Spanien

För ett par veckor sedan spenderade min sambo och jag 7 dagar i Salou utanför Barcelona i Spanien. Jag ska berätta om några matupplevelser såväl på resande fot som på plats i Spanien. Det gick ganska bra att hitta ok LCHF-mat men jag ska erkänna att jag verkligen längtade hem till mitt eget kylskåp och kök efter dessa dagar. Vi bodde på hotell så möjligheterna att laga något eget var tyvärr obefintliga.

Vi åkte hemifrån tidigt på morgonen och jag hade packat med mandelbröd med smör, skinka och räksallad på som frukost. En ispåse fungerade som kylklamp men den slängde vi vid säkerhetskontrollen. Väl på planet dukade jag upp en liten tapasbuffé bestående av svarta och gröna marinerade oliver samt små ostfyllda paprikor som ofta finns att köpa som tapas i svenska matbutiker. Vi höll oss mätta och nöjda hela resan.

Väl framme i Salou besökte vi en pasta och pizzarestaurang (vi åkte på en gruppresa och restaurangen var förbokad) vilket gick alldeles utmärkt tack vare att de hade en god getostsallad på menyn.

Nerpackat i resväskan hade jag en liten burk med kokosfett som var tänkt som nödproviant i kaffe och te under veckan, och det kom till användning en dag då vi åt en ganska fettfattig lunch bestående av kyckling och sallad. Efter en tur till en lokal supermarket fylldes hotellkylen med brieost, naturell yoghurt med 12 % fett och ett blomkålshuvud. Ungefär som i Sverige är 99 % av yoghurt-sorterna i Spanien fulla med tillsatt socker. Nötter fanns alltid med i handväskan, och bland annat köpte vi några riktigt goda valnötter och mandlar som faktiskt smakade bättre än hemma.

Hotellets frukostbuffé var inte oväntat en enda stor sockerbomb, om möjligt ännu något värre än vi hade väntat oss. Där fanns nämligen inte ens ägg. Ja, en sötsliskig pulverbaserad pudding som kallades äggröra fanns, men den ratade vi ganska snabbt. Jag trodde aldrig jag skulle sakna ägg så mycket som jag gjorde under den veckan. Tyvärr var jag inte så förtjust i deras olika korvar heller så räddningen blev Birgitta Höglunds nötfrukost, det vill säga blandade nötter (här fanns det hasselnötter och mandlar) med smör på. Riktigt gott! En morgon smakade jag också på den färskpressade apelsinjuicen och den var verkligen farligt god!

På restaurangerna hade jag inga större problem att göra bra val. Ibland måste man bara fråga efter grönsaker istället för pommes, och med en fet köttbit till och mycket olivolja på salladen, blev det en riktigt bra måltid. Det var dock många rätter som var panerade och friterade, bland annat fick vi in någon form av friterad skinkost. Märkligt, tyckte vi, men det var tydligen ett ganska vanligt tillbehör. Det märkligaste jag åt under veckan var något som jag först trodde var nudlar och därför inte smakade på, men så sa någon att det var någon form av fisk i någon konstig nudelform, så jag smakade och det var faktiskt ganska gott. Kanske vet någon av er läsare mer om denna märkliga rätt?

Tapas är förstås det som många förknippar spansk mat med och till en början blev jag ganska besviken då vissa restaurangers variant av tapas var tjocka baguetteskivor med olika pålägg. Veckans höjdpunkt var dock restaurangen ”Tapa tapa” i Barcelona där vi åt vällagade och himmelskt goda smårätter som musslor, grillade grönsaker, minihamburgare (på bilden), mozzarellasallad, entrecote och ostgratinerad zucchini. Om du ska åka till Barcelona vill jag verkligen rekommendera denna restaurang. Vi slog oss ned vid ”bardisken” där tapasrätterna stod uppradade och man kunde peka på de rätter man ville beställa, eller välja från den fina menyn. En höjdare!

När vi skulle flyga hem köpte jag en bit god manchego-ost i tax freen som fick bli min färdkost. Sammanfattningsvis gick det riktigt bra att äta LCHF i Spanien, men precis som hemma i Sverige kräver det lite planering. ”Borta bra men hemma bäst” passar nog ganska väl in som slutkläm här!

Print Friendly

Kommentera