Kommer du ihåg första gången du hörde talas om LCHF? Det gör jag. Jag blev rent ut sagt förbannad! Någon idiot (förlåt, jag tyckte så då…) påstod att man skulle gå ner massor i vikt och må kanon, om man åt massor av grädde, smör, bacon och hoppade över potatisen och pastan.
Va!? Vilket påhitt, det vet ju alla att man dör av hjärtinfarkt om man äter så mycket mättat fett, jag förbjöd mina föräldrar att ens tänka tanken, och hur ska man orka träna om kroppen inte får sina ”kolisar”? Tänk hur saker kan förändras. En dags sanning kan ändras radikalt på relativt kort tid.
Då var min kunskap en annan, mer åt GI hållet och låååångsamma kolhydrater var kung. Idag vet jag bättre. För idag är lågkolhydrat-kost det bästa som hänt mig hälsomässigt, på många sätt. Magen fungerar som en mage ska, vikten är normal, humöret och orken är bättre och sist med inte minst, träningen har fått sig ett rejält lyft.
Alla positiva berättelser om LCHF:s välgörande effekter har ni ju hört förr, det är jag övertygad om. Jag tror dock detta är något väldigt viktigt för oss förespråkare och rådgivare att ha med oss, att komma ihåg. Vara medvetna om att alla inte har den kunskapen och de erfarenheter vi idag skaffat oss, vår sanning är inte allas sanning. Tänk på att många fortfarande lever med tron och kunskapen att tallriken ska bestå av en tredjedel eller fjärdedel, pasta, ris, potatis, stärkelse. För hälsans skull.
Jag tror vi behöver vara lyhörda och ödmjuka inför de vi talar med. Om ni hade andra åsikter innan, tänk på vad som fick er att ändra åsikt, kom ihåg varför ni fastnade för detta.
Jag minns att det var Jonas Colting, i och för sig inte den allra mest ödmjuka förespråkaren, men i alla fall, som först gjorde mig nyfiken på allvar. Om en elitidrottare kan prestera på absolut högsta nivå med dessa tankar som grund, kanske det finns något för mig med. Jonas beskrev ju dessutom detta ur ett hälsoperspektiv, inte med direkt fokus på tävling och prestation. Jag började minska på kolhydraterna lite i smyg, det är drygt fyra år sedan nu. Jag vågade inte riktigt stå för detta i början, och nu i efterhand undrar jag vad det var som gjorde att jag fortsatte. För det var inga direkt positiva effekter i början, tvärtom: Yrsel, dimsyn och otroligt orkeslös under träningen. Men jo, min krångliga mage slutade faktiskt krångla, och allteftersom veckorna gick, visade sig fler och fler positiva effekter. Att jag idag skulle återgå till den kost jag åt innan, är fullständigt otänkbart, men jag försöker komma ihåg att jag hade helt andra tankar och idéer innan!
Latest posts by Johannes (see all)
- Ge bort träning i present? – 26 oktober, 2012
- Det vet ju alla att man dör av hjärtinfarkt om man äter så mycket mättat fett! – 24 oktober, 2012
- Ät rent – träna smutsigt! – 22 oktober, 2012
Nä, man får tacka någon lycklig stjärna att man hamnade i LCHF…att förstå att man inte blir fet av fett…borde man förstått för länge sedan, så mycket socker jag ätit utan att bli söt!
För inte länge sedan sa en bekant till mig: ”Ja LCHF är kanske bra men jag vågar inte för vi har hjärtproblem i släkten…” nä, okej, slipp då…
Men det kan vara svårt förklara hur bra man mår utan att låta…frälst…
Alla vet ännu inte efter snart ett år, jag jobbar som förskolekock och vill inte gå ut med det till föräldrarna eftersom jag vet hur rabiata en del kan bli. Ligger lågt men barnen får fullfeta mejeriprodukter och jag lagar allt från grunden och ibland får jag dåligt samvete när de fått pannkaka efter soppan, för den är köpt och ja…ibland är det svårt vara påläst!
Det finns många missuppfattningar vad gäller LCHF, livligt påhejade av många läkare, diabetessköterskor, kolhydratmat-producenter etc.
// Kikki
Är just nu på en kurs för att bli gyminstruktör inom en större ideell organisation och det stirras på min mat. Jag säger inget, men det kommenteras. Någon säger – man måste ju äta snabba kolhydrater för att orka springa. I matsalen hänger en plansch med tallriksmodellen. Känns som jag åkt i en tidsmaskin tillbaka till stenåldern, men ändå inte. Stenåldersträning skulle man säkert inte ha något emot – men stenåldersmat det är suspekt. ”Äter du någon sorts diet?” ”Njae, jag försöker att inte äta så mycket kolhydrater bara”. Märklig person är jag
Som tur är finns kylskåp och spis och mat tog jag med mig, så jag överlever trots dagens soppa och pannkaka med sylt i lunchmatsalen. Trodde att vi kommit längre – men vi verkar ha kommit just ingenstans.