Långt innan jag började med lågkolhydratskost var jag elitidrottare. Jag tränade konståkning flera dagar och timmar i veckan. Jag fick sluta när jag var 20 år för att mina benhinnor inte höll. Jag hade fruktansvärt ont och kunde knappt åka i 10 minuter innan benen höll på att sprängas av smärta. Jag kunde inte springa utan att jag fick ont så mitt sätt att träna kondition var spinning efter att jag slutade med konståkningen.
När jag gick på gymnasiet var jag minst sagt en tränings- och hälsofreak. Jag läste allt jag kom över om träning och hälsa och försökte bli så vältränad jag kunde. Jag åtrådde ett sexpack på magen. Jag fick det aldrig. Knappt konturer av magmuskler trots att jag tränade som en galning och försökte äta så bra jag kunde trots ett ihärdigt sockerberoende. Jag var tvungen att ha den där frosseridagen på helgen och jag rättfärdigade den genom att alla träningstidningar hävdade att man skulle ha en ätardag för att hålla uppe förbränningen.
Lågfettskost och mycket kolhydrater satte stopp för både konståkningen och mitt eftertraktade sexpack på magen. Tills jag började med lågkolhydratskost. Vilken skillnad. Efter att ha fött två barn och bantat i perioder och frossat under två täta graviditeter såg jag UTAN ansträngning ut så här:
Nu får jag aldrig ont i benhinnorna längre. Jag kan springa utan att få ont. Jag behåller alla muskler och bantar inte bort dem. Jag fick kanske inte ett sexpack, men väl definierade magmuskler. Något som jag verkligen försökte slita mig till i mina sena tonår fick jag efter två graviditeter, jojo-bantning och mindre träning bara sådär. Allt på grund av lågkolhydratskosten.
Det fina i kråksången är att man inte behöver träna ihjäl sig när man äter lågkolhydratskost för man får bättre resultat av mindre träning eftersom man inte bryter ner sig. Man behåller muskler och bränner fett, det bästa av två världar. Samtidigt som kroppen håller sig friskare och inte behöver kämpa mot inflammationer i kroppen på samma sätt som när man äter socker, spannmål och lite fett.
Är det inte fantastiskt så säg. Jag älskar lågkolhydratskost!
Latest posts by Anna-Maria Johansson (see all)
- Så får du strandkroppen – 10 maj, 2013
- Se på socker som på alkohol – 26 april, 2013
- Ransonera barnens frukt- och gröntintag – 12 april, 2013
Hej!
För mig har livet tagit en vändning med nya kostvanor.
2011 första veckan i oktober blev det ambulansfärd in till SÖS. Misstänkt hjärtinfarkt.
Jag är 1.69 vägde 110 kg. Diabetes 2. och högt blodtryck. Till min smala lycka var det inte en infarkt. Jag fick en ny medicinering, hade fått kramp av den gamla medicinen.
Överläkaren sa till mig att detta var inte bra. Övervikt, diabetes 2 och högt blodtryck.
Jag bestämde mig nu för att leva. började med LCHF kost omedelbart, strikt och i november började jag på gym.
I dag 10 månader efteråt med min nya livsstil har jag gått ner 27 kilo.
Diabetesen har normalvärden, kolesterolet under 5. Nya kläder ett måste nu.
superkondis och har aldrig mått så bra. Glömde säga att jag är 63 år gammal, fartygsbefäl.
Jag tränar och äter rätt för jag vill bli gammal! tränade då jag var ung och det verkar som om kroppen minns. har fått massor med styrka tillbaka.
Hälsningar Kent Lindberg
Heja dig Kent och grattis till dina hälsoframgångar – härligt att läsa!!
[...] Läs inlägget här. [...]
Underbart att höra Kent! Grattis till ditt nya hälsosamma liv.
Jag upplever många fördelar, förutom de som nämnts ovan, med att träna på lågkolhydratkost:
jag går aldrig ‘in i väggen’ som kunde hända ibland på kolhydratkost, jag får inte mjölksyra på CrossFit-pass och dagen efter har jag knappt någon träningsvärk! Detta trots att jag tränat hårt. Fantastiskt!
För att vara lite rättvis så kan du väl ändå säga att du faktiskt tränade inför tjejmilen (eller vilket lopp det nu var) under den perioden kortet är taget. Så du gjorde väl lite mer än ingenting, dvs både tränade och åt lågkolhydratkost
Maria: Jag tränade inför Göteborgs Varvet men det var inte mycket jag hann med kan jag säga. Snön låg tjock mars ut så jag började med LCHF den 9 februari, började springa efter att snön försvann. Så magen var ett resultat av knappt två månaders joggande och lite situps och armhävningar som jag gjorde hemma. Inte tillnärmelsevis den träning som jag utsatte min kropp för när det var meningen att jag skulle få magrutor.
Det var den första och enda gången jag kommer att springa Göteborgs Varvet. Jag kom runt men det var knappt. Jag hatar nämligen att springa långt men nu är det loppet gjort och jag kan sluta tänka på att jag skall springa det.
Det kan jag köpa, att du inte behövde träna alls lika hårt för samma (eller bättre) resultat, men det lät lite som att du förskönade sanningen genom att påstå att endast byte till lchf gjorde att du fick magrutor och så var det ju inte riktigt :p