I min vildaste fantasi

På sistone har jag grunnat lite på LCHF i världen, och i framtiden. Det är ju just i Sverige som LCHF blivit så omdebatterat och så stort, inte i övriga Europa eller världen. (Hur är det i USA, någon som vet?) Jag undrar hur det kommer se ut i Europa om 100 år ifråga om vår traditionella mat, som är så baserad på potatis, pasta och bröd och ifråga om LCHF.

Har fått höra att Frankrike aldrig kommer att kunna anamma LCHF, eftersom traditionen och industrin är så enormt stark ifråga om bröd. Någon sa till mig i veckan: "du inser väl att det här med LCHF bara är den senaste trenden. Nästa år är det något annat som gäller".  Det lät ju väldigt nedslående i mina öron, att folk tänker så. Jag delar ju inte alls den åsikten!

Men har LCHF någon chans? Hur kommer vi att äta i framtiden? Jag ska återge min drömbild, och min mardröm.

I England finns minnena från 90-talets Galna Kosjukan, som fick många att ifrågasätta eller helt överge kött som föda. I min värsta mardröm fortsätter sådana epidemier att inträffa, och Europa's köttindustri blir försvagad och försämrad. I den bästa av världar får sådana händelser oss konsumenter att ställa högre krav på köttet, och därmed förstärks den sunda köttindustrin.

I Frankrike finns inte samma fetma-epidemi som i t ex Sverige eller USA. Ska man ändå önska fransmännen att komma bort ifrån brödtraditionen? Mitt svar är ja. Det finns en otrevlig sida av fransk kultur som handlar om kraven på kvinnor att vara smala. Detta skall uppnås genom att man inte äter. Med en espresso, en cigg och möjligtvis en pain au chocolat i magen ska man trippa till jobbet i högklackat och snäv kjol, vara lite sexigt utmanande, och utstråla disciplin. Jag måste tro att kroppen och psyket (humöret) tar skada av denna livsstil. Det KAN inte vara bra. När maten faktiskt äts, t ex lunch på en restaurang, innehåller den ofta pommes frites, vitt bröd, alkohol och en dessert. (Ja just det, i en och samma måltid). Jippie. Inte undra på att de får "hålla igen" till kvällen. Njutandet av måltiden måste ställas i proportion till måendet hela dygnet.

Ätandet i  Frankrike har dock en stark positiv sida i det att man utbildar barn smakmässigt från tidig ålder, man äter tillsammans, och på många sätt är maten både god och nyttig. Om man skippar alkoholen och brödkorgen på bordet, byter ut pommes mot varma grönsaker (det får man alltid) och nöjer sig med ostbrickan istället för desserten så blir det nästan en prickfri LCHF-lunch.  Min värsta mardröm är således att fransmännen amerikaniseras eller asifieras (?) och överger sin tradition för sushi, det friterade kina-krubbet eller hamburgare. De behöver bara justera den franska måltiden lite...

Min dröm är att hela Europa kan gå över till sund köttproduktion istället för spannmålsproduktion. Att alla ska ha råd med LCHF-mat. Att vi ska bli mer kräsna ifråga om äggens kvalitet. Att djurhållningen blir sundare och mer etiskt hållbar. Att barn får växa upp med god och mättande mat som inte gör dem sjuka eller ger dem en hormonell obalans från början.

Hur ska vi nå dit? Jag ser det som oerhört viktigt att den "trend" som började här 2005 blir något mer än bara en trend. Att kunskapen om socker och LCHF sprids och fördjupas. Och att vi kan lyssna och ha tålamod, för tänk på vad knepigt det är för EN ENDA individ att lägga om livsstil, hur svårt ska det då inte vara för ett land eller en hel kontinent, eller en hel värld?

We got work to do, people.

 

 

 

 

Print Friendly

One thought on “I min vildaste fantasi

  1. Intressanta funderingar! Just att människor ska ställa krav på maten och på djurhållningen — ägg, kött, fisk — är en dröm som även jag när. För att äta LCHF baserat på billig fläskkarré från plågade, miljöbelastande och medicinerade danska grisar är inget som vare sig vi människor, miljön eller samhället i stort mår bra av.
    Bortsett från det fick du mig att längta till Frankrike... Men snälla, låt det dröja tills du skriver "pain au chocolat" igen. Det är som musik i mina öron, tyvärr. 😉

Kommentera