Har du hört talas om färgspråket? Ett tydligt och lättillgängligt sätt att beskriva hur vi kommunicerar, hur vi beter oss mot vår omgivning. Färspråket baseras på DISK modellen och görs i form av en Pussel analys. Vi lägger vårt färgpussel. Du har vissa dominanser i din beteendestil, men alla har inslag av alla färger.
En röd person kommer att försöka dominera en situation för att de ser sig starkare än utmaningarna som finns där. De kommer att försöka förändra eller kontrollera för att nå sina mål. De gillar utmaningar och kan ibland bryta regler för att komma vidare. En röd dominant person brukar vara bra på att starta projekt men kanske inte lika bra på att avsluta dem.
En gul person vill samarbeta i en vänligt inställd miljö och vill gärna få andra att dela deras åsikter. En gul dominant person vill samverka med gruppen, har lätt för att få kontakt och pratar mycket, vill påverka och inspirera. De kan ibland fatta beslut på att det ”känns rätt”.
En grön person föredrar en vänlig och stabil omgivning. De samarbetar med andra inom existerande ramar för att genomföra en arbetsuppgift. De bryr sig mycket om andra och föredrar att inte allt för mycket förändras, behöver trygghet. De är ofta duktiga på att planera och med god framförhållning.
En blå person är noggrann och levererar kvalitet. De vill gärna följa rådande regler, undvika att bli kritiserade och upprepar handlingssätt som visat sig fungera bra tidigare. De undviker helst konflikter, fattar väl underbyggda beslut och kan ibland upplevas en smula introverta.
Det finns inget rätt eller fel i färgspråket och det har ingenting med intelligens att göra. Alla är vi en blandning av alla 4 färgerna men i olika balans. Vi har ett grundbeteende som är ganska konstant från runt 18 års ålder. Så beter vi oss när vi är avslappnade och i balans. Vårt anpassade beteende visar hur andra uppfattar oss när vi är på jobbet eller det vi gör under ”kontorstid”. Pussel jämför båda. Blir det stora avvikelser..? Ja, då kanske vi är på fel arbetsplats eller har fel typ av jobb. Behöver vi anpassa oss för mycket då kostar det energi. Intressant att diskutera varför vi gör dessa anpassningar.
Vi har flera anpassade beteenden men bara ett grundbeteende. Du har väl sett hur personer du känner väl blir annorlunda i vissa situationer ni hamnar i och du kanske undrar vad som hände egentligen. T.ex när maken träffar sin mamma eller när du är med dina närmaste vänner eller andra situationer som inte inträffar hela dagarna kl 9-17.
Jag är inte bara kost- och näringsrådgivare, jag är coach också och att jobba med färspråket mot både privatpersoner och avdelningar på företag hör till det roligaste och intressantaste jag vet. På vår arbetsplats har jag ”pusslat” hela personalgruppen, vilket resulterat i ett mer öppet klimat, större förståelse för varandras beteenden, man blir mer ödmjuk helt enkelt för att alla behövs, vi fungerar bara lite olika. Hur tror du din arbetsplats skulle fungera om det t.ex bara jobbade röd dominanta personer där? Kanske inte så bra, men desto bättre att ha en sådan person som drar igång ett företagande.
Förstår du tänket? Det här var bara ett litet smakprov, hör av dig om du vill lära mer.
Latest posts by Louise Edlund (see all)
- Svampen candida – vän eller fiende? – 16 maj, 2013
- Behöver du rädda en relation? – 2 maj, 2013
- Får du ihop livspusslet? – 18 april, 2013
Vi har gjort en liknande typ av analys på vår arbetsplats, kallas SDI. Liknar i stort sett dina färgnivåer, förutom att blå och grön ”bytt plats”.
Mycket intresant tycker jag! Märker också hur trött jag blir av att i vissa perioder behöva kliva utanför min egen ”färg”.
Jag är enligt din definition gul, men kan gå mot rött om det behövs för att möta en mycket röd person i diskussioner.
Dock är jag helt utmattad efteråt. Går själv mot ditt blå under press…
Intressant att känna ttill hur andra personer reagerar, speciellt under stress, då kan man få en förståelse för och en väg att bemöta dem i dessa tillstånd.
Hej Susanne,
tack för dina rader. Ja, visst är det intressant. Just att man förstår varför man blir ”så trött” emellanåt, både i vissa sammanhang och på vissa människor faktiskt. Men när man vet, och när man vet att det inte är något fel på mig eller den andra, då blir man mer ödmjuk, det flyter enklare. Jag tycker kommunikation är så viktigt som livskompetens rent allmänt, att det borde vara ett skolämne. Tror det skulle bli mindre krig och konflikter då i världen