LCHF – att leva med ett utanförskap

Flytten till landet LCHF skedde för snart tio månader sedan, och som nyinflyttad kämpar jag fortfarande med flera aspekter av denna tillvaro. Det som har varit svårt för mig har fortfarande varit att se mig själv som någon som inte äter allt.  Jag är en matglad person, och även om jag länge undvikit pasta, ris, bröd och potatis så har LCHF inneburit en stor förändring i min vardag på så sätt att jag numera "har en diet".

Egentligen har ju alla en diet. Alla äter ju på ett visst sätt! Men precis som att "vara Viktväktare" eller att "vara pulverbantare" innebär ett nytt tänkesätt, en sorts identitet, så innebär LCHF att man inte bara äter hursomhelst utan att tänka. Det innebär en ideologi. De flesta som tar sig tid att lyssna brukar uppskatta min matideologi.  Man har ju liksom argumenten på sin sida. Vem gillar inte naturlig mat utan tillsatser, ekologiskt tänk, stabil mättnad, låg insulinförbrukning,  och goda smaker??

Men de flesta tar sig inte tid att lyssna till argumenten.  Därför har jag börjat få acceptera att folk säger saker som saknar grund ("man ska äta lite av allt och röra på sig mer", "det är inte bra att hålla sig för strikt till en diet" osv) och att de rakt av tycker att man är konstig/korkad/underlig. Det kan bli lite av ett utanförskap. LCHF går emot gängse uppfattningar om vad som är hälsosamt, trots att dessa helt saknar vetenskaplig grund. Man kan tänka sig hur Galileio kände sig när han försökte förklara för påven att jorden är rund!

Jag har haft goda resultat med LCHF.  Min vikt börjar gå neråt sakta men säkert, jag slipper sockersug, och jag vet att jag inte får i mig ohälsosamma tillsatser. Så jag väljer att leva med detta utanförskap, trots att jag inte gillar just den aspekten. Som utlandssvensk är jag ändå i utanförskapet, och kommer väl alltid att vara det i någon mån. Min förhoppning är att LCHF ska landa i Frankrike någon gång och åtminstone bli en diet som folk känner till, så att de kan nicka förstående och säga "jaha du kör DEN grejen". Som det nu är får man en lång forskande blick och en fråga som typ "kolhydrater, vad innebär det?"

Jag försöker att inte bli stressad av känslan av att jag ställer mig utanför i och med att jag väljer ett annat sätt att äta än de flesta. Men det är lite svårt att skaka av sig känslan faktiskt.  Som tur är kommer jag iaf inte bli bannlyst av någon påve för detta! 🙂

Kämpa på alla läsare som vill äta naturligt och må bra! Trägen vinner.

Print Friendly

3 thoughts on “LCHF – att leva med ett utanförskap

  1. Anette

    Hej! Själv har jag för länge sen slutat att så ivrigt berätta att det är just lchf jag äter. Tycker det funkar bättre att skylla på att magen inte tål allt. Jag blir mer "accepterad" av såna jag inte känner, och behöver inte alls argumentera! Med vänlig hälsning, Anette

Kommentera