fungerar inte. De har provat PF, fungerar inte. Och de är inte uppe på natten och tjuväter. Varför går de inte ner i vikt, om jag har fel gällande en otrygg kropp?

          Tar vi sen fångarna i gettot. Håller med i ditt resonemang. De tappade muskler. MEN de arbetade också 8-10 timmar var dag på dessa 700-800 kcal. Och så många timmars arbete borde förbruka viss energi. Och detta arbete tillsammans med den basala förbrukningen borde enligt all kunskap som finns idag klart överstiga 700-800 kcal. Så även om viktminsknigen inte skulle bli 75 kilo så kanske runt 40-50 kilo? Varför skedde inte det? För inte kan väl muskelmassan vara så låg och du ändå klarar av 10 timmars arbete var dag på full ämnesomsättning som då inte skulle motsvara med än 700 kcal? I min värld låter det orimligt.

          Du pratade om hormonell påverkan. Där håller jag med och det är ju där jag har min oro. Att sträva efter minimalt med fett på kroppen kan nog ge en skitsnygg kropp. Men vad händer med vår hormoner? Könshormoner? Spegelbilden är snygg men hur är det med alla våra fettlösliga vitaminer? Och om du äter mycket fett (vilket jag tror är helt ofarligt) vad är det då du inte orkar äta den dagen?

          Och det du inte äter, vad har det för arbetsuppgifter i kroppen? Brister tar ca 10 år att bli sjuk av, så du kan må perfekt idag. Jag mådde perfekt på Helsingörspiller 🙂 Smal, snygg och alltid ohungrig. Inget kunde övertyga mig den gången att jag hade fel fokus. Min magen var ju stenhård och platt!

          Sen en annan tanke. Redogör vi förebilder som har stora bloggar eller FB-grupper för allt? Eller kan det vara så att vi presenterar den bild som vi önskar leva efter?

          Sen ÄR det stor skillnad på oss som jojobantade med fettskrämd kost. Vi misslyckades ju och stannade kvar i att "gå ner i vikt" i 20-30 år. Ni som nu har hela kroppar och kan börja med rätt kost har ju en enorm fördel. Ni går ner i vikt. Är klara och kan släppa fokuseringen.

          Ni går ner till önskad vikt och sen börjar livet. För vi ska ju inte äta livet, vi ska ju leva det.

          Min oro är att trots att ni har den enkla kroppen. Ni gör det ni ska och lyckas så ser jag flera som sen inte släpper matfolkuseringen utan det ska bli mer och mer, tuffare och tuffare. Att bara äta och leva med ett matnonchalant ätbeteende känns som lite ute.

          När du är smal, skitsnygg och tryggt kan äta utan att bry dig och utan att tappa dina fördelar. Du har hittat en livsstil som du kan leva med i minst 30 år, varför fortsätta jaga något?

          När jag var ung, smal, vältränad så jagade jag något bättre. Sorgligt. Perfekt dög inte, jag ville mer. Maten och kroppen hamnade i fokus. Jag ville få bekräftelse för min kropp och för att jag kunde. Som tur var så fanns inte nätet då.

          Så, jag hoppas att alla hittar sin väg till att må sitt bästa. Att du gör vad du ska och vill. Och sen är klar!!

          För jag är ganska övertygad om att kroppen inte har en aning om att ett energiunderskott kommer av olika anledningar. Jag är övertygad om att kroppen inte har hormonell programmering i DNA så den kan skilja på om underskottet kommer av svält eller en viktminskningskur. Många som äter LCHF vittnar om detta. För tyvärr har vi nu ett gäng jojoabantare med erfarenhet av att jojo:a med LCHF. Första och andra gången fungerade LCHF kanon, men 3:e och 4:e så var det tvärstopp....

          Det finns inte rätt eller fel. Det finns inte ett facit. Känn efter vad vill du?

          Det jag erbjuder är att du lär dig äta, du blir smal eller normalviktig och sen bantar du aldrig mer. Matfokuseringen bör försvinna och livet bör ta mer plats. Vill du något annat så finna allt du söker. Men jag erbjuder inte metoder, jag strävar efter livsstil.

          Jag tycker inte om metoder, en önskan om att slippa äta, ett fixerat och fokuserat mat och viktbeteende samt där jag inte arbetar långsiktigt. Jag och många andra har provat den andra vägen och vi har kommit fram till att den ledde bara till tårar, förtvivlan och hopplöshet samt ett ständigt misslyckande. De som delar min uppfattning kommer att välja en väg som påminner om det jag erbjuder. De som inte delar min grund kommer att välja något annat.

          Har jag fel? Nej. Har de som erbjuder något annat fel? Nej.
          Vi behöver inte hålla med varandra. Men att försöka blåsa ut någon annans ljus för att själv lysa klarare kanske inte heller är speciellt konstruktivt i en utvecklande diskussion.

          Det är ju du som väljer vad du vill göra med din kropp. Ditt val är ju alltid rätt för dig. Ingen äger sanningen. Vi erbjuder det vi tror är bästa valet. Du som vill lyssna väljer den person som du tror kommer hjälpa dig och din kropp bäst.

          Prova och känn efter.

          1. Anna-Maria

            Jag vill börja med att säga att det är superintressant att diskutera detta. Men jag blir lite besviken när det inte finns ETT rätt svar. Det är det jag vill ha. Men det verkar inte finnas. Jag håller inte på att banta så jag hoppas inte att du menar mig när du skriver du. Min matsituation är fokuserad på att överleva mitt sockerberoende. Ville bara säga det så att ingen tror att jag sitter här och bantar. Sen att det blir likt Martinas kost eftersom det är det som funkar på mig för att suget försvinner är en annan sak.

            Jag vet för lite om fångarna i koncentrationslägren för att uttala mig om dem egentligen men jag kan inte tänka mig att de orkade jobba i 10 timmar per dag. De måste ju ha svimmat och dött folk hela tiden för att kropparna gav upp.

            Till saken. Hormoner måste ha mycket med saken att göra som du säger och att vi säger ämnesomsättningen när vi menar hormoner är ju lite dumt. Men tror du inte att det kan vara så (jag vill att det skall vara så) att om vi underäter på lchf i optimal ketos så som Martina gör så förstör vi inte hormonbalansen/ämnesomsättningen OM vi inte hamnar för lågt i fettprocent vilket jag inte fattar varför man vill göra om man inte tävlar och bara är där ett kort tag. Utseende är inte nummer 1 och det tycker inte jag heller. Jag vill ha en stark, frisk kropp men jag vill också att den skall vara snygg inom hälsosamma gränser. Så kan det inte vara så att om man går ner i vikt med hjälp av LCHF så förstör man inte kroppen på samma sätt som med lågfettsbantning.

            Sen tycker jag att du gör ett fantastiskt jobb och du har en syn på mat och hälsa som är väldigt bra och hälsosam. Att man inte skall fokusera på mat utan på livet. Där har vi allt sammanfattat i en mening. MEN det betyder att man inte kan kombinera utseende med välmående. Man måste stå tillbaka för hälsans skull och försöka trivas i en kropp som man egentligen inte trivs i. Många vill se annorlunda ut än vad deras kroppar vill se ut och det är detta som ger upphov till bantningen. Även LCHF-bantningen.

            Jag är också bekymrad över det faktum att vissa hävdar att de hade svårare att gå ner med LCHF andra och tredje gången. Vad är det? Det kan vara så att man blir mindre motiverad gång efter gång och ju äldre man blir. Man blir mer nöjd med sig själv ju äldre man blir och när man har sin man, sina barn och inte är ute på "köttmarknaden" längre så skiter man i det och tänker mer på hälsan än på utseendet för det är inte så viktigt längre och man orkar inte en gång till. Man vill unna sig vin och god mat. Då kan man inte motivera sig till att äta fakir-LCHF en gång till och man "misslyckas" på grund av att viljan inte är där längre. Det behöver inte ha med ämnesomsättningen att göra.

            Men sen så är det också så att folk ljuger för sig själva. De äter mer än vad de säger att de gör och de tror att de kan äta allt LCHF-godkänt och i obegränsade mängder. Jag har själv varit där. Man ljuger för sig själv och inbillar sig att man gör på ett sätt men sedan är det inte så när man granskar sig. Ser man en ananaspaj hos Åse så tror man att man kan äta den för Åse gör ju det och hon är smal. Man lurar sig själv HELA tiden. Hjärnan spelar oss ett spratt hela tiden.

            Sen vill jag säga att Martina är väldigt hård mot dig och jag står inte bakom hennes hårda uttalanden men jag är väldigt intresserad av hennes tankegångar och teorier. 🙂

            Ha en underbar söndag! Nu skall vi iväg och bada med barnen. 🙂

            1. Ps: Ska bara säga det angående LCHF sötsaker att det är ju omvänt också när det gäller tex Martinas blogg: Hon är smal och vältränad då måste man "fettchocka, fettfast och nolla och mixtra och testa".
              Jag personligen har valt att ALLTID uttryckligen skriva att detta inte är för de som viktminskar eller är sockerberoende - jag har ingen skyldighet att göra det men jag vet att det är just som du skriver, att människor läser och drar paraleller.

            2. Du är för go. Ja, visst hade det varit underbart om det fanns ETT svar. Jag minns när jag var ny kostrådgivare och kunde allt, det var så himla skönt och enkelt då. Jag hade hittat facit! Sen kom mina klienter och förstörde min värld. Jag kunde inte arbeta med en metod. Jag var tvungen att hitta ett system.

              Min verktygslåda växte. Jag var tvungen att använda olika verktyg beroende på uppgift.

              Har jag använd ordet "du" någonstans fel ber jag om ursäkt. Jag har inte medvetet refererat till dig någonstans.

              Jo, fångarna arbetade. De som ramlade ihop kunde bli skjutna. Kroppen är makalös på att överleva. När man ser dessa helt omöjliga siffror så dyker det upp en viss ödmjukhet inför vår kropp. Rent matematiskt är det omöjligt att överleva, men ändå så gjorde den det.

              Jag har inte svaret, men av vilken anledning skulle kroppen acceptera underätning bättre om vi är i ketos. Ketos är ju kroppens försvar vid svält.

              Jag har inget emot att vi vill vara snygga. Det vill jag med 😉

              Det ÄR svårare att gå ner tredje gången även med LCHF. har inget med motivation eller tjuvätande att göra. Då hade det ju varit enkelt. Kroppen är på exakt samma kost mer motsträvig. Verkligheten visar detta för många. Sen finns det kroppar som inte gör så här, finns alltid någon som ska bevisa undantagen.

              Vi pratar inte om kvinnor som vill bli pinnasmala. Utan om kvinnor som har 10-20 kilo kvar. Efter ett antal LCHF-omgångar så fungerar inte det heller. Det är troligtvis därför frustrationen på nätet har ökat.

              2006-2007 när LCHF exploderade så gick de flesta ner. Sen kom alla undantagen, bakningen och vikten kröp upp och LCHF blev "bantning". När de sen skulle gå ner igen så fungerade inte det som tidigare fungerade.

              Nu kom nollning, periodisk fasta, fettkaffe, inte äta alls, optimal ketos, träna 10 timmar i veckan, bara äta fett. Varför? Om LCHF fungerar?

              Vi som lärde oss äta då har behålla vår vikt. Vi har inte bantat sen dess. Vår vikt kröp aldrig upp igen. Att vara viktstabil tror jag har stora fördelar för vår kropp och hälsa.

              Att Martina väljer att vara hård mot mig för stå för henne. Vi har aldrig träffats och jag har svårt att förstå människor som blandar in person i sak. Jag har också svårt med att känna respekt för någon som använder sin tid och energi till att "blåsa ut någon annans ljus för att lysa klarare själv".

              Jag uppskattar och respekterar de som lyfter sin kunskap framför att trycka ner någon annans. Vi behöver inte tycka samma. Det är bara för läsaren att prova. Din kropp bestämmer vad som är ditt facit.

              Jag vill bara flagga för att alla är uppmärksamma så ni inte om 10 år kämpar med samma sak som idag fast med tusen andra tankegångar och teorier.

              1. Anna-Maria

                Jag är inte säker på någonting, jag har inte de rätta svaren och jag vet att det är olika för alla.

                Men det blir lättare när någon som Martina som är väldigt kunnig inom biokemi säger att det är en myt att ämnesomsättningen förstörs om man bantar. Då börjar man ju undra. Vad vet hon som ingen annan har sagt tidigare och tankarna börjar att snurra. Sen säger Martina också att om man äter LCHF och tränar mycket så kan man vara deffad året om, i alla fall mer deffad än de som äter kolhydrater eftersom man slipper bulka när man bygger muskler eftersom LCHF är en anabol och uppbyggande kost. Det tror jag stämmer och då hänger det ihop med att ämnesomsättningen inte går ner eftersom man har en massa muskler som håller uppe förbränningen och träningen i sig.

                Intressant ämne och nu kommer jag att nörda ner mig i detta ännu mer.

                Ha en fortsatt trevlig kväll! 🙂

          2. Ewa

            Av allt som skrivs om LCHF och alla diskussioner som förs via hemsidor, forum, media osv- så var precis DETTA inlägg det absolutbästa jag hittills har läst! *respekt*

          3. En mycket intressant tråd att följa både här och på Ultimat.se. Det ger nya inputs till viktreduktion och att vara kvinna i vår kultur.

            Med viss förskräckelse läser jag att kvinnor har upptäckt att LCHF inte fungerar 2:a, 3:e gången eller tom 4:e gången!?! Alltså har man bantat IGEN… Inte givit sig själv en ny livsstil och en trygg kropp med näringsriktig och god mat.

            Det är viktigt med ett tryggt psyke som kan hjälpa till att skapa en trygg kropp. Genom en del trådar har jag upptäckt att det otrygga har ett namn: Chronic Dieting Disease.

            Att hålla på att laborera med kosten och jo-jo banta verkar påverka vårt psyke i negativ riktning. Detta genom att kroppsfixeringen tar över livet. Istället för att vi har kroppen som ett positivt redskap och i övrigt ägnar oss åt livet (vad det nu är för var och en).

            Bifogar tre länkar. Den första är vetenskaplig och lite svårläst (tycker jag). De två andra är mer populärvetenskapliga. Analysen är intressant, kring lösningarna tycker jag att LCHF är bättre :D.

            http://ajcn.nutrition.org/content/71/6/1413.long

            http://www.ryerson.ca/~jgingras/pdf/body_image_chronic_dieters.pd

            fhttp://www.livestrong.com/article/402174-chronic-dieting-definition/

        3. Gällande länken A-M. Du kan alltid hitta en vetenskaplig artikel som stödjer vad du vill. Alla inriktningar kan det, tyvärr. Oavsett vad du vill påstå så finns det ett underlag för detta.

          Så till slut blir det någon form av "fotbollsmatch". Nu står det 2-4 till mig 🙂 Men i min värld blir en sådan diskussion inte konstruktiv. Jag blir mest frustrerad över att det överhuvudtaget finns vetenskap som visar på sin motsats. Vad är det för vetenskap?

          Av denna anledning så förlitar jag mig på grundläggande näringsfysiologi. Den faktan verkar hålla år efter år och påverkas inte av tid, även om vi ibland lär nytt. Näringsfysiologi tillsammans med verklighet över tid känns som en hållbar grund. Även logisk rimlighet med grund i evolutionen, men det blir naturligtvis mer en tolkning. Men jag upplever att tolkningen jag gör håller gentemot resultaten jag får. Jag väljer därför den vägen.

          1. Anna-Maria

            Men den länken/forskningen berättar bara att man på LCHF bygger muskler och går ner i vikt samtidigt och att man på lågfettkost inte gör det. Det måste du också stå bakom. Det säger du ju själv att du bygger muskler jättesnabbt på LCHF.

            1. Jag bygger snabbt muskler men det har jag alltid gjort. Jag har troligtvis lite extra testosteron i förhållande till det "normala".

              Jag tränar dock bra på LCHF. Och jag bygger muskler som jag brukar, även på LCHF.

              Däremot är jag tveksam, men utan facit, om det går att ha båda anabola och katabola processer igång samtidigt. Jag har uppfattat att detta fysiologiska skulle vara en omöjlighet. Men säker kan man ju inte alltid vara.

              Att kroppen anabolt bygger muskler men katabolt bryter ner fett. Intressant men jag gissar på att skulle jag sätta mig med näringsfysiologer skulle de bli fundersamma.

              Att vi genom LCHF har en mycket mindre nedbrytning eller knappt någon om vi samtidigt tränar, trots viktminskning, har jag dock hört om.

              Att vi har betydligt bättre värden gällande bibehållen muskelmassa jämfört med fettskrämda val tror jag också är bevisat med stor säkerhet.

              Sen tror jag inte att detta är jätteviktigt. Oavsett om det går eller ej så är LCHF tveklöst bästa valet. Och om vi bygger lite eller bibehåller spelar kanske mindre roll. Jag vågar idag i all fall inte säga verken emot eller för. Katabolt och anabolt samtidigt? Känns fel...

  2. Susanne

    Det är verkligen något mycket personligt det här med LCHF, också!
    Jag har inte nån tidigare jojobantningshistoria bakom mig och inte nån extrem övervikt, men från mitt max gick jag ner 18 kg, så visst fanns det lite att ta av...
    Den nedgången kom sig av en kostomläggning pga intollerans, så det var inte riktigt LCHF...men sen -09 har jag hållit mig "på banan".
    Vikten höll sig också rätt stabil, pendlade några kilo upp och ner som den kan göra, med menscykel och så.
    Förra vintern gick jag dock upp 10 kg utan att jag förändrat nåt. Funderade mycket över vad det kunde bero på- hade ju inte ändrat nåt! Och mådde inte så bra i det.. Lite för många trivselkilon till mina 160 cm.
    Slutligen kom jag fram till att det berodde på den negativa stress jag varit utsatt för på jobbet under några år, (kortisolnivåerna...) för det som dessutom hände var att mitt superlåga blodtryck (100/55) steg. Bara till mera "normala" nivåer: 125/80, men för mig var det ju en ökning..

    Denna vinter har jag kommit tillrätta med problemen igen och vikten är på väg neråt, samt även blodtrycket. För min del så handlade det till att börja med om att byta arbetsplats, vilket jag fick erbjudande om (Inte alltid så lätt, jag vet) men sen har jag också "striktat till det" med maten. Efter att ha läst runt på nätet om olika sätt så blev mitt sätt till att börja med att utesluta mjölkprodukter - magen mår inte bra av dem heller.. 🙁
    Sen har jag ökat på fettet rejält! Dels med fettkaffe på morgonen, efter frukostäggen, sen med fettchoklad till lunch. Riktig middag äter jag när jag kommer hem från jobbet, med en aning med grönsaker till. Jag ligger nu på fördelningen i energiprocent 75-80% fett, 10-20% protein och 5-10% kolhydrater. Jag var i början orolig att det skulle bli för lite kcal men efter att ha registrerat intagen på "min mat" några gånger, så släppte den oron. Mellan 1200-2000 kcal, beroende på dag.
    För mig är det alltså: ökat fett, minskat protein,(kunde äta myyycket protein innan), minskade kolhydrater som har fått ner kropps-stressen och fått fart på förbränningen.
    Nu mår jag bra och magen är lugn. Hoppas det kan inspirera nån annan! 🙂

    1. Ethel Loberg

      Ja nog tycker jag att det omtyckta LCHF-kaffet kan godkännas fullt ut då det nu har visat sig vara en bra start för så många på morron men utan att för den skull förhindra feta matintag resten av dagen.

  3. HelenaB

    Annas tänk tycker jag är väldigt rätt när det gäller personer med ätstörningar. Martina uppmuntrar inte heller till några ätstörningar men hon provar sig fram mer drastiskt. Martinas blogg handlar egentligen mer om viktminskning och träning. Anna har mer allmän hälsa som fokus. Jag har lärt mig jättemycket av båda och bägge har en sund förhållning till sig själva.
    Vill man som jag både få ett sunt förhållande till mat och ätande (har ett sockerberoende) och kunna laborera lite med periodisk fasta och superketos så är dessa två bloggar jättebra.

  4. Elna

    Jag har precis läst i "LCHF för kvinnor" att man ska undvika nötter vid viktnedgång. Är det för att man kan bli triggad att äta för mycket? Är det alltså ok att äta en hel dl om dagen? Jag brukar ta lite ost när jag blir hungrig mellan målen, t ex brie. Funkar det också? Jag har hållit på i tre veckor bara. Första veckan gick jag ner två kg men sen igen. det inte hänt något. Har tom gått upp lite igen. Men jag försöker låta bli att väga mig nu. Tänker inte ge upp för jag tror verkligen på detta. Men jag är ju rädd att jag gör fel på något sätt. Men jag har ju också förstått att det kan ta tid för kroppen att fatta detta. Har många år av sockerberoende bakom mig.

    1. Kan du äta 1 dl blandade nötter och ändå gå ner är detta det bästa. Du får du i dig alla mineraler.

      Men om det för din kropp blir för mycket energi så är det nötterna jag rekommenderar att först ta bort. Samt även uppmärksamma rinnande vita mejeriprodukter.

      Alla kroppar är olika. Vissa går ner på nötter, andra inte. Så prova, hur fungerar just din kropp. Lär känna den och ta sen beslut efter hur den reagerar.

  5. Therese

    Jaha, nu måste jag lägga mig i också 😉 Precis som ni, så älskar jag intressanta diskussioner!

    Visst är det väl så att ämnesomsättning ÄR hormoner - vad skulle det annars vara? Vad som sedan drar igång och påverkar dessa hormoner - ja det är ju en helt annan historia. Vi är inte tillnärmelsevis klara över hur alla våra hormoner samspelar, än mindre vad som får dem att "sätta igång" från första början.

    Men på tal om era diskussion om koncentrationsläger, svält och ämnesomsättning. Varför inte vända på steken?

    Vad händer om vi helt plötsligt börjar äta dubbelt så MYCKET kalorier jämfört med vårt normala intag? Jo, de flesta människor går upp i vikt - en stund. Sedan händer inte mycket mer. Vi fortsätter inte gå upp i all oändlighet, varför inte? Och om vi nu enligt herr Rössners resonemang börjar äta en kaka extra om dagen, har vi då gått upp nio kilo på ett par år? Förmodligen inte, varför inte?

    på något sätt, någonstans, verkar kroppen ha en inbyggd intelligens som vi inte kommer åt, förstår eller känner till. Kanske är det "bara" hormoner, kanske något mer...

    1. Mynona

      Ja, äter vi en kaka extra per dag, ökar vi lite i vikt, och ökar vi i vikt, krävs mer kcal för att hålla den. Därav avstannar vi i ökningen. Vi måste äta en kaka mer än vårt kcal-behov, inte en kaka mer än vår startvikt.

      Antar att sådana som Rössner "råkat glömma" att nämna det.

  6. Mynona

    Självklart minskar ämnesomsättningen när man svälter på ett eller annat sätt. Jag är själv kroniskt ätstörd med otaliga anorexiperioder, och vet hur trötthet och typiska hyposymptom går hand i hand med att man inte lyckas gå ned mer, trots att man verkligen svälter. Det är därför anorektiker överlever på till synes nästan inget. De dör när de faktiskt äter INGET eller fått störda funktioner och får hjärtattack eller liknande.

    Det som händer är att kroppen vill spara energi, och då minskar ämnesomsättningen genom att konvertera T4 till overksamt rT3 (reverse T3) i stället för T3. Det går att mäta.

    Vanliga vården mäter inte detta, och eftersom det här inte syns på TSH eller T4, är det inget som kommer att synas när man kör vanliga blodprov, om inte personen faktiskt utvecklat hypo på riktigt av sin misshandel på sin kropp.

    Det finns de som fastnar i rT3-konvertering, tror det kallas Wilson temperatur syndrom eller var det en systersjukdom, minns ej. Men det kan ibland tyvärr bli kroniska glitchar, på ungefär samma sätt som ME och fibro fungerar. Kroppen gör ngt slags fel, eller fastnar i något som skulle vara tillfälligt, eller får en chock eller långvarighet att den sedan kör på i felspåret (typ fibro eller inlärda reflexer).

    Jag kan märka att jag har vissa kroniska problem som aldrig försvinner, troligen p.g.a. jojo-svältande. Upp till normalvikt, ned till nära döden-vikt, om och om igen. Och så lite borrelia i tre år samt några utbrändheter på det. Jag har klara omvandlingsproblem, och får lätt problemet att bli för trött av LCHF (typiskt rT3 om jag ska tro vad jag vet och att jag kan dra någorlunda rätta slutsatser).

    1. Anna-Maria

      Med all respekt för din sjukdom så förstår jag att kroppen reagerar hormonellt när man svälter sig nära döden om och om igen.

      Jag talar mer om de som bantar från en övervikt till kanske knappt ner i normalvikt. Alltså alla de som har jojo-bantat under åren. Kan det vara så att om man underäter på LCHF alltså mycket fett och minimalt med kolhydrater så håller kroppen hormonerna i schack och ämnesomsättningen drabbas inte på samma sätt som när man stressar den med pulverbantning osv som inte innehåller något fett. Det är den frågan jag vill ha svar på.

      Jag har en vän som hade svårt att bli med barn. Hon åt en massa socker och gick till läkaren och fick levaxin utskrivet. Nu när hon äter LCHF, hon fick förresten sitt andra barn med en gång som hon började med LCHF, det första tog mycket längre tid att bli gravid med när hon åt mycket socker. Nu har läkarna sagt till henne att hon inte behöver levaxinet längre. Hennes kropp har förmodligen läkt hormonellt när hon började med LCHF. Är inte det fantastiskt!

      Om LCHF hjälper till att läka hormonellt så kanske det inte heller ställer till det om man går ner i vikt med hjälp av mycket fett och ett underskott av kalorier. Om man inte går under den fettprocent där mens och så försvinner förstås. Hänger ni med mig?

      1. okej. tack för ditt svar 🙂 Har minst 10 kgs övervikt som måste bort, gick upp 23 kg under graviditet förra året och har en låååång historia av tröstätning, självsvält, jojobantning, sockerberoende osv osv och alla säger att LCHF är lösningen...Men är inte helt redo att säga hejdå till kanelbullar och mjölkchoklad

  7. viktigvera

    Detta var ett riktigt intressant inlägg med många synpunkter och "aha-upplevelser" för mig som är ny på det här med LCHF. Jag har jo-jo bantat hela mitt vuxna liv (dvs ca 15-20 år) men aldrig riktigt lyckats med att hålla vikten någon längre tid. Jag har aldrig varit gravt överviktig men ändå haft ett BMI som inte är ok. Jag har varit sockerberoende och ätit mycket fel trots att jag vet att det är fel. Det kända suget. Jag har inte heller riktigt känt efter när jag varit mätt utan ätit alldeles för mycket. Jag har kunnat vara strikt i perioder och varit fettskrämd, ätit på tok för lite, men visst har det funkat. Jag har gått ner. Sen smyger gamla matvanor tillbaka, inte över en natt, men lite då och då.
    För mig handlar LCHF om att gå ner lite i vikt (jag har kanske max 10 kg nu som jag skulle vilja få bort för att känna mig normalviktig) men främst handlar det om att må bra och få mitt sötsug under kontroll, att få min PCOS att kanske bli bättre (tänk att kunna få mens spontant helt av sig själv?).
    Jag vill helst inte behöva äta för strikt för då tror jag det är dömt att misslyckas för mig. Jag är duktig i början men sen blir det tråkigt om det blir för svårt. Jag har inte heller bråttom. Jag kan prova mig fram. Jag är mest rädd att jag ska äta för lite fett eftersom det är så tvärtemot allt jag ätit i hela mitt liv.
    Jag har inte ätit socker på 14 dagar nu och jag mår utmärkt. Jag vill verkligen hitta den där nya livsstilen och detta känns så rätt. Inget annat har ju funkat så detta måste ju vara rätt väg att gå.
    Det är först nu som jag gett LCHF en chans, läst på och lärt mig. Jag blir mer övertygad för varje dag som går. Varför provade jag inte det här tidigare för? Kanske för att många i omgivningen är så otroligt negativa.
    Jag är 36 år och jag vill gärna ha ett sunt förhållande till mat för en gångs skull i mitt liv. Mina barn ska lära sig att ha ett naturligt, bra förhållande till mat. Jag tycker det ska bli väldigt spännande att komma igång på riktigt och se vad som fungerar på min kropp. Eller om den är skadad av all tidigare bantning.
    Jag tror misstaget många gör när de lägger om sin kost eller träning är att de har för bråttom. De vill se resultat över en natt. De ser det som en kortsiktig lösning och sen kan de göra som de vill igen. Har man levt så i många år kan det vara svårt att tänka om. Man måste verkligen göra en storsatsning. Samtidigt ska man nog inte göra för stor grej av det hela för man vill ju inte bli matfixerad för evigt.

Kommentera