I helgen håller jag till på mässan Älska mat på Slagthuset i Malmö. Fredag, lördag och söndag, riktiga heldagar och en mängd intryck naturligtvis. Mässans inriktning är mat i allmänhet men även dryck. Man kan finna goda närproducerade ostar, god mörk choklad, vackra tomater i alla de färger och former, fantasifulla örtblandningar men även små sockerstinna bakverk, bröd, kex, müsli. Ja, kort sagt både sådant man vill ha och inte vill ha.
Jag säljer mina kokböcker, mest min LCHF-kokbok, men även de lite mer lagrade GI-böckerna som jag fortfarande har i mina gömmor. När jag skriver detta återstår det en dag på mässan och jag väntar med spänning på hur den dagen ska bli. Fredagen bjöd mestadels på trevliga möten med positiva och nyfikna människor. På lördagen var det fler människor men också fler som var totalt ointresserade av min monter. Det kan man ju inte säga så mycket om, smaken är som baken, men att så många skulle låta sitt missnöje lysa igenom hade jag nog inte trott. Allt från lite lätt föraktfulla blickar, små fnysningar till direkta uttalande i stil med – ”Nä, fy, LCHF tror jag inte på!”
Jag försöker ta det med jämnmod och ger svar på tal där det passar sig. Håller i skrivandes stund på att mobilisera mina tankar i positiv riktning och fokuserar på alla glada tillrop, solskenshistorier och människor som har gett mig beröm och delat med sig i intressanta samtal. En kille berättade att han gått ner 25 kilo sedan nyår. Han sa ”Nu är jag snart 50 och jag undrar hur f-n kan man må så här j-vla bra? Jag träffar mina gamla släktingar i 70-80-årsåldern som alla gått upp en massa i vikt de senaste 30 åren, de går på en massa mediciner för alla sina krämpor och de undrar vad jag håller på med? Är inte det konstigt?”. Och man kan ju inte annat än hålla med honom. Att en människa hellre lever ett tallriksmodell-liv med krämpor och mediciner läkaren föreskrivit än testar en kost som gör dessa ”underverk”.
En dag kvar, och jag hoppas på mest positiva upplevelser! Helgen 8–11 november är det Allt för Hälsan i Stockholm och då ska jag också medverka. Jag kan föreställa mig att det blir fler själsfränder där.
Här kommer receptet på loggan till Älska mat som ni ser överst på bilden. Det är jag som har tillagat den och min man Hans Desser som har tagit bilden.
Laxhjärta med koriander och lime
4 portioner
- 300 g gravad lax, gärna i bit
- saften av 1 eller 2 lime
- 1 kruka färsk koriander
- salt och peppar
- 70–100 g salladsblad, t.ex. röd mangold
- 150 g sockerärtor
- 1 rödlök
- en liten burk urkärnade kalamataoliver
Skär laxen i små bitar och lägg i en skål. Pressa över limesaften och blanda runt. Hacka koriandern fint och blanda ner. Smaka av med salt och peppar.
Lägg ut salladsbladen längs kanten på fyra små tallrikar. Lägg en pepparkaksform i mitten av tallriken och klicka i en fjärdedel av laxröran. Platta till och lyft sedan försiktigt bort formen. Gör likadant på de andra tre tallrikarna.
Koka sockerärtorna så att de fortfarande är spänstiga. Låt dem ligga i iskallt vatten och skär dem sedan på längden. Hacka rödlöken fint. Dekorera tallrikarna med sockerärtor, rödlök och oliver.
Latest posts by Klara Desser (see all)
- Ännu en trevlig matlagningsträff – 25 april, 2013
- Meny med många smaker – 11 april, 2013
- Påskens lax och sill – 28 mars, 2013
Härlig bild på riktig njutmat. Den borde ju tilltala de flesta, istället för att göra dem avogt inställda till något så naturligt som den mat vi äter och förespråkar.
När fler och fler ser vilka fördelar det har på hälsan att äta naturlig mat, så tror jag att även de tjurigaste börjar att lyssna. Vem vill inte få ett friskare liv och leva längre?
Lycka till på jobbet idag
Hoppas det kommer lite själsfränder till dig idag.
Jag träffade en bekant (en officiell person ) i veckan. Vi var några som stod och samtalade med honom, och han berättade om sin snabba viktresa. -23 kilo på ett halvår.Han snarkade inte längre , behövde bara 5 timmars sömn, slängt sin blodtr.medicin, fått tillbaka sin kondition, m.m. då replikerade jag – Det där låter som LCHF! Då vände hans sig mot mig, knep ihop ena ögat och sa. VA? Vad är det för något??Han ville inte tala om det! När de övriga började prata om att äta mindre och motionera mer, så sa han:som sagt -23 kilo , det är ett under. Sen gick han därifrån.
Jag tror det är många med honom som inte talar om HUR de gått ner, för då får de bara höra att de kommer att dö i förtid:;-)
Hur ska vi kunna ändra på det tro?