Hur gör man enklast för att hålla en kvinna sysselsatt och under kontroll? Låser fast henne vid spisen? Gifter bort henne som 15-åring? Låter kulturella sedvänjor lära henne att mannen är henne överlägsen? Nej, det enklaste och mest effektiva sättet kräver bara en investering på någon futtig hundralapp. En teknisk landvinning med en dragningskraft på kvinnorna som ingen kunde ana när den en gång uppfanns. Vill du ge en kvinna ett livslångt fokus och göra hennes liv till en daglig kamp – visa henne vägen till vågen vid 12 års ålder.
Denna tekniska mackapär kommer sedan styra henne resten av hennes liv. Vågen kommer hädanefter vara hennes rättesnöre, hennes sanning. Detta enkla tekniska instrument, från början avsett att värdera varor, kommer nu istället att värdera henne. Frivilligt ställer hon sig på manicken, kanske flera gånger per dag, rådfrågar den om hon levt rätt eller fel. Har hon ätit rätt, rört sig tillräckligt mycket – vågen ger henne svar. Detta lilla tekniska underverk som kvinnan så sakteliga lär sig älska att hata får nu styra hennes självbild, hennes syn på hälsa och värde. Vågen definierar hennes självförtroende och självkänsla. Några hekto upp – vad har hon nu gjort för fel?! Något kilo ner – detta ska firas! Är detta en dag att vara lycklig på? Vänta och se vad vågen visar…
Och eftersom detta är ett tekniskt, vetenskapligt instrument så visar det inte bara rätt, det HAR alla rätt och alla svar. Målet med kampen, från början helt godtyckligt satt av kvinnan själv, kommer finnas med som en ouppnåelig vision hela livet. Det facit som vågen levererar kommer ge upphov till känslor inom hela det mänskliga spektrat; glädje, sorg, stress, panik, bekräftelse, skuld, skam, grubblerier, spänning, ångest – allt kan den ge till den som nyttjar dess tjänster.
Vågen står alltid till förfogande, finns där alltid redo med sitt svar. Att målet är godtyckligt och att svaren ingalunda är något facit av värde försvinner snart bort i kampens töcken. Hon kanske till och med av välmenande medmänniskor blir uppmanad att söka svar på annat håll. Hon kanske rent av provar måttband, snören eller att lyssna till kroppens egna signaler om välmående eller ohälsa. Men inget annat ter sig någonsin lika pålitligt och rättskaffens som vågen.
En ofantligt stor del av kvinnans liv kommer så småningom att kretsa kring de siffror som vågen så generöst delar med sig av. Kvinnan märker inte och inser inte att ju mer fokus hon ger vågen, ju hårdare hennes kamp blir, desto längre från sitt mål kommer hon. Hon kommer bli så upptagen av att få det tekniska lilla helvetet att visa just det svar som hon själv bestämt är det rätta, att livet så sakteliga rinner henne förbi utan att hon märker det…
Blogg
Latest posts by Therese Renåker (see all)
- Kan ägget existera utan hönan? – 18 maj, 2013
- Skriker dina binjurar eller har de tystnat? – 4 maj, 2013
- ”Jag svävar på små lätta sommarmoln.” – 20 april, 2013
Så sant och träffande skrivit. Många som börjar med LCHF beklagar sig efter en tid över att de inte längre går ned i vikt. Kanske för att de nått sin idealvikt redan? Men i denna tid av anorektiska ideal kanske detta inte räcker. De som för 50 år sedan ansågs som normalviktiga tycker vi idag är tjocka.
Ja, och ändå är det väl svårt att komma undan att vi med ögats hjälp värderar människor, men att låta vågen göra det…
Skakad ända in i hjärterötterna av texten! Precis beskrivning av mitt liv… började banta vid 12 års ålder och har slitit ut många vågar. Är nu 57 och kan utan överdrift tillstå att jag använt år av energi till att försöka banta. ”Om jag bara vägde 60 kg skulle mitt liv bli ett paradis”
Resultat att jag ständigt gått upp istället.. och aldrig vågat tro på att jag var värd något eller kunde bli älskad eftersom vågen visade ”fel”
Theres, du kan som ingen annan skriva så jag känner igen mig!
Tack snälla Annika! Jag hoppas innerligt att du nu vänt vågen ryggen och insett att den saknar all betydelse, medan du är värd ALLT!
Om jag lyckats skjuta prick så är ingen gladare än jag
För att bryta krävs faktiskt bara en enda sak, släng ut vågen! Jag menar det till 100% – för tänk efter, OM du känner att du inte riktigt vill kasta ut den, ja då har du ju ännu inte gjort upp med den. Varför behålla värdelösa prylar…?
En sån gruvlig sanning! Nu har jag fattat lite bättre och kan jag säga det här med ännu lite mera tryck på mina kurser.
Jag började faktiskt inte väga mig förrän vid 31 års ålder efter min 23-kilo-upp-graviditet så jag hade inte hunnit bli så förstörd utan klarade av att kasta ut manicken när jag började med LCHF.
Bra! En manick är precis vad det är, ingenting annat!
Ding ding! där gick den mitt i prick! Stod precis på vågen och blev överlycklig! På 5dgr har jag gått ner 5,3kg med lchf, så idag är jag lycklig!…..
Denna vågkamp har pågått i drygt 30år.
Har ätit lchf till och från i ett par år, men eftersom jag har ett sockerberoende jag brottas med så har jag bara gått upp mer o mer, blivit nästintill deprimerad för vågen bara visar hur dålig jag är och självklart tröstar jag med mer socker då.
Men nu är de stopp!
Jag är inte beredd att kasta ut vågen än, men jag ska inleda en berättigandekamp mot den from idag.
Jag håller tummarna att vågen förlorar den kampen, stort!
Jag lovar dig, det är en sån lättnad när den väl är borta, prova! Du kan alltid köpa en ny om abstinensen skulle bli för svår… 
Men det är en otroligt nyttig erfarenhet att skicka iväg den, först då förstår många hur hårt de suttit fast vid den och hur stor del av deras liv den varit.
Mycket bra skrivet, vågen blir lätt en fiende och framförallt en orsaktill stress som leder till att man inte tappar i vikt.
Precis så är det…
åh vad jag blir arg när jag läser detta! Arg över att så många kvinnor är så korkade att de låter sig styras av vågen! jag var också viktfixerad i tolvårsåldern, men herregud, man får väl växa upp och skaffa sig andra värden i livet! Så länge jag vägde mig regelbundet och tänkte på vikten hade jag svårt att hålla den. När jag fick andra intressen i livet och struntade i vågen blev även maten mindre viktig för mig. Sedan dess har jag aldrig haft problem med min vikt. Släng ut vågen och sluta tänk på vikten, ät förnuftigt och rör på er så får ni tid med intressantare saker att syssla med!
Glad att du blir arg Andrea, då har poletten ramlat hela vägen ner…
Andrea!
Din brist på acceptans och respekt för andra människors liv och erfarenheter är chockerande och skrämmande!
Du vräker ur dig floskle om att skaffa sig ett liv istället för att väga sig och kontrollera sin kropp. Du vet absolut inget om mitt liv och livsvillor !
Skäms !
Trevligt skriven krönika över ett problem som kan te sig som oöverskridligt men som är rena skämtet. Klart att det är ett stort problem för många kvinnor men snälla nån. Skaffa ett annat liv som upptar era tankar istället. Klarar ni inte det på egen hand, så skaffa en karl som slår er, tio ungar som behöver er, ett stort hus att ta hand om. Då får ni kanske lite perspektiv. Det är en LYX att bekymra sig över sin vikt. Och skam att låta den ta över livet. Det är inte vågens fel. Hjälper inte heller att bara slänga ut den. Det är inte rätt sätt att komma åt problemet. Vilket är problemet? Gör något åt det!
Anna Nilsson:
förstår att det kan tyckas som ett väldigt litet problem, ja rent av som en fis i rymden eftersom du tycker att hustrumisshandel etc är ett bra sätt att glömma sin viktfixering som lätt uppstår då man fixeras av siffrorna på en våg, dina problem är givetvis större än såhär – hoppas du kan få hjälp.
Anna, allvarligt talat!
Jag är förbannat glad för att det är en våg jag behöver bråka med o inte en misshandlare, för det är jag för värdefull för.
För att du har ett större problem än en våg, så betydet inte det att vi andra inte kan känna att det är ett problem för oss, eller??
Tyvärr tycks aggressiva och kränkande kommentarer fått fotfäste! KRG har varit en tillgång för mig men kommentarer av denna typ får mig att välja bort sidan!
Naturligtvis finns det större problem i världen än vikten, vilket inte hindrar att vi som ändå har viktproblem behöver ventilera dem utan förringande påhopp från inskränkta besserwissers!
Annika, ett gott råd som är giltigt i alla sammanhang där man upplever människor som okunniga, kränkande eller vad det nu må vara – titta åt ett annat håll. Jag säger det i all välmening, låt det inte röra dig, eller ens beröra dig. En annan människas åsikt är just bara en åsikt och vi har allt val i världen att bara bortse från den om den inte stämmer med våra egna värderingar.
Annika, jag hoppas att du kommer tillbaka som läsare! Vår tanke är att detta ska vara en trevlig plats på nätet men att man ska kunna tycka olika. Ibland blir det en svåravvägd gråzon där det inte är solklart om man ska bedöma en kommentar som personligt påhopp och ta bort den. Det är ganska sällan vi ens behöver fundera på det på denna sida men tyvärr blev det två sådana avvägningar i detta inlägg. Jag är glad att du reagerar!
Jag äger ingen våg. Kommer inte att köpa någon heller! Jag råder alla som vill börja med LCHF att kasta ut vågen, för den är aldrig ett hjälpmedel, den bara stjälper.
Underbart Therese, verkligen huvudet på spiken.
Nä, jag kan förstå att du inte vill publicera min kommentar. Men tråkigt är det att det sollas bland åsikterna.
Kommentarer från nya läsare godkänns manuellt varför det kan ta en stund då jag inte alltid är vid datorn. OM någon sollas bort (vilket mycket sällan händer) så får personen besked om detta (om man skrivit en riktig epost vill säga, men IP-numret har vi alltid om det skulle behövas.
Det är när jag läser sånt här som jag blir glad att min mamma vägrade skaffa en våg när vi var små. Hon sa att det var inkörsporten till ätstörningar! Jag har aldrig ägt en våg och därmed aldrig behövt en
Klok mamma du har Anna
Så sant.
Men under alla dessa år jag bantat, så har denna våg kommit upp på tapeten vare sig jag har varit på viktväktarna eller räknat kalorier.. och varje gång jag ”släppt” vågen och vägrat väga mig – det är dom gångerna som det rusat iväg uppåt för mig. Jag tappar kontrollen.
Så på något sätt har jag accepterat vågen som en vän vad den än visar. Jag vet att vissa tider på månaden kommer den att gå upp. Jag försöker att inte väga mig varje dag – men det blir flera gånger i veckan. Det går upp och ned – men för det mesta ned sedan jag började med LCHF på riktigt. (tidigare har jag bara varit in och nosat på denna livsstil)
Kanske kan jag jobba bort rädslan att tappa kontrollen igen ju mer jag lär mig om denna kost som passar mig. Men än har jag inte kommit dit. Tack för en bra sida.
Detta var så BRA , får läsa det några gånger och låta det sjunka in lite……
Tack
Tack! Hoppas det sjunker lååååångt in…
Jag skickade ett mail om din utmärkta text till några tjejer och fick denna länk som svar:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/det-handlar-om-min-frackhet-att-vara-stolt-over-mig-sjalv
Helt fantastiskt, att en helt normal kropp kan uppröra så mycket. Tack för länken Bengt