Tips till dig som är sockerberoende

Nu är det bara ett par dagar kvar till jul. Julmat, julgodis, vin, öl, snaps och frestelser överallt. Som sockerberoende kan det vara en tuff tid. Speciellt om man inte har sörjt klart och kommit över det sista hindret som gör att man inte längre känner sug. För ett år sedan visste jag inte om jag någonsin skulle komma dit men nu när jag är där så är det helt underbart. Jag har kommit över mitt sug efter bullar, godis, läsk och allt som jag hellre ville ta livet av mig om jag skulle vara utan för två år sedan. Är inte det fantastiskt hur en omläggning av kosten kan göra underverk?

I korthet kan jag berätta om hur min resa till ett sockerfritt liv har varit. Banan har inte varit spikrak. Jag har fått kämpa i uppförsbacke efter uppförsbacke men ibland har det gått snabbt och lätt och hälsofördelarna med LCHF har peppat mig att fortsätta.

Det började den 9 februari 2011. Den dagen började med LCHF. Jag var lyrisk och helt inställd på att nu är jag räddad. Smekmånaden höll i sig i 3,5 månader och under den tiden så åt jag inget socker överhuvudtaget. Jag tänkte inte ens på godis. Helt otroligt för att vara mig eftersom mitt rekord utan godis var en vecka tidigare. Jag trodde aldrig att jag skulle äta godis mer. Men en dag så bara fanns suget där igen. Det var som att vända på en hand. Från att ha vaknat på morgonen och inte alls varit sugen så hände något som gjorde att jag kunde döda för lösgodis och bullar igen. Jag lät mig ta ett återfall. Det var inte bra men jag mådde så bra av LCHF att det fanns inget annat alternativ. Efter det första återfallet gick jag tillbaka till LCHF och fick ett återfall i månaden i princip som varade mellan 1-3 dagar. Tills förra julen knackade på dörren och det blev katastrof. Jag hetsåt socker och vitt mjöl i tre veckor. Jag hade accepterat att jag var sockerberoende men jag hade inte sörjt klart och min hjärna ville fortfarande ha socker. Mellan de här perioderna bakade jag med sötningsmedel. Jag ersatte sockersuget med någonting annat och jag var superglad att det fanns något substitut att äta istället, något som var nyttigt. Det är av den här anledningen jag inte tycker att det är så bra med LCHF-bakböcker men den som klarar av det så varsågod. Det är bara det att jag trodde mig klara av det vilket jag absolut inte gjorde. Det var inte bra alls med LCHF-bakningen för det gjorde att jag inte kunde komma ur mitt beroende.

Min sista riktiga frossarvecka var veckan innan jag började min Kostrådgivarutbildning förra våren. Jag vet inte riktigt varför men förnuftsmässigt så visste jag antagligen att det här var sista gången. På något sätt anade jag att den kunskap jag skulle få genom att lära mig mer om LCHF skulle göra att jag aldrig mer ville röra onyttigheterna. Jag hade rätt. Kunskap har blivit mitt sätt att mota Olle i grind så att säga. När jag tänker på hur jag skadar min kropp genom att äta skit så vill jag inte heller ha det. Jag har fått avsmak. Den sista poletten föll ner när jag läste Brödberoende av läkaren William Davis och jag förstod hur farligt det är med gluten och vad det hade ställt till det med hos mig. Sedan i somras har jag aktat mig för gluten också. Gluten påverkar min hjärna ännu mer än sockret har jag förstått. Ni kan läsa mina personliga berättelser på min blogg om ni vill.

Jag har även förstått att om man är utan sockret länge så hittar hjärnan andra sätt att stimulera sig på. Visst kan jag överäta LCHF-mat ibland för att det är gott men det är bättre det än att jag stoppar i mig mat som skadar mig. Jag har brutit alla vanor som hade med socker att göra och lärt hjärnan att inte tänka socker så fort man går på bio, tittar på tv, fredagsmyser, har klarat en tenta, har varit med på Debatt osv. Varför ville jag spela på godishjulen på Liseberg förr? Jo, för att man kunde vinna godis. Nu är det inte roligt att spela längre. En vän till mig la upp en bild på två stjärnvinster som hon hade vunnit med choklad och skrev: -Ibland skall man ha tur!. Jag tänkte: -Eller otur. Vanan att belöna sig/straffa sig med socker måste bort och det tar tid och under den tiden kan man inte äta socker och sötningsmedel. Hjärnan måste lära sig att belöna sig med annat. Jag har glömt hur det var med lösgodis, bullar, glass och pizza. Min hjärna har inte fått det på så länge att den har tappat det minnet. På kalas kan jag sitta och titta på när de andra äter tårta och kakor utan att själv vilja ha. Folk tittar på mig och min sambo och säger: -Vad ståndaktiga du och din karl är. Jag tänker: -Nej, jag är inte alls ståndaktig. Inte ett dugg. Jag vill verkligen inte ha. Det trodde jag ALDRIG om mig själv.

Ni som känner förtvivlan. Snart är ni också där OM ni vill. Det går. Jag lovar.

Tips och råd:

  • Är ni sockerberoende så måste ni avstå allt som har med socker att göra tills ni har sörjt klart. Om ni blir sugna så överät LCHF om det gör er lugnare (inte bra det heller men för att bli av med sockersuget) sen får man bearbeta överätningen efter det. För att bli friska så måste ni komma över suget efter socker och det söta för att få frid och det enda sättet man kan göra det på är att inte utsätta sig för det. Era hjärnor tar tid att läka och de läker inte om man hela tiden lurar den med socker eller sötningsmedel. Det är inte att unna sig. Det är att straffa sig. Det låter hårt men det är sanningen för annars så blir man inte frisk. Det finns inte en nykter alkoholist som unnar sig vin.
  • Läs på om LCHF och vad socker och gluten gör för skada i era kroppar. Kunskapen gör att ni blir avskräckta. Eller gå till en Kostrådgivare och få hjälp med detta och gärna till någon som har haft en sockerberoendeproblematik själva. Har man inte problem med det själv så kan man inte hjälpa på samma sätt tror jag. Kostrådgivaren kan skicka vidare dig om du skulle behöva annan hjälp med terapi eller hjälpa dig att hitta en samtalsgrupp med likasinnade, typ som AA fast för sockerberoende. Att be om hjälp är det svåraste och modigaste man kan göra men när man väl har bett om hjälp så känns det som en oerhört lättnad för då har man tagit det svåraste och jobbigaste steget. Sen kan det bara bli bättre.
  • Om suget sätter in så ta fram en lapp där du har skrivit ner alla negativa effekter på socker/gluten och hur ni mår om ni äter det. Tex: Ont i magen, blir svullen, gasig, får ångest, känner mig äcklig, det klibbar igen mina kärl, jag riskerar att bli dement, få cancer osv. Jag har den här listan utskriven på mitt kylskåp och på den har jag skrivit: LÄS om du blir sugen. Det funkar för mig.
  • Försök att hitta annat att göra när suget sätter in. Gå ut och gå, spring, sticka, virka, lös ett korsord, klappa katten, lek med barnen, be din partner att hjälpa dig komma på andra tankar eller ring en vän som förstår dig eller din kostrådgivare.

Om du vill ha sockerfria jultips så läs tidningen Mat & Hälsa som finns ute i butik nu. Där tipsar jag om vad man kan laga istället för risgrynsgröt tex. Ni kan också gå in på min blogg där jag har recepttips och annat att läsa.

Tusen kramar och en God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla!

Ät Ultimat!

Print Friendly

Postad i Sockerberoende den av .
Anna-Maria Johansson

Om Anna-Maria Johansson

Anna-Maria Johansson bor i Kungsbacka och är en före detta elitidrottare/ledare inom konståkning, utbildad pedagog och Lic. Kostrådgivare inom lågkolhydratskost. Hon är tack vare lågkolhydratskosten numera en nykter socker- och brödberoende som brinner för människors rätt till en bättre hälsa som hon är övertygad om finns inom ramen för lågkolhydratskost. Hon driver kostrådgivningsföretaget Ultimat med inrikting mot både privatpersoner och företag genom rådgivning, kurser, föreläsningar och hälsodagar/event. Ät Ultimat!

17 thoughts on “Tips till dig som är sockerberoende

  1. Jendah

    Ååå vad jag känner igen mig i din berättelse. Att nu inför julen utsättas för fikabord efter frestelser kan kännas tungt. På mitt jobb har det stått chokladaskar i fyra dagar i rad... Jag nämner lite försiktigt att, vara sockerberoende måste vara en av den svåraste beroende former, för man utsätts ju hela tiden. Då får jag till svar att alkoholen måste vara värre... Det håller jag inte med om pga den är inte lika tillgänglig i vardagen, det är väl ingen som radar upp flaska på flaska i ett fikarum... Har kommit till de läget att jag inte frestas att göra undantag, mår lixom pyton då och inser att det inte är värt att fuska... God jul

  2. jenny

    Bra skrivet! Sååå sant och nu i desa tider utsätts man för socker, socker och socker... Med fikabord dinglande av sådant som man inte ska / kan äta... Tillgängligt och vad skapar inte det då... Känner mig glad och lycklig att jag inte längre frestas av allt socker men jag minns den tiden väääl. God jul

  3. Ann-Sofie

    Tusen tack för alla bra och inspirerande tips : ) Denna julen går i sockerfrihetens tecken och jag kommer inte att vakna på juldagen med kärlkramp och ångest! God Jul och Gott nytt (sockerfritt) år!

  4. Ida

    Visst. Det du skriver är vettigt och bra. Men det som ALLTID blir när någon skriver om LCHF finns här också. Alla andra gör fel. Alla andra är ohälsosamma. Så är det faktiskt inte. Det finns människor som kan äta lite socker. Det finns människor som mår bra genom att äta lite av allt. För det fungerar faktiskt.
    Jag blir så irriterad av att det låter som om er väg är den enda rätta. Snälla, var öppna för att det finns olika sätt att leva hälsosamt. Jag är jätteglad för din skull, att du hittat något som fungerar för dig. Men jag tycker om en chokladbit då och då, eller ett glas läsk (och det betyder INTE att jag dricker en hel flaska eller svullar i godis var och varannan dag).

    Så, det finns inte bara en väg. Det behöver inte vara på ett sätt. Det är inte livsfarligt att äta socker för alla. Eller bröd för den delen.

    1. Anna-Maria Johansson

      Inläggsförfattare

      Va? Läs rubriken och läs texten. Den här texten är främst till de som är sockerberoende. Sockerberoende är inte samma sak som att äta för mycket socker. Jag vet att det finns en massa människor som inte är sockerberoende. Precis som det finns en massa människor som kan hantera alkohol på ett sunt sätt precis som jag kan och inte är alkoholister.

      Att det sedan finns en massa människor som säger att LCHF inte passar dem och mår bättre utan och ALDRIG har provat är en annan femma. Det kan jag ta med mig som inspiration till nästa text.

      God Jul på dig!

    2. HelenaB

      Grattis Ida! Du är inte sockerberoende, du anar inte vad avundsjuk jag är på dig. Jag skulle kunna ge mycket för att ha det som du. Så mycket enklare min tillvaro skulle vara då. Nu är jag tyvärr inte skapad så utan får dras med mitt beroende. För mig är LCHF enda vägen ut, det innebär inte att jag menar att du inte ska kunna njuta av varken läsk eller choklad eller övrigt godis. Jag är nästan mer avundsjuk på att du troligen också kan äta ett rostad bröd utan att för den saken gå och vara sugen på godis i en vecka efteråt.
      Inlägget som Anna-Maria gjorde var riktat just till oss som har denna typ av beroendeproblematik med socker som utlopp.
      God Jul och Gott Nytt År önskar jag alla, med eller utan beroende!

  5. Tove

    Vilket bra inlägg!
    Håller precis på att ta mig ur ett svårt sockerberoende och det är svååårt! Det värsta är att man ofta kan få gliringar av andra för att man skippar en tårtbit eller en bulle på kalaset: "vadå, du är ju smal, du behöver väl inte banta!" Nä, men skulle du säga till en alkoholist att: "Men du ser ju så ung och hälsosam ut, inte kan väl du vara alkoholist. Ta ett glas nu vettja"...

    Svårt också att undvika när man blir bortbjuden. Att be om ett laktosfritt/glutenfritt alternativ är ofta ok, men att be om ett matalternativ utan socker kan få folk att sucka och skaka på huvudet. MEN, jag tragglar på och ser ljuset 🙂 Och jag tror nog att inställningen mot socker kommer ändras, ju fler som blir medvetna om hur skadligt det är.

  6. Anja

    Tack för ett jättebra inlägg. Mycket intressant. Jag fastnade för det du skrev "jag hade inte sörjt klart och min hjärna ville fortfarande ha socker". Kan du förtydliga lite. Menar du att du egentligen inte vill ge upp socker helhjärtad (dvs psykiskt? Det var din belöning?). Eller syftar du mer på fysiska faktorer? I så fall vad/vilka? Tack på förhand.

    1. Anna-Maria Johansson

      Inläggsförfattare

      Jag menar både och. Allt hänger ihop. Mitt psyke hade inte släppt godsakerna och jag tänkte ofta på olika bakverk och bullar, godis och glass. Min hjärna hade inte fått vara utan det söta eftersom jag hela tiden gav efter för suget med inte så lång tids mellanrum. Jag hade inte heller vant mig av vid att vara utan fredagsmys, mat när jag tittade på tv och alla födelsedagar och högtider osv. Det handlar alltså både om att kroppen fysiskt skall vänja sig att vara utan, att man skall bryta vanor, hitta nya sätt att belöna, trösta, uthärda och döva på samt lära sig att laga bra och god mat. Sen har vi det där med kroppen också. Om man har varit fixerad vid kroppen och använt mat för att kontrollera den, alltså bantat, för att se ut på ett speciellt sätt.

Kommentera