Barn, godis och läsk

Kan alla äta lite av allt? Och om alla kan äta lite av allt, varför gör vi inte det? Varför väljer några av oss att äta för mycket? Varför väljer vi att frivilligt bli överviktiga? Eller kan det vara så enkelt att vissa av oss inte kan äta lite av allt därför att vissa saker triggar oss så mycket att vi helt enkelt tappar kontrollen över vårt ätande och över de val vi önskar att göra?

Jag hör ofta att det är synd om överviktiga barn om de ska minska på godiset, hoppa över bullen eller byta ut chipsen mot nötter. Är det verkligen det? Är det inte synd om barn som vantrivs i sina kroppar, riskerar värk och diabetes och som riskerar att bli feta som vuxna? Blir det inte en feltänkt omtanke när vi ger barn det goda som vi vet skapar stora problem, både nu och i framtiden?

Barn godis och läsk
Synd om barn som minskar på godis och läsk?

Barn ska njuta av god mat och av lite extra lyx på lördagen. Men det finns en massa bra val som gör att njutningen finns kvar men utan alla de tråkiga biverkningarna. Det underbara är ju att det finns en massa goda nyttigheter och varianter på fredagsmys och lördagsgodis. Nyttiga godsaker i stället för geléråttor och chips. Vad sägs om hasselnötschoklad och ostchips med dipp?

Kan alla barn äta lite av allt? Kan alla barn nöja sig med en kanelbulle? För mig är den frågan omöjlig att svara på. Vem är ”alla barn”? Fungerar vi alla lika? Mer vettigt vore väl att fråga ”Kan jag eller mitt barn äta lite av allt?” Hur mår just ditt barn av godis och läsk?
Jag, personligen, kan inte göra ett enda undantag. Det kunde jag egentligen inte heller som liten men det var ingen som förstod det då. Om jag tog en bulle, eller föresten vadå ”om”, klart jag tog en bulle! När jag tog en bulle skapades ett enormt sug i min kropp och när fikat var över hade jag ätit upp alla bullar. På den tiden var socker och mjöl inget som någon oroade sig för så jag fick bara beröm för att jag åt så bra, att det var så roligt att bjuda någon som verkligen visste hur man uppskattade nybakat bröd.

Det gick så långt att när jag var tonåring så valde jag bara det söta och goda. Jag hoppade över mat så att det fanns mer plats för brödet, glassen och chokladen.

Jag kan fortfarande idag inte stoppa om det innehåller det minsta mjöl. Jag kan inte välja att ibland ta något litet gott. Oerhört sorgligt. Eller rättare sagt. Det VAR sorgligt, nu är det min vardag och det finns så mycket annat jag kan unna mig i stället. Nu är jag mest lycklig över att inte behöva kämpa mot lockelsen OM jag ska eller inte ska… Jag är aldrig sugen helt enkelt. Underbart skönt!

Det kanske är den känslan vi vill ge våra barn i gåva? Gåvan att vara nöjd med livskvalité utan ett ständigt sug efter saker som skapar problem och ohälsa. Speciellt för de barn som inte kan hantera en, utan som ständigt överäter.

Nyfiken på mer?

Läs LCHF för familjen, Anna Hallén

Print Friendly

2 thoughts on “Barn, godis och läsk

  1. Bengt Nilsson

    För en tid sedan blev jag bjuden på en ganska mättande kanelbulle.
    När fikapausen var slut hade jag ätit fem, och hade gärna tagit några till.
    Kvällsmaten gick utmärkt att hoppa över...

    Nu till Jul går det även bra med chokladaskar!
    Kallas det alternativ lunch? 🙂

  2. Carina Edström

    När jag var barn så fick jag lära mig att jag fick ta en bulle inte flera. Oftast av den anledningen att det inte fanns ekonomi till att sitta och stoppa i sig tid och otid. Och också att guldkant skulle man sätta på helgen och inte varje dag. Jag och min bror delade på 33 cl läsk på lördagen. Det här var på 70 och 80-talet. Det är fortfarande samma regler i min familj. På vardagar är det inga sötsaker.
    Jag tror att det många gånger är de vuxna som inte orkar eller vågar sätta gränser. Om det funnits gränser så tror inte jag att man blir en sockerjunkie. Det är ju inte barnet som bestämmer vad de ska äta. Det är ju vi vuxna som ska lära barnen vad som är rimligt och vad som är bra för oss. Man behöver ju inte vara en Einstein för att förstå vad som händer om man dricker läsk varje dag.

Kommentera