Lite socker e botten?

http://www.dreamstime.com/-image8996965Jag har funderat en hel del på det här med socker i blodet och vilken skada det gör att ha högt blodsocker. Särskilt efter att ha läst boken ”Ett sötare blod” av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, en av de bästa faktaböcker jag läst. Visst har jag förstått att det inte är någon bra idé att äta mycket socker och snabba kolhydrater, men här blir man brutalt påmind om vilken skada kroppen lider, särskilt om man går med konstant höga nivåer som många gör. Det handlar inte bara om diabetes; högt blodsocker och höga insulinnivåer kan kopplas till en rad sjukdomar, stresstillstånd och skador i kroppen, t.ex hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, olika värk och smärttillstånd, Alzheimers, ADHD, depressioner med mera. Efter att ha läst boken kände jag att det skulle vara intressant att mäta mitt eget blodsocker efter att ha ätit olika sorters mat, bara som ett litet och högst ovetenskapligt experiment.

Jag började med att mäta blodsockersvaret på olika frukostar och fortsatte sedan med mellanmål. Nu håller jag på att testa olika luncher/middagar och sedan ska jag ge mig på drycker och snacks. Resultaten kan ni se på min blogg www.matomiljo.com. Resultaten är ingen direkt överraskning för mig eller andra som är insatt i vad kosten har för inverkan på kroppen, men det är ändå intressant att de måltider som man tidigare uppfattat som ”nyttiga” får blodsockret att skjuta upp som en raket. T.ex. stärkelserik mat som havregrynsgröt och potatismos. Eller ett mellanmål som nyponsoppa med sitt höga sockerinnehåll.

Häromdagen testade jag en skollunch som jag sett i barnens skolmatsedel. Jag reagerade när jag såg rätten eftersom den i stort sett bara bestod av socker och stärkelse (som ju också omvandlas till socker i kroppen) och jag ville se vilken inverkan den skulle ha på blodsockret. Vilken rätt det var? Blodpudding, potatisbullar och lingonsylt. Känns som en ganska vanlig skollunch, eller hur? Jag lade på eget bevåg till morötter, eftersom det är en grönsak som barn ofta gillar och tar för sig av på salladsbuffén. Mitt blodsocker efter 30 minuter var 7,8! Jag hade 5.3 före så det är en avsevärd höjning. Det här är alltså mat som man uppfattar som bra för våra barn. Den borde kanske snarare serveras som lördagsgodis?! Som jämförelse kan nämnas att när jag åt lax med creme fraiche-sås och broccoli nästa dag så stod blodsockret helt stilla, det gick till och med ner 0,1 mmol.

En komplikation som jag inte väntat mig av mina försök var att mitt fasteblodsocker stack iväg efter några veckors experiment. Fasteblodsocker är alltså det blodsocker man har på morgonen, innan man ätit något. Det ligger normalt på ca 4-6 mmol/liter och bör aldrig överstiga 7,5. Försöksperioden sammanföll med julhelgen då jag alltid släpper mitt lågkolhydratätande under någon vecka och ”går loss” på julgodis och annat. Efter två veckor av julgodisätande och sockerexperiment hade mitt fasteblodsocker gått från ca 3,5 till 8! Det var verkligen en tankeställare och jag återgick raskt till min vanliga lågkolhydratkost. Efter 4 dagar hade mitt fasteblodsocker återgått till ca 3,5 mmol/l. Vilken lättnad!

Som sagt, detta är inga nyheter för stora delar av vår befolkning. De flesta inser nu att socker och snabba kolhydrater är en dålig idé. Men varför har detta inte slagit igenom i vården? Varför får t.ex. diabetiker fortfarande rådet att undvika fett men inte pasta?

Om man går bakåt i tiden och tittar på vilka råd diabetikerna fick förr, så ser det helt annorlunda ut. Medicinprofessorn Erik Ask-Uppmark har berättat för sina studenter hur man under hans tid som läkarkandidat rådde diabetiker att äta ”varannan dag späck och gurka, varannan dag gurka och späck”. Lågkolhydratkost helt enkelt. Kost som ska hålla blodsockret nere. Känns logiskt för patienter som har svårt att sänka sitt blodsocker, eller hur? Kokboken ”Diabetic Cookery” från 1917 (finns på nätet) rekommenderar också lågkolhydratkost. Man uppmanas äta kött, fisk, ägg, ost, smör. Men man skulle absolut inte äta socker, bröd, ris, pasta, rotfrukter. Vad sorgligt att vi är dummare nu än vad vi var då!

För att återigen ta exemplet diabetes så är det en sjukdom med en galopperande utveckling. 1985 fanns det 30 miljoner diabetiker i världen. Idag finns ca 285 miljoner och prognosen för 2030 är 438 miljoner (siffrorna är hämtade från kostdoktorn.se). Som alla kommer att behöva behandling! Den som inte tycker att kostfrågor är viktiga mer än på ett personligt plan får sig här en tankeställare. Kostfrågor handlar om folkhälsa. Det handlar också om ekonomi och hur vi använder jordens resurser. Det är alltså en god idé att äta idag så att du inte blir patient imorgon, både för din egen och för vårt samhälles skull. Nu väntar vi bara på att vårt kära Livsmedelsverk och våra vårdinstitutioner ska vakna upp och fatta galoppen…

Print Friendly

One thought on “Lite socker e botten?

Kommentera