En kvinnas bästa vän och värsta fiende

Hur gör man enklast för att hålla en kvinna sysselsatt och under kontroll? Låser fast henne vid spisen? Gifter bort henne som 15-åring? Låter kulturella sedvänjor lära henne att mannen är henne överlägsen? Nej, det enklaste och mest effektiva sättet kräver bara en investering på någon futtig hundralapp. En teknisk landvinning med en dragningskraft på kvinnorna som ingen kunde ana när den en gång uppfanns. Vill du ge en kvinna ett livslångt fokus och göra hennes liv till en daglig kamp – visa henne vägen till vågen vid 12 års ålder.

Denna tekniska mackapär kommer sedan styra henne resten av hennes liv. Vågen kommer hädanefter vara hennes rättesnöre, hennes sanning. Detta enkla tekniska instrument, från början avsett att värdera varor, kommer nu istället att värdera henne. Frivilligt ställer hon sig på manicken, kanske flera gånger per dag, rådfrågar den om hon levt rätt eller fel. Har hon ätit rätt, rört sig tillräckligt mycket – vågen ger henne svar. Detta lilla tekniska underverk som kvinnan så sakteliga lär sig älska att hata får nu styra hennes självbild, hennes syn på hälsa och värde. Vågen definierar hennes självförtroende och självkänsla. Några hekto upp – vad har hon nu gjort för fel?! Något kilo ner – detta ska firas! Är detta en dag att vara lycklig på? Vänta och se vad vågen visar…

Och eftersom detta är ett tekniskt, vetenskapligt instrument så visar det inte bara rätt, det HAR alla rätt och alla svar. Målet med kampen, från början helt godtyckligt satt av kvinnan själv, kommer finnas med som en ouppnåelig vision hela livet. Det facit som vågen levererar kommer ge upphov till känslor inom hela det mänskliga spektrat; glädje, sorg, stress, panik, bekräftelse, skuld, skam, grubblerier, spänning, ångest – allt kan den ge till den som nyttjar dess tjänster.

Vågen står alltid till förfogande, finns där alltid redo med sitt svar. Att målet är godtyckligt och att svaren ingalunda är något facit av värde försvinner snart bort i kampens töcken. Hon kanske till och med av välmenande medmänniskor blir uppmanad att söka svar på annat håll. Hon kanske rent av provar måttband, snören eller att lyssna till kroppens egna signaler om välmående eller ohälsa. Men inget annat ter sig någonsin lika pålitligt och rättskaffens som vågen.

En ofantligt stor del av kvinnans liv kommer så småningom att kretsa kring de siffror som vågen så generöst delar med sig av. Kvinnan märker inte och inser inte att ju mer fokus hon ger vågen, ju hårdare hennes kamp blir, desto längre från sitt mål kommer hon. Hon kommer bli så upptagen av att få det tekniska lilla helvetet att visa just det svar som hon själv bestämt är det rätta, att livet så sakteliga rinner henne förbi utan att hon märker det…

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

40 thoughts on “En kvinnas bästa vän och värsta fiende

  1. helena karlsson

    Så sant och träffande skrivit. Många som börjar med LCHF beklagar sig efter en tid över att de inte längre går ned i vikt. Kanske för att de nått sin idealvikt redan? Men i denna tid av anorektiska ideal kanske detta inte räcker. De som för 50 år sedan ansågs som normalviktiga tycker vi idag är tjocka.

  2. Annika

    Skakad ända in i hjärterötterna av texten! Precis beskrivning av mitt liv... började banta vid 12 års ålder och har slitit ut många vågar. Är nu 57 och kan utan överdrift tillstå att jag använt år av energi till att försöka banta. "Om jag bara vägde 60 kg skulle mitt liv bli ett paradis"
    Resultat att jag ständigt gått upp istället.. och aldrig vågat tro på att jag var värd något eller kunde bli älskad eftersom vågen visade "fel"

    Theres, du kan som ingen annan skriva så jag känner igen mig!

  3. Therese

    Om jag lyckats skjuta prick så är ingen gladare än jag 🙂 För att bryta krävs faktiskt bara en enda sak, släng ut vågen! Jag menar det till 100% - för tänk efter, OM du känner att du inte riktigt vill kasta ut den, ja då har du ju ännu inte gjort upp med den. Varför behålla värdelösa prylar...?

  4. En sån gruvlig sanning! Nu har jag fattat lite bättre och kan jag säga det här med ännu lite mera tryck på mina kurser.

    Jag började faktiskt inte väga mig förrän vid 31 års ålder efter min 23-kilo-upp-graviditet så jag hade inte hunnit bli så förstörd utan klarade av att kasta ut manicken när jag började med LCHF.

  5. Annette

    Ding ding! där gick den mitt i prick! Stod precis på vågen och blev överlycklig! På 5dgr har jag gått ner 5,3kg med lchf, så idag är jag lycklig!.....
    Denna vågkamp har pågått i drygt 30år.
    Har ätit lchf till och från i ett par år, men eftersom jag har ett sockerberoende jag brottas med så har jag bara gått upp mer o mer, blivit nästintill deprimerad för vågen bara visar hur dålig jag är och självklart tröstar jag med mer socker då.
    Men nu är de stopp!
    Jag är inte beredd att kasta ut vågen än, men jag ska inleda en berättigandekamp mot den from idag.

    1. Therese

      Jag håller tummarna att vågen förlorar den kampen, stort! 🙂 Jag lovar dig, det är en sån lättnad när den väl är borta, prova! Du kan alltid köpa en ny om abstinensen skulle bli för svår... 😉 Men det är en otroligt nyttig erfarenhet att skicka iväg den, först då förstår många hur hårt de suttit fast vid den och hur stor del av deras liv den varit.

  6. Andrea

    åh vad jag blir arg när jag läser detta! Arg över att så många kvinnor är så korkade att de låter sig styras av vågen! jag var också viktfixerad i tolvårsåldern, men herregud, man får väl växa upp och skaffa sig andra värden i livet! Så länge jag vägde mig regelbundet och tänkte på vikten hade jag svårt att hålla den. När jag fick andra intressen i livet och struntade i vågen blev även maten mindre viktig för mig. Sedan dess har jag aldrig haft problem med min vikt. Släng ut vågen och sluta tänk på vikten, ät förnuftigt och rör på er så får ni tid med intressantare saker att syssla med!

    1. Annika

      Andrea!
      Din brist på acceptans och respekt för andra människors liv och erfarenheter är chockerande och skrämmande!
      Du vräker ur dig floskle om att skaffa sig ett liv istället för att väga sig och kontrollera sin kropp. Du vet absolut inget om mitt liv och livsvillor !
      Skäms !

  7. Anna Nilsson

    Trevligt skriven krönika över ett problem som kan te sig som oöverskridligt men som är rena skämtet. Klart att det är ett stort problem för många kvinnor men snälla nån. Skaffa ett annat liv som upptar era tankar istället. Klarar ni inte det på egen hand, så skaffa en karl som slår er, tio ungar som behöver er, ett stort hus att ta hand om. Då får ni kanske lite perspektiv. Det är en LYX att bekymra sig över sin vikt. Och skam att låta den ta över livet. Det är inte vågens fel. Hjälper inte heller att bara slänga ut den. Det är inte rätt sätt att komma åt problemet. Vilket är problemet? Gör något åt det!

    1. Ingela Jönsson

      Anna Nilsson:
      förstår att det kan tyckas som ett väldigt litet problem, ja rent av som en fis i rymden eftersom du tycker att hustrumisshandel etc är ett bra sätt att glömma sin viktfixering som lätt uppstår då man fixeras av siffrorna på en våg, dina problem är givetvis större än såhär - hoppas du kan få hjälp.

    2. Annette

      Anna, allvarligt talat!
      Jag är förbannat glad för att det är en våg jag behöver bråka med o inte en misshandlare, för det är jag för värdefull för.
      För att du har ett större problem än en våg, så betydet inte det att vi andra inte kan känna att det är ett problem för oss, eller??

    3. Annika

      Tyvärr tycks aggressiva och kränkande kommentarer fått fotfäste! KRG har varit en tillgång för mig men kommentarer av denna typ får mig att välja bort sidan!
      Naturligtvis finns det större problem i världen än vikten, vilket inte hindrar att vi som ändå har viktproblem behöver ventilera dem utan förringande påhopp från inskränkta besserwissers!

      1. Therese

        Annika, ett gott råd som är giltigt i alla sammanhang där man upplever människor som okunniga, kränkande eller vad det nu må vara - titta åt ett annat håll. Jag säger det i all välmening, låt det inte röra dig, eller ens beröra dig. En annan människas åsikt är just bara en åsikt och vi har allt val i världen att bara bortse från den om den inte stämmer med våra egna värderingar. 🙂

      2. Annika, jag hoppas att du kommer tillbaka som läsare! Vår tanke är att detta ska vara en trevlig plats på nätet men att man ska kunna tycka olika. Ibland blir det en svåravvägd gråzon där det inte är solklart om man ska bedöma en kommentar som personligt påhopp och ta bort den. Det är ganska sällan vi ens behöver fundera på det på denna sida men tyvärr blev det två sådana avvägningar i detta inlägg. Jag är glad att du reagerar!

    1. Kommentarer från nya läsare godkänns manuellt varför det kan ta en stund då jag inte alltid är vid datorn. OM någon sollas bort (vilket mycket sällan händer) så får personen besked om detta (om man skrivit en riktig epost vill säga, men IP-numret har vi alltid om det skulle behövas.

  8. AnnaK

    Det är när jag läser sånt här som jag blir glad att min mamma vägrade skaffa en våg när vi var små. Hon sa att det var inkörsporten till ätstörningar! Jag har aldrig ägt en våg och därmed aldrig behövt en 🙂

  9. Så sant.
    Men under alla dessa år jag bantat, så har denna våg kommit upp på tapeten vare sig jag har varit på viktväktarna eller räknat kalorier.. och varje gång jag "släppt" vågen och vägrat väga mig - det är dom gångerna som det rusat iväg uppåt för mig. Jag tappar kontrollen.

    Så på något sätt har jag accepterat vågen som en vän vad den än visar. Jag vet att vissa tider på månaden kommer den att gå upp. Jag försöker att inte väga mig varje dag - men det blir flera gånger i veckan. Det går upp och ned - men för det mesta ned sedan jag började med LCHF på riktigt. (tidigare har jag bara varit in och nosat på denna livsstil)

    Kanske kan jag jobba bort rädslan att tappa kontrollen igen ju mer jag lär mig om denna kost som passar mig. Men än har jag inte kommit dit. Tack för en bra sida.

  10. Så bra skrivet! Min våg står i en garderob just nu. Hade haft den borta flera månader men så åkte den fram efter semestern för att det var "kul" att se mina 2 små semesterkilon ge sig iväg. Jag är normalviktig och viktstabil sen över 2 år, så jag förstår inte vad jag ska med en våg till. Men sen märkte jag att jag ändå ställde mig på den varje morgon och varje kväll, utan att förstå varför. Och när jag tänkte att jag skulle ställa undan den igen så tänkte jag hela tiden "jag gör det imorgon" - riktigt missbrukarbeteende! Jag har försvarat mitt beteende med att jag inte bryr mig om resultatet, så varför väga sig?? Och nog bryr jag mig, det sätter känslan för dagen. Lägre siffra, bättre känsla. Högre siffra sätter igång tankar, har jag ätit för mycket, jag kanske inte skulle ätit dittan och dattan osv. Och så det värsta av allt, man vaknar på morgonen, känner sig snygg och smal "visst är magen lite plattare idag", ställer sig på vågen som visar samma siffra och plötsligt känner man sig inte lika snygg längre. Nä detta är idioti, börjar jag dras till vågen igen så får jag flytta den till källaren eller soptunnan!

  11. Susanne

    Jag förstår absolut att vågen kan vara problem för många och att den kan ställa till med mycket negativt.

    Sen finns det sådana som jag som har använt vågen som ett roligt statistik- verktyg 🙂

    Jag har gått ner ca 45 kg med lchf och jag kan säga att i början vägde jag mig en gång i veckan eller faktiskt för det mesta ännu mer sällan.

    Jag använde i stället mina kläder som "måttstocks - jag menar, FINNS det något roligare än att som överviktig känna hur kläderna blir lösare och lösare?

    Lika roligt var det varje gång jag kunde byta klädstorlek nedåt - en underbar lyckokänsla! 😀

    Dock började jag väga mig varje dag till slut och det var aldrig pga någon besatthet av hektona utan för att jag tyckte det var så in i bomben roligt.

    Jag har lärt mig av erfarenhet under min viktnedgång att nedgången inte är statisk - det kan helt naturligt gå upp och ned från dag till dag beroende på om jag kanske ätit något som MIN kropp samlar mer vätska på eller beroende på om jag varit på toa och "skött om" så att säga 😛

    Ibland stod det still en hel vecka eller mer och helt plötsligt hade jag släppt 1 kg från en dag till en annan.

    Så för mig var vågen en kul grej men det är det ju inte för alla - det vet jag.

    Nu när jag nått mitt mål kollar jag bara av ibland men det är väldigt sällan - min nya fina och korrekta våg står där i garderoben lite halvt bortglömd.

    På tal om vågar: alla är verkligen inte bra! Min förra kunde skilja flera kilo från gång till gång om jag klev upp och ned några gånger.

    Den jag har nu väger lika hur många ggr jag än går upp och ned men däremot kan det så klart skilja från dag till dag av naturliga skäl.

    1. Therese

      Therese

      Precis Susanne, du sätter fingret på det jag vill säga. Dvs att kläderna är den bästa måttstocken, att verkligen känna sin kropp och hälsotillstånd. Och kan man ställa sig på en våg utan att koppla på hela känsloregistret (i positiv eller negativ bemärkelse) så kan den naturligtvis vara till hjälp. Så länge den inte stjälper. Stort grattis till att ha hittat dig väg! 🙂

  12. Lena

    Det är så hemskt! Det får mig att tänka på hur vi redan från spädbarnsåldern blir vägda och "värderade" Jag var en rund bebis och min mamma fick skäll för att jag var tjock trots att hon "påstod" (BVC:s ord) att hon enbart ammade mig. Mina egna barn; en var för mager och nästa för tjock, detta har följt dem under alla år i skolan. Den förbannade kurvan har plockats fram vid varje besök hos skolsköterskan och jag tror att detta är farligt! Ett av mina barn blev så fixerad vid detta och började som 9-åring väga sig varje morgon - gissa om badrumsvågen försvann illa kvickt hemma när vi upptäckte detta!

    1. Therese

      Therese

      Usch ja, hur många minns inte den där våndan i kön in till skolsyster, för vägning och mätning. Gräsligt. Våga vägra för era barn, säger jag bara! Man ser väl för sjutton om man är stor eller liten, tjock eller smal. Inte behöver man väl en våg eller linjal för att se om man växer i den ena eller andra riktningen!?

  13. Heja dig! Guld värt inlägg och så otroligt viktigt att poängtera. När ska vi verkligen inse att vårt mående, vårt värde och hela vår existens, INTE sitter i varken kroppen eller i vikten? Kroppen är vårt tempel, boningen får vårt riktiga jag och någonting vi istället borde vara otroligt rädda om, helga och verkligen ta vara på!

  14. Tårar kommer, det är så sant. Mitt humör styrs en del av denna och dagen kan börja väldigt dåligt om det visar sig på plus.
    Jag kan inte slänga ut våg eländet är för beroende. Men jag ska trappa ner och inte väga mig 2-3 gg/dag längre. 1 ggr/vecka får räcka.

Kommentera