Supersött, pulvrigt, bränd cykelslang

Här har ni mig igen.

Äntligen har jag kommit tillbaka till mina rutiner med LCHF och handflatemetoden.  Så skönt!

Veckan som gick spenderade jag i Sverige. Igår på Valborgsmässoafton fick jag avnjuta ”another on-time flight with Ryan air” och kom hem hit till franska byhålan vid nio-tiden på kvällen. Roligare än att resa land och rike runt kan man ju ha en Valborgsmässoafton, men nu blev det som det blev.

Som boende i vindistriktet Bourgogne borde man ju ha koll på det här med vinprovning. Jag är på väg att lära mig... men nu i veckan gjorde jag och min kostrådgivare Pia Nyberg något så annorlunda som en sötningsmedel-avsmakning. Det gick till nästan lika festligt och grundligt som vid en vinprovning. Pia hade ett antal olika sötningsmedel hemma, vi tog en knivsudd av varje och smakade. Här kommer mina – om än något bristfälliga - anteckningar ur minnet:

Stevrix: trevlig konsistens, men superstark. En chock för hela munnen. Går ej att dosera som socker. Lång, metallisk eftersmak. Blä!

Sukrin: känns ”kall” på tungspetsen. Konsistens annars som strösocker. Påfallande liten bismak, men dock tillräckligt lång eftersmak av bismak för att vara småtrist. Näst bäst i test!

grön Stevia: Tunt damm som fastnar på kläder och i huden så fort man öppnar burken. Ganska bra smak. Såldes innan Stevia Strö fanns på ICA. Stevia var då endast tillåtet i kosmetiskt syfte. Lite kul att se den i sin gröna form, eftersom den kommer av en ört.

Flor Sötrix:  Florsockerliknande konsistens. Liten eftersmak. Påminner om druvsocker. Min favorit.

Egentligen är det kanske bäst att vänja sig av med att saker ska smaka sött. Men då och då kanske man vill fira med en tårta eller nåt, och då är det ju roligare  om inte tårtan har en eftersmak av bränd cykelslang, vilket ju är fallet med aspartam.  Så mitt tips är faktiskt Flor Sötrix.

Det är fantastiskt bra att ha en personlig kostrådgivare. Den kunskap man får är naturligtvis viktig, men som jag upplever det är stödet ännu viktigare. Att någon frågar efter hur jag mår, och att man kan vara lite långrandig och harva saker man inte begriper tills det lossnar, utan att man känner sig dum. Hela poängen är ju att man ska få hjälp och verktyg att ta sig dit man vill, både mentalt och kroppsligt. Jag tror på upprepning, även när det gäller allt man måste lära sig för att lägga om kosten till LCHF.

Dr Phil skriver i sin bok om viktminskning att människor ofta är av två typer: utifrånstyrda eller inifrånstyrda. Jag bekänner mig till de inifrånstyrda, och har alltså alltid haft lite svårt att ta hjälp utifrån, att lita till någon annan än mig själv och min kompetens, så även när det gäller viktminskning. Är man utifrånstyrd  är det tydligen så att man kan ha svårt att lita till sin egen upplevelse av saker.  För mig är det en nyttig övning att ha en kostrådgivare som kompletterar min egen upplevelse med fakta, och en "second opinion", och inse att jag verkligen behöver ta in stöd utifrån.

(Och nej – Pia har inte bett mig göra reklam i bloggen, detta är något som jag själv känner att jag vill lyfta fram till alla som kämpar därute!) 🙂

Viktmässigt står jag still på 91 kg. Med tanke på hur svajigt och jobbigt jag har haft det med maten sista veckorna är jag tacksam att jag åtminstone inte väger mer än före påsk. Nu hoppas jag att jag ska börja gå ner i vikt igen inom loppet av några veckor. Men det kanske är dags att lägga till lite extra välbehövlig motion också, för att få igång hela organismen. Här i Frankrike är det soligt och varmt, så det känns inte precis som en uppoffring att gå ut, tvärtom.  Nu är vintereländet äntligen över för den här gången, och kroppen längtar efter såväl frisk luft som mer rörelse, mer luft djupt ned i lungorna,  mer liv och mer ljus.

Glad 1:a maj önskas eder!

 

 

 

 

Print Friendly

Kommentera