Är du sockerkänslig eller sockerberoende?

En sockerberoendes högsta önskan är att få bli fri. Fri ifrån sina egna besatta tankar kring mat och socker (kolhydrater i alla former - mixat med socker, salt, fett eller smakämnen osv.). Att kunna få lugn i sinnet och inte låta varje ledig minut i huvudet upptas av tankar kring mat och sötsaker, det tar så mycket energi och är så utmattande. Att kunna få kunna känna lugn och harmoni i både kropp och knopp är en högt prioriterad önskan för en sockerberoende. Slippa känna sig utmattad, håglös och rastlös på samma gång. Slippa kämpa med sig själv varje dag, som om det inte är nog med att få ihop livet i övrigt, så ska man behöva tampas med sig själv också.

Sockerkänslighet är något du föds med. Det är en unik känslighet som inte behöver innebära att du blir sockerberoende. Känsligheten är en fantastisk tillgång men gör också individen extra sårbar. I den miljö och det samhälle vi idag växer upp i är det lätt bli sockerberoende. Det finns en överdriven sockerkonsumtion runt omkring oss i form av snabbmat, godis, läsk och färdiga mackor i varje gathörn. Dessutom ska allt gå oerhört snabbt att få i oss och gärna i form av shaker eller snabba bars, innehållande massor av socker och andra tillsatser som är förödande för en känslig person.

Om du är sockerkänslig och en beroendeperson innebär det att du har en kronisk sjukdom som du får lära dig att leva med. Den blir dessutom progredierande och det innebär att den blir bara värre med tiden om du inte tar hjälp. Som grädde på moset går den i skov och blir dödlig till slut även om det kan ta många år. En sockerberoende dör av de följder man får av ett obehandlat beroende och det kan vara tex hjärt- och kärlsjukdomar, metabola syndromet, autoimmuna sjukdomar, diabetes typ 2, stroke, depressioner osv.

Hur vet jag om jag är sockerberoende då? I de flesta fall vet individen själv att han/hon har ett okontrollerat och komplicerat förhållande till socker och mat. Men det finns även de som fortfarande lever i förnekelse. Om du ljuger, gömmer och smyger kan du nog med all säkerhet titulera dig som beroende. Det finns grovt sett tre olika kategorier för att kunna identifiera om du är sockerberoende eller inte.

Socialt bruk: Du har inga problem med att bryta en ruta på chokladkakan och sen låta resten ligga. Du kan ta en fralla med smör, ost och marmelad på och sen vara nöjd. Du kan äta tills du är nöjd utan att överäta tills du är illamående. Du kan t.o.m. välja en frukt istället för en kanelbulle till fikat. Du har inga problem kring tankar, känslor och beteende kring mat och sötsaker. Du får inte kontrollförlust i samband med mat eller sötsaker.

Skadligt bruk: Du kan vid enstaka tillfällen äta eller dricka för mycket utan att reflektera kring att det kan skada dig. Du kan äta p.g.a. stress, trötthet eller för att du är uttråkad eller hjärtekrossad. Du kanske slarvar någon eller några dagar men återgår till hälsosam kost igen utan några problem. Det finns ingen kontrollförlust eller sockerbaksmälla här. Du kan med kunskap och vilja hålla dig borta från socker och har inte ett lika känsligt belöningssystem som en beroendeperson (addict).

Beroende (addict): Du har en otrolitg kreativ uppfinningsrikedom och har provat alla marknadens dieter. Du har provat viktväktarna, xtravaganza, nutrilett, sjukhusdieten, banandieten, detox, tränaihjäldigochätmindre varianten osv. Ja du har provat det mesta men faller dit igen gång på gång och det finns ingenting i världen som kan stoppa dig när du börjat tänka på att äta din favorit craving. Du kan med järnvilja ha någorlunda långa, stabila perioder men faller därefter ner i ännu en svacka med kontrollförlust, besatthet och ångest och det kommer allt oftare  och attackerna blir bara djupare och mörkare. Du äter upp hela limpan bröd och lämnar ingen glass oäten i frysen. Du lever i en skam där ingen vet eller förstår din hemlighet.

Det syns inte utanpå om du är sockerberoende, du kan vara lång, smal, vältränad, överviktig, underviktig osv. men under fasaden lever du i ett rent helvete där du brottas med ångest, depression och skam!!

För att veta om du tenderar mot att vara sockerberoende finns det några enkla frågor du kan besvara. OBS! Tänk på att "sötsaker" kan ersättas med bröd, mackor, kaffebröd, pasta, flingor och dylikt.

•Har du, under senaste året, någonsin ätit mer "sötsaker" än du tänkt dig och/eller fortsatt använda "sötsaker" när du inte tänkt dig det?

•Har du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket "sötsaker"?

•Har du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med "sötsaker"?

•Har någon, under senaste året, t.ex. familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter "sötsaker"?

•Har du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa "sötsaker"?

•Har du, under senaste året, någonsin använt "sötsaker" för att lindra känslomässigt obehag, såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?

0-1  JA, visar på socialt bruk
2-3 JA, visar på skadligt bruk
4-6 JA, visar på beroende (addicton)

Om du får fler än fyra jag på testen bör du vända dig till en beroendespecialist som t.ex. Bitten Jonsson som är ADDIS-expert för sockerberoende, för en grundligare kartläggning. Vänd dig gärna till en kostrådgivare som är specialiserad på kost för sockerberoende som initialt kan hjälpa dig med en individuell matplan och kostråd. Det brukar underlätta enormt som första steg.

Vad kan jag göra för att bli frisk? Att tillfriskna och leva i harmoni är fullt möjligt även om det känns hopplöst och mörkt när man är mitt i det. Det är dock en kronisk sjukdom som måste underhållas med massa friskfaktorer och rätt kost för att hållas i schack. Det första som krävs av dig är att du börjar agera IDAG! Din resa mot friskhet börjar idag och ett första steg på vägen är att ta bort din drog dvs allt socker (kolhydrater i alla former - mixat med socker, salt, fett eller smakämnen osv.). Skaffa dig kunskap om hur hjärnan och DIN kropp fungerar och hur sockerberoendet påverkar dig! Du ska hitta din unika balans mellan kost, träning och livsstil för att kunna tillfriskna. Du får bryta ner målet mot ett friskt liv i frihet utan socker, till delmål där ”Bara för idag ska jag vara utan socker och mat som triggar mig...” blir ditt nya mantra!

Jag har hittat min balans i livet. Det har inte varit en lätt resa och jag stöter på patrull med jämna mellanrum men varje avtagsväg eller återvändsgränd stärker mig och ger mig nya vägar, mål och härliga utmaningar! För mig är min unika biokemi en gåva. Jag är en finlirare som inte fungerar som alla andra och det är jag ödmjuk och tacksam inför. Det krävs lite tankeverksamhet, planering och järnvilja att leva med mig själv men det är det värt! Min väg är inte Din väg, Du måste hitta Din unika balans, men lyssna, var lyhörd för andras historier och plocka de godbitar som passar för just Dig på Din väg till ett liv i Friskhet.

För att en individ som är sockerberoende ska må sitt allra bästa behövs biokemisk balans.  Det får du genom att bejaka din balans mellan kost, träning och livsstil. Jag kommer att skriva mer om detta i mina kommande inlägg och baserar min kunskap på egna erfarenheter, utbildning, forskning och genom alla de fantastiska möten med andra sockersystrar och bröder jag mött på livets väg. Jag kommer beröra olika områden inom sockerberoendet under hela hösten och jag hoppas att du följer med på resan. Kanske är du själv sockerberoende, anhörig, medberoende eller bara nyfiken på att lära mer?

Print Friendly

Postad i Sockerberoende den av .
Anna Hoffert

Om Anna Hoffert

Anna Hoffert är kostrådgivare och hälsopedagog och hennes specialitet förutom naturlig mat är kost och hälsa för sockerberoende. Alla har en unik biokemi och behöver därför en unik kost anpassad efter just dina specifika behov. Anna strävar efter ett liv i balans där kost, träning och livsstil harmonierar och är grunden för ett hälsosamt liv. Annas mantra i livet är Ödmjuk & Tacksam.

12 thoughts on “Är du sockerkänslig eller sockerberoende?

  1. Tack Anna för ditt kloka inlägg! Vi behöver tala mer om sockerberoende för att öka kunskapen och medvetenheten. Tillsammans kan vi göra skillnad för de som fortfarande inte vet om att de har utvecklat sjukdomen sockerberoende.

  2. Rosine

    4 poäng. Shit! Just nu är det saltlakrits som jag bara inte kan hålla fingrarna ifrån. Mat, fikabröd, choklad och annat godis är inget problem även om jag ibland längtar efter choklad, fina handgjorda chokladpraliner av högst kvalité. Men det där med choklad har jag i princip kommit ifrån fast det var min huvuddrog förut, om jag smakar så tycker jag inte det är gott helt enkelt. Utom, som sagt, de där allra finaste men det är så sällan man kommer i närheten av dem, de finns ju bara på vissa ställen. Men Viva lakritsjuveler! De finns minsann överallt! Och de goda lakritsklubborna i kiosken hemmavid som jag går förbi varje dag på väg hem från jobbet är alldeles för lättillgängliga. Dessutom kostar de bara en krona. Jag går förbi på morgonen också men då är jag inte sugen. Nåja, nu har jag inte gjort några avsteg (äter lchf sedan feb. -11) sedan i torsdags och hoppas som alltid att jag inte ska göra det på länge så jag kan gå ner de 3-4 kilo som jag har gått upp sedan förra julen.

  3. Emy

    Det tog lång tid för mig att förstå vad jag behövde. Det tog min väninna 8 månader att få mig att inse det problematiska i mitt förhållande till kolhydrater. Ne ne ne, JAG var ju inte sockerberoende. Det var ju helt normalt att köra till Konsum i grannbyn 8 km bort, 10 minuter innan stängning, för att få tag i något sött som dessutom åts upp i bilen på vägen hem. Och det var ju helt normalt att tänka efter både två och tre gånger innan man erkänner att man faktiskt HAR två tablettaskar hemma, när väninnan har lågt blodsocker (diabetes) och ber om något sött.

    Har nu snart ätit LCHF i fyra år och livet är helt annorlunda. Jag kan så klart bli sugen ibland, men det lönar sig sällan att falla för frestelsen. Föll en gång för några veckor sedan då jag hittade en glass sötad med Stevia. 400 nånting gram i en burk. Burken förvarades i frysen i källaren och jag åt en liten liten miniminiskål varje kväll. Det var ju ändå 6 g kolisar/100 gram, så måste vara försiktig, då för mycket kolisar förstör allt för mig.

    Maken visste att jag hade köpt glassen. Kommer dock aldrig köpa hem denna glass igen då jag inte kunde hantera det (surprise!). Så fort maken gick ner i källaren vaknade revirtänkande tjurtanten till: "Vad ska du?" Tänk om han skulle ta av glassen som jag nu hade räknat ut ska vara i tre dagar till...

    Nä, alltså...allvarligt?! Det håller ju inte. Bort med glassen (kände från början att det var fel, vill inte ens äta stevia).

    På banan igen. 🙂

  4. Bra att det här syns på fler och fler ställen. Att fler och fler får läsa och göra sig en uppfattning. Tror det här är vanligare än vi tror och många kämpar i ensamhet mot sin "dåliga karaktär". Ju fler vi är som hjälps åt kommer fler och fler att lyckas hantera sin sjukdom och sitt skadliga bruk.
    Så ett bra inlägg!

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Tack Andre!
      Ja det behöver uppmärksammas och lyftas för att fler ska våga ta hjälp och veta att det finns hjälp att få! Det är ett stort mörkertal och många lever i skam och skuld och vågar inte berätta.
      Härliga hälsningar
      Anna

  5. Jag kan direkt säja att jag har varit och är en recovering addict. Mitt liv har kretsat kring mitt nästa "fix". Det sista jag gjorde på kvällen innan jag somnade var att äta choklad. På natten när jag låg vaken eller om jag vaknade så åt jag choklad som fanns bredvid sängen. Samma när jag vaknade på morgonen, jag sträckte mej efter choklad. Jag har ätit upp till 2 kg choklad i veckan i många års tid. Jag älskar bakelser, jag säjer så för den känslan har inte försvunnit fastän jag lade av med dem för 4 år sedan. Jag hade choklad gömmor över allt. Jag köpte oxå choklad och karameller till familjen, satt dem i skåpet, åt upp dem och köpte fort nytt innan de märkte att jag igen hade ätit slut allt innan de fått smaka. Jag hade ofta "hangover" på morgonen men det fixade jag då med att ha choklad vid sängen så jag kom igång igen. Usch, det låter nu i efterhand helt horribelt.

    1. Anna Hoffert

      Inläggsförfattare

      Hej Susanne!
      Tack för att Du delar med Dig av Din historia! Det är de verkliga historierna direkt ur livet som berör och får fler att känna att de inte är ensamma i sitt missbruk. Gratulerar till ett rent liv! Du är en förebild! Vilket jobb var stolt över den nya väg du vandrar i livet! Visst är det härligt att se tillbaka och kunna känna tacksamhet över att man nåt en bit på livets väg! Keep up the good work!
      Varma hälsningar
      Anna

  6. Pingback:

  7. Richard

    Jag har en flickvän som är sockerberoende och detta är verkligen en kamp för henne och det formar en massa ångest, stress och dålig självkänsla innom henne.....hon har tidigare lyckats vara "sockerfri" (balanserad) under en 4 års period men faller tillbaka.....min undran är hur kan jag som står vid henne hjälpa henne på bästa sätt utan att trycka på hennes känsliga punkter så det inte blir mer stress och ångest för min flickvän?

Kommentera