Hösten börjar göra sitt intåg och med den mörkret. Det tråkiga. Vi har en tendens till att börja klaga. Är det inte fel på vädret, att det är för kallt, så nog är det väl för varmt? Eller att det regnar mest hela tiden. Jobbet. Tröttheten, jösses vad jag är trött och behöver sova. Svärmor. Det är väl ändå något i världsklass att diskutera om?
Hur orkar vi hålla på egentligen? Det finns alltid något att klaga på. Är det inte det ena så är det det andra och är det inte det så, hittar vi något annat. Sen kan vi gnälla lite extra på allt gnällande också. Varför är det så här? Blir vi aldrig nöjda?
Jag tröttnade på att bli som alla runtomkring var. Jag tröttnade på att lasta på mig andras problem och göra dem till mina. Jag har länge varit den som följt med strömmen. Har jobbarkompisarna gnällt på jobbet så blev jag minst lika gnällig. Jag slutade inspireras och blev som alla andra. Men, det är inte jag! Jag vill inte låta som alla andra, jag vill inte göra som alla andra för det är inte sån jag är som person. Mitt fokus byts från mitt mål och min drivkraft och istället blir jag en gnällkärring. Hur kul är jag då?
Så, hur vänder man på allt? Jag valde att försöka hitta något positivt i det negativa. Barn som vaknar tidigt kontrades med att det hinns mycket på dagen då. Under förutsättning att föräldrarna masar sig ur sängen… Den eviga tröttheten vände jag till att gå ut och röra på sig. Istället för att sitta av sin lunchrast i väntan på att jobba kan en promenad runt kvarteret räcka. Gnället över sommarvädret vände jag till att vi i alla fall är lediga. Använd fantasin (vi vuxna är dåliga på det) och hitta på andra saker, bygg koja med barnen i vardagsrummet eller vad som helst. Hur bäcksvart det än känns så lovar jag att det finns något positivt i allting.
Min första incident blev en halv mugg kaffe med kokosfett utspilld på köksgolvet. En icke barnvänlig ramsa drogs. Högt. Shit happens. Min gröna, älskade mugg höll. Den som någon gång tappat fett på golvet vet att det är ett smärre företag att få bort golvet á la bowlingbana. Mitt i allt torkande insåg jag att det här inte var så tokigt ändå. Ju mer jag torkade desto mer stänk såg jag i resten av köket så det var bara att fortsätta. En halv utspilld mugg kaffe blev till slut ett renskurat kök.
Det regnar. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. När jag gick på babysång med dottern började det spöregna innan jag kom fram och jag blev skapligt blöt. Jag fick bekymmerssamma blickar men vad sjutton? Kläderna torkar ju. Fast jag kunde ju bli förkyld? Jaja, jag har överlevt värre saker. När vi skulle hem regnade det lite. Halvvägs hem öppnades kranen från himlen. Jag log och njöt. Det var så underbart. Har du någon gång känt regn mot ditt ansikte? Jag menar verkligen stannat upp och känt regnet mot ditt ansikte? Har du inte det så tycker jag du borde passa på och känna hur det känns. Du har missat något härligt. Dåligt väder innebär alltså ingen ursäkt för fysisk aktivitet.
Dottern har slutat med blöja och alla föräldrar som gått igenom denna process vet att missöden kan ske. Det är fullt naturligt. Var olyckor sker är ju en annan femma. Några lite otippade ställen att sanera är studsmattan. Ungarna hade bokstavligen skitkul. Maken tog dottern, jag rotade fram skurborste och hink. Det satt rejält i det finmaskiga nätet. Men, nu ska vi inte se detta negativt. Studsmattan blev ren och jag fick träning. Inget ont som inte har något gott med sig.
Vi har väl alla någon gång gjort missöden med bilen? Eller att någon annan gör åverkan? Jag har varit utsatt för att få bilen både repad och påbackad och jag blev minst sagt förbannad men mest besviken och sårad över att någon kan göra så på någon annans egendom. Det här kostade mig både tid och pengar. Tråkiga pengar men bucklor och repor går att åtgärda, det var bara en bil. Det var ingen människa som hade blivit skadad.
Har du någon gång fått en helvetesmorgon där allt bara går fel? Ungarna sätter sig på tvären, din äkta hälft och du kommer ihop er om en skitsak och dina nycklar är hux flux borta från planeten? När ni ska iväg får inte den ena på sig skorna och den andra vägrar jacka. Här är det oftast läge för ett hysterianfall men vad tjänar det till? Sätt dig istället ner på golvet och var på barnens nivå ett tag. Lägg dig ner på golvet om det är så. Ge dem en kram. Ni kommer iväg till slut, allt är frid och fröjd och vad gör det om du släntrar in på jobbet några minuter för sent? Hellre att ni skiljs som vänner än som drakar. På köpet slipper du det dåliga föräldrasamvetet knackande resten av dagen.
Känner du att det inte är din dag? Du känner dig låg. Vänd på det, lås in dig på toaletten ett tag. Titta på dig själv. Ta ett djupt andetag och blunda. Räkna om du vill det. Öppna ögonen och le åt dig själv. Du ska le på riktigt och du ska se på dig själv. Inte leta fel eller rynkor. Du har inga fel, du är unik och perfekt som du är och rynkor är ett tecken på liv. Känn att det låga rinner av dig och ny energi sprider sig i kroppen. När du går du ut ler du åt första person du möter. Det där leendet kan göra hela dennes dag. Tänk, den personen kanske var precis lika låg som du? Ditt leende får personen att må bättre och de allra flesta kommer bära med sig detta leende inom sig för resten av dagen.
Att gnälla är att göra oss själva till negativa människor. Negativitet är inget vi behöver ha i våra liv. Slår du sönder något hemma, fine. Du har säkert flera saker. Slår du i tån i bordskanten – AJ! Men du bröt den inte. Ungarnas leksaker invaderar hela huset, jösses, hur många leksaker kan barn ha egentligen? Att sitta för länge framför tv:n eller datorn gör inget bra för cirkulationen så passa på att få röra på dig emellanåt och på köpet blir det undanplockat. Barnen spiller ut mjölk över halva bordet och golvet, suck och stön, men nu blir golvet skurat. Se inte det jobbiga i allt. Vänd på det och hitta åtminstone något bra i det jobbiga. Det blir faktiskt lättare då.
Hur hittar du det positiva i din vardag?
Latest posts by Heléne Löfvendahl (see all)
- Kan man äta LCHF när man är gravid? – 9 februari, 2013
- Lågkolhydratkost och träning – att träna utan kolhydrater – 15 september, 2012
- Träningsladdning – 14 september, 2012
Älskar det där tänket. Det är så viktigt att bli påmind om det bara. Så tack för att du påminde mig.
Det finns nånting bra i allting som händer. Utmaningen är att komma på vad. När man väl lyckas komma på vad det är så mår man ju lite bättre.
Sen kan säkert folk tycka att man är dum i huvudet som kan tänka att det finns positiva sidor med en nerskiten studsmatta. Men det är ju strunt samma så länge man mår bra av sitt sätt att tänka.
Var så god Anders
Tanken var just detta, att tänka lite annorlunda och inte bara gräva ner sig i det negativa. Jag har varit där och det är trist
Folk får tycka vad de vill, hellre att jag ser fördelarna med en skurad studsmatta än att jag suckar, stönar och muttrar och tycker skurandet blir jättetråkigt. Jag tycker dock att jag fick den lindrigaste uppgiften. Att ta hand om en envis mistlur i duschen är betydligt värre