Din inställning och attityd

aNär jag för många år sedan arbetade som PT på olika gym i Göteborg hade jag ganska ofta olika elitidrottare som kunder. Det som gjorde mig intresserad av att plugga till mental tränare startade egentligen här. Vad jag märkte och som gjorde mig väldigt nyfiken på just detta med inställning är att det var oftast den killen eller tjejen som såg sina misstag som något man bara lärde sig något av och sedan körde vidare. Detta var ofta dessa killar eller tjejer som hade haft det tufft igenom sin idrottskarriär men därmed också tränat sig i att leta efter lösningar.

De som hade haft lätt för sig och egentligen inte stött på så många hinder gav mycket lättare upp. De hade aldrig övat sig i att ta motgångar utan gav mycket lättare upp och identifierade sig som dåliga personer om de gjorde misstag. Detta är ju absolut inte sant utan det skapar bara låg självkänsla och en känsla av att vara rädd för att misslyckas.

Vi är inte bara våra prestationer utan vi är härliga fastän vi gör misstag emellanåt. Jag tycker det handlar om att inte se missar som något negativt utan något man lär sig av. Det var en idrottare som sa att ju mer han tränade ju mer flyt fick han.

Din inställning är också något som går att öva upp. Det finns forskning på att om man lägger 10000 timmar på något kan alla bli riktigt bra på det. Så börja med små saker, beröm dig själv när det går bra, skriv i en reflektionsbok varje kväll tre bra saker du har gjort under dagen och gör sedan om det till någon egenskap du har. Exempelvis "jag lyssnade på Anna när hon inte mådde bra" = jag är en bra kompis, jag är omtänksam osv. Detta skapar en starkare självkänsla som i sin tur gör att du vågar göra misstag och därigenom utvecklas mer.

Var nyfiken på andra som du tycker ofta lyckas med det som de gör. Fråga, lär och leta efter mönster, för de finns.

Maskrosbarn är ju otroligt intressant. Barn som växer upp i vidriga omständigheter men ändå fixar till ett bra liv. David Lega är en av Sveriges bästa föreläsare och en väldig ödmjuk kille. David är rullstolsburen och blev intervjuad en gång och fick frågan om det inte var jobbigt för honom, i den här staden med alla höga trottoar kanter? Då svarade han

"Jag letar inte efter de höga trottoarkanterna utan efter de låga".

Kanske ett synsätt vi också skulle applicera mera i våra liv.

Print Friendly

Kommentera