Att resa som sockerberoende

Jag minns mycket väl första gången jag skulle ge mig utanför min trygghetszon som ”ny” sockerberoende. Det var läskigt och otryggt ”Tänk om jag inte hittar något jag kan äta och att det enda alternativet är pizza eller en fralla”. Eller ”Tänk om jag inte får mat i tid och blir så hungrig att jag slänger mig över det första jag kommer åt och vräker i mig 4 glassar på en gång”. Jag var orolig och rädd att rasera allt på ett ögonblick som jag under lång tid byggt upp i form av att hålla mig ifrån ”socker”. Efter hand lärde jag mig att det inte är ”livsfarligt” att vara utan mat några timmar, jag överlever det. Det är högst osannolikt att jag skulle svälta ihjäl om jag inte får mat på några timmar. Dessutom finns det inga glassar som hoppar på Dig helt oförberett utan att Du själv valt det. 🙂

I vår familj reser vi ofta och gärna långt bort till värmen och äventyren. När vi reser långt krävs det en planering i form av att packa med ”snacks” och fika som kan hålla länge i packningen utan att bli dåligt.  Oftast packar vi också med oss en måltid med ”riktig mat” som vi kan äta inom de närmsta timmarna. Det brukar vara lite tunt med näringsriktig och mättande LCHF mat för sockerberoende på flygplatsen och på flyget. Vi har införskaffat oss den bästa investeringen någonsin, ”frozzypack” en kylmatlåda där locket fungerar som kylklamp och maten håller sig kall och fräsch i upp till 7 timmar. Den används flitigt som ”fikamatlåda” för barnen fram och tillbaka till skolan under övriga dagar. Flygplansmaten är ingen höjdare för dig som är sockerberoende och inte heller för resten av familjen som äter LCHF. Jag två barn på 9 och 10 år varav en av dem är äggallergisk och laktosintolerant och den andra ”bara” laktosintolerant, det gör inte urvalet av maten lättare om vi säger så. Glutenfritt, mjölk och äggfritt….brukar inte bli några gormetmenyer på flygplanet direkt. Men i våra små fryslådor kan vi packa ner hemmagjorda pannbiffar med fetaost i tillsammans med blomkålsbuketter och lite ghee/smör. Eller barnens favorit, lax med hemmagjord aioli och morotsstavar. För egen del hoppar jag över morötterna och äter mer än gärna gurkstavar eller blomkålsbuketter som snacks med lite kokosfett. För dig som tål ägg finns det även massor av goda och matiga omeletter att ha med sig eller fyllda wraps där du kan rulla in fetaost med rödlök eller andra favoritfyllningar efter smak.

Eftersom familjen äter ungefär lika med individuella skillnader brukar vår ”snackspackning” bestå av kokta ägg, Babybelostar, oststavar, nötter (som vi inte öppnar på planet utan äter i vänthallar etc) oxfiléchips, fläsksvålar, oliver, ostknappar, blomkålsbuketter, morotsstavar (till mannen och barnen), gurkstavar, ekologiska ölkorvar.

När vi var i USA i våras fanns det färdigkokta ägg, oststavar, oliver, macadamianötter, fläsksvålar och färdiga grönsaksbrickor att köpa i de flesta butiker. Där fanns grillade kycklingar, och färdiga laxbitar att köpa, så USA funkar att äta LCHF i om man leker lite detektiv och använder fantasin. Dock är fullfeta produkter jättesvåra att hitta därför är det perfekt att ha sin burk kokosfett med sig. Den följer alltid med på alla resor oavsett vilket land vi åker till. Glöm inte lägga det i en påse innan du lägger ner det i resväskan eftersom det smälter och blir flytande vid en temperatur över 24 grader. Kokosfettet är dessutom underbart att smörja in barnen i efter en lång dag i solen. De blir mjuka och återfettade, dessutom är laurinsyran som finns i kokosfettet både svalkande och läkande.

Väl på plats på resmålet har jag lärt mig att tolka menyer och hittar oftast ställen som serverar bufféer eller som har olika matiga sallader eller dylikt. Jag brukar välja en köttbit med bearnaisesås och grönsaker eller fisk med någon fet sås som bearnaisesås och grönsaker. Det finns alltid alternativa rätter där du kan välja bort brödet eller pastan och få till exempel en hamburgare utan bröd och med grönsaker istället. Jag försöker att inte göra det hela till ett för stort problem utan att äta det som finns även om det inte blir så stora variationer, så får jag i alla fall i mig enkel mat som gör min hjärna nöjd. Blir det för lite fett tar jag en matsked kokosfett när vi kommer tillbaka på rummet. Frukostarna brukar vara perfekta då det oftast är bufféer och där kan man plocka det bästa och är det något man saknar ordnar personalen gärna det i så fall. När vi var på Filipinerna var det mesta på frukostbuffén sockrat eller i form av pasta eller potatisgrytor. Då frågade jag efter grönsaker, omelett och bacon och det ordnade de glatt åt mig och min familj varje morgon. Våga vara lite besvärlig och fråga efter det som passar just dig. Du betalar ju för det. Är utbudet på hotellet dåligt finns det alltid en butik i närheten där man kan inhandla nödproviant att ha i kylen på rummet. Jag tidplanerar varje måltid så det inte går för lång tid emellan och ser till att inte hinna bli ”vrålhungrig” för att klara av balansen.

Dessutom, det viktigaste av allt, kombinerar jag alltid mina resor med att fylla på mina friskfaktorer varje dag. Det gör jag i form av rörelse genom långa promenader vid havet eller i naturen, gymträning, simning eller annan fysisk aktivitet. Många varma ställen erbjuder avkopplande massage eller fotvård och det frigör oxytocin, vilket lugnar en sockerberoende på resande fot. Att vara nära min familj, uppleva naturen, ta del av andra kulturer, läsa en god bok, plocka snäckor eller bara tomglo ut över havet är också friskfaktorer för mig. Då mår min kropp och knopp allra bäst. Eftersom jag fyller på med livskvalitet och friskfaktorer varje dag ger det mig balans i tillvaron och då finns det inte utrymme till avsteg från kosten. Eftersom belöningscentrat nu är tillfredsställt är sinnet lugnt och då kan jag släppa tankarna på maten.

Du har alltid ett val när du reser och mitt val är att planera maten, men att fokusera på friskfaktorerna och fylla på dem varje dag! Att resa är att uppleva och det är i alla fall en dopaminkick som min hjärna uppskattar och är nöjd med eftersom jag inte erbjuder några andra alternativ! Hur gör du när du reser?

Varma hälsningar

Anna

Print Friendly

6 thoughts on “Att resa som sockerberoende

  1. Karin20

    Bra skrivet och bra föredrag på Allt för hälsan-mässan. Jag är inte sockerberoende, vilket jag är så tacksam för, men ändå fanns/finns det massor av bra information i vad du sade. Och även om man inte är beroende, så är socker ett gift som inte någon behöver.

    1. Karin20

      och apropå det här med resor, så har ju jag som diabetiker motsvarande problem, men övergående då. Att beställa diabetesmat på flyget var det dummaste jag gjort nån gång. Jag fick Becel när min man fick Bregott, jag fick lättjoghurt med sockersylt, ingen ost.... det var ett stort skämt.

  2. HelenaB

    En sak jag lärde mig av höstlovsresan till Mallorca var att alltid boka rum där det finns vattenkokare. Tyvärr fanns det ingen sån möjlighet där vi var. De serverade jättefin buffé på hotellet men allt var så fettfritt det går att få. Alla såser var redda med mjöl. Jag hade inte möjlighet att kila ner till baren för att få kaffe varje gång jag var i behov av kaffe med kokosolja för att hålla sockertrollet i schack. Efter 4 dagars av alldeles för lite fettintag, gav jag efter för efterrättsbordets frestelser. Direkt jag kom hem klev jag dock in in min vanliga rutin och både jag och kroppen drog en lättnadens suck. Flygplanet inga problem för mig. Jag har med mig en liten förpackning med kokosolja att hälla i kaffet och sen är jag nöjd:)

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Hej Helena!
      Ja man lär sig hela tiden och hela livet vad som funkar och inte. Jag kan inte annat än hålla med dig om att fettet är nog det som är svårast att få i sig. Nu har jag turen som kan äta en tesked rakt ur burken utan problem men jag vet att inte alla klarar det. Det brukar finnas härliga avokados att äta till mellis om det går bra eller oliver. Men jag förstår ditt delemma och det är faktiskt av erfarenheten vi lär oss! Härligt att du direkt gick på din vanliga rutin när du kom hem! Bra jobbat! Varma hälsningar
      Anna

Kommentera