Känner du henne? Hon i spegeln…

Väckarklockan ringer, alldeles för tidigt. Du välter din motsträviga kropp ur sängen, gnuggar nattens sömn ur ögonen på väg till badrummet. Rinnande vatten mot händerna, mellan fingrarna, kupade vattenkaskader mot ansiktet. Du famlar efter handduken, finner den, trycker den varsamt (eller brutalt, beroende på hur trött du är) mot ansiktet och blinkar för att fixera syndjupet mot badrumsspegeln. Det är då det händer. Det är då det sker. Personen i spegeln är inte du! Under den gångna natten måste ditt ansikte, ja hela din kropp visar det sig, ha bytts ut mot en främlings. Du lutar dig närmre spegeln, hjärtat slår hårdare, fortare. Du stirrar, nyper lite här, drar lite där, fokuserar så blicken i den främmandes ögon. Nej, ni känner verkligen inte varandra.

Har du någon gång upplevt detta morgontrauma så vet du vad jag talar om. Har du inte gjort det så är du antingen för ung eller också har du aldrig tagit dig tillräckligt lång tid (eller vågat) se dig själv i ögonen. Vad är det som händer egentligen, där och då, i våra huvuden och i vår själ? Ja, fråga inte mig, jag är ingen psykolog, ingen själasörjare. Men jag tänker mycket, reflekterar mycket, så jag kan väl dela med mig av hur jag tänker.

Jag ser tre olika möjligheter.

Första alternativet: Du känner dig som 27 och har av ren självbevarelsedrift inte sett dig själv ordentligt i spegeln sedan den första rynkan och det första gråa hårstråt dök upp. Nu går det dock inte att blunda längre. Du mår kanske som en 27-åring, beter dig som en 27-åring, har en 27-årings sinne och känslor, men det stirrar en 47-årig kropp tillbaka emot dig i spegeln – chocken är total. Antingen deppar du ihop eller också skrider du till handling. Här ska tränas, här ska gymmas, köpas de bästa krämerna, kosta vad det kosta vill. Spa-behandlingarna avlöser varandra i rasande fart, gröna juicer sköljs ner med stor avsmak, ny frisyr, manikyr, pedikyr och allt annat som slutar på –kyr ska upp till bevis. Jag säger bara, lycka till.

Alternativ två: Här har det inte så mycket med ålder att göra, utan mer med att kroppen förändrats så mycket ändå. Du kanske helt plötsligt ser alla extrakilon som samlats runt magen, eller dubbelhakan som inga krämer i världen hjälper emot. Eller du kanske gått NER massor i vikt och det står en smal människa där i spegeln och undrar vem du är? Oavsett vilket – det är lika obehagligt. Är du tjock så syns ju inte ditt ”riktiga” jag längre. Har du alltid varit tjock och nu är smal, så kan du kanske inte gömma ”dig” längre. Läskigt. Att släppa taget om kroppen, och våga vara den man är, helt oavsett kropp. ”Du måste bara tycka om dig själv”, säger välmenande väninnor. Jo tjena, hur lätt är det att vända på en femkrona? Om man bara visste hur man gjorde…

Alternativ tre har inte ett skit med varken ålder eller kroppsform att göra. Personen som stirrar på dig från spegelns yta är ändå inte du! Åldern ser ut att stämma, du känner dig ungefär lika gammal som den där personen, problemet är att du inte vet vem hon är, du har ingen relation till människan i djupet av de där ögonen. DET mina vänner, är en creepy feeling! Livskris på gång.
I det här läget är det oerhört lätt att lägga benen på ryggen, leta upp första bästa skafferi eller glasskiosk, eller varför inte börja laga extra god mat på helgerna och unna sig det där lilla extra. Det kanske till och med blir extra mycket av det extra fina, extra dyra vinet… OCH undvika mötet med människan i spegeln som pesten. En del lyckas undvika ett andra möte resten av det här livet, vad som händer i nästa liv vet ingen. De flesta av oss kommer dock inte undan - någon gång, någonstans dyker hon upp igen och påkallar din uppmärksamhet. Och du, vem vet, hon kanske är en riktigt trevlig person när du väl lärt känna henne…

Jaha, så tänker jag… Ni kanske inte alls känner igen er, men jag tror iallafall inte jag är helt ensam om dessa och liknande lätt surrealistiska upplevelser. Så mina vänner, ha nu detta i åtanke när ni går och lägger er ikväll. Du vet aldrig vem du möter i spegeln imorgon bitti… 😉

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

2 thoughts on “Känner du henne? Hon i spegeln…

  1. Annika

    Therese, du kloka kvinna som inte bara begriper utan också kan ge företeelser ord!
    Gömma sig är vad jag tror jag gör i övervikten. Det är inte hela sanningen men den delen finns absolut där. Ni vet, Hamlet" hellre bära vanda plågor än fly till andra som man inte känner". För den som varit överviktig sedan barnsben finns en rädsla för att "komma ut" som smal. Mycket av livets svårigheter har jag skyllt på min fetma, ingen tycker om mig, jag är ful, jag är tråkig, jag är dum osv. Hur blir det om jag blir smal? Tänkt om jag fortfarande är oälskad, ful, dum och tråkig? Inget att skylla på längre.. totalt misslyckad!
    Nyligen läste jag om socker beroende och det öppnade mina ögon radikalt. Precis därefter publicerade SVD en artikelserie om högkänsliga personer och det skakade om hela min värld. Därför just dessa insikter sammanföll i mitt huvud. Min känslighet, mitt behov av att gömma mig, mitt behov av att lugna känslostormar. Och hjälpen har i alla tider varit mat, godis, choklad osv... Än så länge vet jag inte om insikten om allt detta hjälper mig men de är definitivt en bra bit på väg!

    Detta blev långt och personligt, kanske någon mer känner igen sig..

    1. Therese Renåker

      Annika, TACK för att du delar med dig så frikostigt! Jag VET att det finns många, många som känner igen sig i det du beskriver, du är långt ifrån ensam. Och precis lika övertygad är jag om att det bor en varm, klok och kärleksfull människa i din kropp - en människa värd att älska. Beröva inte resten av världen hennes närvaro, släpp fram henne och låt henne ta den plats som är vikt för just henne. Ingen annan kan ta hennes plats, det finns bara en som hon. Jag tror faktiskt att hon redan är på väg att kika ut genom dörren... Varm kram till dig 🙂

Kommentera