Ny på jobbet

smygJag hittade lågkolhydratkosten för ett par år sedan och blev ganska snart intresserad. Jag gillar utmaningar och älskar när folk tänker tvärtom och det här kunde jag bara inte motstå. Ganska snart märkte jag också hur bra jag mådde på den nya kosten och jag ville gärna dela den erfarenheten med fler. Förra året bestämde jag mig för att utöka min verksamhet i företaget och utbilda mig till kostrådgivare.  Jag är  alltså ganska ny i lågkolhydratgänget. Med stora ögon ser jag mig omkring och försöker navigera i bruset av tyckanden och tänkanden. Mycket är klokt och gör mig glad och upprymd, en del kan jag inte alls skriva under på men försöker acceptera ändå. Det är lite som att vara ny på jobbet, man sitter lite ängsligt längst ut på en stol i ett hörn av fikarummet och lyssnar in stämningen innan man vågar säga något själv. En förflugen kommentar ekar i huvudet länge efteråt: "Sa, jag verkligen sådär! Vad ska de tro?" Men så småningom hittar man sin plats och börjar våga ta för sig, känna sig hemma och sitta på hela stolen, kanske till och med mitt i rummet emellanåt.

Det första gänget man lägger märke till som ny är de som är högljuddast och mest säkra på att de har rätt. De har ofta bestämt sig för att deras sätt är det enda rätta och den som avviker får vara beredd på kritik och ibland direkta påhopp. Den här sortens människor finns i alla sammanhang och här är de strikta kolhydratjägare, ständigt beredda med en harpun för att genomborra minsta hallon som försöker slinka igenom. Ibland hörs ropen: "En FRUKT, hon åt en frukt, till galgen med henne! I de mildare varianterna får man en fnysning och ett föraktfullt: "VET du inte att man inte får äta röda saker?" Om man försöker resonera med de här människorna blir de ofta aggressiva. Inte så konstigt egentligen, de har ju hittat sin sköna hörna i fikarummet där de är omgivna av själsfränder. Det lättaste är ju att bestämma sig för en hållning där allt är svart eller vitt, rätt eller fel, och sen stannar man där. Inga jobbiga "si eller så" eller "å andra sidan" som kommer och stör. Livet är enkelt och lättförståeligt, vad härligt! Och vad tråkigt, om ni frågar mig.

Här på Kostrådgivarna.se tycker jag mig ha hittat ett annat gäng som jag trivs bättre med. Ett som tycker att det bästa är om var och en kan hitta sin egen modell att leva efter och som är öppen för olika varianter av lågkolhydratkost. Jag är utbildad av den kloka Anna Hallén som alltid säger: "Det finns inte EN tallrik för alla människor", och det önskar jag att fler människor insåg. Vi är ju fantastiskt komplicerade varelser, alla unika, och ingen fungerar på samma sätt som någon annan. Vi har olika kroppar, olika psyken och olika verklighet som vi lever i. Vi har alla erfarenheter och upplevelser bakom oss som gör att vi fått olika förhållningssätt till mat. Mat för mig är inte samma sak som mat för dig. För någon handlar det om näringsintag, för en annan om tröst i en svår tillvaro, för en tredje om att skaffa sig kickar för att stå ut med enformigheten. Kombinera ihop kropp, psyke, erfarenheter och miljö och du är kanske något på spåren. Någon som kan hjälpa dig att få ett sunt förhållande till mat och ätande. Din egen modell och ingen annans. Där maten kan vara en glädje och en njutning utan att för den skull ta över ditt liv.

Så vad är mat för dig?

Print Friendly

4 thoughts on “Ny på jobbet

Kommentera