Jag har fått höra en del kommentarer sen jag började med LCHF. I början blev jag nästan arg för att jag måste försvara mitt sätt att äta och propagerade för kosten. Idag bryr jag mig inte ett smack. Varför ödsla energi på kommentarer som folk hasplar ur sig för att de inte vet bättre? Det handlar om okunskap men även om rädsla. Jag kan känna så här: det är deras förlust. Det är ofta samma kommentarer som återkommer. När jag gick kursen till kostrådgivare och blev matad med näringsfysiologi blev allt så uppenbart. Det är häftigt hur allting fungerar och hänger ihop. Att det kan ske så ofantligt mycket saker i en liten cell som vi inte kan se men som bildar en fungerande människa. Fler borde ta del av detta. Tyvärr är inte sanningen så, folk vet för lite och det är då man slänger ur sig meningar som dessa:
”Vill du dö i förtid?”
Vad menas egentligen med att ”dö i förtid”? Är det att gå bort innan man går bort av ålderdom? I så fall vill jag säga följande: Jag kan dö vilken dag som helst. Det vet jag inte nu. Det är inget jag kan styra över men jag tror definitivt inte att lågkolhydratskost blir min död. Min förra kosthållning hade snarare påverkat till en förtidig död.
”Vill du klogga igen dina blodkärl?”
Kolhydrater ger mig ett kroniskt högt blodsocker och högt insulin som i sin tur ökar risken för det metabola syndromet. Eftersom kolhydrater har en inflammatorisk verkan i kroppen så kan man själv räkna på sin ena hand vad som kloggar igen kärlen. Fett eller kolhydrater?
”Vill du få högt kolesterol?”
Kroppen är fiffig. Levern sköter detta på ett effektivt sätt. Får du i dig för lite kolesterol genom kosten tillverkar den lite. Får du i dig för mycket tillverkar den mindre. Levern ser till att du alltid har ett lagom värde. Jag har kollat mitt kolesterol. Det var bra.
”Det är farligt att äta mycket ägg”
Det äts en del ägg på LCHF och detta tror många är farligt. Ägg innehåller kolesterol och just därför tror många att det är farligt. Kolla stycket ovan. Kroppen fixar rätt kolesterolmängd själv. Ägg innehåller nästan alla vitaminer (utom vitamin C) kroppen behöver. Så, sluta vara rädd för ägg. Ät dem med gott samvete.
”Ketos är livsfarligt!”
Många blandar ihop ketos med ketoacidos. Båda är metaboliska processer i kroppen. Ketos är ett naturligt tillstånd som kroppen är i när den bränner fett. Ketos är ett tecken på att kroppen gått från glukosförbränning till fettförbränning. Vissa kan känna att de är i ketos genom att få en metallsmak i munnen. Eller att de får dålig andedräkt. Det brukar gå över inom några dagar. Ketoacidos å andra sidan är ett livshotande tillstånd för typ 1-diabetiker utan egen insulinproduktion. Det innebär att det finns glukos i blodet men kroppen kan inte föra ut glukosen till cellerna. Cellerna signalerar att det råder brist på energi och levern börjar snabbt tillverka ketonkroppar. Produktionen sker för fort, ketonkropparna hopas i blodet och blodets pH – värde sjunker. Kroppen är i akut risk för försurning och medvetslöshet. Andedräkten får en acetonliknande doft. Utan omedelbar läkarvård kan ketoacidos leda till diabeteskoma eller dödsfall. En person som äter lågkolhydratkost drabbas inte av detta. Ketoacidos kan således inte drabba en frisk person och ska inte blandas ihop med ketos.
”Hjärnan behöver socker”
Hjärnan behöver ett stabilt blodsocker. Inte ett blodsocker som skuttar hej vilt upp och ner. Hjärnan behöver glukos men det behöver inte nödvändigtvis vara socker som man ätit. Kroppen kan fixa det själv (visst är kroppen fiffig?). Detta kallas glukoneogenes. Med andra ord: vi behöver inte äta kolhydrater (socker) för att hjärnan ska få energi.
”Man blir dum av lchf”
Det var det dummaste jag hört. Med detta menar folk att hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Då måste min hjärna stå still. Ok, i början vid omställningen kan man bli lite dum och vimsig men sen när ridån lättar är du alert igen. Man är trots allt inte dummare än vad man gör sig. Så nej, man blir inte dum av lågkolhydratkost.
”Man behöver kolhydrater när man tränar”
Varför skulle kroppen behöva massa socker vid träning? För att orka? Hur mår du efter en kolhydratrik måltid? Du blir lätt trött och seg eller hur? Är detta effektiv uppladdning för att orka inför träning? Även här är kroppen fiffig. Äter man fettrik kost anpassar kroppen sig till det och använder fettet som bränsle. I början, innan kroppen anpassat sig kan man dock känna att man har mindre ork eller presterar sämre. Ge det tid. Det vänder och du kommer orka mer! Vad har du att förlora? Testa och märk skillnaden!
”Man blir faktiskt fet av fett”
I så fall skulle jag vara som en sumobrottare i storlek just nu. Har du tänkt på vad en sumobrottare äter? Just det: kolhydratrikt och fettsnålt! Man kan däremot bli fet om man äter mycket fett och mycket kolhydrater. Ett generalfel en del gör. På med grädde och smör i maten och ät med pasta, ris eller potatis och bröd till. Det funkar inte riktigt så bra. Om du inte vill fortsätta vara stor eller bli större det vill säga.
”LCHF är värdelöst. Det funkar inte på mig.”
För alla kanske det inte funkar men många gör felet att de ser LCHF som ett snabbt sätt att gå ner i vikt. Se det inte så, se det som ett sätt att leva och kunna lägga nya vanor. Du har ätit på dig din övervikt under flera månader och kanske till och med under flera år. Är det då rimligt att kräva att du ska tappa halva övervikten på en vecka? Det är precis det många tror. Det kan faktiskt hända att vågen visar upp. Det är inte ovanligt. Har man bantat eller ätit fettsnålt större delen av sitt liv kan kroppen reagera med viktuppgång. Man kan säga så här: den vet inte riktigt vad den ska göra. Med en gång får den mat, den får bränsle men blir rädd och vägrar släppa på sina fettdepåer. Den har inte riktigt fattat att den faktiskt får mat. Just detta döläge, innan den fattar att den får mat och vågar släppa på sina fettdepåer kan ta tid. Det kan ta väldigt lång tid om det är så. Se inte lågkolhydratkost som en viktminskningsmetod. Se det som en vinst för din kropp, en livsstil att behålla. Du kommer garanterat märka många positiva fördelar. Sen, glöm inte att mäta din kropp, med måttband eller med kläder. Ställ undan vågen eller än bättre: släng den. Den visar bara siffror men talar inte om någon sanning. Sanningen har du i spegeln.
”Det är så dyrt”
Jag tänker så här att jag lägger hellre pengar på bra mat än på dålig mat. Under 2011 la vi 61 330 kr på livsmedel och produkter som finns på Ica Maxi. Det blir en summa på 5110 kronor/månad. Äh, vi räknar högt: vi kanske lägger 6000 kronor i månaden? På två vuxna och två barn. Är det mycket? Det kanske det är för en del, men jag tycker inte det. Inte för det vi får för pengarna. Smällen med ett aningens högre matkonto tar jag gärna för att få bra mat.
”Det är så krångligt att laga olika maträtter till familjen”
Vill man ha det krångligt gör man det krångligt. Laga samma mat till alla. Skillnaden är att välja bort pasta, ris, potatis och bröd mot annat och använda fullfeta produkter. Jag tycker snarare att det går snabbare att laga mat nu än innan. Vi äter ofta olika måltider men det stör mig inte. Eller så blir man effektivare med barn?
”Det är farligt att amma på lchf!”
Hur kan det vara det? På vilket sätt är det farligt? Är det bättre att jag käkar socker? En ammande mamma ska ju inte banta. Bra, jag bantade inte. Det här är mitt sätt att äta. Mitt sätt att må bra. Med första barnet åt jag kolhydratrikt. Jag var konstant hungrig och sugen på mer. Jag åt som en häst. Sonen åt ofta också. Med andra barnet åt jag mindre, höll mig mätt och slapp sug. Jag märkte att dottern ammade kortare stunder. Jag undrar igen, hur kan det vara fel att äta lågkolhydratkost när jag mår bra av det? Dessutom behöver man inte köra nollning eller superstrikt när man ammar. Man kan gott unna sig att äta mer liberalt gällande mejeri, grönsaker, frukt och bär.
Fler klatschiga guldkorn
- ”Ät mindre och rör på dig mer”
- ”Ät mindre portioner”
- ”Kalorier in, kalorier ut”
- ”Ät lite av allt”
”Ät mindre och rör på dig mer”
När jag tränade som mest i yngre dagar vägde jag något kilo mindre än vad jag gör idag. Jag åt MASSOR eftersom jag var hungrigare och jämt sugen. Jag gick aldrig ner i vikt tack vare träningen men kroppen formades om. Idag tränar jag hårdare men träningen har inte gjort att jag går ner i vikt. Träningen har gjort att jag byggt muskler och jag har format om min kropp. Jag är starkare och bättre i kroppen. Jag tränar för att det är så ofantligt kul och för att jag mår så bra.Jag rör på mig för att jag gillar att röra på mig men jag gör det definitivt inte i tanke att gå ner i vikt.
”Ät mindre”
Jag kan inte äta mindre för då vill jag ha mer av allt. Förr, med ett ständigt sug efter mer och sött är det svårt att äta mindre. Förr kunde ett berg av pasta trona på tallriken eller många potatisar eller pommes frites. Men för att det inte skulle se groteskt ut tog jag lite och la sedan upp lite till. Maken kan intyga att jag åt mer honom. Föreställ er en thaibuffé vid lunch. Efter andra varvet ville jag ha mer. Jag bad maken att gå ett varv åt mig. Han var mätt och nöjd. Skulle jag ha mer mat fick jag banne mig gå själv. Jag gick ett varv till. Och var hungrig två timmar senare. Sockerberoende, vem jag?
”Kalorier in, kalorier ut”
Men shit vad jobbigt! Jag är lat, sånt här orkar jag inte med. Vad är en kalori? Vad jobbigt att behöva ha koll och räkna! Visst, det finns sidor som kan ha koll åt dig men nej. Det är definitivt inte min grej att ha koll på mat. Jag har ingen aning om hur många kalorier jag ska äta, bör äta eller hur många jag äter. Det skiter jag fullkomligt i om jag ska vara ärlig.
”Ät lite av allt”
Det kanske funkar på vissa människor men inte på mig. Alla har karaktär men inte jag. Jag kan inte sluta äta, jag vill bara ha mer. Det kroppen inte får vill den ha mer av. I mängder. Resultatet är att jag äter. Jag skiter i allt bara för att jag vill ha, för att jag måste ha eller för att jag behöver unna mig av någon anledning. Tro mig, jag kan hitta hur många anledningar som helst till att få unna mig. Varför ska jag tvingas bortse från allt goda när ingen annan gör det? Nej, att äta lite av allt funkar inte för mig. Jag har inget stopp och kan äta hur mycket som helst. Dessutom underhåller jag mitt sug om jag får äta lite av allt.
Lchf är så mycket mer än bara att gå ner i vikt. Det är ett sätt att må bra. I slutänden är vi olika. Vi kan äta olika. Vi fungerar olika och mår bra av olika saker. Så är det bara. Den som är smal kan mycket väl kunna äta mycket kolhydrater utan att för den skull gå upp i vikt. För någon som mig funkar det inte. Det vet jag nu. Var och en måste hitta sitt sätt att äta för att må bra. Då blir det bäst. Då blir det rätt. Fördelen med lchf är att vi äter bra mat utan konstigheter. Konstigheter slinker ner även i mig. När jag känner skillnaden i kroppen går det lättare att undvika mat som får mig att må dåligt men jag ska inte sticka under stol med att det har varit en lång process. Att erkänna att jag är sockerberoende var första steget.
Vilka förändringar har du märkt med LCHF?
Latest posts by Heléne Löfvendahl (see all)
- Kan man äta LCHF när man är gravid? – 9 februari, 2013
- Lågkolhydratkost och träning – att träna utan kolhydrater – 15 september, 2012
- Träningsladdning – 14 september, 2012
Ja, snacka om huvudet på spiken, under mina två år med lchf har jag också tröttnat på PRECIS ALLA dom kommentarer du tog upp. Suck säger man bara till slut. Man orkar inte mer.
Väl skrivet.
Tack
Ja, det här är en del av allt jag fått höra. Listan kan göras lång. Idag kan jag skratta åt det och låta det passera men all denna okunskap som cirkulerar kan gör amig aningens rädd. Det är okunskap om mycket och jag har en gång varit där. Lågkolhydratkost har öppnat mina ögon!
Jag kände igen alldeles för många av dom kommentarerna kände jag! kanske inte just den om amning, men annars så. Mycket bra skrivet!
Tack
Som jag svarade ovan så kan listan fyllas på men då blir det novelläsning
Om jag jämför amningsperioderna så var det mer behagligt att amma när jag mådde bra i kroppen och inte ständigt var hungrig/sugen. Med första barnet började jakten på mat så fort jag avslutat en måltid. Det var en ständig letan på mat och det var ständigt något i munnen! Kors i taket att jag gick ner alla 28 gravidkilon jag plockade på mig.
Med andra barnet fanns inte desperationen att leta mat. Jag var ju mätt och nöjd. Så otrolig skillnad och så himla skönt
Heja på Helena. Som vi sa på kursen, ibland orkar man bara inte med alla ”dumma” kommentarer från oförstående människor. Men du har ju formulerat ett antal bra svar på alla påhopp. Starkt gjort!
Tack Per-Arne
Nu låter jag det passera, ingen mening med att slösa energi på okunskap
[...] http://www.kostradgivarna.se/2012/09/har-du-hort-det-forut/ Share this:TwitterMerFacebookGillaGillaBe the first to like this. [...]
Nu har jag bara börjat säga (med en djup suck) – ”Varför måste vi prata om vad vi äter?”. Då tystnar folk utan att det uppfattas som allt för otrevligt av nån anledning. Herregud, tänk om jag skulle hålla på och klanka på vad andra åt – vem gör det egentligen? Men när det är LCHF då är det tydligen fritt fram: ”Jag läste nån artikel i somras att det var tydligen farligt det där…” Om man då trött ställer ovan nämnda fråga så håller folk snattran! Så!
Visst är det så! Och varför ska det vara så känsligt med mat? En vegetarian ifrågasätter ingen. Nu är det fritt fram att klanka ner. ”Fy att äta så där mycket fett.” Det är en allmän uppfattning att vi äter 500 g smör med kniv och gaffel och dessutom sköljer ner med grädde varje dag. Vi alla gör våra val. Låt oss göra våra val utifrån vårt egna välmående.
Jag vill gärna tro att det finns en omtanke om mig när jag får kommentarer à la dem du listat. Det jag ofta funderar på då är var fanns den omtanken när jag åt mig tjock? Ingen ifrågasatte då vad jag åt, men när jag åt mig smal på LCHF, då helt plötsligt fick alla frispel. Det finns säkert jättebra psykologiska förklaringar till det beteendet men för mig var det ändå lika störande. Nu har jag vant mig och brukar bara kontra med att jag är sockerberoende och detta är mitt sätt att hantera det. Då brukar det bli lugnt.
Du har en stor poäng där HelenaB!
Var fanns all omtanke när det var omvänt? Varför reagerar ingen då? Vissa kanske inte fågar ta upp frågan i all välmening för att inte såra, andra kanske tycker det är skönt att det finns någon större än en själv?
Att lägga om sina kostvanor tycker jag ska uppmuntras, personen i fråga vill göra förändringar och hur den personen gör det är upp till den enskilde.