Sötning – vad ska man tro?

I och med Annika Rognebys inlägg här på KRG igår fick vi en fråga, om det verkligen är ”bra att äta sötningsmedel?” Camilla undrar vidare om det kommer komma framtida studier som visar att det inte är bra. Och hur är det att ge sötning till barn?

Jag tänkte här försöka bena ut mina åsikter kring det hela. Tyvärr blir det mycket å ena sidan och å andra sidan men du läsare får fundera och sedan ta ställning själv. Anna Hallén kommer inom kort skriva några inlägg och berätta mer i detalj, dels om nya rön och dels vad som händer när olika personer äter sötning - håll utkik!

Hur är det med sötning?

Alla nya sötningsersättningar är just det, nya och därmed ganska outforskade. Det som poppat upp på sistone verkar dock peka på att ersättnings-sötningen inte är så mycket att hurra för, för den som annars är frisk. Däremot så verkar det inte höja blodsockret och då är det ju mer lämpligt för en diabetiker att använda sötningsmedel i stället för socker.

Vad både diabetiker och vi andra bör tänka på är att sötade efterrätter och godsaker tillhör livets lyx. Är det ett tillfälle där du vill höja stunden med en söt smak: ät och N J U T ! Men inte varje dag...

Hur är det med ”naturligt”?

Och hur är det med ”naturligt”? Det finns ju ingen organisation eller licens bakom ordet ”naturligt”, alltså kan producenter säga att ganska mycket är naturligt. Socker är ju naturligt, betorna växer från jorden.

De nya ersättarna för socker, som till exempel stevia, växer också naturligt i naturen.

Men. Sen då, efter skörden? Stevia är ju en ört och är grön till färgen. Varför är den vit när jag köper den i påse? För mig är det inte naturligt att man har processat något hårt och ändrat dess karaktär. Därmed inte sagt att jag helt ratar den! Har jag en diabetiker på besök så väljer jag att bjuda på något med stevia istället för något med socker.

Sötning och sockerberoende

Det kan tyckas märkligt att vi tar in en bloggare som bakar sött och sedan har vi Anna Hoffert med flera som skriver om sockerberoende.

Varför då? Jo, alla vi som vill äta hälsosamt är ju faktiskt inte sockerberoende, men vi kanske vi vill hitta recept till livets lyx som har en lägre andel kolhydrater och som inte höjer vårt blodsocker. Därför är vi tacksamma för de LCHF-recept som till exempel Annika Rogneby bjuder på.

Om du är sockerberoende så måste du vara medveten om att hjärnan reagerar på sött och då spelar det ingen roll om det är socker, honung eller stevia. Du måste ta ansvar över din känslighet för socker, liksom en person som är allergisk mot apelsiner måste hoppa över recept med apelsiner.

Sötning och barn

Den nya sötningen som kommit ut på marknaden finns det inte så mycket forskat på så därför skulle jag till friska barn välja att ge godsaker som är sötade med honung, bär eller frukt – gärna ekologiska. Dessa är livsmedel vi ätit i tusentals år så vi vet att vi inte dör på fläcken av dem.

När det gäller honung varnar Livsmedelsverket för att ge det till barn under 1 år på grund av en bakterie som kan utvecklas om man inte förvarar honungen ordentligt. Mitt hetaste tips är: ge inte småbarn överhuvud taget någon sötning, vänta med det så länge som möjligt.

Vanligt socker finns det mycket forskning på som visar att det inte är bra för människan. Läs till exempel doktor Nancy Appletons resultat här,  hennes 141 anledningar till varför vi bör undvika socker.

Om du är frisk och inte är sockerberoende så klarar din kropp att du äter socker några gånger per år. Det är ingen katastrof med små mängder.

Problemet med socker anser jag ligger främst i det dolda sockret, om vi inte läser innehållsförteckningen noga så är det lätt att få i oss socker till varje måltid. Lite lättare är det dock för oss som äter LCHF, vi är ju vana vid att leta kolhydrater och då går ju många produkter bort. Som många av oss vet så finns ju socker inte bara i det som vi spontant tänker som söta saker som till exempel godis, efterrätter och läsk, det finns i allt möjligt annat!

Nedan är exempel från Vårdguiden som räknat på tillsatt socker i några produkter.  Jag tycker beräkningen är lite missvisande då mjöl, stärkelse, fruktos m.m. omvandlas till glukos i kroppen så det är inte bara tillsatt socker man bör räkna på. Hur som helst så ger ju nedan en fingervisning:

  • 2 dl smaksatt fil eller yoghurt = 5 sockerbitar
  • 2 dl drickyoghurt = 4 sockerbitar
  • 2,5 dl O´boy = 5 sockerbitar
  • Lösgodis 100 g = 13 sockerbitar
  • 2 msk äppelmos = 2 sockerbitar
  • 2 msk sylt = 4 sockerbitar
  • 2 dl kräm = 10 sockerbitar

Livsmedelsverket har vidare satt ett tak för barn och sockerintag - men hur många mammor och pappor räknar in det dolda sockret i müsli, marinad, kaviar, mjölk? Jag önskar att taket var lägre satt. Men, om vi åtminstone kan börja där så anser de att vårt sockerintag bör vara max 10% av den dagliga energin. ”Det motsvarar för:

  • förskolebarn 1-5 år 7-9 sockerbitar per dag
  • skolbarn 6-12 år 13-15 sockerbitar per dag
  • för tonåringar 13-18 år 17-19 sockerbitar per dag”

Källa: Vårdguiden

Alltså... får dina barn till exempel kräm på förskolan/skolan, dra ut en kopia från denna sida och säg att det inte är acceptabelt. Eller säg att ditt barn föredrar 10 sockerbitar och se hur de reagerar!

Som jag nämnde så tycker jag att ovan är i underkant. Vi kostrådgivare tittar inte bara vad som är tillsatt socker, utan vad själva resultat blir i kroppen, nämligen den sammanlagda glukosen som skapas från hela livsmedlet. Här är ett exempel där man istället tittat på glukosresultatet i en Fazer Rågkuse:

Trodde du mörkt bröd var nyttigt? Tänk en gång till...

Bild från föreläsning av Lars-Erik Litsfeldt hos www.Annahallenutbildningar.se

Print Friendly

6 thoughts on “Sötning – vad ska man tro?

  1. Naturligt kontra onaturligt, ja det är frågan. Ett bra inlägg med många bra funderingar. Stevia har jag själv hemma och jag har även haft växten. Ang. hårt processande så att de ändrar färg, gäller det ju inte bara Stevia. Att sen Stevia har en bismak gör det hela lite besvärligt... Så jag kör fortfarande med Hermesetas, även om det är ett icke naturligt sötningsmedel...

Kommentera