Jag har en mycket lös teori som jag kallar ”kill your darlings” som jag använder mig av när det är svårt att gå ner i vikt. Troligtvis fungerar den inte på alla men jag skulle vilja testa den här på er. Jag tror att det som är allra jobbigast att avstå i från är det som ställer till det. Det som får dig att tänka ”äh får jag inte äta/dricka det där, ja då skiter jag i hela grejen” Varför då kan man då undra? Vad kan det möjligen vara som gör att vissa livsmedel är så svåra att skiljas ifrån?
Personligen har jag killat så många darlings att jag tappat räkningen men jag minns när jag gick över från GI till LCHF och nästan grät för att jag aldrig mer skulle kunna äta en macka, så där med lite distans till det så känns det nästan ja snudd på patetiskt. Jag gick runt i bröddisken och sniffade och klämde på limporna och fick hålla tillbaka tårarna. Ja sedan slutade jag med bär och grädde, åh vad jag älskade bär och grädde, men det var liksom inget jag behövde. Jag åt det för att jag gillade att tugga. Likadant med nötter. Sedan slutade jag med grädde i kaffet. Som jag älskade grädde i kaffet. Stora baljor skulle det vara. När jag skulle sluta med grädde i kaffet då började jag bli sur. Men va fan kan jag inte få ha något kul kvar och så kom den ” alla andra kan ju”
För visst kan det vara jobbigt när ”alla andra” rasar i vikt medan du gör allting rätt och ändå blir det inte samma resultat.
Just nu håller jag på med min största ” kill your darling” ever. Nej det är inte att jag slutade med kaffe för fyra dagar sedan. Vilket jag måste beskriva som ett trauma i och för sig:) Nej nu håller jag på att göra mig av med den duktiga flickan, den effektiva, den som skriver listor, den som inte lever utan använder tiden väl, den som adrenalinknarkar på stress , bekräftelse och präktighet.
Jag har upplevt exakt samma sorg som när jag slutade med brödet. Tårarna har bränt bakom ögonlocken när jag inte utnyttjat tiden väl, när jag missade att synkronisera hämtningen av tvätten med lämningen av platsåtervinningen ner i källaren. Ett sådant slöseri med tid. Det smärtar.
Men jag är övertygad om att den duktiga flickan, med den enorma kontrollen är den som måste bort.
Om du nu bara ska killa en darling ge dig på den duktiga flickan för jag tror att hon är en riktig hälsosabotör. I alla fall är min duktiga flicka det. Hon är lite av ett monster om jag får säga det själv.
men jag saknar henne ändå:)
Målet för Johanna är att ingen tjockis någonsin ska behöva känna sig lika misslyckad som hon gjorde. Blogg.
Latest posts by Johanna Lanner (see all)
HEJA DIG!!
Fantastiskt bra beskrivet…än om jag inte har behövt gå ner i vikt…så har jag med råge klättrat både upp och ner för MountDuktig… Det är en resa om något…
Och det är som man säger…en rejäl hajk rensar hjärnan
Intressant…. Kändes som ett ”tecken” til mig när jag läste detta. Har precis köpt boken ”Good enough”. Vem vet, kanske jag förändrar mig så småningom….
Så bra skrivet och tänkvärt!
Jag älskar orden ”kill your darlings” – just för att jag vet att det är de som är boven. Jag har ätit rätt hela semestern och iof gått ned i vikt. Men sista veckan gick jag upp. Jag vet varför.
Det är den där darlingen (nötter) som jag inte bara kan ta en näve av och sen vara nöjd. Men nu är vardagen tillbaka och nötterna får stå tillbaka – men jag tillåter att dessa darlings (det finns fler än nötterna..) får återkomma men bara vid speciella tillfällen och inte så ofta, och de är egentligen inte dåliga alternativ – bara att jag inte kan begränsa mitt ätande av dem. Sen köper jag alltid nötter på lösvikt numera. Då kan jag ta den mängd jag vet jag kan äta – utan att det finns påfyllning hemma!!
Duktiga flickan ska få hänga med ett kort tag till. Sen ska jag börja jobba på att hon ska få vila lite oxå!
Jätte bra skrivet. Mycket igenkännande.
Jättebra skrivet och jag tror att det är just så för de som är överviktiga – att det är ”älsklingarna” som ställer till det, men ironin med det hela var att det just var den ”duktiga kontrollerande flickan” som skrev större delen av texten och som dödat alla sina älsklingar. Man måste kunna njuta lite i livet också, MEN ha en balans mellan vad man äter och hur mkt man gör av med. Antingen får man hitta nya älsklingar som är helt okej att äta, eller får man välja något enstaka el några (beroende på hur mkt man äter) tillfällen i månaden då man FÅR äta någon ”älskling”. Så länge man håller sig till dessa få tillfällen.
Stressen däremot måste man göra sig av med. Den förstör så mycket, så bra där!!! Hur är det med sömnen? En annan viktig del i det hela…
Om man har svårt att gå ner i vikt, kan det ju också vara så att man äter förstora portioner. Tränar du, rör du dig tillräckligt? Träning gör en för övrigt mer stresstålig och ger bättre sömn.
Mina ledord är BALANS OCH STRUKTUR OCH PLANERING. En god balans mellan antal måltider, storlek på portioner, val av råvaror i förhållande till vad kroppen klarar av att ta hand om och för att ha stabilt blodsocker och STRUKTUR (så gott det går om man jobbar skift) på sömnen – antal timmar, tid för att lägga sig, resp. gå upp. Morgonpromenad innan frukost? Hur som helst – struktur på träning.
PLANERING av allt ovan samt resten som ingår i ens liv: inköp, matlagning, gemenskap etc. för att slippa stress, och när man gör sin planering är INTE tanken att man ska lägga in så mkt som möjligt, utan på så sätt att man inte behöver stressa och att det även finns luckor i schemat där tanken är att man ska ha egentid och göra vad man vill. Ta det lugnt och bara ”va” eller träffa en vän, prata med ngn i telefon, läsa en bok, se en film, vara kreativ…vad som helst som du vill göra på DIN tid.
Man måste ju tyvärr acceptera att man inte hinner allt. Hälsan går före!
Hoppas allt går bra för alla som läser det här!
Fortsatt trevlig sommar!
Anna, jag lägger gärna in ordet REFLEKTION! Jag planerar och grejar för att få till tillvaron och så kraschar planeringen… men då måste jag reflektera om varför och inte fortsätta som jag planerade. DET tycker jag är SVÅRT! Vet inte hur många gånger jag tänkt ”…men det bästa är ju en rask promenad efter middagen när maken är hemma med barnen”. Men då är jag så trött och uppe i varv med annat att det sällan och aldrig blir av. Istället måste jag göra det först på morgonen, FAST det är då jag älskar att sitta och jobba (alla sover…).
Tack Camilla:)
Tack för alla snälla kommentarer:) Som ni ser har jag segat flera dagar på att svara. Jag har nämligen slöat ( stor applåd till mig själv) Gudarna ska veta att det inte varit lätt. Efter några veckors målmedveten avtändning verkar jag ha kommit en bit på väg. För mig handlar kill your darlings mycket om att bryta ett beroende eller en vana. Jag hatar att sitta i klorna på ett begär som jag inte riktigt styr över. Att det goofar med min hjärna. Men det är inte så lätt att se det där på sig själv alla gånger. Mitt allra största beroende har varit att vara duktig, känna mig effektiv och få mycket gjort. Jag älskar utmaningar och ord som ” det går inte” kan i princip driva mig in i döden. Självklart har min min duktighet gjort mig överviktig. Stress, överdriven träning och stenhård kontroll på maten mosade så småningom ett fungerande system men det var den duktiga som var svårast att släppa taget om. Att gå över till LCHF var en baggis jämfört med hur det är att ändra sin personlighet, eller ja åtminstone finna den där balansen. Personer som mig hatar ordet lagom och den gyllene medelvägen får mig att vilja kräka. Jag vill vara galet överdriven och passionerat gå upp i projekt utan att tänka på varken kropp eller själ.
Ja vi kan väl alla konstatera att det finns många anledningar till varför vi inte mår så bra eller inte uppnår den där viktminskningen vi suktar efter. För en del kan det vara att ta bort nötterna andra kanske ska vara mindre duktiga. Det kan vara relationer som måste förandras. Att inse sitt eget värde ända i in till djupet av sitt djupaste jag. Att inte kompromissa bort sig själv… för vad har man då kvar?
…en lista med saker man inte hann med…
Ja alla är vi olika. En del är FÖR effektiva och måste jobba hårt för att varva ner, medan andra nästan helst saknar det där drivet, så fort minsta lilla tar emot (men känns som Mount Everest). Johanna noterade en viktig del – det psykiska. Om vi har problem psykiskt av olika slag som inte är bearbetade, kanske vi börjar i fel ände. Försöka gå ner i vikt, försöka sluta röka, försöka ta hand om alla vardagens plikter etc… Ständigt jagar det dåliga samvetet för att man inte orkar, räcker till eller är bra nog. Vem avgör om du inte är bra nog?
I själva verket kanske vissa behöver gå till en psykolog, eller läsa en massa självhjälpsböcker (om man klarar ta tag i problemen själv). Det finns såååå många plikter och såååå många saker man vill hinna med här i livet, men dygnet har bara 24 timmar och ofta händer det att jobbiga känslor sätter stopp för att praktiskt ha ork att ta tag i allt, men vad händer om vi inte tar tag i NÅGOT? -Jo INGENTING! Det räcker inte att veta hur man ska göra, man måste börja agera annorlunda för att något ska hända och då är det realisktiskt att ändra vanor succesivt. Det är inte realistiskt att klara allt på en gång. Sätt upp långsiktiga mål och delmål med realistiskt innehåll och om du faller (vilket alla någon gång gör), ge inte upp, utan res dig upp igen och fortsätt måt målet. Tålamod! Det tar tid!
Men hur svårt allting än är, så är det BARA DU som kan göra skillnad för dig själv. Man kan få alla möjliga råd och tips och vägledning, men det är bara DU som kan göra förändringen och då måste man övervinna hinder som trötthet, motvilja, väder och andra ursäkter man kan ha omkring sig. Dessa hinder kommer alltid att finnas och det kommer alltid att kännas jobbigt innan man fått rutin på sitt förändringsarbete och även senare har man toppar och dalar. Livet är ingen dans på rosor hela tiden, men sluta för guds skull inte kämpa!
Vi har ett visst livsmönster i dag med diverse orsaker som hindrar oss från att göra det där vi vill uppnå, men det handlar om prioritering! Skriv upp allt som behöver göras och som du vill göra på ett papper – kan handla om allt från att gå en promenad till att påbörja en utbildning eller söka ett nytt jobb. Fundera ut en plan på hur det är möjligt att ta sig dit du vill. För att hinna de förändringar du vill uppnå, så gäller det att prioritera och så länge man fortsätter livet som man alltid gjort så är det ju också just så vi prioriterar det. Om inte? Gör något annorlunda – det är inte realistiskt att hinna med ytterligare saker på dygnets 24 timmar om man redan fyllt dem. Man MÅSTE ta bort något annat. Så vad vill du? Vill du gå ner i vikt? Träna? Hur pass viktigt är det för dig? Eller vill du hellre fortsätta som du gör med att t.ex. sitta i soffan och titta på TV. Fråga dig själv om och om igen: vad VILL JAG? Vad mår jag bra av? Vad är det som hindrar dig från att göra/uppnå detta?
Vad krävs av mig för att jag ska uppnå/göra detta? Vad krävs av mina närstående? Får jag stöd? Har jag goda relationer omkring mig? Stöttar de mig? Stöttar jag dem? etc…
Ursäkter har vi alla när något är jobbigt, men det är bara för sig själv man förstör om man hela tiden lyssnar på den lilla djävulen som sitter på ena axeln. Börja lyssna på ängeln i stället, som vill dig väl! Men djävulen är stark! Man får knuffa ner honom om och om igen… men tillslut går det lättare!
Ta väl hand om er!