Tidigare i veckan hade jag tänkt att inte lägga mer energi på detta men när jag idag såg ett nytt inlägg så blev jag både arg och ledsen.
Min intention var från början att jag ville upplysa Kajsa Asp Jonsson om vad jag anser är faktafel gällande lågkolhydratskost (läs här).
Kajsa väljer att inte publicera somliga av mina kommentarer och jag vet att hon även väljer bort flera från mina kollegor. Jag valde att strunta i det hela och lämna Kajsas blogg.
Tills idag. Idag råkar jag nämligen läsa ett nytt inlägg från Kajsa där hon bemöter kritik och varför hon inte publicerar kommentarer (läs här). Hon skriver bland annat:
”Jag förstår inte att man kan vara så arg på allt som inte ryms inom ramen för den egna övertygelsen. Och jag förstår inte hur man kan bortse från allt annat som maten står för. För mig är mat näring och energi, men också glädje, kultur, smak- och doftupplevelser, färger, äventyr, traditioner och brobyggare.”
Grattis Kajsa att du mår bra och att maten är sådan glädje för dig. Det är den även för mig, åtminstone den mat jag mår bra av.
Varför blir jag arg och ledsen? Jo, dels för att Kajsa inte vågar publicera våra kommentarer men jag blir ännu mer ledsen och frustrerad faktiskt. Så länge dietister inte är nyfikna på människor som blivit avsevärt mycket friskare genom en lågkolhydrataskost så kommer de fortsätta ge kostråd som håller kvar sjuka i sin sjukdom. Jag säger inte att alla blir friska på en lågkolhydratskost, men det är väldigt bra förutsättningar om vi äter naturligt och utan gluten och socker.
Vissa delar av näringsläran kan Kajsa säkert mer än mig som kostrådgivare. Jag har däremot fem års högskolestudier i andra ämnen så jag har faktiskt använt min hjärna emellanåt. Därför dristar jag mig till att dra slutsatsen att min kostomläggning har något att göra med att jag numera mår bättre i min migrän idag. Jag har även slutat att gå upp i vikt efter mitt jo-jo-liv som Viktväktare.
Även andra har dragit slutsatsen att man kan bli friskare av en kostomläggning. Till exempel så kan Ingela Jönsson idag röra sina tår som tidigare var förlamade. Birgitta Höglund är numera smärtfri många dagar av året och känner inte alltid känner av sin fibromyalgi. Även Lars-Erik Litsfeldt har dragit slutsatsen att det är en kostomläggning som gjort att hans problem med diabetes och övervikt är ett minne blott.
Hur tänker ni dietister när ni hör detta? Måste ni bortse från anekdoterna eftersom det inte stod i er kursplan eller i en forskningsrapport? Eller hur tänker ni – att det var slumpen?
Finns det inte en liten liten nyfikenhet att undersöka om det finns något bra med att äta en lågkolhydratskost? En kost som kan höja livskvaliteten så mycket?
För övrigt så finns det faktiskt en hel del forskning om lågkolhydratskost, läs hos Kostdokorn.
Kajsa, upplysningsvis kan jag informera om att ordet ”debatt” betyder ”meningsutbyte, överläggning”. Du kanske ska ta bort din kommentarer ”Välkommen till debatten!” eller släppa genom kommentarer så det blir ett meningsutbyte?
För kännedom: Kajsa Asp Jonsson är skribent i Göteborgsposten, tidigare expert hos Viktväktarna och idag bland annat informatör för Dietisternas Riksförbund, DRF.
…………………………………………………………………………….
Eftersom Kajsa inte publicerar mina kommentarer hos sig, skriver jag här. Jag publicerar alla kommentarer som håller sig till sak och inte är personliga påhopp. OM jag censurerar någon så tar jag alltid kontakt med personen (om den angett en riktig mejladress).
Välkommen dietister, kostrådgivare, Svensson och läkare! Vad tycker du? Vad är dina erfarenheter av att ändra kost? Vad är bra, vad är dåligt? Kan vi ha en debatt och lyssna på varandra?
…………………………………………………………………………….
MINA TIDIGARE KOMMENTARER TILL KAJSA
(som hon ej publicerar).
”Jag skulle gärna vilja veta, exakt vilka antioxidanter, vitaminer och andra nyttiga ämnen är det jag missar som inte äter fullkornsprodukter, rotfrukter och frukt? Jag har hittills inte sett vilka det är så är uppriktigt nyfiken. Så vitt jag har sett när jag jämfört med grönsaker så ser jag inga brister. Att jag äter kiwi när jag är förkyld beror på att jag kan ha svårt att trycka i mig vitkål när jag saknar aptit.
Högt blodtryck? Mitt blodtryck sjönk i botten när jag ändrade till denna kost, fick till och med söka läkarvård för jag inte förstod vad som hände.
Jag håller med (liksom många av oss som äter lågkolhydratmat), korv, bacon och annat processat kött är ju inget bra alls! Jag har det enbart som nödkost vid stressiga veckor.
Det finns nog en hel del saker vi tycker lika om. Viktigt att veta för er “på andra sidan” är att vi är många olika grupperingar inom lågkolhydratsvärlden. En del stirrar bara på antal kolhydrater och byter tillbaka till tallriksmodellen efter viktminskning. De brukar oftast inte bry sig om tillsatser, vitaminer, mineraler eller om något är starkt processat. Andra som vi kostrådgivare tänker mer långsiktigt, ur ett hälsoperspektiv. Ja, morötter innehåller mycket kolhydrater men det är också väldigt nyttigt och bör ätas ibland osv.”
september 8, 2012 vid 9:29 f m
……………………………………………………………………………………………………….
”Så gott som alla vi som äter lågkolhydratskost har ätit enligt SLV:s rekommendationer (och en stor procentdel även enligt Viktväktarna). Är inte ni dietister nyfikna att lära er mer om denna kost som vi nu föredrar efter DECENNIER av tallriksmodellen? Det skulle jag vara.
Välkommen att läsa om en annan deltagare på Lerumsmässan:http://www.kostradgivarna.se/2012/09/gron-av-gronsaker-och-fet-av-fett/
Och Kajsa, jag lovar, på kostrådgivarna.se censurerar vi bara när någon gör personliga påhopp, inte när någon skriver om fakta eller frågar något. Varmt välkommen dit!
Nu slipper du fler kommentarer från mig här på sidan, det är inte intressant att läsa en blogg med hårdnackad censur. Jättesynd, du har säkert fin kunskap som jag velat ta del av.”
september 10, 2012 vid 9:16 f m
Latest posts by Pia Nyberg (see all)
- Vad vill du läsa här? – 20 maj, 2013
- Tack Anna Hoffert! – 20 maj, 2013
- Facebook – 3 maj, 2013
Mycket bra skrivet Pia. Jag hoppas också vi kan få en vettig, ocensurerad debatt någon gång. Även jag gjorde en kommentar på Kajsas sida som inte släpptes igenom, nämligen denna:
I en diskussion med någon annan skrev Kajsa följande: ”När man tar fram kostrekommendationer ligger resultat från stora vetenskapliga humanstudier som grund, inte provrörsstudier. Läs gärna artikelserien “Från råtta till rekommendation” som jag varit med och skrivit i DietistAktuellt, där kan du se hur det går till att ta fram kostrekommendationer och riktlinjer.”
Då jag inte alltid anser att forskningen står på så vetenskaplig grund och utan särintressen som så gärna vill påskinas så skrev jag följande: ”Kajsa, på tal om vettiga böcker. Jag dristar mig till att rekommendera dig en annan vettig bok, “Forskningsfusket” av Ralf Sundberg. Om inte annat så torde den ge en något mer nyanserad och mindre naiv bild av verkligheten.”
Vi får fortsätta drömma och hoppas Therese…
Det är lustigt att man alltid är ”arg” när man inte tycker precis likadant. Jag kommenterade http://www.mulligabarn.se förra året och nej, inget svar, ingen publicering. Vad är de så rädda för? När man inte publicerar kritik eller svar så är man rädd. Rädd att man lagt många år på högskolan på att lära sig saker som kanske faktiskt inte stämmer med verkligheten. Det är som att tala om för en djupt troende 80-åring att nej, du har fel, Gud finns inte…
Ja, och vad har arg att göra med faktafrågor? Ska de inte besvaras för att man låter arg?
Här är en kommentar från undertecknad till Kajsas blogg som inte togs in. Den inbjuder till mer debatt (läs den nedan) och är ändå ganska snäll. Jag menar att Kajsa Asp känner av att hon har det svajigt med sina gamla resonemang och lägger därför locket på. Hon är t. o. m. rädd när det kommer till sakförhållanden vilket visar på att hon ändå inser sin situation. Att kalla oss för ”arga” är det enklase sättet att slippa debatten!
Här är min lilla kommentar.
”Förlåt, visst är det helgdag!
Jag önskar Dig verkligen en lugn söndagskväll. Hade inte en tanke på att Du skulle svara denna söndagskväll.
Jag är pigg och kry och säkert Du också. Så vi ser fram emot stunder där vi kan föra ett avslappnat och framåtriktat samtal. Jag lovar att ge mina svar (uträtade frågetecken!) när Du till slut ger Din del av debatten.
“…söka någon annanstans.” skriver Du. Var, om inte hos dietisterna kan jag vänta mig initierade svar?
Var finns f. övr. opartiska röster om kostfrågor, säg?
Kvällshälsningar
Rolf Aronsson
Det är väldigt tråkigt att det inte ska kunna förekomma en öppen debatt om det här viktiga ämnet, som rör oss alla.
Jag provade Viktväktarna, Tallriksmodellen och GI innan jag först genom Atkins hittade till den variant av lågkolhydratkost som gjort mig i stort sett fri från värk, slank och med en fungerande hjärna.
Det är riktigt tråkigt när en dietist som arbetar för människors välmående inte vill se att det kan ha kommit nya rön sen utbildningstiden…
Ja Birgitta, och att allt som myndigheter inte säger är rätt… hörde du att Litsfeldt JO-anmält Livsmedelsverket för att de inte alls utgår från senaste forskningen? Heja Lars-Erik!
Jag läste det, bra gjort av Lars-Erik
Hennes blogg blir verkligen ointressant, kantig och tråkig när hon censurerar så hårt. Jag kommer inte att läsa den mer.
Jag har också gått på Viktväktarna – 4 gånger! För det var så bra… Druckit minimjölk, använd minifraiche, Fun Light och div lightläsk som man f ö fick dricka 4 st 33-cl per dag av. Jättehälsosamt hela köret. Stod bakom Viktväktarcoachen i stan i kassan på Coop en dag och såg vad hon håvade upp på bandet. Kan säga att det var inte dåligt med tillsatser i de produkterna. Sen kan man ju säga att ännu en gång visar det sig hur farligt det är att hålla på och rekommendera MBC mm för folk tror verkligen att vi kostrådgivare rekommenderar det, att man ska hoppa över måltider och dricka det för att gå ner snabbare. Jag kan dricka te med lite kokosfett i ibland, men det är när jag ätit ute eller av annan anledning fått i mig för lite fett under en dag, inte för att byta ut mat.
Hejja Pia!
Tack Eva-Lena! Ja, jag kan ibland gråta när jag tänker på att jag gick med i Viktväktarna som 15-åring och där lärde mig dricka light-läsk och produkter fulla av tillsatser… vad har det gjort med min kropp på 25 år!?!?
Stå på Dig ! – för det gäller ju att äta så mycket som möjligt av artegen föda = ”riktig mat” för att må optimalt väl – som jag ser det.
Tack Josef! Visst är det så
Jag vet att jag inte kan förändra alla men jag går inte med på att tystas ner. När båda sidor har fått komma till tals får läsaren själv bestämma och vad läsaren väljer lägger jag mig inte i. Ha en bra dag!
“Din kommentar inväntar granskning” var det enda meddelande jag fick från Kajsaasp’s Blog:
EN TILLBAKABLICK PÅ 6,5 ÅR MED LCHF
Året är 2006. Med sirener och blåljus på väg till sjukhus i Norge efter två timmar på vårdcentralen utan något medicinskt klargörande. Första stoppet blev akuten och grundliga medicinska undersökningar.
Med ett blodsocker på över 30 mmol/L fick jag förstås stora doser insulin för att få kontroll över det akuta blodsockerläget. Jag blev testad och undersökt från topp till tå och efter några dagar blev jag vidareskickad med mina 102 kilo och stora kroppssmärtor till en avdelning för reumatiska sjukdomar. Jag hade fått tabletter för rekordhögt blodtryck och högt kolesterol. Jag hade också ulcerös kolit med i bagaget (tjocktarmskatarr).
Jag blev inlagd i tre månader (totalt) med rullstol och gåstol. Jag fick utmärkt service från reumatologer och övriga på avdelningen. Så, en dag hittade jag, av en tillfällighet, den norska tidningen “Dagbladet” som innehöl den här artikeln:
BLE FRISK MED FETT
http://www.dagbladet.no/dinside/2007/11/13/518150.html (edit 2007)
Den historien om Lars-Erik Litsfeldt skulle bli en vändpunkt i mitt liv. Det blev många häftiga diskussioner med läkare och sjuksköterskor båda i öppen vård och som inlagd. Jag fick följa Litsfeldts råd på egen hand så länge jag accepterade föreskriven behandling för min Reumatiska artrit, Polyartrit, Still’s disease, Sjögrens syndrom (sekundär), högt blodtryck och Ulcerös kolit. Det var min typ 2-diabetes som blev min stora utmaningen och jag fick ta massor av blodsockerprov som följdes noga av mina läkare.
Matsalen på sjukhuset kunde inte erbjuda en moderat LCHF-meny och jag fick i stor grad själv inhandla min mat. Det skulle gå 12 dagar på LCHF innan något resultat blev noterat. Jag kunde då till läkarens stora förvåning sluta med insulinsprutor (3×20/dag).
Den största bonusen av kostomläggningen fick jag då jag efter ett år blev 100% medicinfri för alla mina reumatiska diagnoser. Min status idag:
1. 100% symptom- och medicinfri från min typ 2-diabetes.
2. Viktminskning på 25 kilo (tillbringat 4 månader i soffan).
3. 100% medicinfri från alla mina reumatiska sjukdomar.
4. 100% medicinfri från högt blodtryck, ulcerös kolit och högt kolesterol
5. Blodtryck 117/76
6. Fastande blodsocker 3,8-4,2 mmol/L.
7. Insulin i blodet: 5-7 (normalvärde <29)
8. Tillfredställande apokvotvärde.
Nej, jag är INTE ensam om att uppleva detta. Idag är vi flera tusen som har valt en LCHF-livsstil och alla har mer eller mindre upplevt radikala hälsovinster som inte kan bortförklaras med placeboeffekt. Det är tragiskt att mättat fett har blivit demoniserat. Här ligger nyckeln till en sund och hälsofrämjande meny.
Fantastiskt Egil! Grattis till ditt tillfrisknande och grattis till alla som hör din berättelse och vågar…
Takk Pia, jeg svarer deg på norsk.
Min takk går selvsagt til Lars-Erik Litsfeldt, og ikke minst min reumatolog, prof.MD Johan G. Brun ved Haukeland universitetssykehus i Bergen som hjelpte meg ut av et medisinsk helvete! En reduksjon av Metotrexate og Prednisolon med en halv tablett varje 14 dag ble hans anbefaling, og det, sammen med omlegging av kosthold til LCHF gav gode resultater som du forstår. For diagnosen Still’s ble jeg foreskrevet en spruta Kineret varje dag livet ut! Jeg takket nei, og nu er alle symptomer borte. Min vekt har varit relativt stabil på 73-75 kg (h:1,79), noe som gir en perfekt BMI.
Egil, jag tänker plötsligt på vad mycket sjukvården (och de som köper medicinen) skulle spara om de vågade ge oss rådet att äta naturligt… En politiker här i Sverige (Dalarna) har i veckan gått ut i tidningen och ”Efterlyser satsning på lågkolhydratkost för diabetespatienter”. Det är ju en början! För inte bara sparas det pengar, det är ju främst värk och lidande för den enskilde individen!
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5103649-efterlyser-satsning-pa-lagkolhydratkost-for-diabetespatienter
Kajsa Asp har lagt till nya inlägg men inte tagit in min senaste kommentar så den verkar inte komma med. Jag lägger därför in den här istället:
Kajsa: “Jag tror att vi mår bra av att röra på oss och att äta av både protein, fett och kolhydrater, men att mängden energi och kvaliteten på fett och kolhydrater är det vi behöver vara noga med.”
Det där låter alldeles utmärkt. Möjligen beträffande kolhydraterna att det inte går att i praktiken leva utan att man får i sig en viss mängd (t.ex. glykogenrester i kött). Det blir ingen debatt eller diskussion om man använder så svepande formuleringar. Det ramlar lätt in i ett politikerspråk där man säger sig vilja ha rättvisa och jämlikhet etc. Ingen kan säga emot.
Däremot kan det bli intressant om man måste börja definiera. Vad innebär det att vara noga med mängden energi? Förmodligen att vi ska vara i energibalans? Det vill väl alla? Men hur vet man hur mycket man gör av med? Vad gäller för oss som har svårt att hålla vikten? Hur mycket ska man dra ned på energiintaget? Forskningsingenjören Johan Hedbrant har en del material om detta på sin sajt. Han skriver om Marion Apfelbaums studie i Warszawagettot:
” Marion Apfelbaum konstaterade alltså att energilagret hos varje fånge initialt uppgick till ca 14 kg fettväv (100 000 kcal fettväv, som antas innehålla 7 kcal/g). Detta motsvarar inte 14 kg övervikt, utan de fettreserver en normalviktig människa har. Då fångarna befriades efter två år var reserverna slut. De hade alltså gått ner 14 kg på 24 månader — något mer än 0.5 kg per månad.
Men vänta nu. Kostransonen var ca 800 kcal per dygn, och det förväntade energibehovet var ca 2 500 kcal per dygn. De åt alltså 1 700 kcal per dygn mindre än sitt förväntade energibehov. 1 700 kcal motsvarar ca 240 g fettväv. Den viktminskning man förväntat sig var alltså ca 240 g/dygn, 7 kg/mån eller 175 kg på två år. Men fångarna i koncentrationslägret gick endast ner 14 kg på två år.
På något sätt har energibalanstänkandet fört oss mer än en faktor 10 fel.”
(http://www.fetmaparadoxen.se/ebalans/apfel.htm)
Det här är ju ganska nedslående för den som vill kaloribanta och det börjar bli några stycken som behöver gå ned i vikt… Även Stephan Rössner har erkänt att det finns ett “gummiband” som gör att man går inte ned så mycket som man borde om man minskar si och så mycket kalorier liksom man inte går upp så mycket som man borde om man ökar energiintaget om man räknar kalorier.
Att vara noga med mängden energi är alltså inte helt lätt. Lagom mängd kan väl bara räknas ut bakifrån när man har facit på vituppgång eller nedgång?
Om kolhydrater kan jag säga att det i de Nordiska Näringsrekommendationerna (s 180) sägs “There is no absolute need for food carbohydrates to sustain life, provided that adequate amounts of protein, for de novo synthesis of glucose, and fat are consumed.”
Det är alltså något som kommer ur “bibeln” för dietister. Kolhydrater behövs egentligen inte så länge man äter fett och proteiner. Som LCHF-förespråkare undrar man ju därför varför det anses så viktigt för dietister att säga att man inte behöver utesluta alla kolhydrater. Jag undrar; vad är det som är så himla nyttigt i quinoa och allt vad det heter? Vad är det det innehåller som man inte får i sig annars med ett minimalt kolhydratintag? Varför kan man inte säga att “du behöver inte kolhydrater men om du inte blir sjuk och fet av dem så ät vet jag!”.
Jag tycker det är jättegott med rostat bröd med smör, lagrad ost och ett lager skotsk marmelad ovanpå. Visst blir ätandet roligare med sånt men för mig går det inte att upprätthålla kroppen i ett någorlunda friskt skick om jag äter sådan frukost. För något år sedan gjorde jag ett experiment på mig själv och åt exakt enligt instruktionerna i broschyren “Bra mat för alla” som vänder sig till hjärtsjuka och diabetiker. Det var en jobbig dag. En och en halv timme efter grötfrukosten som skulle vara så bra hade jag ett blodsocker om 12,3. Jag kollade några dagar innan med ägg/baconfrukost och då låg samma värde på mellan 4,6 och 5,2. Det måste väl ändå vara sämre med grötfrukost för en diabetiker? Ändå är det gröt och “långsamma kolhydrater” som räknas som bra i experternas värld. Jag förstår det bara inte. Hela dagen sedan lyckades jag inte ha någon koncentration. Jag räknade ned tills jag skulle få ta min förmiddagsbulle och räknade ned tills jag skulle få min makaronilunch. Hela tiden titta på klockan och räkna ned till nästa mål eller mellanmål. Ska livet vara så? Men man får höra att man äter fel när man äter så att man mår bra. Jag blir ledsen av att höra sådant. Jag känner mig nedvärderad som en figur som inte har någon hjärna och som någon som inte förstår mitt eget bästa. Jag förstår att andra blir förbannade också. De får höra att de “upplever” att de mår bättre.
Det jag vill är att dietister, kostchefer och andra experter ska sluta racka ned på LCHF. Ska man nödvändigtvis racka ned på det ska det ske med blanka vapen. Tala om vad som är fel och ge det vetenskapliga stöd för era synpunkter som ni avkräver “oss”. Vi vill väl alla att alla ska må bättre? Då måste det vara en konstruktiv dialog och inga svepande “lagom-råd” som man får kastade efter sig.
Kommer vi till fettet sedan så säger du att det handlar om kvalitén på fettet. Det tycker jag också men den intressanta frågan är väl hur man definierar fett som har kvalitet? Minns att SLV inte lyckades visa studier som visade att det fanns någon fara med mättat fett. Fler och fler experter kommer ut ur garderoben och säger att det inte finns någon grund för varningarna. Ändå ska det varnas… Följer inte majoriteten av experterna med forskningen alls? Varför slår de oss inte i huvudet med en kontrollerad studie som visar att det är farligt? Jag vet en förklaring till det.
Slutligen om proteinerna så innehåller animalier fullvärdigt protein. Ska man äta baljväxter och annat så måste man vara duktigt påläst för att få i sig de essentiella sorterna.
Alltså: Slå mig gärna i huvudet med fakta och visa att jag har fel så ska jag hålla tyst sedan om hur mycket bättre det är med LCHF än med tallriksmodell och lättmargarin. Jag vädjar också till din empatiska sida att sätta dig in i hur folk som fått ett nytt friskt liv kan bli ledsna och arga när de får höra att de gör fel för att det inte står så i Livsmedelsverkets råd. Jag förstår dem.
Jag ber om ursäkt att det blev väldigt långt inlägg men å andra sidan tror jag att jag fått med viktiga delar i min filosofi, mina invändningar och bekymmer om folks hälsa. Jag som fri man kan ju äta det jag vill men det är många på institutioner, vård och skolor som inte kan påverka utan får äta det som står till buds och då är det oftast något som bestämts av experter. Det är inte alltid bra mat. Så tycker i alla fall jag.
//Lars-Erik
PS. Att röra på sig är bra. Vi är överens! Understundom gör jag det också.
Lars-Erik Litsfeldt
september 20, 2012 vid 7:43 f m
Mycket intressant – tack! Tänk om dietisterna kunde läsa raden på s. 180 lite oftare… “There is no absolute need for food carbohydrates to sustain life, provided that adequate amounts of protein, for de novo synthesis of glucose, and fat are consumed.”
Och, framför allt, lyssna (intresserat!) på alla som mår så oändligt mycket bättre på denna kost…
Den förra kommentaren kom in som jag skrev. Till slut. Den senaste verkar dröja. Lägger den här för säkerhets skull:
Din kommentar inväntar granskning.
Fasiken… inte lätt att svara kort… :-/
Du är inte ute efter någon debatt säger du. Då ber jag om ursäkt att jag skrivit i din blogg. Du besvarade en tidigare kommentar med “Välkommen in i debatten!” så då trodde jag att det var din önskan med debatt. Jag tar mig friheten att skriva en gång till. Vill du inte att jag skriver mer är det bara att säga till. Det är din blogg och du bestämmer!
Det är bra att du nämner källor som stöd för din syn på saker. Då finns det något att bemöta vilket det inte gör annars. Det är lätt att det blir lite “-Nähä! – Joho!, -Nähä!” annars.
Det går som sagt inte att undvika kolhydrater helt om man inte lever i någon märklig laboratoriemiljö kan jag tänka mig. De flesta behöver inte vara så hårda på att minimera kolhydraterna men som diabetiker eller väldigt överviktig känns det inte som om kolhydrater är något man ska se till att få i sig och liksom jaga “långsamma” kolhydrater. Insulin och blodsocker håller sig snällt högt ändå.
Om man påstår något är det väl rimligt att man försöker bevisa sin hypotes? Jag tänker på detta med mättat fett. Du litar på Maj-Lis Hellenius. Jag känner mig inte helt bekväm med att lita på henne. Det finns en professor i kardiovaskulär forskning vid KI som du har med i ditt inlägg, Peter Nilsson. Han har sagt ”…Därmed måste man sätta punkt. Det finns inget samband mellan intag av mättat fett och hjärtkärlsjukdom.” (jan 2010) Han borde rimligen har mer koll på läget än livsstilsprofessorn?
Du säger att det finns 200 000 publicerade studier av vilka de flesta visar att mättat fett inte är bra i stora doser. Be gärna Maj-Lis att ta fram en studie som visar detta. Om det är så solklart måste det rimligen finnas en kontrollerad studie som visar att mättat fett är farligt för hjärtat – för det är väl det frågan gäller?
Kanske får du svaret att det inte går att ta fram en enskild studie som visar detta utan att man måste se dem sammantagna. Där har vi ett problem. Med sådan retorik kan ju vad som helst bevisas? Livsmedelsverket kom med 72 studier som påstods visa hur farligt det var men man lyckades ändå inte visa något. En grupp läkare och forskare gick igenom listan och svarade:
http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelsverket-bor-omedelbart-sluta-med-kostrad-till-allmanheten/
Dåvarande chefredaktören för Dagens Medicin, Per Gunnar Holmgren, sade apropå detta:
“Livsmedelsverkets strategi framstår som obegriplig. Varför anstränger sig Livsmedelsverket inte mer för att ge kritikerna hållbara svar? Det är inte trovärdigt att först hävda att kostråden vilar på ”god vetenskaplig grund” och sedan inte kunna redovisa eller diskutera dessa vetenskapliga arbeten.” Livsmedelsverket drog sig ju ur debatten och det var då chefredaktören härsknade till och jag kan förstå honom.
Att säga saker som ska framstå som fakta och sedan inte kunna backa upp dem är ju inte bra? Bättre då att säga att vi tror eller att “det kanske är så här men vi vet inte.” Jag håller med professor Fredrik Nyström i Linköping att Livsmedelsverket bör upphöra med kostråd tills man har vetenskapen med sig tydligare. Har man inte vetenskap bakom ska man inte säga att man har vetenskapligt stöd, det är väl rimligt?
Beträffande Åke Nilssons artikel i Läkartidningen bygger den väl på kolesterolhypotesen? Dessutom kan man ju inte uttala sig om huruvida LCHF är bra utifrån de studierna då kolhydratintaget vida översteg vad som enligt definitionerna på olika grad av LCHF överstegs. Enligt kolesterolhypotesen ger mättat fett högre kolesterolvärde i blodet. Högre kolesterol skulle sedan i sin tur ge hjärtsjukdom. Det finns mycket konstigt i denna hypotes. Om den stämmer är det märkligt att äldre människor med högt kolesterol lever längre än de som har lägre. Det finns en smidig sammanställning här som visar att allt inte är så enkelt när det gäller kolesterol.
http://qjmed.oxfordjournals.org/content/96/12/927/T2.expansion.html
Personligen tror jag att kroppen ser till att ha de nivåer som för tillfället krävs. Nivåerna kan ju ändras inom 20 minuter. man måste vara försiktig att utse en “buse” om det bara är surrogatvariabler som mäts.
Beträffande arterosklerosen tog väl studien fasta på möss? Jag har en bekant, Karl Arfors, pensionerad professor i mikrocirkulation. Han har roat sig med att mäta sin kärlstyvhet. När han var 69 hade han värden som en 68-åring. 1,5 år senare då han ätit LCHF hade han kärl som en 45-åring. Då testade han att ta tillskott av L-Arginin och kom ned till en 25-åringsnivå. Han slutade med tillskotten och har vid 76 års ålder kärl som en 45-åring. Det är bara ett case förstås men han är ingen laboratoriemus i alla fall. Det skulle vara riktigt bra med studier på lågkolhydratkost och arteroskleros men frågan är om det godkänns av etiska nämnder…
Medelhavskost, finns det någon definition av den ännu? Frågan har ju varit uppe tidigare om definitioner – andelar av ditt och datt menar jag. Personligen tror jag att folk vid Medelhavet kan må bättre av ett par glas och vin och ymnigt med solsken som håller uppe D-vitaminnivåerna. Därmed får man ett bättre immunförsvar. Det tror jag är det viktigaste men det är bara vad jag tror. Att inte äta socker är också bra. Vore bra om det fastslogs en gång för alla vad medelhavskost är så att man vet om man äter det eller inte och om en studie har med grupper som äter medelhavskost eller inte.
Peter Nilsson talar om transfetter och att de är dåliga. Livsmedelsverket vill inte skilja på naturliga transfetter som finns i idisslares kött och produkter och induistriellt framställt sådant. Hur ser du på den frågan?
//L-E
Såg att kajsa Asp lagt in ett nytt inlägg på sin blogg. Hon skriver bl.a. så här: ”Igår träffade jag Paolo Roberto vilket var väldigt kul. Han och jag har i stora delar samma inställning: ät av allt och rör på dig mer. Varför krångla till det?”
Ur intervju md Paolo Roberto: ”Jag antar att du inte gillar den nya LCHF-dieten där man ska äta lite kolhydrater och mycket fett?
– Det är en metod för lata idioter, man går ner i vikt utan att träna, men den fungerar inte i längden för vi behöver kolhydrater för att orka träna och för att inte bli olyckliga och trögtänkta.”
Märkliga uttalanden när tom Socialstyrelsen säger att LCHF är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet vid behandling av diabetes och övervikt. SoS är väldigt försiktiga så det lär finnas gott om stöd för LCHF när man vågade säga så. Sedan finns det då som sagt de som är överens om att LCHF är för lata idioter.
MIn senaste kommentar som skickades för en vecka sedan (finns ovan) väntar fortfarande på godkännande hos Kajsa för att tas in.
”Lata idioter”!!! MORR!!!!!!!!!
Hej!
Här är en lat idiot som tränar zumba två gånger i veckan, springer en gång i veckan samt utövar yoga och meditation ibland. Idag blir det skogen och svampplockning och till vardags arbetar jag som massageterapeut. Kram på er!
Hej Pía, tack för allt tid du lägger nere i det har blogg. Och tack alla Kostrådgivarna som informerar och svarar på alla frågor!!!!!!!!!! Det är stor hjälp. Jag läser allt som kommer om LCHF, även om jag behöver gå ner i vikt, har min man och bestämt os sedan juni 2012, att köra den har nya, sundare och friskare liv. vi är båda över 65 och hur mycket har vi kvar att lära oss, och förändringarna syns redan. Tack igen på eran fina insats!!!!!!!!!!!!!!!
Tack snälla Eugenia för dina ord!! Lycka till med ert sundare liv, det kommer att gå bra!