Gnägga du så gnager jag

No 4Nu kan jag inte låta bli, igen. Efter den senaste tidens totala kollaps i kalopsen kan jag inte låta bli att fundera på hur det egentligen står till i det svenska stallet, förlåt, samhället. Hur kommer det sig att vi blir så upprörda, att vi slänger allt vi har för händer, fyller varje löpsedel med hästkött och skanderar ”SKANDAL!” i kör?

Jag lägger ingen värdering i om du vill äta hästkött, tycker om hästkött, eller inte – men det är ju ändå kött, eller hur? Ett kött som vi ätit i alla tider och som kommer från djur som förmodligen haft det bättre än de flesta andra. Hur som helst, att vi blir lätt äcklade av tanken på att ha ätit hästkött när vi inte vill det, det är en sak. Men varför blir vi så upprörda över fusket, över att ha blivit förda bakom ljuset? Är det någon som är FÖRVÅNAD? Jag fattar det inte. Tro nu för allt i världen inte att jag rättfärdigar det här fusket, det gör jag INTE. Jag tycker det är lika hemskt som alla andra, men nog borde vi se det i ett större perspektiv…

Dagligen tvingas såväl unga som gamla att äta kemisk smörja i skolor och på äldreboenden, allt under den lögnaktiga devisen att det skulle vara nyttigt. Dagligen drabbas ett otal människor av svåra sjukdomar som påstås sakna bot, fast vi vet att det är helt fel. Dagligen medicineras människor i onödan och med mediciner som inte botar utan skapar ohälsa. Dagligen leds vi med berått mod mot vår egen ohälsa av myndigheter och företag i ohelig allians, allt under bekvämlighets flagg eller av kommersiell cynism. Dagligen matas vi med livsmedel så fulla med tillsatser, utfyllnader och smakförstärkare att vi får leta efter själva råvaran i innehållsdeklarationen. Dagligen köper vi råvaror som vi tror är fulla av näringsämnen men som visar sig vara så snabbodlade och besprutade att de innehåller fler gifter än näringsämnen. Är hästkött i färdigmaten vårt största bekymmer?!

Det kan väl aldrig vara så att denna typ av larm spelar vissa intressen rakt i händerna…? Medan vi fokuserar på hästkrakarna galopperar livsmedels- och läkemedelsjättarna vidare mot nya äventyr i kemifabriken. Ge hunden, pöbeln, ett saftigt ben så håller den sig sysselsatt en stund och vi slipper skället om skolmaten och vården och tjatet om smör.

Det är ett gammalt välbeprövat krigsknep, kallas för avledande manöver. Sätt fokus på något annat. Alternativet är att peka ut en gemensam fiende. Ingenting enar två stridande parter så enkelt som en yttre, gemensam fiende. Vi pekar på hästskojarna, de är vana att lassa skit och kratta i manegen.

Nej hörrni, jag tycker vi flyttar tillbaka fokus till kärnfrågan. Till rätten att få äta naturlig, näringsrik mat, lagad av riktiga råvaror med stor kärlek. Där mat ser ut som mat och ÄR mat. Där varken hästskojare, livsmedelsfuskare, läkemedelsjättar eller myndighetsdrakar gör sig besvär.

Nu har jag gnäggat färdigt. För den här gången!

 

Print Friendly

Postad i Debatt, Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

9 thoughts on “Gnägga du så gnager jag

  1. Yvonne

    Bra gnäggat! Inget fel i att äta hästkött om det inte kommer från hästar som fraktats över halva europa innan de kommer till slakt. Många har ju dessutom medicinerats så att de inte är lämpliga till att användas som mat.

    1. Therese

      Tack Yvonne! Självklart vill jag inte alls rättfärdiga det här fusket och oätligt hästkött eller vanvettiga transporter är ju helt barockt. Jag är barra inte ett dugg förvånad utan snarare stärkt i min uppfattning att hela vår livsmedelsindustri och livsmedelshantering är genomgalen. Hoppet står till konsumentmakten!

      1. Yvonne

        Absolut - alla måste bli mer medvetna om vad som finns i den s.k. maten. Sedan jag började med LCHF så läser jag på alla förpackningar, det gjorde jag inte innan. Tyvärr så blir man lurad hela tiden, har man lärt sig att glutamat heter E621 så ändras namnet till något annat helt plötsligt - inte helt lätt att vara konsument 🙂 men makten är vår!

    1. Therese

      Kikki, vi har också ätit hästkött hemma - som en delikatess. Nu kan man kanske anta att det hästkött som diskuteras inte riktigt håller samma höga nivå, men jag förstår fortfarande inte själva kärnfrågan - dvs hur någon kan vara förvånad över fusket. Och jag tycker nog att det finns betydligt värre fusk att uppröras över - varför skriver tidningarna ingenting om de skandalerna?

  2. Yvonne

    Ifall man vill kan man äta häst. Jag har lite svårt för det eftersom mina egna kommer till mig när jag ropar i hagen, de andra hästarna i stallet väntar till just deras matte kommer. De tänker, de har känslor, vill ha ömhet och kärlek precis som vi.
    Men på Island äter jag häst. Uppfött ute i naturen och slaktat i det lokala slakteriet.
    Djur som far i långa tranporter och slaktas under bedrövliga former vill jag inte äta.
    När jag såg danska grisbilar i Italien gjorde jag fula fingrar åt chauffören, till min svärsons förtret.
    Egentligen; snälla, var noga med köttet ni äter. Ställ krav på att det ska födas upp och slaktas på ett värdigt sätt.

  3. Lilac

    Hej

    Min fru är uppväxt utanför Borlänge och vad finns mer i närheten? Jo, Gustafs. Har ni smakat Gustafskorv? Visserligen inte riktigt lika god nu som förr, då det var ett litet familjeföretag. Det fanns alltid Gustafskorv hemma hos svärföräldrarna, i alla fall när vi kom på besök. Men även på Domus här i Kristinehamn brukade den finnas också. Nu har både ICA och Coop Gustafskorv.
    För några år sedan gick det en dokumentär på SVT om att hästar smugglades ut ur Sverige ner till Italien, där slaktpriset var flera ggr högre än i Sverige (där det var 4 kr!). Det lustiga (?) var att det mesta av hästköttet i våra butiker var importerat!
    Apropå att inte vilja äta hästkött. Häromåret hörde jag ett radioprogram om getuppfödning på en gård i Jämtland. Uppfödaren fick just frågan om han kunde äta upp de djur han umgåtts med i flera år. Han svarade att kunna laga till en GOD korv på en "gammal kompis", var en ära i sig. Att avnjuta den likaså. Tänket kan vara annorlunda, eller hur.

Kommentera