Okunskap eller masspsykos?

Jag ser ett stort problem i samhället som oroar mig. Det är den totala masspsykosen gällande sockerkonsumtionen.

När även diabetiker, som inte tål socker, som förr mer korrekt och tydligt kallades för sockersjuka, skall äta socker för att anses som "normala" och smälta in i samhället så är det något som är väldigt fel. Efter att ha läst boken "Ett sötare blod" av Ann Fernholm som jag har skrivit en recension av här, så är jag ännu mer bedrövad över att socker har den höga status i samhället som det har. Socker är ett gift och ger upphov till många av de vanligaste sjukdomarna och ohälsan som folk upplever.

Många har fattat att socker inte är bra och att man inte skall äta det jämt men om man inte äter godis på fredag, ger sina barn lördagsgodis och låter bli kakan till kaffet så är man onormal och folk blir provocerade av ens nyttiga val. Man upplevs som en person som försöker vara märkvärdig och man blir ett hot och en kniv rätt in i människors såriga självkänsla. De mår bättre om alla äter för då mår de inte lika dåligt över sig själva. Därav masspsykosen. Alla skall med! för att citera ett politiskt parti.

Sockret finns överallt. Går du in på en bensinmack eller i en vanlig affär så är det bara socker, godis, choklad, bröd, pommes, bullar, sockriga yoggis, glass mm. I fikarummen är det drivor med socker och är det inte bullar och fikabröd så är det fruktfat som länsas i tron att det är oerhört nyttigt.

För en minoritet av befolkningen är den här masspsykosen inga problem. De vet när de skall sluta och de blir mätta på det som deras kroppar precis behöver men för andra är detta ett helvete rent ut sagt. Socker och snabba kolhydrater triggar och gör att man äter mer än vad man behöver. Belöningssystemet tar över och man äter och äter. Man kan inte sluta. Vad händer med de som inte klarar av att äta socker i måttlig mängd? Man blir fet eller utvecklar ätstörningar eller jojo-bantar ständigt. Hur många kan ärligt säga att de bara kan äta en bulle? Att ingen mat eller godis alls triggar dem? Inte många, men de finns. Varför skall vi som är majoritet leva på minoritetens premisser om det gör oss sjuka? Precis som om det vore en sockerdiktatur vi levde i. Men vi har väl inte kommit dit än. Vi är inte redo att släppa sockret.

Jag ser ofta i bloggar hur fetma och farligt socialt bruk och sockerberoende hyllas. När någon vill ta tag i sina problem så blir den personen påhoppad med en massa kommentarer om att den inte skall göra det och förhindrande kommentarer som att vederbörande är fin som den är. Självklart är personen fin som den är men det känns väldigt egoistiskt att motarbeta någon att tänka på sin hälsa bara för att man själv mår dåligt över sin egen situation. Varför stötta någon som mår skitdåligt av sin situation och övervikt att fortsätta äta sig sjuk? Man måste må väldigt dåligt om man inte kan acceptera att någon vill förhindra en hälsomässig katastrof genom att göra sig av med ett farligt socialt bruk eller sockerberoende. Vad är vi för medmänniskor egentligen? Förmodligen fångar i masspsykosen.

Tänk om det var lika vanligt med alkohol som med socker. Om det hade funnits alkohol på jobb, i mataffären, ute på lunchrestaurangen, i fikaautomater, på SevenEleven och upp på det så hade folk sagt: -Ja, men skall du inte ha en liten stänkare? En liten kan du väl ta för att hålla mig sällskap. Vad tråkig du är.

Om alkoholister hade utsatts för det varje dag, året om, överallt i affärer och på jobbet så hade vårt samhälle sett väldigt bedrövligt ut för tänk vad många som inte hade kunnat hålla sig ifrån sitt missbruk. Detsamma gäller med maten och sockret. De som är beroende av socker och de som har ett svårt socialt bruk med ätstörningar har det sjukt jobbigt. De som är sockerberoende mår ofta väldigt dåligt och får de inte hjälp så får det katastrofala följder. De med socialt bruk som äter mycket skräp mår inte heller speciellt bra och hamnar också i sjukvården tillslut med fetma, hjärt- och kärlsjukdom, demens, cancer, diabetes osv. Allt det här lidandet bara för att vi har normaliserat sockret.

Vi som har svårt med socker måste få stöttning och stötta varandra. Kunskapen och forskningen om hur farligt socker är som finns idag måste spridas så att vi kan förhindra en framtida hälsokatastrof.

Ett annat problem är att många med lättare socialt bruk hävdar att de är sockerberoende. Sockerberoende har blivit det nya modeordet. Det är skillnad på en person med socialt bruk och en som är sockerberoende att sluta med sockret. Det kan vara jobbigt men kan inte tillnärmelsevis mäta sig med en som är beroende. Det kan leda till att sockerberoendet tas för lätt på och bagatelliseras för att en del med lättare socialt bruk utger sig för att vara beroende kan sluta med synligt socker och sedan hävdar att de är friska trots att de äter bröd, pasta osv. Är man sockerberoende så kan man inte äta socker i form av bröd, pasta, potatis osv utan att triggas av det och falla dit eller jagas av sockermonstret i flera veckor. Har ni hört om en alkoholist som kan dricka vin men inte starksprit? Nej, precis. Det är alltså viktigt med definitionerna.

Så hur vet man om man är sockerberoende? För det första kan man prova att svara på de här frågorna hos Bitten. Är man ändå osäker och vill ta reda på hur det verkligen ligger till och få en diagnos så kan man göra ett ADDIS-test hos Bitten som är behörig att göra detta.

Ät Ultimat!

Recept på rättikagratäng och ugnsbakad kycklingfilé med timjan hittar ni här på Ultimatbloggen tillsammans med en massa andra sockerfria recept.

IMG_3394

 

 

 

Print Friendly

Postad i BEROENDE, Sockerberoende den av .
Anna-Maria Johansson

Om Anna-Maria Johansson

Anna-Maria Johansson bor i Kungsbacka och är en före detta elitidrottare/ledare inom konståkning, utbildad pedagog och Lic. Kostrådgivare inom lågkolhydratskost. Hon är tack vare lågkolhydratskosten numera en nykter socker- och brödberoende som brinner för människors rätt till en bättre hälsa som hon är övertygad om finns inom ramen för lågkolhydratskost. Hon driver kostrådgivningsföretaget Ultimat med inrikting mot både privatpersoner och företag genom rådgivning, kurser, föreläsningar och hälsodagar/event. Ät Ultimat!

31 thoughts on “Okunskap eller masspsykos?

  1. Anna-Maria Johansson

    Inläggsförfattare

    Tack!

    Det finns så mycket dålig mat runt omkring oss och det är inte konstigt att vi blir sjuka. För det första måste vi ha en massa kunskap om vad som är bra att äta och för det andra så måste vi varje dag, hela tiden tacka nej till allt som finns runt omkring som smakar gott och som stimulerar belöningscentret. Hur lätt är det?

  2. Anders Karlsson

    Jag ser det tvärtom. I dag skapas det en masshysteri mot socker. Man lurar föräldrar att tro att barn i te kan dricka ett glas saft o en bulle på kalas utan att få sockerchock. Det här blivit sjukt. Så klart behöver många minska sin konsumtion och visst bidrar lösviktsgodis och 1.5 litet läsk till ett onormalt intag av socker. Men hysterin kring frukt är inte helt frisk. Att man tror att det.är.bättre att proppa i sig fett och låta bli alla kolhydrater är inte bra. Om så vore så skulle Socialstyrelsen rekommendera en sån kosthållning. Inled inte människor i sockerskräck, utan inse att vi.måste minska mängden mat, äta varierat, inta 500g frukt o grönt per dag och så.klart minska socker och fett. Sen måste vi röra på oss. Svårare än så är det inte. Låt bli att göra socker till en samvetsfråga så blir det bättre. Jag själv håller på att gå ner i vikt o har högt blodtryck. O jag är inte betjänt av att antisockerhysterin ska ge mej dåligt samvete. Ovärdigt och inte överensstämmande med verkligheten.

    1. Anna-Maria

      Har du läst "Ett sötare blod" av forskaren Ann Fernholm? Om inte så gör det. 70% av de som har högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar som kommer till sjukvården har ett förhöjt blodsocker. Det är socker som är boven i dramat och det som gör oss sjuka.

      Om du med Socialstyrelsen menar Livsmedelsverket så kan jag upplysa om att de ligger under Jordbruksverket och inte har befolkningens hälsa i första rummet utan livsmedelsproduktionen. Dessutom så är lågkolhydratskost godkänd av Socialstyrelsen som metod att använda inom vården till diabetiker och överviktiga. Det godkändes 2008. Länk här: http://www.kostdoktorn.se/wp-content/2008/01/lcarende1.pdf

      Som sockerberoende är jag noga med vad jag ger mina barn eftersom jag inte vill att de skall genomlida samma helvete som jag har gjort och stundtals gör och jag vill inte att de skall bli sjuka utan äta den mat som deras små kroppar är anpassade för att äta så att de kan få ett så långt och friskt liv som möjligt. Det är mitt ansvar som förälder att se till det. Varför skall jag ge mina barn det som jag själv har blivit sjuk av?

    2. Katarina

      Bra kommentar, håller helt med! Självklart ska man begränsa sockerintaget, men det är också viktigt att inte måla ut socker som ett gift! För det är det inte om man äter det i måttliga mängder. Jag älskar socker och överäter lätt och det som har hjälpt mig är att fokusera på livsmedel som har BRA näringsinnehåll och som ger kroppen det den behöver. Där bidrar inte socker med något bra. Därför väljer jag att i vardagen äta bra, "ren" mat ("clean eating") med fokus på högt proteininnehåll, massa grönsaker, nötter samt kolhydrater i form av havregryn, grövt bröd, brunt ris, etc. På helgen unnar jag mig gärna något sött om jag vill ha det, och det fungerar fantastiskt bra! Jag är medveten om att detta upplägget kanske inte funkar för de som menar att de är sockerberoende, men jag tror att det för många handlar om att ACCEPTERA att de inte kan vräka i sig mat och inte gå upp i vikt. Människan letar alltid efter en easy way out och vill ha quick fixes, och jag tror att LCHF har blivit ett sätt för många att rättfärdiga att proppa i sig mat. LCHF eller ej, PORTIONSKONTROLL är något som är otroligt viktigt att ha i bakhuvudet!

      För övrigt, A-M, ditt exempel med alkohol sitter inte helt, då alkohol har ungefär samma acceptans i samhället som socker, skulle jag vilja påstå.

      1. Anna-Maria

        Varför inte måla ut socker som ett gift? Det är ett gift. Precis som nikotin och alkohol.

        Grattis till att du tillhör den skaran som inte är i ett riskbruk/beroende. Var glad för det och att du inte ser vad jag ser. Det spelar ingen roll hur mycket du gapar om portionsstorlek för hjärnan tar över. Det kan ni som är normisar aldrig förstå och vi kan inte förstå er.

        Med alkoholen har jag visst rätt. Dricker du alkohol på jobbet? Tar ni fram bag in boxen på måndagsmötet och vid kl 15 på eftermiddagen för att orka fram till 17? Har ni alkohol i kylskåpet och dricker det som det vore apelsinjuice? Alkohol har inte samma acceptans som socker för vi vet att det är farligt. Socker kommer förhoppningsvis i framtiden ha samma status för att det är ett gift.

    3. Socialstyrelsen och övriga myndigheter har inte rätt i alla frågor. Det visar sig gång på gång tyvärr.

      Tråkigt att socker-varningar ger dig dåligt samvete. Läs mer om socker och vad det gör i din kropp så att du förstår riskerna MEN! När du väl äter socker - NJUT i fulla drag. Ingen mår bra av dåligt samvete.

  3. Maria

    Inlägget var helt klockrent!

    Jag är en smal (naturligt smal!) 20-årig tjej som på senare tid bestämt mig för att leva nyttigt, äta rätt osv.

    Att bryta mot sockersuget var svårt till en början, sluta äta alla mängder bröd jag slukade osv. Men för min del var det allra svåraste - och det ÄR fortfarande allra svårast - just bemötandet från omgivningen.

    På jobbet suckar kollegorna och himlar med ögonen när det har bjudits på tårta två gånger (?!) denna vecka (alla andra är suuper exalterade) och jag bestämt tackat nej båda gångerna.

    Hemma hos min mamma och pappa vågar jag rata fikabröd bara då och då. Ändå skriker brorsan min ANOREXI!! om jag någongång skulle göra just det. Nu bor inte jag hemma längre och kan leva just hur nyttigt jag vill bakom mina stängda dörrar. För det är just så det känns. Jag får ingen respekt från något håll av mina hälsomedvetna val. Snarare tvärtom så får jag stå ut med gliringar och illamenade kommentarer.

    Det är så tråkigt att det ska behöva vara så!

    1. Anna-Maria

      Vad tråkigt! Jag känner igen det så väl. Varför kan inte människor bara vara glada för andras skull? Jag tror att det är av grupptryck som det du beskriver som gör att folk inte orkar fortsätta med sitt nyttiga leverne. De blir utstötta på jobb och i skolan och vem vill det. När jag gick i skolan var man i princip tvungen att röka för att få "vara med" och det är samma sak med socker och mat. Så sorgligt.

  4. Jättebra skrivet. Jag har både rökt och ätit massor med socker och kan bara tala om att sluta röka var en baggis jämfört med att sluta med sockret. Sockret är bra mycket värre att komma ifrån, jag kämpar med det fortfarande. Cigaretter har jag inte brytt mig om på åratal.

  5. Ida

    Jag håller helt med! Bra inlägg!

    Det är kämpigt då alla skall reagera bara för att man själv väljer att inte ta kakan till kaffet. Även på mitt jobb bjuds det minst en gång i veckan på kaka/bulle. Och när jag för två år sedan slutade ta av dem så fick jag höra "att du som är så smal kan nog ta". För överviktig är jag inte, men nog känslig mot socker! Nu har alla vant sig 🙂 Likaså min familj har vant sej, när de tar en bulle till fikat tar jag en kesella med kanel!

    Känner också igen fenomenet som Maria skrev om uppe, alla mina arbetskamrater blir jätte glada då det bjuds på sötsaker, och om det någon vecka inte kommer in den där traditionella kakan så herregud sånt liv det blir!

  6. Anders Karlsson angående samvetsfråga.

    Kan man ansvara för vad folk får dåligt samvete av? Hur snävt ska man dra gränsen när man går ut med denna livsviktiga fråga om socker i kosten? Socker i maten har en så liten roll i kroppens behov av energi och uppbyggnadsmaterial att den är nästan försumbar. Vi vet allesammans att kroppen sköter sitt sockerbehov själv (ketoner o. a.).

    Att inta socker kan behövas vid speciella tillfällen när man behöver en kick. Jfr doping! Det överdrivna utbudet av sockrade livsmedel som varit de sista 50 åren är helt onödigt, och har inte med hälsan att göra. Vad vissa myndigheter och utvald vetenskap går ut med, ja, faktiskt reklamerar för, kan lämnas därhän. Fakta finns där vid sidan om det bastanta bombardemanget! Det är bara att studera.

    Att ta ett personligt ansvar kallas det för! Har verkligen inte ett uns med dåligt samvete att göra!! Nej, det talet ingår i den allmänna dimbildningen som pågår för att göra människor förvirrade.

    Februarihälsningar
    Rolf Aronsson

  7. Socker är så accepterat idag och jösses om man inte äter det! Då är man onormal. Jag kan undra vad som är normalt idag? Att äta så mycket socker som vi gör idag anser jag inte vara normalt. All läsk. När jag var liten hade vi läsk till jul eller påsk. Det var det enda.

    Socker är ett gift, det inser jag nu som sockerberoende. Tidigare har jag undrat varför jag inte har någon karaktär? Varför KAN jag INTE sluta äta, vara nöjd precis som alla andra, efter någon kaka eller någon godisbit? En halv limpa var aldrig några problem. Här skrek samvetet NEJ! men nog har jag fått i mig en hel limpa. Och skämts. Jag köpte med mig en nybakad från bageriet så inte mamma och pappa skulle se. Godis köptes jämt när jag pliggade, Kexchoklad var standard efter lunchen i gymnasiet. Maten var ju äcklig. Nu som först vet jag varför jag varit som jag varit. Nu först vet jag min problematik och nu är det så mycket lättare att hantera även om det är jävligt idag.

  8. Annika

    Jag tycker också det är bra skrivet MEN, eftersom jag definitivt är sockerberoende tror jag att en del i tillfrisknandet är att göra sig oberoende av vad andra tycker.
    Om andras åsikter om maten är viktigare än vad man faktiskt stoppar i sig behöver man jobba med sig själv. Vilket säkert många också behöver av andra anledningar. Bygg upp ett oberoende, en frigörelse från vad andra tycker och säger. Våga göra egna val och låta andra göra sina val.
    Kommenterar någon din mat låt dem göra det utan att du går i försvar. Du behöver nämligen INTE försvara dig!!
    Du behöver inte ens lyssna än mindre bry dig...
    Man ska välja sina krig, heter det ju. Välj kriget mot socker istället för att kriga med dina medmänniskor. "Anfaller" de dig, låt det studsa tillbaka eller rinna av dig. Ryck på axlarna och låt det passera!

  9. Men visst är det märkligt hur mycket åsikter folk har om vad andra äter eller inte äter. Och jag kan säga att det var inte färre åsikter när jag åt viktväktarmat. Samma tyckande och förståsigpåande och "men kan det där verkligen vara tillräckligt/nyttigt/gott" oavsett om man hade tre korslagda bönor och ett salladsblad i matlådan eller om man som nu har kycklinggratäng med cremefraiche och ost. Samma trugande när jag avstod kakor för att jag räknade kalorier som när jag nu "räknar" kolhydrater. Alltid är det nån (smal...) människa som tycker att det är onödigt med dieter, som tycker att man alltid kan äta lite av allt, som VET att det räcker att springa en runda så bränner man osv. Sällan dock att just den personen behövt gå ner i vikt och alltså vet vad hen pratar om. Otroligt sällan personen ens funderat över sockerberoendet och hur "bara en liten bulle" kan frikoppla allt rationellt tänkande i flera dagar framåt.

    Men faktum är att sen jag började ignorera kommentarern, bara nicka ett "jag hör vad du säger" och inte hålla på att försvara mig så förbaskat, så har jag blivit mycket lugnare. "Ojoj, det där ser fett och onyttigt ut" bemöts med "Japp, och vad har du till lunch idag?" och så var det inte mer med det. Ytterst få insisterar på att fortsätta tjafsa om jag inte själv gör nåt stort av det. Om nån frågar intresserat kan jag berätta mer, annars får det va. Kaka till eftermiddagskaffet? Nej tack, jag är inte sugen. Nej tack, inte idag. Nej tack, jag avstår, men ta du om du vill. Jag dömer ingen som väljer kaka - det är upp till var och en - så låt mig göra mina val. Missionera får andra göra.

  10. Modesty

    Bra skrivet, varför denna otolerans i samhaället mot den som vill undvika socker, som inte innehåller någon näring, inte nödvändig för att vi ska hålla oss friska etc. Hoppas en dag det kan bli accepterat inte bara att vara sockerberoende eller sockerintolerant utan även kolhydrat intolerant.

  11. Lars Pekkala

    Har hållit mig till LCHF i 6,5 år och har många hälsovinster.
    Jag kan bara konstatera att det är inte jag som har problem med den kost jag äter utan det är min omgivning.
    Det betyder att problemet ligger inte hos mig utan det är omgivningen som har problem.

  12. Ethel Loberg

    Superbra inlägg, raka puckar, helt befriat från bomull. Och väldigt fina kommentarer om att sluta dalta med "motståndarna" Självklart ska de få tycka så de smäller av på mitten men de ska inte ges någon framgång alls i sitt sockerklet på andra som har sagt ifån sig sockerätandet.

  13. Svea

    Tycker faktiskt att det låter helt sjukt, visst det finns människor som är svaga och inte kan stå emot ett beroende. Jag har varit så även om det absolut inte var något såpass ofarligt som socker.

    Jag vet även att så fort jag fick något annat i livet att tänka på, beroendet fanns där på grund av att mitt liv var så lite fyllt av annat. Nu håller jag mig sysselsatt, mitt beroende är inte en stor del av mitt liv och det kvittar om jag finns nära människor som i mitt fall dricker alkohol dagligen. Det är bara att le, tacka nej och suget försvinner.

    När det kommer till socker, herregud människa, hur jävla enkelt som helst och vara utan. Storhandla, se till att bra saker finns hemma. Själv äter jag socker i en hälsosam mängd, rör helst inte dricka och godis om jag inte snabbt måste få upp blodsockret.

    1. A

      Visst är det enkelt att vara utan socker för någon som inte är beroende av socker. Märkligt att en person som erkänner själv att denne haft ett specifikt beroende inte kan acceptera att det finns andra saker som gör att andra människor utvecklar beroenden. Men det är väl den där "kniven rätt in i människors såriga självkänsla" som gör ont förstår jag.

      "Herregud människa, du som är beroende av cigaretter/alkohol/narkotika/younameit, det är hur jävla enkelt som helst att låta bli - genom att inte köpa det!"

      Ser du hur dumt det blir när du uttrycker dig så om andra?

  14. Eva Z

    Svea, att vara beroende av ngt handlar inte om svaghet, däremot kan det tyckas vara en svaghet att inte förstå detta, att läsa artikeln och svar, sedan nedvärdera det som ..."absolut inte var något såpass ofarligt som socker."!!!

  15. Hanna Tolander

    "Tänk om det var lika vanligt med alkohol som med socker. Om det hade funnits alkohol på jobb, i mataffären, ute på lunchrestaurangen, i fikaautomater, på SevenEleven och upp på det så hade folk sagt: -Ja, men skall du inte ha en liten stänkare? En liten kan du väl ta för att hålla mig sällskap. Vad tråkig du är."

    Som ung vuxen var jag ofta den enda nykteristen på fester. Och mycket riktigt, då trugades det som bara den. Antar att jag gav andra dåligt samvete, det går ju inte att tänka att alla andra tar ett glas när det finns en som inte gör det och har kul ändå.
    Ser detta gå igen när min dotter (som äter LCHF) säger nej till en bulle och får kommentaren: Vad tapper du är!
    Tapper? Hon vill ju inte ens ha bullen! När blev det självklart att alla gillar bullar? När blev bröd en del av livets mening?
    DET är den sanna sockerhysterin.
    Sedan kan jag haka upp mig rejält på föräldrar som själva äter glass men inte bjuder barnen, för de ska inte ha socker - men till lunch får samma ungar flingor eller makaroner. För fullkorn är ju nyttigt och kolhydrater är bra, säger SLV. Suck!

  16. Kalista

    Bra skrivet, känner igen mig i det du skriver. Jag har också haft svårt med socker, kakor, mackor, popcorn - det har inte funnits någon botten i mig med efterföljande magont samt ångest. Då var jag så inne i det och såg det som ett disciplinärt problem, nu förstår jag att jag är mer känslig för socker och att det sannolikt ligger i hjärnan. För mig är lchf normalt, men visst får jag försvara mig när jag går utanför dörren.

    Människor som inte själva har t.ex. problem med att äta för mycket kan inte förstå människor som har dessa problem, eller mig som avstår från kakor, bullar och halvfabrikat t.ex. Tur att dessa bloggar finns så man vet att man inte är ensam! 🙂

  17. Det som gör mig så trött är att skulle jag någonsin vilja köpa en färdig krydda (tex tacokrydda), sås etc för att livet är lite stressigt och man inte hinner göra den där majonnäsen från grunden etc så måste jag lusläsa alla innehållsförteckningar för att se så inte socker är bland de top 5 ingredienserna. Orka med detta liksom.

    Köper därför i stort sett aldrig buljong, kryddor osv. Men det tar en del på krafterna att göra allt från grunden. Visst jag gillar att laga mat men ibland önskar man att man inte var så medveten 🙁

Kommentera