När socker är en drog – min livshistoria

 Hej! Jag heter Gunilla och är tillfrisknad sockerberoende och sexuellt dysberoende. Jag är utbildad addiktolog/beroendeterapeut och diplomerad kostrådgivare samt författare till boken ”Brustna Illusioner – när sex-och förälskelser är ett missbruk och beroende". Jag har hemsidan Nylivsstilshälsa  och bloggen Brustna Illusioner.

Jag har nu fått hedersuppdraget att vara gästbloggare hos Kostrådgivarna denna vecka. Och jag har tänkt börja med att berätta min livshistoria om beroendesjukdomen; om hur det en gång var, förändringen och om hur livet ser ut idag. Jag kommer också berätta om grundorsaker, utagerande och tillfrisknande.

Min livshistoria

Det tog lång tid innan jag fick insikt om och vågade erkänna att jag är en beroendeperson. Men i dag har jag inga svårigheter att öppet prata om problematiken.

Jag är sockerberoende och som många andra sockerberoende, så fanns fler utlopp i sjukdomen – jag hade andra beroenden som jag inte själv såg, dvs. det fanns en ”drog-under-drogen”. I mitt fall sex- och kärleksdysberoende. Dysberoende betyder att det har gått fel (dys) i beroendet. Kärlek är ett grundläggande behov som alla är beroende av men här har det gått snett i tankar och beteenden, vad kärlek är. Man är bekräftelsesökande men har en intimitetsrädsla och är rädd för att bli ensam och övergiven. Därför söker man intensitet ”kickar” i olika förälskelser. Att avstå från relationer är inte livets mening, i detta beroende måste man förändra sina tankar och beteende och våga lära sig närhet och sunda relationer .

Många kanske tänker att det är härligt att vara förälskelseberoende, att ständigt få vara i ruset, förälskelsekänslan - en härlig känsla.

Givetvis är det härligt omdet är en sund förälskelse och sund sex som man har med någon som vill samma sak.

Men inte när förälskelsen, som jag har beskrivit den, är en besatthet, - det är otroligt stressande som påverkar livet på alla plan, fysiskt, mentalt, socialt och andligt. På grund av tankebesattheten så lever man i en bubbla – man är inte närvarande i nuet. Det påverkar givetvis relationer till barn, vänner, arbetskamrater, arbetet, studier. Kanske man SMS:ar och mejlar på arbetstid, man är ständigt upptagen.

I min livshistoria visade det sig att jag även hade ett osunt förhållningssätt till alkoholen. Alkohol är ju kolhydrater i flytande form och är man kolhydratkänslig/beroende, så är man i regel känslig mot alkohol också. Själv tyckte jag vin, öl och goda drinkar var sött och gott och då blev det gärna lite för mycket. Precis som jag åt tills godispåsen tog slut, så började jag dricka på samma sätt, tills flaskan tog slut. Och alkohol - om det blir för mycket – ger ju som bekant konsekvenser som i sin tur leder till mer problem.

Som beroendeperson har man en tendens att fly ifrån sig själv och sina känslor. Flykten kan bli precis vad som helst som känns smärtlindrande, som ger ”tillfällig smärtlindring/medicin men som ger långsiktliga konsekvenser”. Detta är en definition på vad just beroende är samt att man har kontrollförluster.

Min livshistoria i korthet

I mitt fall började det med att jag blev medberoende (förklaring kommer i onsdagens blogg) i min ursprungsfamilj. Där blev jag omhändertagande till mina föräldrar och syskon vid föräldrarnas skilsmässa, då mina föräldrar gick in i sin egen problematik med alkohol och relationer. När jag kom i tonåren kom jag i kontakt med alkohol och sex som bekräftelse i olika gäng. Jag blev mamma tidigt och blev då den perfekta mamman med perfekt hem – en duktighetsprinsessa och perfektionist. Jag studerade och fick höga betyg – med egna prestationskrav. Jag blev arbetsnarkoman och klättrade på karriärsstegen som läkarsekreterare och var med och startade ett privatsjukhus. Det blev övertid kvällar, helger och jag tog även extrajobb på semestern i Visby – för att få råd att festa och ha kul. Så pass att jag under Visbyvistelsen drabbades av en stroke - hjärnblödning med förlamningssymtom i min vänstra kroppshalva. Jag har idag en kvarstående svaghet. Men jag slutade inte missbruka, jag ville leva livet ännu fortare. Missbruk och beroende är mycket starkt och hjärnblödningen fick mig inte att sluta. Snarare tvärtom - det accelererade.
Jag genomgick en skilsmässa och nu satte sockerberoendet fart. Det blev festande med alkohol på helger och mitt sex-och kärleksberoendet accelererade. Om allt detta kan du läsa om i boken Brustna Illusioner.

Jag hade turen att min mor kände till Bitten Johnsson i Hudiksvall och hennes kunskaper om beroendesjukdom. När jag kom till Bittens behandlingshem för nästan 10 år sedan, så kom jag dit och hade till en början svårt att se att jag var sockerberoende. Men jag mådde så dåligt av att livet snurrade allt fortare med fler och fler konsekvenser av mitt missbruk, att jag ville ge behandlingen en chans.

När jag kom till Bittens behandlingshem började min inre resa. Jag fick lära mig äta rätt, att sluta med socker och alkohol, att titta på grundorsakerna till mitt matmissbruk och sockerberoende.

Som ”drog under drogen” kan man ibland hitta ett sex-och kärleksberoende. När jag blev utskriven efter 8 veckors behandling, så hade jag fler beroenden än när jag kom dit, brukar jag skämtsamt säga. Jag fick med mig insikten om mitt sockerberoende och destruktiva relationer och att jag var i gränslandet gällande alkoholen - om jag hade fortsatt mitt ganska vilda liv.

Men det var först när jag började läsa till beroendeterapeut – när mina kollegor pratade om sina familjer som jag förstod att vi också hade ett problem i vår familj, att den kanske inte var som alla andra.

När jag sedan utbildade mig till addiktolog och beroendeterapeut förstod jag för första gången hörde talas om ”sex-och kärleksberoende” och förstod att jag själv led av detta. När ett beteende blir alltmer destruktivt och missbrukaren kraschar, når man till slut (som man brukar säga inom alla beroenden) ”sin egen botten”. Jag nådde min botten och sökte hjälp vid Dysberoendekliniken i Stockholm.

Missbruket berövar personen allt viktigt i livet. Till slut finns inget kvar, annat än tomhet. Man måste hitta sig själv först och sen se hur man vill använda kroppen i sina relationer. Det är först när den sunda sidan får utrymme att växa om man kan utveckla en hälsosam sexualitet.

Att våga leva utan drogen - vem är då jag?

Tillfrisknandelistan kan göras lång men här är några exempel:

  • Insikt – att det finns/är ett problem, då finns också en lösning.
  • Motivation – att vilja förändra.
  • Kunskap om problematiken.
  • Tillfriskna känslomässigt och stärka sin självkänsla, t.ex. genom KBT – förändra sina tankar, känslor och beteenden.
  • Avhållsamhet under en period – för att bli medveten om sina känslor – vilka känslor man har sexualiserat.
  • Hitta livsglädjen igen och sluta vara destruktiv mot sig själv – lära sig att använda sin inre drivkraft positivt. Att missbruka kräver en stark drivkraft – ofta är dessa människor mycket kreativa och det gäller att få dem till insikt att använda denna drivkraft positivt.
  • Träning i en sund relation för att man ska få det att fungera normalt – förstå vad som är normalt.
  • Att känna tillit – att man är älskad för den man är och inte behöver prestera sexuellt för att duga.

Då jag själv är utbildad 12-stegsterapeut – och själv blivit hjälpt genom denna metod – rekommenderar jag givetvis att tillfriskna genom 12-stegsbehandling.

BANTNING

Avslutningsvis i min livshistoria vill jag skriva lite om bantning också. Jag har bantat och misslyckats. Jag har prövat alla metoder men inte lyckats hålla detta mer än under kontrollerande faser. Jag har alltid varit kroppsfixerad, pratat vikt och inte trott att jag duger som jag är.

Jag har bantat hela mitt liv, alltid börjat på en måndag. För att innan måndagen kunna äta upp mig, få i mig så mycket som möjligt av det goda, eftersom man ju skulle börja banta och inte få äta detta mer. Och det har gått många måndagar genom åren, innan jag förstod att allt berodde på beroendesjukdomen.

I dag är det viktigaste att må bra och jag tänker sällan på vikten. Jag ser att jag lätt går upp i vikt om jag slarvar med min mat och mina promenader. Men detta kan jag rätta till, då jag i dag har lärt mig att känna vad min kropp behöver för att må bra. Jag får alltid vara på min vakt – men idag märker jag själv när något blir för mycket – annars gör mina närmaste det och säger till. Jag får då titta inåt på mig själv igen, för att se problemet och rätta till det.

Jag är och förblir en beroende – men i dag kan jag hantera min kroniska sjukdom med de ”verktyg” jag har fått med mig på vägen.

Så jag har slutat att missbruka socker och relationer (är i dag gift med min ungdomskärlek) och har blivit fri från depressioner, nedstämdhet och panikångest. Jag har sällan eller aldrig humörssvängningar längre och jag har knappast några klimakteriebesvär.

Det här var delar hämtat från min livshistoria. Jag kommer tillbaka i morgon – och berättar mer om sex-och kärleksberoendet.

Hoppas du vill följa med mig och läsa, om vad jag har att berätta, under denna vecka här på Kostrådgivarna, att du vill läsa vidare och få veta mer om hur beroendesjukdomen kan se ut genom olika utlopp. Och hur beroendesjukdomen kan ge sig i uttryck utifrån obalans i biokemin osv.

Om du vill ha kontakt med mig, är du välkommen att höra av dig, enligt uppgifter nedan.

Varma hälsningar,

Gunilla Höög Cert.addiktolog/beroendeterapeut/dipl kostrådgivare

E-post: info@nylivsstilshalsa.se
www.nylivsstilshalsa.se
brustnaillusioner.wordpress.com
Telefon: 070-553 40 25

Print Friendly

8 thoughts on “När socker är en drog – min livshistoria

  1. Såna här berättelser är viktiga att få ta del av! Många tror nog i det tysta att det är hopplöst, att de är hopplösa fall och ger upp innan de ens försökt.

    Att komma till insikt är svårt, många lever i förnekelse och jag var en av dem. Jag åt lchf men nog kunde jag hantera socker. När jag sen insåg hur allt låg till, att jag var sockerberoende och egentligen "inte" åt lchf (åt i veckorna men fuskade på helgen och fuskandet släntrade med smått i veckorna) blev det mycket lättare och allt ändrades till det bättre när jag erkände för mig själv och mitt problem.

    1. Gunilla

      Tack Heléne! Så sant som du säger, det är först när man har identifierat problemet som det också finns en lösning. Det känns tryggt att veta. Tyvärr, så är försvaret väldigt starkt innan insikten kommer. Man vågar släppa sitt försvar först när man är beredd att ta emot det som kommer upp och man är beredd att göra något åt sitt problem. När väl insikten har infunnit sig, kan allt hända till det bättre - som blir en intressant inre resa att lära känna sig själv ! /Gunilla

  2. Pingback:

  3. Pingback:

  4. Pingback:

  5. Pingback:

Kommentera