Mat i sorgens landskap

Nu är det Allhelgonatid och bakom de mer skämtsamma inslagen av pumpagubbar och häxor, bus eller godis, osv finns de kyrkliga traditionerna. På Allhelgonadagen och på Alla Helgons Dag firar vi helgonen, av den enkla anledningen att de är människor som hjälper oss att förstå vem Gud är. Vi får en glimt av Guds väsen genom helgonen.

På Alla Själars dag, som firas idag (söndag) och egentligen genom hela Allhelgonatiden, tänker vi på våra avlidna vänner och släktingar. Det är tid för att ge sorgen utrymme. Vi tänder ljus på gravar och i kyrkor. Sorgen behöver en boning.

Som präst i Svenska Kyrkan har jag många gånger mött och vandrat med människor som har sorg. Man brukar kunna se att sorgen har några olika faser som ofta är desamma. En initial chock som varar en vecka eller ungefär fram t o m begravningen, för att sedan övergå i det första året av sorg. Under ungefär ett år har man lite nedsatt förmåga att tänka och planera, energin är låg, man behöver mer sömn, aptiten är ofta nedsatt, man rör sig långsammare och är känsligare. Vandringen i sorgens landskap är något annat än det vi är vana vid, och kräver ofta mer av oss än vi kunnat ana.

Efter det första året av sorg brukar man komma in i en nyorienteringsfas, då man får en annan lite mer distanserad relation till den förlust man lidit. Men alla är vi individer och denna mall kan te sig olika för oss. Vid komplicerad sorg kan det se helt annorlunda ut.

Det är ofta svårt att få i sig näring i den första fasen, när kroppen fortfarande är halvt (eller vid svåra fall helt) i chock. Man kan tänka på de fyra H:na. Håll om, häll i, håll tyst, håll ut. Denna lilla "ramsa" är ett viktigt redskap för den som lever i närhet av sörjande. Håll om - att ta någon i sin famn är ett sätt att hjälpa till att psykiskt hålla samman någon. Häll i - varma drycker och soppor kan vara den enda näringskällan som en chockad kropp kan klara av. Håll tyst (kanske den viktigaste punkten!) Den sörjande har inte plats för dig och dina åsikter, känslor osv men har behov av din närvaro. Våga vara närvarande utan att trösta med ord, utan att erbjuda svar. Sista punkten: håll ut. Ge det där lilla extra. Fly inte. Och fly  inte heller dina egna känslor, dem får du ta itu med och bearbeta med någon som kan stötta dig.

Du som sörjer eller som lever nära sörjande, tänk på att sorgearbetet kräver energi. Hjärnan kan inte fungera och bearbeta det svåra utan bränsle. Men samtidigt kan trötthet, håglöshet och aptitlöshet göra att man slarvar med maten. Mitt bästa tips är att du gör en större mängd närande soppa och fryser in i portionsskålar som är enkla att ta fram de dagar du måste få leva kravlöst. Här är ett gott recept på närande fisksoppa:

  • 4 laxfiléer
  • 2 ryggfiléer av vit fisk
  • 3 msk smör
  • 2 stora gula lökar
  • 2 buketter med broccoli
  • 1 fänkålshuvud
  • 1 selleristjälk
  • 1 gul paprika
  • 3 dl vitt matlagningsvin
  • 1 dl vispgrädde
  • 1 burk krossade tomater
  • vitlök efter behag
  • 1 l fisk- eller grönsaksbuljong
  • kryddblandning av ingefära, saffran, chili, spiskummin och salt

Hacka och fräs lökarna, sellerin och fänkålen i smöret. Häll på vitt vin. Låt grönsakerna koka riktigt mjuka.  Hacka paprika, skär broccolin och finhacka vitlöken. Blanda samman alla ingredienser utom fisken och ge anrättningen en stund att puttra så att smakerna frigörs. Sist lägger du i fisken. Tänk på att skära fiskarna i lika stora bitar, och att anpassa koktiden efter storleken på fiskbitarna. Till soppan kan man med fördel servera en enkel aioli på majonnäs och vitlök.

TÄNK PÅ att även människor som inte drabbats av en nära anhörigs död kan befinna sig i sorg. Vi får utstå många förluster i livet, inte alla av dem genom att döden sliter ifrån oss någon eller något vi älskar. Även förlusten av ett hus, ett husdjur, eller en partner genom skilsmässa eller ovänskap kan sätta djupa spår och göra att vi behöver stöd och kärlek.Vi är människor och vi lever i beroende av varandra. Ge och ta emot!

En god Allhelgonahelg tillönskar jag er!

Print Friendly

2 thoughts on “Mat i sorgens landskap

  1. Jennifer

    Jag vet några mer konservativt kristna som avskyr "bus eller godis" och allt som Halloween har blivit. Själv tycker jag gott att man kan plocka det bästa ur båda traditionerna. Har man inte sorg så känns det ju naturligt att göra mysiga pumpalyktor med barnen. Men för det ska man inte glömma bort möjligheten till fördjupning och stillhet, att kyrkorna och kyrkogårdarna står öppna med kyrkans personal i tjänst för att lyssna och ta emot. Man kan väl få göra både och, det finns inget tvång att välja... bara en risk att glömma djupdimensionen i livet.

Kommentera