Best of Anna! Denna text är tidigare publicerad på www.annahallen.se och är viktig nog att repeteras och spridas även här.
Jag har funderat. Varför har jag samma vikt idag som för snart 12 år sen när jag tidigare inte kunde hålla vikten i mer än ett halvår. För NER i vikt har jag alltid kommit. Jag har bara inte kunnat stanna där.
Vad gör jag annorlunda idag? För Anna är precis samma Anna som då. Med samma bra eller dåliga karaktär. Med samma hopplösa totala avsaknad av rutiner och ett totalt överbokat veckoschema som skulle kunna skämma upp den tuffaste.
Jag tror jag har tagit min ätstörning stegvis. Skratt, Anna och tålamod är ingen lyckad kombination. Det har nog helt enkelt fungerat för jag har inte fattat att det var stegvis. Jag har nog trott att var en ny period var gång jag gjorde något nytt, något annorlunda. Men egentligen har det bara varit en konsekvent röd tråd sen 2000.
En långsam utveckling där jag lyssnade på mig!
Hoppas att mina tankar och funderingar kan skapa nya tankar och lösningar hos dig.
Det första som hände var att jag helt plötsligt var mätt. Men på den tiden åt jag fullkornsprodukter och frukt så jag trillade dit lite då och då (Jag var ju en GI:are då). Jag minns när polletten trillade ner att Viktväktarna, allt margarin, dessa hemska riskakor och barer INTE var lösningen. Kände mig lurad! Jag hade litat på detta skitsnack i 25 år och gått upp från 60 kilo till 111 kilo. Jag bestämde mig då att aldrig mer lita på andra. jag skulle lyssna på MIN kropp. Kunskap och fakta lyssnade jag gärna på. Men hur reagerade MIN kropp med denna kunskap som grund?
Näringslära och näringsfysiologi tillsammans med evolution blev den självklara grunden.
Med åren lärde jag mig att ta bort mina triggers. MINA triggers. De som påverkade just mig. Jag kan inte äta något med mjöl. Även om jag får. Jag kan inte. Jag kan inte äta frukt. För dagen efter så äter jag annat fel. Åren gick och jag fortsatte att lyssna. Hur fungerar JAG? När lyckades jag och när gjorde jag det inte?
Jag gick från planerade matsedlar som totalt styrde mitt liv… jag menar det blev ju svårt att äta på restaurang, svårt att gå på fest, svårt att åka på semester… till att äta efter Annas handmodell. Skulle jag hålla på med detta så skulle det vara enkelt. Jag orkar inte mäta och räkna maten i 30 år. Och varför skulle mitt ätbeteende helt plötsligt fungera och jag en dag kunna sluta väga? Nej, dags att hitta en ny lösning, att TRÄNA in en ny lösning. Handmodellen gav mig kontroll. Jag har inte vägt eller räknat på i alla fall 8 år, nåt sånt. Underbart. Jag VET hur min tallrik ska se ut och jag äter bara en portion (fast den är ofta ganska så stor)
Vågen styrde mitt liv. Visade den på mycket blev jag ledsen. Visade den på lite blev jag glad. Jag brydde mig inte om mensperioder, varmt ute eller om jag råkat dricka mycket vatten. Nix, vågen ägde sanningen och mitt humör. Den kontrollerade mig medan jag trodde att den gav mig kontroll. Den skulle ut. Så 2007 slängde jag min våg. Snacka om ångest. Jag har sen dess haft samma storlek i alla år. Spänner byxorna så stramar jag upp min kost. Jag har ju på 12 år lärt mig hur jag fungerar.
Jag har fortfarande några kilon kvar. De får sitta. De verkar gilla mig. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna njuta av att bara vara. Jag letar inte längre fel på mig. Även där var det ett beslut jag tog när jag läste om hur vittnespsykologi fungerar (bara jätteytligt, kan nästan inget) Men det jag lärde mig är att vår hjärna är oerhört korkad. Den kan inte se skillnad på fantasi och verklighet. Berättar du en saga för dig själv tillräckligt många gånger så kan du efter några år inte känna skillnad på om det verkligen HAR hänt eller om du bara hittat på. DEN kunskapen ville jag använda. Så från den dagen har jag aldrig sagt något till mig själv som jag inte säger till min bästa kompis.
Jag tittar mig i spegeln och tittar på min bra delar, de delarna jag inte gillade tidigare får ingen uppmärksamhet överhuvudtaget. Det har faktiskt fungerat. Idag finns de inte, jag bryr mig inte. Tittar jag är de fortfarande fula, men jag tittar inte. Och finns de inte kan de inte påverka mig. Har jag haft en dålig dag har jag struntat i spegeln. Har jag haft en bra dag så har spegeln används dubbelt upp. Jag vågar säga att ”idag är jag extra fin”, ”jag är bra på det här” och ”yes, vad bra jag mår”. Kommer aldrig mer att be om ursäkt för mig och ramla ner i jantegraven. Och min spåndumma hjärna tror idag på mig.
Skratt, hur det känns att säga till spegeln att man är snygg? Så oerhört fånigt. Men jag ville se fördelarna och slippa se nackdelarna. Och då fick jag ju göra något åt det. Ingen annan skulle jag ju ändå lyssna på. Spelade ju ingen roll hur de berömde, jag viftade ju bara bort det i alla fall.
Jag bestämde mig även för att aldrig mer äta något som inte är gott. Vet inte hur mycket äckligt pulver jag har druckit… örk. Så har jag grädde i kaffet? Nix, jag har mjölk för det är i min värld mycket godare. Men det är ju inte ok med LCHF. Struntar jag i för i min kropp är det ok. Smiter vikten upp så tar jag bort kaffet tills byxorna sitter kanon igen. (För mjölken påverkar mig oerhört mycket viktmässigt). Är vikten kanon så är kaffet med mjölken kvar. Enkelt. Jag tycker inte om kaffe med grädde.
Sist men absolut viktigast. Livet! Idag är livet och dess innehåll min livskvalité. Tidigare var det min macka, det goda eller i alla fall mat! Jag har nu aktivt letat upp belöningar i form av aktiviteter, tröst i form av vänner och kramar, orosdämpning i form av träning, stimulans i form av jobb och fritid. Jag lever livet idag. jag äter det inte!
Så idag har jag fortfarande inga rutiner, ett hopplöst schema och samma Anna i grunden. Men jag bantar inte längre, jag kontrollerar inte min mat, jag tänker inte mat och jag är nöjd med min tantkropp. Jag bara är.
Så:
1. Gör en lista på all mat som får dig att falla och sen göra undantag du inte vill. Ät det aldrig.
2. Gör en lista på mat som håller dig mätt och gör dig ointresserad av nästa måltid. Ät alltid detta.
3. Lyssna på din kropp och var ärlig: kan DU äta detta? Fråga inte på nätet om du får. Du får precis allt du vill, fråga din kropp i stället om du kan. Om du äter detta får du då det resultat som du önskar.
4. Säg aldrig något till dig själv som du inte skulle säga till din bästa vän.
5. Funder över livet. Har du kul? Skrattar i alla fall en gång per dag? Det är bara du som kan välja hur du vill leva. ingen annan.
6. Skapa enkelhet. kanske är svart och vitt den enklaste. (för mig är det så)
7. Släng vågen! Är du rädd för att gå upp i vikt så prova favoritbyxorna var morgon. De berättar snabbt om du är på väg upp eller ner.
8. Lev livet. Spenderar du en massa tid framför receptbloggar, kanske skriver en egen, läser en massa kokböcker var dag och/eller ofta pratar mat – ja då måste matfokuseringen bort. Ut och gör något annat. Bästa sättet att skapa hunger och sug är att lura hjärnan med bilder och recept. Bästa sättet att inte hinna träna är att bo framför datorn.
9. Leta kunskap och lämna metoderna. Vad händer i kroppen och varför? Viktigaste av allt, händer detta i din kropp? Mycket eller lite? Vi ÄR alla olika. Och det är aldrig en sak som händer. Vi har en massa hormoner, signalsubstanser och enzymer som är olika starka och påverkar olika mycket i olika kroppar. Även om alla har samma i grunden. Tänk tanken, ALLA kan måla. Men några målar fint och andra fult. Så fungerar din kropp!
10. Glöm inte att för några finns det ett sockerberoende som vi inte sjäva rår över. be om hjälp. Bitten Jonsson är bäst!
Oj, ännu en roman. Sorry. Dags att sluta 
Bara en sista rad. ”Jag äter inte tegelstenar”. Ja, det är nog mitt bästa tips. Eller som underbara Johanna Lanner säger ”Kill your darlings” Vissa saker måste bort för alltid, trots att det skapar en sorg. Tackar du ibland ja så blir livet en enda lång kamp. Tackar du alltid och konsekvent nej så kommer snart en acceptans. Detta är inget för dig. Detta är inget du behöver ta ställning till. Svaret är alltid ”Nej tack”. Efter några år kommer känslan av att detta har inte med mig att göra. Lika lite som en tegelsten skulle kunna fresta mig. (I min värld är allt med mjöl i tegelstenar, all choklad under 70% är tegelstenar, allt med potatis, past och ris, alla LCHF mackor och LCHF efterrätter, all frukt… osv.)
Så, nej tack, jag äter inte tegelstenar!
Hoppas att du har en del tankar att tänka på. Vill du läsa mer? Du hittar mer av mina funderingar i Expressens Bilaga Allt om LCHF och i mat & hälsa (Aller)
Latest posts by Anna Hallén (see all)
- Är nu frukt onyttigt också? – 11 maj, 2013
- Kolhydratfritt sötningsmedel – 27 april, 2013
- Är fokus bra eller dåligt? – 13 april, 2013
Yes!
Exakt vad jag behövde läsa! Stort tack Anna för ett strålande brandtal!