LCHF för nybörjare del 2…saknaden och sorgen…eller härmed gör jag slut med min fralla…

LCHF är ett fanstyg. När du väl börjat och kroppen börjar bete sig som kroppar ska kommer den smygande insikten om att du kanske måste äta så här i hela ditt liv. Kanske provar du att hoppa av LCHFtåget för en kväll och befinner dig i kolhydratbaksmällans värsta dimmor dagen efter. Ångerfullt lovar du att det aldrig mer ska hända. Frågande undrar du om du verkligen kunde tycka att det var OK att må så här innan. Det är i för sig inte riktigt sant.. innan mådde du nog  mer jämndåligt av din kost... liksom lite sisådär fast jämt..om du fattar.

Sorgearbetet är viktigt och inget bagatellisera. Låt det ta tid. Här kommer några tips hur du gör det lättare att göra slut för gott.

c494a4b672b811e2b23022000a1f9ad5_7

1. Tillåt dig vara ledsen
Själv klappade jag bröden i bröddisken ( ja bara de inplastade så klart, nån hyfs har jag faktiskt) när jag gick förbi och gav dem sorgsna ögonkast när jag insett vilket fördärv gluten var för hela organismen. Aldrig mer skulle jag få äta en macka... ALDRIG MER!!. Kunskapen jag fått skulle aldrig gå att tvätta bort. Jag kände mig som Eva som tagit en tugga av äpplet.. paradiset var för evigt borta och förstört.

2. Bullar, kakor, godis, mackor, pasta och potatis  spexar med dina signalsubstanser och ger  en låtsaslycka
Livet går inte ut på att äta. Mat ska vara gott, men att försöka äta sig lycklig, pigg eller försöka äta bort det som gör ont i livet är inte rätt metod. Att ta limpmackorna och den varma oboy från en vuxen är lite som att slita snuttefilten från en bebis. Det kan kännas brutalt och världen kan kännas kall och hård och livet kan tappa sin mening. " min lycka eller meningen med mitt liv hänger inte på om jag får äta limpmacka eller inte" Efter ett tag kan du inte förstå att det var viktigt.

3. Det är orättvist...
Ja visst är det makalöst att en del av oss ibland kan äta sånt som inte ingår i LCHF utan att påverkas nämnvärt. De väcker inga sockerjävlar till liv, sväller inte upp, drabbas inte av kolhydratbaksmällor eller en mage som bryter ihop. Du måste vara ärlig mot dig själv. Kan du göra avsteg utan att mishmascha dig själv? Det hjälper inte att alla andra kan, frågan är, kan du? Om du nu inte tillhör de här alla andra trösta dig själv med att din kropp är så tydlig med vad som är dåligt för dig. Ja jag vet att det är en klen tröst.. det var ett försök:)... innan du vet ordet av vill du ändå inte veta av den skiten. Jo jag lovar.

4. Gulla med dig...
När du sorgearbetar är det viktigt att gulla med dig själv. Gör allt du tycker om. Gå på bio, köp lyxostar, lägg en ansikstmask, tänd ljus, träffa människor du gillar, köp något nytt, läs en bok om du har kickat på äta försök att hitta andra kickar. Vinterbada  eller släpa fram din gamla inlines, gör saker du inte brukar. Tänj på dina gränser, en del måste kasta hoppa fallskärm och för andra kanske  det räcker att börja med att säga hej till grannen.

5. läs på

Ju mer kunskap du har desto svårare bli det att äta skräpet. Läs gärna något som skrämmer upp dig ordentligt. Vad gluten hittar på i kroppen kan göra att du nästan får svårt att vistas i samma rum som en bulle.

6. Avmatisera
Saker som du inte äter är inte mat. Du skulle inte helt plötsligt börja känna ett stort sug efter att gnaga på en sten när du är ute och går förbi en särskild smarrig stenhög. Den har inget med mat att göra för att det är helt enkelt inget man äter. På samma sätt hanterar du margarin, bröd eller pasta. Det är helt enkelt inget som skall passera på insidan av din kropp, Glid bara förbi. Du äter inte saker som inte är tjänligt som människoföda..punkt!

7. Om du skulle snedtända
Säg att du skulle falla tillbaka. plötsligt orkar du bara inte tänka på ägg längre och bara så där har du ätit rostade mackor till frukost... du mår monkeyapapytonorm och du drabbas av självhat i världsklass...bara sluta direkt. HÖR DU MIG. Att falla är ett sätta att lära. Backa bandet, vad var det som gjorde att du plötsligt fick för dig att bryta din rutiner?Var det något som du ätit som triggat dig? Var du ledsen? Stressad? Uttråkad? Att lägga om sin livsstil handlar till viss del om mat men mycket handlar om att lära känna sig själv. Så vem är du? du som bryter upp ett långt destruktivt förhållande med en fralla?

Ja kära govänner, om tre veckor fortsätter denna följetong . Ses igen..tjohej:)

 [Lektion 1 här]

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Johanna Lanner

Om Johanna Lanner

Johanna är kostrådgivaren med författartalang och fyller sina inlägg med finurligheter, ironi och allvar. Johanna är utbildad massör, hudterapeut och kostrådgivare samt har läst ledarskap, humanekologi, filosofi, idrottspsykologi och friskvård. Målet för Johanna är att ingen tjockis någonsin ska behöva känna sig lika misslyckad som hon gjorde. Blogg.

4 thoughts on “LCHF för nybörjare del 2…saknaden och sorgen…eller härmed gör jag slut med min fralla…

Kommentera