Normal?

Om jag ändå vore normal. Hur många gånger har jag inte tänkt den tanken? Men vad är det som är normalt? Vad ingår i det ordet? Finns det några som är normala? Den fjärde principen handlar om att se på mig själv med perspektiv. Jag är unik och har unika förutsättningar.

Den fjärde principen är - Jag är inget offer. Det är inte synd om mig. Om jag inte inser det kan jag i värsta fall hamna i en tröstspiral som innebär att jag tycker att jag är värd min drog eftersom det är synd om mig. Konsekvenserna blir naturligtvis katastrofala.

För att klara av att ha det som fokus hänger fjärde och femte principen ihop. Den femte principen är - Jag uppdaterar mig med kunskap. Jag har en dödlig sjukdom som jag måste ta på allvar. Jag ser till att beväpna mig med kunskap så att jag får vapen som är anpassade för striden mot beroendesjukdomen. När jag vunnit första slaget i avgiftningen och blivit abstinent behöver jag långsiktiga verktyg i form av kunskap för att ha medvetandet på rätt ställe. Jag söker information. (Tips: genom att genomgå en intensivkurs för sockerberoende.) Egentligen borde all avgiftning oavsett vilken drog det rör sig om innebära att bli inlagd i minst två veckor för att få professionell vård under avgiftningen. Socker, alkohol och nikotin. Och de droger som oftare klassas som just droger; heroin, amfetamin och kokain, men också spelberoende, sexmissbruk, shop-o-holism eller arbetsnarkomani. Vi genomgår alla samma faser och vi klarar inte av att reda ut det själva. Det är något som kroppen upplever som ett primärt behov på samma sätt som att den måste få mat och luft för att överleva, som ska raderas och det gör inte hjärnan utan högljudda protester.

Print Friendly

Kommentera