Om det inte vore för den där Kostdoktorn Andreas Eenfeldt så hade ni inte behövt läsa mina inlägg här i en vecka. Allt är hans fel!
På ett bra sätt för mig och förhoppningsvis för er också.
Om Kostdoktorn inte hade sett mitt inlägg där jag hyllade socker på min proffsblogg Bloggkomentatorerna.se så hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade inte varit kostrådgivare på Ultimat.nu och jag hade inte varit frisk. Jag tackar honom för det.
Som en liten introduktion till den här veckan som gästbloggare på Kostrådgivarna.se får ni en ”liten” resumé av mina två senaste år som har förändrat mitt liv i en fantastiskt positiv riktning. Jag kommer att blanda mer seriösa inlägg med lite lättsammare humorinlägg. Hoppas att ni kommer att gilla det ni läser.
En del av er är nog intresserade av hur jag kom i kontakt med lågkolhydratskost, så här kommer en del av min hälsoresa som jag har gjort.
Anna-Maria på löpsedeln
Anledningen till att jag började äta lågkolhydratskost var att jag var fast i ett enormt sockerberoende. Andreas Eenfeldt, känd som läkaren bakom bloggen Kostdoktorn, skickade sin bok Matrevolutionen till mig efter att ha läst ett inlägg på min proffsblogg Bloggkommentatorerna där jag hyllade socker. Han förstod antagligen att jag var väldigt illa ute. Efter att ha sträckläst Matrevolutionen förstod jag
att mitt sätt att äta på inte var hållbart i längden. Jag var en sockermissbrukare och en brödmissbrukare. Minst sagt. Läs mitt inlägg där jag springer jublande till LCHF-korset.
Jag åt väldigt fettsnålt och en massa kolhydrater. På vardagarna bantade jag för att kunna frossa på helgen. Jag har aldrig varit överviktig för att jag har bantat och tränat mycket. Jag har plågat min kropp i hela mitt liv antingen med träning och med fel mat och antingen för lite eller för mycket mat. Jag fattade dock att jag inte åt på ett hälsosamt sätt även om det såg ut så utåt för jag åt ju för det mesta som alla tränings- och hälsotidningar sa till mig att äta. Fettsnålt, kyckling, tonfisk och grönsaker. Jag försökte i perioder att äta enligt tallriksmodellen och sluta banta men det resulterade alltid i att jag överåt för att kolhydraterna triggade mig, på grund av mitt sockerberoende, och för att det lilla fett jag åt inte gjorde att jag blev mätt. Allt eller inget var min melodi. Jag följde ett strikt kostschema som nästan enbart innehöll kolhydrater och lite kalorier. Det enda jag tänkte på var helgens frosseri av bröd, marmelad, godis, bullar, glass m.m.
En bantningsdag kunde se ut såhär (ungefär så som Livmedelsverket rekommenderar):
Frukost: Havregrynsgröt med en skivad banan, kanel och laktosfri mjölk. Svart kaffe. Laktosfritt efterom jag trodde nämligen att jag var laktosintolerant, något som visade sig vara glutenintolerans.
Mellanmål: Svart kaffe och frukt.
Lunch: Kycklingfilé med bulgur, fettfri sås och mycket grönsaker.
Mellanmål: Svart kaffe och frukt.
Middag: Tonfisk i vatten (så fettfritt som möjligt för att spara kalorier), potatis (fick man äta så många man ville för Vikt Väktarna för bara 2 points så det frossade jag i), fettfri sås och grönsaker.
Kvällsmat: Frukt eller knäckebröd med messmör och gurka på.
Jag somnade ofta väldigt hungrig och åt flera frukter varje dag. Ibland uppåt 10 stycken för att hålla hungern i schack och för att spara på kalorierna. Morötter blev det ett par stycken också.
När fredagen kom visste frosseriet inga gränser. Då hade jag varit hungrig från söndag till fredag morgon och förhoppningsvis inte gått upp något i veckan. Jag vägde mig alltid på fredag morgon då jag hade varit duktig och bantat i fyra, fem dagar. Min mage gick inåt och jag var så nöjd. Insidan av min mage var inte speciellt nöjd däremot. Jag gick bara på toaletten en gång i veckan för att jag åt så fel. Det var en plåga varje gång.
Så här kunde en frosseridag se ut:
Frukost: Rostmackor med smör, ost och marmelad 6 stycken. Fruktyoggi med torkad frukt, russin, vindruvor m.m. Apelsinjuice, 3 stora glas och kaffe.
Lunch: Våfflor, glass, grädde, sylt.
Middag: Pizza och cola light.
Kvällsmys: Lösgodis, chips, glass, naturgodis, bullar, kakor och vin.
Under de här dagarna åt jag godis och bullar och annat under HELA dagarna. Jag hade något i munnen konstant. Ofta bjöd jag hem folk för att få fika för det fick jag ju inte annars eller planerade helgerna efter vad jag skulle äta. Ställen jag skulle åka till för att få äta godis, bakverk, glass och så vidare. Jag var överlycklig! Där satt jag och var smal och kunde vräka i mig. Inte med gott samvete dock. Ångesten fanns där någonstans i bakhuvudet men jag slog gång på gång ner den med det jag stoppade i munnen. Jag visste ju hela tiden att det var fel.
Söndagarna var hemska. När jag inte längre fick (om jag hade tillåtit mig så hade jag blivit fet) slå ner ångesten med frosseri så var det bara att låta monstret övermanna mig. Det var då man skulle tillbaka till svälten. Magen var så uppsvälld att jag inte kunde ha mina jeans. Söndagen var en dag då jag gömde mig i stora kläder och helst inte visade mig ute. Jag kände mig så äcklig och värdelös och självföraktet visste inga gränser. Jag tröstade mig med att jag i alla fall var smal och hämtade kraft i projektet bantning. Nu var det dags att köra igång det “nyttiga” igen i ett par dagar. De perioder som jag kunde och hann träna varje dag, innan jag fick barn, så kunde jag äta lite mer “normalt”, men det var hela tiden en kamp mot kolhydratsuget, men då kunde jag “fuska” mer utan att det märktes på kroppen.
Det var allt eller inget för min del och jag hade väldigt dåligt samvete för mina barns skull. Jag ville absolut inte att de skulle bli som jag. Som tur är kom lågkolhydratskost in i mitt liv och min familjs liv när barnen var väldigt små, 1 och 2 år. Det var när jag var nere på botten som lågkolhydratskosten komin i mitt liv och jag kunde, kors i taket, börja äta normalt. Jag trodde inte att det var sant. JAG kunde äta normalt. Det är en av de bästa saker som har hänt mig. Jag vill inte tänka på vad som skulle ha hänt annars.
De hälsofördelar jag har upplevt med lågkolhydratkost är följande:
- Blivit av med sockersug/kan hantera mitt sockerberoende.
- Blivit av med finnar och kvisslor.
- Min mage är lugn och aldrig spänd för att jag inte äter något gluten längre, det som jag trodde berodde på laktosintolerans. Nu kan jag äta vilka mjölkprodukter som helst utan att känna av magen.
- Jag kan äta normalt och frossar inte.
- Mina hormoner är i balans.
- Träningsresultaten har ökat. Jag bryter inte ner musklerna längre. Jag tränar för att jag mår bra av det och inte för att kunna äta.
- Min vikt har stabiliserat sig på en normalvikt. Jag går varken upp eller ner.
- Jag har aldrig huvudvärk eller migrän längre och inte heller magkatarr.
- Jag begränsar inte längre mitt liv utefter mat och träning.
- Jag accepterar mig själv idag och tänker inte dumma tankar om mig själv på det sättet jag kunde göra tidigare.
- Att jag hittade det jag brinner för och vill jobba med. Nämligen att hjälpa andra människor till ett bättre och hälsosammare liv genom kostrådgivning.
Jag tyckte att jag var frisk och stark innan jag började med lågkolhydratskost men med facit i hand så kan jag säga att jag inte var det även om det såg ut som det på utsidan. Jag tänkte att alla andra också hade det som jag och att de som var smalare och snyggare hade bättre disciplin än jag. Nu vet jag bättre och jag vet hur det känns att ha hälsan. Kampen mot min egen kropp är slut. Jag har funnit ett lugn och mina tankar går inte hela tiden till vad jag skall äta och hur min kropp ser ut.
Med lågkolhydratskost började jag leva. Att ta tag i sockermissbruket hjälpte mig till att ta tag i mig själv på många plan, inte bara det fysiska. Inne i beroendet var jag instängd i en stor glaskula där jag gömde mig från omvärlden. Men när jag började med lågkohydratskost så var det som att glaskulan sprack och jag kunde börja leva utan att vara avskärmad.
Jag hoppas att min historia kan peppa kostrådgivare att hjälpa andra i samma situation som jag var i att få ordning på kosten och hälsan innan det är för sent samt hjälpa människor som är i den situation jag var i att ta steget till ett friskare liv.
Kan man hjälpa en så är det värt det. Kan man hjälpa fler så är det en bonus.
Latest posts by Anna-Maria Johansson (see all)
- Så får du strandkroppen – 10 maj, 2013
- Se på socker som på alkohol – 26 april, 2013
- Ransonera barnens frukt- och gröntintag – 12 april, 2013
[...] Allt är Kostdoktorns fel! [...]
Hähähä. Det här minns jag och vill bara påpeka att JAG (höhö osv) rekommenderade just Kostdoktorn i den där diskussionen. ;-D
Men visst är det underbart att bli fri den där jävla mat/sockerhetsen?! Man blir som en jävla zombie. Fy fan.
Intressant, jag har provat LCHF en sväng men tyckte inte jag gick ner i vikt och att det var som en sekt rörelse med en mobbare som största språkrör för den.
Det positiva med den dock var att jag slapp sötsuget som jag märker av nu på vanlig kost. Letar alternativ diet.
Tack för en bra sida.
Imageme – Blogg, idioter finns överallt. Varför hata schäfrar bara för att Hitler hade en?
Ha det gott!
Haha ojoj vad jag känner igen mig i ditt gamla jag. Precis så var jag under alla mina år i bantarkarriären och under mina viktväktarår, kunde varit jag som skrev det där.. Jisses vilket liv! Välkommen hit A-M!! Kram!
Vilket underbart inlägg!
Wow!!
Det du skriver skulle kunna vara jag, exakt kunna vara jag! Förutom att jag alltid varit lite överviktig. Men svälten, träningen, kampen, frosseriet, bantandet osv. varit precis samma.
Ett bra inlägg och ska följa ditt gästbloggande i veckan.
/Andre
Tack för fin respons!
Alla dom där LCHFfare, dom behöver alltid skylla på någon annan
Grattis, det ÄR härligt att var fri från ”beroendehetsen”!!