Smal = snygg?

http://www.dreamstime.com/-image9635066Häromdagen skulle jag sätta in en annons i en dagstidning om min kostrådgivning. Som vanligt ville jag använda min slogan: ”Piggare, gladare och snyggare med naturlig mat!” som jag verkligen gillar. Därför blev jag en smula förvånad när lay-outaren som skulle hjälpa till med annonsen föreslog att jag skulle byt ut ordet ”snyggare” mot ”friskare”. Han tyckte att ordet ”snyggare” i det här sammanhanget betydde att man inte är snygg om man är överviktig. Tjock = ful, liksom. Så menade jag ju förstås inte alls! Jag tänker mig att ordet snyggare här sägs med glimten i ögat på ett lite kaxigt sätt. Och att det inte alls betyder smalare utan snarare att det handlar om att man blir snyggare när man mår bra.

Jag blev lite nervös av layoutarens anmärkning. Tänk om det bara är jag som har uppfattat ordet snyggare på det här sättet. Tänk om jag har sårat något överviktig person som missuppfattat min slogan? Som tur är finns ju Facebook, vår räddare i nöden, och jag kastade mig genast ut och frågade mina vänner där vad de tyckte. Förstå att jag blev lättad när det verkade som om de uppfattat mitt ordval precis som jag ville. Sköönt! Men lay-outarens ord dröjde ändå kvar i mig och jag började fundera på det här med snygg och smal.

För visst är det så att vi ofta kopplar ihop de här två orden. Snygg är lika med smal och smal är lika med snygg. Dessutom är smal ofta lika med en som har kontroll över sitt liv medan överviktiga är loosers som tappat kontrollen. Och man ska inte bara vara smal utan helst supersmal! Ju smalare desto bättre verkar det som. Var går gränsen? I USA pratar man beundrande om size zero, dvs storlek 32. Ja, ni hörde rätt, 32! På en vuxen kvinna! Det är inget mindre än sjukligt om ni frågar mig. Men det är ett ideal som sprids av Victoria Beckham och hennes gelikar och som fångas upp av lättpåverkade tonårstjejer. De som sedan utvecklar anorexia och andra ätstörningar i jakt på den perfekt kroppen, den som ska ge dem den bekräftelse de längtar efter.

Lyckligtvis kan man nu se en mottrend. Många vänder sig emot det trådsmala idealet, där modeller ser sjuka och/eller anorektiska ut och vill ha ett sundare och mer naturligt utseende. En del klädföretag har tagit policybeslut på att inte använda för smala modeller och i TV-serien Mad Men har den kurviga skådespelerskan Christina Hendricks blivit otroligt poppis. Nu lanserar hon till och med en egen kollektion badkläder för kvinnor med former eftersom hon blev trött på att det inte fanns några. Min gissning är att den kommer att gå som smör.  Förhoppningsvis är detta inte bara en tillfällig trend utan ett synsätt som är här för att stanna.

Men om vi går till oss själva och synen på våra kroppar, hur ser det ut då? Handen på hjärtat, hur många gånger har du inte tänkt att du borde gå ner i vikt? Och för en del är det naturligtvis en befogad tanke, när vikten medför hälsorisker eller begränsar ens liv. Men för alla oss med en liten ”muffinsmage” ovanför livremmen, hur befogat är det för oss? Och vad är egentligen normal vikt? Kanske är det så att våra kroppar gärna vill ha en liten bilring där om det skulle bli dåliga tider, ett litet reservdäck. Och hur stressande är det inte då för kroppen om vi hela tiden trixar för att få bort den? Tänk om vi kunde lägga den energin på annat, kanske rent av på att försöka gilla oss själva som vi är? Bli mer kaxiga? Då skulle vi kunna försätta berg, mina vänner!

För något år sedan tog jag principbeslutet att sluta väga mig. Det skapar bara en grogrund för missnöje och prestationsångest och det kan jag vara utan. Jag är bra som jag är, en lagom tjock kvinna i mina bästa år.  Jag vet alltså inte vad jag väger men skulle gissa på runt 65 kilo till mina 162 centimeter. Inte supersmal men inte heller överviktig enligt mitt sätt att se. Visst kan jag äta superstrikt och gå ner några kilo men vad är vunnet med det? Jag vill kunna unna mig lite mörk choklad ibland eller en god dessert. Jag har bestämt mig för att om kläderna passar och jag mår bra, då är det bra. Och här pratar vi inte size zero utan 38-40. Eftersom jag är ganska liten så betyder det att muffinsmagen får plats. Och den får hänga med, vem vet när jag behöver den?!

Print Friendly

Postad i * VECKANS KOSTRÅDGIVARE *, Reflektioner, Vikten den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

6 thoughts on “Smal = snygg?

  1. Jomen precis! Jag bara måste komma ihåg det själv också. Hela tiden ...

    Fast efter jag lärde mig att östrogenet gärna sätter sig runt midjan på klimakteriedamer så har jag bestämt mig för att vara glad för bilringen. Den ser till att jag inte får osteoporosis och annat sånt...

  2. LottaJ

    Precis, jag satt precis och tänkte exakt det du skrev ovan.
    Jag hänger en del på kostdoktorns forum, och många skriver: "Hjälp jag går inte ner i vikt" och "Jag har 10 kilo kvar att gå ner".
    Men när man sedan efter några inlägg ser att de försöker nå ett BMI på 18-22, då börjar jag undra... Man kan inte som kvinna efter att ha fött barn (eller inte för den delen) i sina bästa år (över 30) väga som man gjorde när man var tonåring. Man gör inte det helt enkelt. Kroppen vill inte, ska inte, kan inte.
    Var istället stolt över en frisk kropp i en sund själ, en kropp som är stark och som gör att du orkar leva som du vill!
    Det, mina vänner, är en snygg kropp (för skönhet kommer ju inifrån och en sund själ ger en snygg kropp)!

  3. Hej Kikki!
    Du har helt rätt, fetma ska inte vara ett ideal och bukfetma kan vara direkt hälsvådligt. Du kanske har missförstått mig, här handlade det om den lilla muffinsmage som många normalviktiga har och som många kämpar för att få bort, i mitt tyckte i onödan. I dessa fall tror jag det är bättre på att lägga energin på annat och jobba på att vara nöjd med sig själv. Och forskningen pekar på att det är hälsosammare att ha några överflödskilon och röra på sig än att vara pinnsmal och inte göra det. Vikten är alltså inte allt.

Kommentera